Något som fångade mitt intresse för en stund sedan var en liten reklamruta på Facebook där det stod "Är du Singel?" "Öka chanserna att hitta den rätta genom att anmäla dig här!". Blä. Vet inte riktigt varför det störde mig. Alla gör reklam för vad som helst nu för tiden och att "hitta den rätte" är ju något som vi alla vill. Så därför slänger man ut annonser lite överallt, hit och dit. Match.com, Mötesplatsen.se..och värst av alla, eDarling.se "För singlar med höga anspråk". Wtf? Det känns nästan som att vara singel är något dåligt?  Fine, att vara singel är kanske inte det ultimata men det är definitivt inte det värsta heller. Jag trivs med att vara singel.Oftast. Ibland. Saken är väl att jag tänker inte springa runt och leta eller vad man säger. "Det kommer när man minst anar det" är ett uttryck jag vill spy på ibland, men det är faktiskt väldigt sant.

 

Inte nog med att man ska hitta "den rätte" via nätet, man ska göra en personlig profil också. Skriva lite om sig själv. Det får såklart inte vara för djupt men inte heller för opersonligt. Utan precis lagom intressant, så att "den rätte" får en bra bild av hur man är som person. Man ska endast lägga fram sina bra sidor. För att skriva: "Hej, mitt namn är Evelina Falkensvärd. Jag är lite för överkänslig, har ett jävla humör ibland men skrattar och ler väldigt ofta" känns lite otaktiskt och inte så fint? Men det där är ju sanningen. Den fina och den fula.

 

Jag vill ju att oavsett om en person är "den rätte" eller inte så ska livet ha fört oss samman. Inte en dum dejtingsida. Det känns så himla konstruerat. Det är väl mycket härligare att träffa någon bara sådär. Helt oväntat. Från ingenstans. Fast visst, det är ju väldigt ärligt på samma gång. "Hej, mitt namn är Evelina, ska vi dejta?". Det blir lite rakt på sak och det är väl bra kanske, om man nu vet vad man vill.

 

Varför jag är lite skeptisk mot detta är väl för att jag personligen aldrig skulle kunna tänka mig att bli medlem på en dejtingsida. Jag träffar hellre en person via jobbet ,skolan, kompisar, fritidsintressen mm. Inte via en internetsida. Tänk om man nu skulle träffa "den rätte" via nätet och så får man barn, så frågar ens barn när de blir lite äldre: "Hur träffades du och pappa?" "Jaadu, genom en dejtingsida på internet". Gud vad tråkigt. Hellre att svaret lyder typ: "Jaadu, vi träffades i Nigeria när vi båda jobbade som volontär där"

 

Nu ska man aldrig säga aldrig. Jag kanske sitter där sen, frånskild, 45+ och skriver en precis lagomt intressant personlig profil med endast mina bra sidor med...men jag hoppas verkligen inte det.