Jag kände att jag nästan fick en uppenbarelse när jag låg här borttappad någonstans under mitt täcke och med värmefilten tryckt mot min fluffiga kind att jag bara MÅSTE blogga. Nu. Nu. Nu! Ett hysteriskt sug fick jag.

Så slängde mig efter datorn och nu sitter jag här. Nöjd. Tillbaka hos min lilla ventli.

 

Både i fredags och i lördags så jobbade jag faktiskt, på Nöjesfabriken. Ett väldigt roligt jobb måste jag säga att det är :) Me like! I måndags så åkte jag och Angelica och handlade mat. Rejält med mat. "Storhandlade" som vi säger i vår familj. Lite fult ord kan jag tycka att det är, men gud vad jag kommer använda det när jag får familj. Känns så typisk på något sätt. "Nu är det dags för att storhandla!!" Något Evelina 34 år, en lite halvstressad tvåbarnsmamma skulle ropa ut bland de slängda jackorna i hallen,de små skonar som flyger hit och dit och skriken som säger "Jag vill inteeeeee". Jösses. Fast lite gulligt ändå.
I alla fall..tillbaka till min redovisning av veckan. Angelica och jag kände oss väldigt duktiga efter vår stora insats i vardagen så vi bestämde oss faktiskt att hädanefter så håller jag och Angelica i handlingen. Mycket roligare och hälften så mycket tjafs. Typ.

 

Det här var min kvällsmat dagen innan den lilla operationen. Tryckte även i mig lite Ben&Jerry's och chokladbollar efter det.

För en gång skull så kikade solen fram idag några timmar. Det känns som att man kan andas lättare. Som att allt blir mycket enklare liksom. Skön känsla det där :)

 

Eftersom min far fyller år imorgon så höll jag och Angelica på att pendla fram och tillbaka mellan att baka cup-cakes och att göra en fruktsallad. Eftersom vi som sagt försöker äta så nyttigt som möjligt så förespådde vi att våra cup-cakes säkerligen skulle uppskattas..men bara i typ en tugga.
Sen skulle både mamma och pappa säga "Nej, men nu får det vara nog!" (trots att det handlar om en födelsedag) Då kommer jag och Angelica sitta där och känna oss onödiga. Men fruktsallad? Come on..det kändes som ett väldigt lame förslag. Tillslut så kom vi faktiskt fram till att vi ska överraska honom med en fin lunch. Göra vår egen ceasarsallad! Tror det kommer bli bra :)

 

Var på stan en sväng också och under vår lilla tur så insåg jag att de redan har börjat med alla nyårskläder. Fick lite samma känsla som när jag såg alla julsaker innan det ens hade varit halloween. Allt ska vara så himla stressigt. Jag undrar hur det kommer bli i framtiden... "Köp två paket med julkulor, få ett påskägg på köpet!" Allt för att vara "ute i god tid". Det hinner man väl vara ändå? Allt måste inte komma ett halvår innan.

 

I alla fall. Jag fick sådan stor lust att prova en liten klänning. Bara för att den var glittrig och såg ut som en strumpa när den inte var på. Otroligt tight. För tight enligt min smak. Så om ni tror att jag har köpt den eller ska köpa den så har ni fel. Fel. Fel. Fel. Men en bild kan jag allt bjuda på!

 

Vi hann dessutom med en liten mysig fika på Espresso House innan Angelica stack hem och jag mötte upp min kära mor. Snart ska jag dricka te och mysa på min matta :)

 

 

 

Jag förstår mig inte riktigt på det här med att bli förkyld. För det första så tycker jag att ordet är förvirrande. Vill alltid skriva förskyld av någon anledning..eller förshyld. För det låter ju så när man säger det..Fast kan ju medge att det ser ännu hemskare ut.

Det finns verkligen ingenting som är bra med att gå runt och hosta, snora, ha feber och känna att man varit med om sju svåra år ungefär. Visst, när man gick i skolan så var det ju ganska trevligt när man blev sjuk. Då kunde man vara hemma, utan att ha dåligt samvete. En riktig orsak liksom. Få tycka synd om sig själv. Bli ompysslad. Men när man väl tagit studenten och man inte vill något hellre än att sysselsätta sig så är det inte bra att bli sjuk. Inte alls lika kul.

