Lite roligt
I de flesta fall så tror jag att många i min ålder inte anser att en diskussion med en förälder är speciellt givande för någon utav parterna eftersom de flesta diskussioner går ut på att framföra negativa kommentarer om vissa problem, som t.ex. det här med ansvar, jobb och framtiden.
Men i vår familj så är nog maten ett utav de största problemen. På riktigt.
Det är faktiskt ytterst sällan som vi blir riktigt upprörda om det inte handlar om mat. Varför det är ett sådant problem beror nog mest på mig faktiskt. I min familj så försöker vi verkligen äta nyttig och hälsosam mat som alla tycker om men eftersom jag hellre vill ha husmanskost än sallad och rotfrukter så ryker vi ihop ganska ofta. Sås på riktig grädde och hemmagjorda köttbullar är tydligen inte lika bra som keso och bulgur.
Och idag var ämnet: Broccoli med ostsås.
Jag: "Jag skulle vilja ha fiskpinnar med mos på söndag!"
Mamma: "Jaha, men om du tänker lite på oss andra, Evelina?"
Jag: "Okej då..vad sägs som broccoli med ostsås då?"
Pappa: JA, men det låter ju jättebra! Så kan vi ha i lite paprika och göra såsen på blåmögelost"
Jag: " ... "
Pappa: "AH MEN EVELINA, det var ju det du ville ha?"
Jag: "Ja men inte med massa annat i, kan vi inte bara hålla det enkelt?"
Pappa:"NEJ, nu tar vi det här. Punkt"
Vad man än lägger fram för exempel så förvandlar dom det alltid till någon tropisk rätt med 435 olika kryddor i. Pricken över i:t är att min far dessutom är så himla dramatisk av sig. Och då blir jag dramatisk. Så då sitter vi där och viftar hejdlöst med armarna i luften och skriker ut meningarna som om vi vore med i någon pjäs av Shakespeare.
Jag som faktiskt älskar mat har egentligen inga problem med att äta lite tropiska rätter med 435 olika kryddor i ibland...det kan vara riktigt gott kan jag t.om. erkänna, men det är något med enkelheten i "vanlig mat" som gör den lite extra god bara. :)
VS
