Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte rycka ut den där dumma visdomstanden. Jag har ingen lust att få en fluffig kind igen och ligga tryckt mot värmefilten i fosterställning. Jag har ingen lust att det ska göra ont när jag skrattar och ler. Jag har ingen lust att äta fiskbullar med potatismos. Men jag får väl se det från den ljusa sidan. Imorgon kommer ju båda tänderna vara borta. Då har jag gjort allt. Det är några dagar av mitt liv. Dessutom så har jag redan varit med om det en gång tidigare så jag behöver inte vara nervös. Jag undrar bara om jag kommer bli så borta imorgon som jag blev första gången! Det återstår att se helt enkelt haha.

 

Glömde berätta att efter jobbet i lördags så var jag ute med några kompisar från jobbet*. Ett stort härligt gäng var vi. Känns lite som att jag hade glömt bort hur det är att gå ut. Visste inte riktigt hur jag skulle bete mig när vi gick in på Glada Ankan. Ska jag sätta mig ner först? Eller beställa en drink? Var ganska förvirrad. Dock så fick jag vägledning av mina vänner så allt löste sig! Eftersom natten fortfarande var ung..eller kändes ung när Glada Ankan stängde så drog vi med den härliga stämningen till Malin och hade några riktigt trevliga timmar där! Så jag tackar för kvällen :)

 

 

*kallas även kollegor, men lite för ung för att använda det ordet.

 

 

Tänka sig. Om exakt en vecka så är det julafton. Då kommer jag befinna mig i Åmål med alla mina nära och kära. Äta julmat tills jag spyr, lyssna på jullåtar på lite för hög volym, skratta lite för högt vid matbordet, prata konstant under Kalle Anka och gråta hysteriskt för varje julklapp jag får är något jag har tänkt att göra. Rebell.

Haha nejdå. Varför förstöra en utav de mysigaste dagarna på hela året för? Känns ju lite onödigt.

 

Vaknade imorse och insåg att klockan var lite för mycket för att det skulle kännas okej att ligga och dra sig..men jag skyller på att jag hade lite svårt att somna igår. Hade verkligen inga planer idag what so ever..kändes lite sådär eftersom jag ofta blir så rastlös när jag inte har något att göra. Så jag bestämde mig för att gå ut och göra en snögubbe och en snölykta. Snögubben blev väldigt söt måste jag säga. Snölyktan däremot blev en riktig besvikelse. Ful. Bara så fruktansvärt ful.  

 

Efter den lilla stunden utomhus kände jag mig fräsch och på bra humör. Lite rosiga kinder fick jag faktiskt. Träffade min fina vän Louise och vi tog en liten sväng om på stan och Louise hittade faktiskt en nyårsklänning. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig. Någonting färgglatt, bara för att kanske. Känns som att "den lilla svarta" är ett måste på Nyår? Dock så vill jag ha en svart klänning..för tillfället. Får se vad jag hittar på!

Igår åkte jag, Angelica och vår mor som sagt till Åmål för att baka lite lussebullar, julgodis och invänta Lucia. Kan ju lugnt säga att det inte direkt var så harmoniskt och vackert när vi kom insnubblandes från en timmes färd med bil (som kändes som fem timmar eller något). Alla var trötta, hungriga och förvirrade. Dock så resulterade det i skratt istället för ovänskap vilket var positivt. Tror att vår lilla mormor ändå var nöjd över att vi kom, trots att vi var som tre yrväder.

 

Vi satte igång med att baka lussebullar direkt efter att vi kommit till ro och för att vara så effektiva som möjligt så fixade vi iordning små fina figurer av marsipan som vi skulle doppa i choklad på lucia. Det är verkligen det allt gick ut på lite. I alla fall när det kommer till min mor. Att vara effektiv. Varför ta det lugnt, komma in i julstämningen och prata och skratta med sina nära och kära? Nej, här jävlar ska det gå fort som tusan. Så tillslut fick jag faktiskt säga till henne där hon stod och kavlade ut degen halvt hysteriskt: "Tanken att någon annan kanske vill baka lite har inte slått dig eller?" Då skrattade hon faktiskt och lät mig ta över. Som den perfektionist som hon faktiskt är ibland så var det nog inte lätt att överlämna sitt arbete till en mindre erfaren lussebullsbakare,så det ger jag henne lite credit för.

 

Lussebullarna blev riktigt goda, vi myste ordentligt framför Bonde söker fru, jag åt risgrynsgröt, granen blev riktigt fin trots att den var lite sned och världens bästa juldekoration plockades fram (en tomte och hans fru som sitter i en liten fotölj och när man trycker på en knapp så börjar de att nynna en otroligt mysig melodi) Måste säga att kvällen blev riktigt lyckad. Otroligt synd att vår kusin Malin inte kunde vara med, såklart fanns hon i tankarna hela tiden..men vi får ta igen allt på julafton typ. Då jävlar ska det mysas och ätas.