 

Idag har jag i alla fall varit ute, trots att jag är förkyld och tagit lite kort. Ni kan vara lugna. Jag klädde mig varmt. Det var skönt att få lite frisk luft måste jag säga :) Och jag tror faktiskt att jag fick till några bra bilder!

Men det är inte det enda jag har gjort idag. Jag har även anmält mig till en distanskurs. Tänka sig. Kognitionsvetenskap - kognitiva förmågor heter den. Jag blir helt tagen av hur invecklad denna kurs låter men det är inte så farlig som det låter. Bara otroligt roligt enligt mig. Så vi får bara hålla tummarna nu att jag blir antagen :)

 

Här är några utav de bilder som jag tog idag.

 

Jag har tänkt på en sak. Som egentligen är väldigt,väldigt självklar men ändå så himla cool. Många, t.om. alla kan jag tänka mig har nog tänkt den här tanken: "Gud vad en låt kan beskriva så exakt vad man känner!"

 

Jag verkligen beundrar människor som kan skapa något så vackert, inspirerande, gripande..ja, yout name it av enkla ord och lägga till lite musik på det och förmedla så himla mycket. En känsla. Men en känsla är ju inte bara en känsla. Det är ju faktiskt så mycket mer. Allt det där som man själv liksom inte kan sätta fingret på eller reda ut hittar man plötsligt i en låt.

 

Det finns så mycket en låt kan vara.

 

En låt kan vara som ett lyckopiller. Den gör så att man inte kan sluta le och känna det där pirret i magen

 

En låt kan vara som ett foto i ett album. Den ger en minnen om roliga stunder/ledsna stunder mm

 

En låt kan vara som ett samtal med en terapeut. Den hjälper en att bearbeta något man kanske tycker är jobbigt

 

En låt kan vara som en axel att gråta ut mot. Den klämmer på de där ömma punkterna så att man bara måste gråta

 

En låt är allt det man känner. Både det man vågar visa och det man inte vågar visa.

 

Helt enkelt så finns det nog inte så mycket annat som är så bra som musik. Den gör en hel på något sätt. Hjälper en att hantera livet och alla ens känslor som kommer från allt och ingenstans. Oavsett vad det är man känner så finns det alltid en låt som stämmer överens. Alltid.

 

Mina låtar idag:

Anything could happen - Ellie Goulding

Better in time - Leona Lewis

 

Bestämde mig för att gå en tur på stan idag med Angelica eftersom det var så härligt väder och trots att jag nästan hostade ihjäl mig så hittade vi faktiskt båda varsitt fint klädesplagg. (vem använder egentligen ordet klädesplagg?).
Vi var så sugna på att hitta något att ha till jul, en aning tidigt jag vet men av någon anledning så ville vi båda att tiden skulle spolas fram till allt det mysigasom händer innan jul. Kanske inte bara vi som känner så? :)

Angelica hittade dock inget att ha till jul men hon hittade en väldigt fin skinnjacka. Lite efter är hon allt, om ni frågar mig. Eller kanske väldigt tidig eftersom hon har tänkt att ha den till våren...Ja..väldigt tidig är hon nog.

Jag hittade i alla fall en topp att ha till jul, till min svarta kjol och kavaj. Stilrent, kvinnligt och lite coolt på samma gång.

 

Min fina vän Louise kom och hälsade på mig också på eftermiddagen. Det blev en tur till Espresso House och Hemköp för att köpa chailatte och pepparkaksdeg. "christmas in a bottle" som Louise sa så fint. Lite snö till det hade ju varit pricken över i:t. Dock var stämningen mycket trevlig ändå :) Vi vandrade hem till mig efter det och gjorde stämningen ännu mysigare med tända ljus och en kopp te. Självklart så satt vi på mattan.

 

Här har ni hela jul-outfiten.

