Fight for what?
Dock så hamnade jag i två små krig med Angelica. Vi hamnar ofta i små krig med varandra där det skjuts fula ord och bombarderas med elaka kommentarer. Självklart så blir vi sams igen efter ett tag, när den ena viftat med den vita flaggan eller när båda inser att de har fel och skakar hand. Idag så var det bara två så fruktansvärt onödiga saker som vi bråkade om. Sure, ofta så är 95% av alla bråk fruktansvärt onödiga när man bråkar med sitt syskon men det här bör faktiskt inte ens vara med. Vi bråkade om ett par hörlurar och vem som skulle ta upp tvätten. Skäms nästan lite för att säga det.. Dock så vet jag att alla där ute som har syskon kanske förstår mig och Angelica.
Det finns faktiskt ingen som kan göra mig så arg som Angelica. Dagens sanning. Hon vet precis hur och vad hon ska göra för att det riktigt ska koka i mig. Oftast så får hon faktiskt skylla sig själv tycker jag eftersom hon är så väl medveten om hur jag blir men ibland så kan jag faktiskt inte hjälpa att tycka lite synd om henne. Hon är ju trots allt min andra hälft. Min syster.
Det värsta med våra krig är nog just det här med kommunikationen under själva kriget. Den funkar verkligen inte. Fast under vilket krig med sitt syskon gör den det? Jag är den som skriker och viftar med armarna och Angelica är den som stirrar och inte rör en fena. Och ingen utav oss vill heller erkänna att vi kanske har fel, Då ska man istället stå och argumenera för något, bara för att.
Syskon krigar. Så är det bara. Det är väl bara vad man krigar om som man kanske borde tänka över. För i slutändan, är det viktigare att ha vunnit ett krig eller stoppat ett innan det brutit ut och kanske gett skador?
Så det här är till dig Angelica..Förlåt mig. Det kanske var dina hörlurar ändå.
<3