 

Blev väckt klockan tio i sju av mor och mormor som skrek: "NU KOMMER LUCIA". Kände mig helt död när jag släpade mig upp ur sängen. Kröp upp i soffan med en filt över mig och kände mig tillslut mer nöjd än död. Såklart gick jag och la mig igen efter en timmes tittande på en fin lucia, små tärnor och stjärngossar. Besökte även vår gammelmormor idag en liten stund. Hon hade allt adventsljusstaken framme. En sådan himla härlig dam är hon.

 

Vet inte varför men är så sjukt trött just nu. Så jag ser tillbaka på dessa dagar med ett leende, låter er njuta av mina vackra bilder, sätter på filmen Raven som mina föräldrar har hyrt och ska försöka att inte somna :)  

 

Egentligen var det meningen att jag skulle ha gjort ett inlägg igår men internetuppkopplingen på mormors dator slutade fungera. Kort sagt så var det mitt eget fel kan jag säga.Jag och elektronik fungerar inte så bra tillsammans.

 

Men nu är jag hemma i alla fall. Redo för att dela med mig av lite mysiga saker som hänt. Fast kan börja med en sak som inte var så mysig. I veckan så var jag och handlade med min kära mor. Det var nog den mest frustrerande timmen i mitt liv på väldigt länge. Allt det här med att vara organiserad och lugn, det finns inte. När jag och Angelica handlar så hjälps vi åt och dessutom så är det roligt. Med min mor är det som ett jävla maratonlopp där man inte har något mål. Man bara rusar fram, totalt ovetande vart man är påväg. På den timmen så hann jag leta upp henne 45 gånger och tappa bort henne 162 gånger. Minst.

 

Nu över till det mysiga. Eller vi kan ta en mycket rolig sak som hänt först haha. Min kära vän Louise fick sitt efterlängtade körkort igår! Det firade vi först med lite pepparkakor och mjölk hemma hos mig och sedan gick vi ner till McDonalds och åt varsin glass. Värt. På riktigt! Så nu får vi allt ut och åka på en massa roadtrips och äventyr. Dock så har vi båda lika dåligt lokalsinne så jag vet inte riktigt vart vi kommer hamna när vi väl bestämmer oss för en liten åktur, men kul är väl det.

 

Har även klätt granen här hemma och hunnit köpa alla julklappar. Riktigt duktigt av mig måste jag säga. Hade lite panik för att det kändes som att jag verkligen låg efter..men nej. Inte nu längre. Det blev verkligen en riktigt härlig julstämning när vi spelade jullåtar på högsta volym, klädde granen och drack lite glögg efter, förutom att min far bestämde sig för att börja dammsuga mitt upp i allt. Då gick jag faktiskt fram till honom, stängde av dammsugaren, slängde in den i deras sovrum och sa: "SLUTA, du förstör stämningen för helvete. Nu fikar vi". Han blev stumm men gjorde som jag sa.

 

Ligger här och knaprar på brända mandlar som jag köpte på julmarknaden idag. Svårt att koncentrera mig på vad jag ska skriva när det krasar i hela huvudet. Får nog lägga dom åt sidan en liten stund. Jag är faktiskt ganska amazed över att jag inte är så trött och sliten som jag trodde att jag skulle vara efter jobbet. Jag underskattade kanske min "nej-nu-jävlar" förmåga. Ni vet den förmågan när man vet att nu gäller det och bara kör på och efteråt så känner man sig full av energi istället för helt slut. Eller så kanske jag bara är väldigt övertrött.

 

Jag har i alla fall haft fyra väldigt bra dagar på jobbet, mycket slit och många skratt som vanligt. Dock så kan jag nästan alla låtar som bandet Starboys spelar under kvällen...t.om. i vilken ordning de kommer. Alla goa gäster sitter där och skrattar så att ögonen tåras och själv går man runt där och tänker "om ca 40 sekunder kommer de börja spela ..... " Låtarna är väldigt roliga och bra så sett men som idag när jag vaknade så började jag nynna på en utav dom det första jag gjorde.(Kände att den informationen var väldigt viktig att få fram)

 

Idag så var jag, Nathalie, Moa och My iväg till Marieberg för att gå på julmarknad. Så fruktansvärt mysigt var det. Trots att våra kinder och tår frös en aning så kunde jag inte låta bli att värmas av pirret i magen. Ni vet det där pirret i magen när man känner av den riktiga julstämningen. Det blev ett litet "aha-moment" för mig när jag stod där och såg ut över julbelysningen, snön, folkmassan och de söta små stånden där de sålde ekologisk marmelad, hemmagjord sylt, originellt julpynt och massa annat. Jag köpte mina två första julklappar faktiskt. En till farmor och farfar och en till mormor. Jag tackar mina fina vänner för den mysiga dagen :)

 

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och ta kort. Det går inte riktigt ihop ibland. En bild ska ju liksom förmedla känslor och jag kan ju lugnt säga att dessa bilder inte får mig att känna hälften av alla härliga känslor jag kände ikväll. Ett ord = fail.