 

Idag fick min far en liten ryggsäck av mig och Angelica, som han kan ha bakom sin rullstol. Lite praktiskt sådär. Dessutom var det en väldigt manlig liten ryggsäck. Han tyckte om den :) Jag bakade även chokladbollar som vi hade till fikat med tända ljus och servetter med cupcakes på.
På tal om chokladbollar. Det är verkligen något som jag inte tycker om att baka. Man står där och frenetiskt försöker blanda ihop en röra med ingredienser som inte tycks vilja sammarbeta med varandra. Med en liten jävla gaffel. I typ 15 minuter. jag blir liksom arg på hela situationen.

Aja, nog om det. Min far hade en väldigt bra fars dag i alla fall :)

 

Förutom att baka och fika gick jag även till Biblioteket idag och lånade om en bok. Fick faktiskt sällskap av min fina vän Elin! ..Jag måste verkligen bli bättre på att läsa igen. Jag älskar ju att läsa och jag har fakiskt tid till att läsa. Men det är något som gör att jag inte riktigt känner för det. Sånt som händer ibland antar jag. Det går liksom i perioder.

 

 

Det är svårt det här. Att veta när man ska släppa taget och bara låta allting vara. Försöka gå vidare. Ta nya tag.

Man måste ju få bearbeta. Tänka igenom allt. Försöka avsluta. Kunna avsluta. Hur ska man veta vart gränsen mellan att bearbeta och att hålla kvar i någonting är?
För man måste ju få vara ledsen. Få gråta. Få vara arg. Få känna att allting är hopplöst.
Det gör ju att man sedan kan vara glad. Kan skratta. Kan vara lycklig. Kan känna att det blir bra.

 

På något sätt så blir man ju så kluven. Ena stunden vill man bara strunta i allt. Låta allt vara, låtsas som att det inte har hänt. Man tänker: Jag klarar mig. Att man inte alls behöver tid.

Och andra stunden kan man ingenting annat än att tänka tillbaka på det som varit och önska att det vore som förr. Man tänker: Hur ska jag klara detta? Att man behöver all tid.

 

Även om man kanske vet att man gjorde rätt, att det var bäst så. Så kan man inte hjälpa att fundera över sitt val, om och om igen. För på riktigt...Tänk om? Man får nästan inte tänka så. Inte om man ska gå vidare. Då blir man galen. För det är ju som det är. Det blev som det blev.

 

Det är svårt ändå. Att bestämma sig för att: "Nej, nu får det vara nog". För det går inte att bara ta bort något som man känner. Ta bort alla minnen. Ta bort allt det fina. Ta bort allt det som gör ont.

Tricket är väl att kunna acceptera. Acceptera att det just blev som det blev. Trots att det kanske inte var det man ville. Inte det man trodde. Men att det faktiskt blev så. Klart att det inte är lätt. Det ska nog inte vara lätt heller.

 

Det blir väl bättre med tiden.

Men kommer man fortfarande tänka "tänk om", även om man tyckte att man gjorde rätt?

Kommer man fortfarande undra, trots att man accepterat?

 

Jag vet inte.

 

Blev så himla sugen på att åka till Solareturen en sväng för att se om jag kunde fynda lite! Och tänka sig, det gjorde jag :) Jag älskar verkligen Second Hand. Typ det bästa som finns. Det blir så personligt tycker jag, allt har liksom en histora att berätta. Dessutom så är det ju faktiskt väldigt bra pris på det flesta saker haha.

 

Kom hem med sex koppar, fyra stora fat, fyra små fat, ett pepparkvarn, ett saltkvarn och ett durkslag! Allt för 100 kr. Blev så himla nöjd :)

 

Träffade sedan min kära vän Ida och vi begav oss ut på stan för att se om vi kunde ha lite tur gällande kläder. Vi var inne på bl.a. Myrorna, Nära Nytt och Röda Korset som precis som Solareturen är Second Hand-butiker. Det är så himla härligt att ha en vän som är precis lika galen i second hand som vad en själv är. Hade lite tur idag kände jag, för fyndade faktiskt någonting i varje second hand butik. Känner att jag skriver "second hand" väldigt mycket just nu??...Second Hand..second hand...Ska det stå med små bokstäver eller stora bokstäver? Förvirrad.

 

I alla fall...så tänkte jag lägga upp lite bilder som jag tagit under dagen :)

 

 Den gröna tunnikan köpte jag på Nära Nytt

 

 

I de flesta fall så tror jag att många i min ålder inte anser att en diskussion med en förälder är speciellt givande för någon utav parterna eftersom de flesta diskussioner går ut på att framföra negativa kommentarer om vissa problem, som t.ex. det här med ansvar, jobb och framtiden.

Men i vår familj så är nog maten ett utav de största problemen. På riktigt.

 

Det är faktiskt ytterst sällan som vi blir riktigt upprörda om det inte handlar om mat. Varför det är ett sådant problem beror nog mest på mig faktiskt. I min familj så försöker vi verkligen äta nyttig och hälsosam mat som alla tycker om men eftersom jag hellre vill ha husmanskost än sallad och rotfrukter så ryker vi ihop ganska ofta. Sås på riktig grädde och hemmagjorda köttbullar är tydligen inte lika bra som keso och bulgur.

 

Och idag var ämnet: Broccoli med ostsås.

 

Jag: "Jag skulle vilja ha fiskpinnar med mos på söndag!"

Mamma: "Jaha, men om du tänker lite på oss andra, Evelina?"

Jag: "Okej då..vad sägs som broccoli med ostsås då?"

Pappa: JA, men det låter ju jättebra! Så kan vi ha i lite paprika och göra såsen på blåmögelost"

Jag: " ... "

Pappa: "AH MEN EVELINA, det var ju det du ville ha?"

Jag: "Ja men inte med massa annat i, kan vi inte bara hålla det enkelt?"

Pappa:"NEJ, nu tar vi det här. Punkt"

 

Vad man än lägger fram för exempel så förvandlar dom det alltid till någon tropisk rätt med 435 olika kryddor i. Pricken över i:t är att min far dessutom är så himla dramatisk av sig. Och då blir jag dramatisk. Så då sitter vi där och viftar hejdlöst med armarna i luften och skriker ut meningarna som om vi vore med i någon pjäs av Shakespeare.

 

Jag som faktiskt älskar mat har egentligen inga problem med att äta lite tropiska rätter med 435 olika kryddor i ibland...det kan vara riktigt gott kan jag t.om. erkänna, men det är något med enkelheten i "vanlig mat" som gör den lite extra god bara. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Ställde klockan på 09.00 men av någon anledning orkade jag inte ta mig upp. Det var alldeles för mysigt i sängen och min kropp ville inte vad mitt huvud ville. Så innan striden var slut mellan vad jag ville och vad jag orkade så var klockan runt 11.00. Lite lurigt det där tycker jag. Inte bra att tycka något är för mysigt, speciellt inte sängen.

 

Gjorde mig iordning i alla fall och lämnade in filmen jag såg igår (Music & Lyrics) Det fanns såklart med lite kärlek ändå. Så himla typiskt. Dock så kan jag inte klaga, fick inte så ont i hjärtat. Bara lite. Blev mest glad av den :)
Lämnade även in Avig Maria som jag läst klart. Mia Skäringer är verkligen en person som inspirerar mig otroligt mycket. Både i hennes skrivande och hur hon ser på livet och tankar kring det. Verkligen en läsvärd bok måste jag säga!

 

Hade även beslutat mig för att hitta en vinterjacka. En grön. Mossgrön typ. Jag vill liksom ha en jacka som ustrålar lite sådär lagom känsla av att jag är en naturälskande, jordnära person som bryr sig mer om det praktiska men som även vill se lite snygg ut. Borde inte vara så svårt?