 

Jag särskriver. Ingen big deal. Fast ibland kan det bli jobbigt för mig. Inte jobbigt så att jag lägger mig och gråter på golvet och får ångest varje gång jag ska skriva. För jag älskar ju att skriva som ni vet. Men ibland kan jag bli så frustrerad över det att jag inte vet vart jag ska vägen. Tycker ändå att jag blir bättre och bättre på att se skillnad eller vad man säger. (Haha så kommer det säkert finnas med en och annan särskrivning i detta inlägg)

 

Ta bara som igår. När jag skulle skriva "återigen". Det och "åter igen". För mig gör det ingen skillnad. Det låter ju för fan likadant i huvudet när man tänker det. Eller jaa..man pausar kanske lite i "åter igen"...men man kan ju säga vilket som tycker jag. Det finns dock de som inte tycker det haha. De tycker att särskrivning är ett ytterst allvarligt problem. Det är nog faktiskt då jag blir frustrerad, när jag ska skriva med dom som jag faktiskt vet har ett problem med det. Då blir det ofta att jag överanalyserar varenda sak jag ska skriva och då skiter sig allt ändå. Dock så brukar mina vänner som har problem med särskrivning vara ett undantag. Bryr mig inte så mycket om jag skriver fel, för jag vet att dom gillar mig ändå haha.

 

Kan faktiskt inte hjälpa att skratta lite åt mig själv ändå. Man måste ju ta det med lite lättsamhet. Har en vän som sa en gång "Alltså, de som särskriver måste vara korkade på något sätt!". Trodde jag skulle skratta ihjäl mig. Jag får väl vara lite korkad då. Jag dör egentligen inte av det.

 

Jättekul VS Jätte kul = Jättekul har jag lärt mig.

 

Återigen VS Åter igen = Återigen har jag lärt mig.

 

Sommarpicknick VS Sommar picknik = Sommarpicknick har jag lärt mig.

 

Innan så hade jag ingen aning om vad som var rätt eller fel.

 

Men nu vet ni i alla fall att jag är medveten om mitt lilla problem, men det betyder inte att jag är medveten om när jag skriver fel, så rätta mig gärna om ni har lust. I don't mind :)

 

 

 

Jobbade lunch idag på Nöjes! Tiden gick riktigt fort måste jag säga. Fick trevligt sällskap till stan efter jobbet av David och Jonathan. Trots att vi nästan frös ihjäl så lyckades vi faktiskt att konversera och skratta ett antal gånger medan vi hackade tänder. Jag hade i alla fall en varm halsduk på mig.

 

Fick med mig Jonathan till Myrorna där vi mötte upp Moa och Nathalie. Sedan så tog vi en mysig fika på Espresso som följdes av lite utforskande i stan. Blev så himla kär i några muggar som fanns på Indiska. Ska köpa hur många som helst efter jul har jag tänkt. Efter det så bestämde vi oss för att äta igen av någon anledning. Burger King fick faktiskt stå för en god liten middag. Jag tackar mina fina vänner för en otroligt härlig kväll. Många skratt blev det :)

 

Kom hem och duschade länge och varmt. Som en jävla bastu blev det där inne. Hela min kropp kändes som spaghetti efter så jag fick allt sätta på mig myskläderna och slänga mig dramatiskt på sängen. Just då så ringde min vän My och vi pratade i telefon i över en timme. Det var också riktigt mysigt måste jag säga, det är något vi inte har gjort på länge. Det är lite synd att man tar för givet de där små vardagliga sakerna som faktiskt gör en så himla glad och varm i kroppen.

 

Så nu sitter jag här. Glad och varm i kroppen och ler för mig själv. Precis som det ska vara. Har druckit glögg och ätit peparkakor idag med. Blir irriterad över att jag inte tröttnar på det. Någon gång lär jag ju göra det. Det är bara en tidsfråga...men tills vidare får jag väl försöka finna mig i att jag tycker det är ytterst trevligt att dricka glögg. Det är ett så himla fult ord dock. Glögg. Nej, nu får jag ge mig.

 

 

 

 

Förutom att jag druckit glögg, lyssnat på julmusik och ätit pepparkakor idag så har jag tagit det lugnt. Inte gjort något speciellt. Eller jo, tvättat lite men annars så har jag bara varit. Varit under värmefilten. Varit harmonisk. Trots att man vant sig att hålla ett högt tempo så är det alltid skönt att få mellanlanda och se sig om lite. Se alla detaljer. Se allt det enkla. Det vardagliga. Det man så enkelt kan glömma bort mitt upp i allt.

 

Dock så hamnade jag i två små krig med Angelica. Vi hamnar ofta i små krig med varandra där det skjuts fula ord och bombarderas med elaka kommentarer. Självklart så blir vi sams igen efter ett tag, när den ena viftat med den vita flaggan eller när båda inser att de har fel och skakar hand. Idag så var det bara två så fruktansvärt onödiga saker som vi bråkade om. Sure, ofta så är 95% av alla bråk fruktansvärt onödiga när man bråkar med sitt syskon men det här bör faktiskt inte ens vara med. Vi bråkade om ett par hörlurar och vem som skulle ta upp tvätten. Skäms nästan lite för att säga det.. Dock så vet jag att alla där ute som har syskon kanske förstår mig och Angelica.

 

Det finns faktiskt ingen som kan göra mig så arg som Angelica. Dagens sanning. Hon vet precis hur och vad hon ska göra för att det riktigt ska koka i mig. Oftast så får hon faktiskt skylla sig själv tycker jag eftersom hon är så väl medveten om hur jag blir men ibland så kan jag faktiskt inte hjälpa att tycka lite synd om henne. Hon är ju trots allt min andra hälft. Min syster.

 

Det värsta med våra krig är nog just det här med kommunikationen under själva kriget. Den funkar verkligen inte. Fast under vilket krig med sitt syskon gör den det? Jag är den som skriker och viftar med armarna och Angelica är den som stirrar och inte rör en fena. Och ingen utav oss vill heller erkänna att vi kanske har fel, Då ska man istället stå och argumenera för något, bara för att.

 

Syskon krigar. Så är det bara. Det är väl bara vad man krigar om som man kanske borde tänka över. För i slutändan, är det viktigare att ha vunnit ett krig eller stoppat ett innan det brutit ut och kanske gett skador?

 

Så det här är till dig Angelica..Förlåt mig. Det kanske var dina hörlurar ändå.

 

<3

 

 

 

 

 

 

 

Det är så sjukt att det är första advent idag. Trots alla julbord. Trots snön. Trots julgardinerna. Trots doften av glögg och julmusiken så nej. Jag har svårt att smälta att det faktiskt snart är jul. Jul som i julgran, julmat och julklappar. Jul som i träff med sina nära och kära, mys under en fäll framför en brasa och en oskyldig kyss under en mistel.

 

Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske har lyssnat för lite på julmusik? Eller så kanske det inte har kommit ordentligt med snö? När ska man börja känna den där sanna julstämningen egentligen? En månad innan? Två veckor innan? En dag innan? Trots att jag haft mina ögonblick då jag känt lite av den där riktiga julstämningen så har den liksom inte spridit sig i hela kroppen. Den har spridit sig från tårna och upp till knäna typ. Inte längre.

 

Vid lucia. Då tror jag faktiskt att den kommer sprida sig lite längre. Upp till magen tror jag, så att det blir det där lilla förväntansfulla pirret. Att något är på gång. Det är så mysigt med lucia. Alla är så fina i sina vita skrudar, speciellt killarna. De står där med sina strutar bredvid tärnorna och alla sjunger precis samma låtar som året innan. Så himla knepigt ändå att ingen har blivit trött på låtarna. Fast kanske skulle bli ett himla liv om någon bestämde sig för att modernisera eller skriva nya låtar till lucia. Det skulle nog bara bli en massa techno eller raplåtar. Usch nej. Då lyssnar jag hellre på samma låtar tills jag dör. Lucia är ju trots allt bara en gång om året.

 

Julstämningen som spred sig från tårna och upp till mina knän kom som sagt när mamma hängde upp julgardiner i köksfönstret och satte upp julstjärnor i mitt och Angelicas rum. Förutom att vi lyssnade på julmusik under middagen så drack vi även glögg och åt pepparkakor som jag sprang iväg till affären och fixade. Det var ganska uppfriskande att vara ute när det var -10 grader. Det kändes som -30. Dock så var det värt besväret :)

 

Vet inte riktigt vad jag ska börja med att skriva. Känns så slött att inte ha någon fin inledning när jag inte har bloggat på några dagar, men ni vet ju också anledningen. Jobb :) Det har varit tre stressiga men otroligt roliga dagar. Spring hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Kaos ena stunden, lugnt andra stunden. Som en bergochdalbana. Fast det är ju så livet är. Som en bergochdalbana. I slutändan så är det de fina stunderna man minns och att det är de stunderna som faktiskt är värt allt slit :) Så nu är det bara att ladda om på nytt för på onsdag-lördag, så är det åter igen dags för julbord.

 

Det blir en liten mindfuck måste jag säga när man jobbar helger. Man själv är så taggad på att jobba som att det är vilken dag som helst, så ser man att många vänner/bekanta skriver: "Tagga helg nu då, myyyyysaa" eller "Utgång ikväll med de bästa!" osv, så kommer man själv där: "Jobba bliiiiiiiiir". Haha. Man tänker inte direkt på att det är helg förrän man ser de där inläggen. Dock så är jag fullständigt tillfreds oavsett vilka dagar jag jobbar när det kommer till mitt jobb som sagt,så jag klagar inte :)

 

Tyvärr så har jag inte direkt någon bra bild att lägga upp till detta inlägg. Så det får bli lite sådär halvtråkigt.