 

Men som ni kanske förstår så har jag inte hittat någon än. Var kanske inte riktigt heller på det bästa humöret för att springa runt i massa affärer. Är nämligen förkyld och tyvärr så har febern börjat strida i min kropp och kampen har jag ännu inte vunnit. Så jag gick hem istället och kände mig ändå lite rastlös. Kom på att jag lånade några böcker om film för någon vecka sedan, så la mig faktiskt på mattan och läste/skrev lite om det. :)

 

Tänkte nu gå och göra mig iordning för kvällen, tända lite ljus, överösa min säng med kuddar och filtar och titta på Grease. En utav världens bästa "må bra-filmer".

 

 

 

 

Söndag, den tråkigaste dagen på hela veckan..men som faktiskt ibland kan bli riktigt mysig! Idag tror jag att det var en sådan söndag. En bra söndag.

Bestämde mig för att verkligen sova ut. Inte ställa klockan. Ingenting. Vaknade 11.20. För första gången var jag helt okej med det. Det var skönt.

 

Gjorde mig iordning samtidigt som jag fick små uppdateringar av min far om hur det gick för Angelica i tävlingen. Hon är nämligen en otroligt duktig häst-tjej min syster, som var med och tävlade i dressyr idag. Kan stolt berätta att hon kom 3:a av 32 tävlande. Stort grattis tll världens bästa syster!  :)

 

Tog det lugnt resten av dagen. Bara var. Tänkte lite. Gick och hyrde en film som jag snart ska se tänkte jag. Music & Lyrics heter den. En komedi. Har ingen lust att se på någon dum kärleksfilm. De får jag bara ont i hjärtat av, fast man ska bli glad. Fast det blir jag egentligen..men det skapar ju en viss längtan. En längtan efter något. Eller ja, kärlek är väl ordet. En längtan efter kärlek.

Gud, jag spyr nästan på detta dramatiska konstanterande men det är ju tyvärr dagens sanning, och sedan så är jag egentligen en hopplös romantiker. Oavsett om jag gillar det eller inte.

 

 

 

 

 

 

Lördag. Riktigt trevlig dag eftersom några utav mina släktingar kom för att fira att min mor har fyllt år och att min far snart fyller år :) Lite som två flugor i en smäll, om vi nu ska vara lite roliga. Det bjöds på god mat, efterrätt och några härliga skratt emellanåt.

 

På kvällen var det dags för lite Halloween Part 2 typ. Eftersom min vän Kimberly inte var med förra veckan så bestämde hon sig för att ha en liten fest hemma hos sig denna lördag. Förutom att toaletten såg ut som en brottsplats och att alla betedde sig som djur så fort pop-cornen kom fram så hade vi det lika trevligt som vi alltid brukar ha :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jobbade i måndags, igår och idag. Kändes så himla skönt att inte bara sitta inne och inte göra någonting. Det är så himla härligt att arbeta med något som man tycker är roligt, det ger så mycket mer :) Att få träffa nya människor, utmana sig själv och växa som person är något som vi alla behöver tror jag, för att kunna gå framåt liksom. Bli ännu säkrare på vem man är och vad man vill med livet.

 

Var även på Filmnatten i tisdags. Måste säga att det var en riktigt skön stämning och trevliga människor där som gjorde min kväll ännu bättre! Skräckfilmer som är lite utav en favorit (trots att jag som sagt är väldigt mörkrädd) hos mig stod högst upp på listan och jag blev definitivt inte besviken :)

 

Egentligen tråkar jag verkligen ut mig själv med att sitta och skriva allmänt om vad jag har fyllt mina dagar med. NI vet att jag mycket hellre berättar vad som fyllt mitt huvud..men ibland kan det faktiskt vara lite trevligt med allmän information om mitt liv..och några smileysar här och där :)

 

:)

 

Har inte hunnit tagit några speciella foton..så ni får nöja er med lite allmänna bilder på de som var med på Filmnatten och lite sånt typ..
I owe you that

 

Här har vi Tommy och Sofia som var med på Filmnatten.

 

 

Mysig bild på My och Nathalie som också var med på Filmnatten.

!

 

Det här vaknade jag upp till i igår.

 

 

Varje dag finns det alltid något eller någon som ger oss ett intryck. Stort som litet.
Det är dom där stora intrycken i den enkla vardagen som jag blir förundrad över.