 

Eller jaa..jag kan ju alltid lägga upp ett kort på Aramis när han sitter och väntar på att någon ska ge honom mat fast han redan har mat. Han är så konstig att jag blir frustrerad.

 

 

Alla har vi våra sanningar som vi inte vågar erkänna. Varken för andra eller för en själv. Speciellt inte för en själv.Det man nog är mest rädd för är hur man egentligen reagerar. Hur man egentligen tänker. Hur man egentligen känner. Man leker lite kurragömma med det man vill känna och det man verkligen känner. Därför att man är rädd för påtagligheten som plötsligt dyker upp från ingenstans. För när man väl insett något. Kommit underfund med något som varit så difust. Så långt borta. Så kan man inte ta tillbaka det. Då blir allt glasklart. Som att man spräckt hål på en bubbla där dröm och verklighet blandats ihop. Som att man hittat lugnet efter stormen och kan se igenom dimman ner till det klara vattnet.

 

Anledningen till varför man leker kurragömma kan man bara hitta hos sig själv. Jag tror många gånger att det handlar om rädslan att känna hopplöshet. Inte känna något hopp. Bara bli tom och inte ha någon jävla aning om vilken lek man nu ska leka för att man ska kunna ta sig ut. Bort från det okända. Få kontroll igen. Tro att man kan styra det man verkligen känner. Så när man väl inser att det är känslorna som har kontrollen och inte en själv, då blir man skitskraj. Saken är väl den att det inte gör så mycket att tappa kontrollen. Många inser nog att det faktiskt kan vara skönt. Att slippa alla bojor gjorda av kontrollbehov. Släppa sig fri. Känna det man verkligen känner. Jag tappar hellre kontrollen än hoppet. För det gör mig skitskraj. Att sluta tro. Att sluta hoppas.

 

Så när ni slutat att leka kurragömma och erkänner en sanning för er själva. Var inte rädda för att tappa kontrollen. Var rädda för att tappa hoppet. För har du en gång tappat hoppet, kommer det sällan tillbaka. Tillåt dig istället att känna det du egentligen känner istället för det du vill känna.

Ligger här på mattan, lyssnar på Band of Horses (som kommer till Hultsfred i sommar btw. MY GOD) och myser i en utav mina myströjor. Får en sådan himla skön feeling i hela kroppen av det bandet alltså. Vill krypa upp i någons famn och bara va. Inte tänka. Bara va, i nuet.

 

Gick upp vid halv nio för att sedan befinna mig på Nöjesfabriken strax efter tio. Hade lite information kring den kommande helgen och imorgon. Det blir jobb för hela slanten, and i like it! Därefter åt jag lunch med resterande familjen Falkensvärd. Angelica lyckades även få med mig till Jula för att köpa lite "bra-att-ha" saker. Själv investerade jag mina pengar i en rattmuff och en doftgran från Ed Hardy. Kände mig lite cool när jag stod där i kassan och skulle betala. Riktigt värt köp enligt mig. Hade bestämt träff med Nathalie och My på eftermiddagen men när vi var på väg hem så utropar Angelica "Kör in vid Wåxnäs då!". Dum som jag är lyssnade jag på henne och en kvart senare stannade vi vid en bensinmack för att tvätta bilen. Jaha ja. Vilken fin överraskning. Det var bar att kavla upp ärmarna och sätta igång. Fort som tusan gick det.

 

När jag äntligen kom ner till stan och fick träffa Nathalie och My, som jag inte har träffat på flera år känns det som så kunde jag inte undgå från att få ont i magen av allt skrattande. Det är nog den bästa träningen för magmusklerna. Att få skratta. Vi tog en liten fika och sedan fortsatte mysstunden hemma hos mig.

 

Mötte sedan upp min kära vän Ida runt halv åtta för att gå på mingelkväll hos Nära&Nytt. Den där second-hand butiken som vi var på för ett tag sedan. Det var jag, Ida och en massa äldre damer. Dock så hade vi en riktigt trevlig stund och vi blev bjudna på bland annat äppeljuice och små gulliga spett med t.ex. skinka och mozzarella. Lyxigt värre. Fick mig även en snygg svart tröja med transparenta ärmar. Tyckte den var riktigt cool.

 

Något som fångade mitt intresse för en stund sedan var en liten reklamruta på Facebook där det stod "Är du Singel?" "Öka chanserna att hitta den rätta genom att anmäla dig här!". Blä. Vet inte riktigt varför det störde mig. Alla gör reklam för vad som helst nu för tiden och att "hitta den rätte" är ju något som vi alla vill. Så därför slänger man ut annonser lite överallt, hit och dit. Match.com, Mötesplatsen.se..och värst av alla, eDarling.se "För singlar med höga anspråk". Wtf? Det känns nästan som att vara singel är något dåligt?  Fine, att vara singel är kanske inte det ultimata men det är definitivt inte det värsta heller. Jag trivs med att vara singel.Oftast. Ibland. Saken är väl att jag tänker inte springa runt och leta eller vad man säger. "Det kommer när man minst anar det" är ett uttryck jag vill spy på ibland, men det är faktiskt väldigt sant.

 

Inte nog med att man ska hitta "den rätte" via nätet, man ska göra en personlig profil också. Skriva lite om sig själv. Det får såklart inte vara för djupt men inte heller för opersonligt. Utan precis lagom intressant, så att "den rätte" får en bra bild av hur man är som person. Man ska endast lägga fram sina bra sidor. För att skriva: "Hej, mitt namn är Evelina Falkensvärd. Jag är lite för överkänslig, har ett jävla humör ibland men skrattar och ler väldigt ofta" känns lite otaktiskt och inte så fint? Men det där är ju sanningen. Den fina och den fula.

 

Jag vill ju att oavsett om en person är "den rätte" eller inte så ska livet ha fört oss samman. Inte en dum dejtingsida. Det känns så himla konstruerat. Det är väl mycket härligare att träffa någon bara sådär. Helt oväntat. Från ingenstans. Fast visst, det är ju väldigt ärligt på samma gång. "Hej, mitt namn är Evelina, ska vi dejta?". Det blir lite rakt på sak och det är väl bra kanske, om man nu vet vad man vill.

 

Varför jag är lite skeptisk mot detta är väl för att jag personligen aldrig skulle kunna tänka mig att bli medlem på en dejtingsida. Jag träffar hellre en person via jobbet ,skolan, kompisar, fritidsintressen mm. Inte via en internetsida. Tänk om man nu skulle träffa "den rätte" via nätet och så får man barn, så frågar ens barn när de blir lite äldre: "Hur träffades du och pappa?" "Jaadu, genom en dejtingsida på internet". Gud vad tråkigt. Hellre att svaret lyder typ: "Jaadu, vi träffades i Nigeria när vi båda jobbade som volontär där"

 

Nu ska man aldrig säga aldrig. Jag kanske sitter där sen, frånskild, 45+ och skriver en precis lagomt intressant personlig profil med endast mina bra sidor med...men jag hoppas verkligen inte det.

 

 

Någon gång vid lunch så bestämde jag mig för att rensa lite i min garderob och ge plaggen till Röda Korset. Vem vet, om jag ångrar mig så kan jag ju alltid gå dit och se om jag kan köpa tillbaka plaggen hähä. Jag fick faktiskt med mig två fulla kassar dit. Så när jag hade lite extra plats i garderoben så kom jag på idén att fylla den med lite nytt. Innan jag hann ner till stan så fick jag dock riktigt panik-ont eller vad man säger, i kinden och var tvungen att slänga mig ner i soffan och vira in huvudet i värmefilten. Eftersom jag fick panik-ont imorse också så bestämde jag mig för att boka en tid hos tandläkaren istället för att googla en massa symtom. Vi alla vet vad det slutar med. Man tror att man är dödssjuk eller något.

 

Tryckte i mig en tablett och lyckades ta mig ner till stan en sväng innan tandläkarbesöket. Fick mig en stickad tröja och en liten kjol att fylla garderoben med. Jag bär inte kjol så ofta faktiskt. En anledning till att jag köpte en. Den var svart och enkel. Snyggt till både vardag och fest. Så varför inte? Tandläkarbesöket gick bra. Jag var inte dödssjuk. Var bara tvungen att spola min kind. Vet inte varför dom använde det uttrycket. Låter inte så fräscht. Men kinden blev bra i alla fall.

 

Runt klockan fem så fick jag fin fint besök av Malin. Vi satte oss på Espresso House och tog en himla mysig fika. Pratade om allt mellan himmel och jord. Många härliga skratt måste jag säga att det blev! Det tråkiga är att Malin ska åka iväg till Branäs på fredag och vara borta i några månader. Men jag har lovat henne att komma och hälsa på såklart. Då jävlar blir det skidåkning och vintermys för hela slanten!

 

Här har ni även en liten bild på hur mitt hår blev efter att jag tonade det igår. Dock så ser ju håret typ svart ut när det egentligen är mörkrött. Men aja, ni lär ju får se fler bilder på mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag lyckades faktiskt hela familjen Falkensvärd att äta lunch tillsammans. Jag och Angelica hann till och med tända ljus och duka för ovanlighetens skull innan mor och far anlände. Att försöka få till de där små gulliga detaljerna är inte alltid så lätt men vi lyckades måste jag säga. Mission accomplished.
Vet dock inte riktigt vad jag tycker om det här med att vi ska äta lunch ihop. De säger: "Ja men, det är väl mysigt att vi kommer hem vid lunch och att vi äter allihopa tillsammans". De menar: "Om ni inte är iordninggjorda och det inte är snyggt i huset när vi kommer hem, då jävlar."