 

Det är så konstigt. För det är ofta när man minst anar det som de starkaste intrycken kommer.
Som en blixt från en klar himmel. Som en bitch-slap från sin nära vän. Helt oväntat.

Det är liksom något som får oss att tänka om. Tänka nytt. Tänka annorlunda.
Det är som att livet påminner en om att det finns, det där lilla extra. Det där lilla man inte riktigt kan sätta fingret på. Det där lite underbara.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det ju faktiskt så att det har varit Halloween, en utav mina favorit högtider som ni redan vet! Hade en otroligt härlig kväll med mina vänner :) Det var en sådan härlig stämning och alla var så himla coola i sina outfits. Fick lite Backstreet Boys - Larger Than Life känsla, på dansgolvet. Den musikvideon liksom.

 

Så nu kommer det lite bilder sen i fredags :)

 

 

 

 

Egentligen vill jag inte be om ursäkt för att jag inte bloggat på några dagar men jag gör det ändå.

Både till er och mig sjäv.

 

Bloggen är precis som en ventil för mig. Så fort jag inte får skriva av mig så blir det snabbt massa skit i ventilen. Både bra och dålig skit såklart. Men för mycket. Av allt. Tankar. Känslor. Men ibland måste jag andas. Tänka. Känna. I lugn och ro. Försöka vara min egen ventil. Försöka rensa bort skiten och kanske byta det lite trasiga, slitna filtret på egen hand.

 

När jag skriver så stannar det ju kvar där. Mina "gamla" tankar och känslor kan nu bytas ut mot nya. Utan att det blir stopp. För skitigt. För fullt.

Dock så skulle det ge mig samma känsla av lättsamhet om jag skrev det på ett dokument...men det är just det här med att dela med sig. Det fina. Det fula. Det tråkiga. Det roliga.

 

Allt det vill jag ju dela med mig. Med er. Till er. För er. Det är som att prata ut inför en grupp människor där allas namn är Anonym.

Och om ni frågar mig så är det oerhört skrämmande men samtidigt så jävla befriande.

 

 

 

 

Någon gång i framtiden så vill jag verkligen flytta in i ett stort fint timmerhus. Det skulle verkligen vara hemma för mig. Gärna lite avskilt från stan så att man kan få den lugn och ro man behöver. Få vara nära naturen. Leva. Här och nu.

Det känns som att alla har så bråttom med allt inne i stan. Saker ska fixas hit och dit, massa möten som ska bokas, tider som ska passas.. (kanske för att jag själv bor i stan. Alltid ett himla tempo ska jag säga er) Inte för att det är något fel med lite tempo, det får det allt vara, men det är när tempot blir till stress som det blir fel. Man ska inte stressa tycker jag. Då hinner man nästan aldrig stanna upp och njuta av sin tillvaro. Njuta av det enkla i livet, verkligen se alla detaljer runt omkring en. Det blir som att allt bara rusar förbi och man själv inte riktigt hinner med.

 

Det är därför man ska bo i ett timmerhus. Ingen stress. Bara mysigt. Man skulle hinna med så mycket mer känns det som. Om alla "måsten" och krav försvann. I alla fall för en stund. I alla fall i sitt timmerhus.
Då kan man sitta under en fäll med en kopp te och känna värmen från braskaminen och höra elden spraka och bara vara.Det skulle jag kalla livet

.

 

 

 

 

 

Följde med Angelica till Lillerudsgymnasiet för att hon skulle prata med en utav hennes tidigare lärare. Jag kunde samtidigt njuta av den härliga känslan av att ha naturen nära, träffa djuren och få lera under skorna.

 

 

Kom hem och pysslade med lite smågrejer. Så som kläder tills på fredag, städade mitt rum, hjälpte pappa med maten. Var även ute och sprang en sväng. Det är så himla härligt att bli rosig om kinderna och andfådd. Man verkligen är i nuet just då. Musiken som överröstar ens tankar. Hjärtat som slår i takt till ens steg. Den friska luften som fyller ens lungor, frihetoooch där sätter vi stopp för det djupa. För tillfället i alla fall känner jag :)