 

Som ni redan vet så var jag och Angelica och "storhandlade" idag. Eftersom det var Angelica som gjorde listan den här gången så gick det ungefär dubbelt så snabbt. Jag hade ingen aning om att en matlista var så avancerad. Angelica sa till mig förra gången "Man måste ha en taktik när man handlar Evelina. Det är inte bara att handla mat." Nej..tydligen inte. Man måste nämligen skriva olika kategorier så som "mejeriprodukter" "chark" "övrigt" mm. Och sedan skriva små punkter så att man lättare kan pricka av produkterna. My god.

 

Vi belönade oss själva med en kopp glögg när vi kom hem vilket var ytterst trevligt. Till glöggen åt vi lite pepparkakor och julskum. Dessutom så satte vi på lite julmusik. Det var ungefär i mitten av låten "Last Christmas" som jag faktiskt insåg vad vi höll på med. Här har jag gått och anmärkt stackars ICA Maxi för att ha börjat för tidigt med allt julpyssel osv..men se på fan, det gör ju jag med. Dock så tror jag faktiskt att det var lite deras fel med den mysiga julstämningen som de hade.

 

Bestämde mig för att införa lite ny matkultur i vårt hem på eftermiddagen och lagade italiensk korvgryta med 435 olika kryddor i. Jag ber redan om ursäkt för den fruktansvärt osmakliga bilden på något som faktiskt är supergott men jag hade liksom ingen tid till att stå och få rätt ljus och vinkel på en gratängform fylld med korvgryta som ändå ser ut som...ah.

 

Ligger här och vet inte riktigt vad detta blir för inlägg. Känner bara starkt för att skriva av mig. Om allt och ingenting typ. Kom på att jag inte hunnit äta något godis under helgen t.ex. Så bestämde mig för att se vad jag kunde få fram ur kylskåpet/kylen. Det jag till sist fick fram var en bit halvfrusen banankaka och fyra små chokladbitar med okänd fyllning. Tyvärr så upptäckte jag att det var lakrits i vilket gjorde mig ganska fördärvad eftersom choklad och lakrits kan vara den värsta blandningen som  någonsin uppfunnits.

 

Sedan så tänkte jag på ett program som jag såg tidigare ikväll som handlade om gravida kvinnor i Afrika och hur svårt de hade det. En utav de som födde var bara 13 år. 13 år!!! Det är sjukt. Man är ju själv bara ett barn då. Då kändes mitt "jag-har-inte-ätit-godis-på-hela-helgen" problem ganska oviktigt måste jag säga och när jag ser sådana program så vill jag bara ta första bästa flyget och försöka hjälpa så många som möjligt.

 

Sedan så har jag precis insett att jag inte alls är trött. Känns som att jag borde vara det efter helgens alla bravader men jag känner mig faktiskt väldigt utvilad och redo för att jobba igen. Tyvärr så ska jag inte jobba förrän nu på torsdag men jag kommer säkert hitta på något vettigt att göra de första dagarna av veckan :) Som t.ex. imorgon. Ni vet ju att jag och Angelica antog oss att "storhandla" varje vecka, så det ska vi se till att få gjort (bilden av Evelina 34 år har liksom fastnat när jag nämner ordet "storhandla")

 

Nu vet jag inte vad jag har att komma med mer. Ingenting känns det som. Fast så mycket mer. Men ingenting än. Så vi får väl sätta punkt här då.

 

Punkt.

 

 

När jag kom hem så ville min far visa att han redan plockat fram ljusslingorna och gjort det fint på uteplatsen. Hade egentligen ingen lust att titta på några dumma ljusslingor men eftersom han var så stolt över vad han åstadkommit och sa "Evelina" minst 340 gånger på en minut så hade jag inte så mycket till val. Det slutade med att han låste ute mig, hånskrattade och rullade iväg. Efter ca 3 minuter kom han tillbaka och frågade "Var det kallt ute?"

 

Trots att jag blev traumatiserad, mina tår kändes som små isbitar och jag funderade på att ringa till BRIS så kunde jag inte hjälpa att skratta åt honom. Han är lite galen den mannen. Han inspirerar mig på något sätt. Så någon dag ska jag bli lika galen. 

 

Han har även börjat komma in i en fas där allt handlar om att prata. Prata ihjäl folk. Han pratar mycket annars också. För det är så han är. Ska prata med allt och alla. Dock så avundas jag lite den egenskapen. Att kunna prata fritt med allt och alla utan några hämningar. Så genuint glad blir han av det. Men det har gått lite över styr.

 

Som idag. Förutom att han ropade på mig 340 gånger så rullar han runt i köket och skrattar och pratar med sig själv samtidigt som han ställer ca 20 frågor till mig som jag ska besvara inom loppet av 1 minut för annars kommer det igen.."Evelina", "Evelina", "Evelina". Som en jävla nödsignal. Jag blir liksom trött på mitt eget namn. Så när jag säger "va" så blir det bara:

 

Jag::" Va?"

P: "Va?"

Jag: ..."Va?"

P: "VA?"

 

Eller så lägger han fram information som är fruktansvärt onödig. Som t.ex.:

 

P: "Evelina, vet du en sak?"
Jag: "Nej....?"
P: "Du vet den där kända låten från serien Mupparna..den skulle egentligen ha varit med i en italiensk porrfilm!"

E: "........"

 

Men trots allt, så älskar jag honom ändå.

 

 

Jag är så nöjd. Nöjd med hela helgen! Klart att det var nervöst i början måste jag säga men jag är faktiskt stolt över mig själv att jag klarade det. Det gick bra. Trevlig stämning, trevliga gäster och trevliga arbetskamrater :)
Dock så blev det ett litet missöde när jag råkade välta ut tre stycken fulla ölflaskor. Klumpig som jag är. Just då, så ville jag bara sjunka ner under golvet och stanna där för resten av kvällen.
Men vi alla gör misstag och det är dom vi lär oss av. Så det så.

 

Så idag tog jag en välförtjänt sovmorgon. Blev tyvärr väckt klockan 10.00 av att våra kära grannar över oss hade bestämt sig för att börja borra i precis hela lägenheten. Det lät som att jorden höll på att gå under.
Jag beundrar verkligen de som är alerta på morgonen och vill fixa iordning i sina hem...men come on? Så jävla bråttom måste man inte ha så att man skippar den mysiga söndagsfrukosten med tända ljus och rostad bröd typ. För det kan jag garantera att dom gjorde.

 

Lite senare på eftermiddagen hämtade jag upp Elin och så beslöt vi oss för att ta en liten gofika på McDonalds och prata om allt mellan himmel och jord. Med så trevligt sällskap och god "mat" så kunde jag inte undgå från att bli på mycket bättre humör :)

 

 

 

 

 

 

Jag, mamma och Angelica tog bilen till Golden Light, Angelicas lilla foderhäst för att hjälpa henne med all skitgöra helt enkelt, med tanke på hennes kind. Vet inte riktigt om jag är så förtjust i hästar men just Golden Ligh tycker jag om. Han är lugn. Är så rädd att bli knockad av deras bakdel annars. Den är verkligen enorm. En liten vift på stjärten och man ligger där med hjärnskakning eller något. Men det var allt mysigt att vara där en liten sväng! :)

 

Sitter nu i min fotölj och försöker intala mig själv att jag inte kommer lägga mig för sent ikväll. Ska nämligen jobba imorgon och på lördag. Julshowen har precis börjat på Nöjesfabriken så det kommer bli riktigt spännande! Är faktiskt lite nervös. Har en tendens till att bli...en aning mindre graciös när jag är nervös. Så får försöka tygla mina nerver och andas så kommer det säkert gå bra :) Jag hoppas svullnaden har gått ner ännu mer tills imorgon. Mina kunder kommer nog annars tro att jag stoppat upp papper i kinden eller något. Aja, jag kommer le och vara glad ändå haha

 

Den här bilden gillar jag faktiskt. Gosig!

 

 

 

Sitter i köket just nu. In total silence. Mormor ligger i soffan och Angelica ligger i min säng under värmefilten (jag var snäll nog att låna ut den eftersom jag vet vilket underverk den gör för fluffiga kinder). Så himla skönt när det är tyst ibland. Man blir så harmonisk liksom. I alla fall jag!

 

Det gick faktiskt bättre än förväntat med Angelica idag. Hämtade henne med bilen eftersom det regnade så. Under tiden jag väntade så satt jag och lyssnade på Ronan Keating av någon anledning. Jag lyssnade väldigt mycket på hans låtar när jag var yngre. Han och Westlife. Haha gud.

Men måste faktiskt säga att hans två låtar "When you say nothing at all" och "If tomorrow never comes" är bland de två mysigaste kärlekslåtarna jag hört. Man blir liksom pirrig och varm i hela kroppen av dom. Så om någon får för sig att spela dessa låtar för mig under någon romantisk middag eller något sådant, var beredd på att jag kommer smälta.
Min romantiska sida gör mig mörkrädd ibland... 

 

Men tillbaka till Angelica. Hon var inte alls lika borta som jag var av någon anledning. Hon var väldigt pigg..nästan lite för pigg tror jag. Sprang runt och skulle byta "tussar" i munnen stup i kvarten.

 

A: "Evelina jag har ett hål i min muuuuuun"

E: "Joo..jag är medveten om det..."

A: "Vill du seee?"
E: "NEJ....jag menar..nej..varför går du inte och lägger dig?"

A: "Jag är inte ett dugg trött!!"

 

Efter att jag nästan tvingat ner henne i sängen så låg hon där sen. Utslagen och söt.

Under tiden som Angelica låg och sov så bestämde jag mig för att att baka lite matbröd. Mormor hjälpte mig såklart! Det var ju ändå så dåligt väder så varför inte få tiden att gå genom att göra något mysigt?