Finally!
Igår så hade jag en riktigt bra dag! Var först på stan med min vän Josefin. Vi kollade in både skor och annat, åt god mat och hade det riktigt trevligt :) Fick mig en väldigt fin klänning som jag kände att jag verkligen var tvungen att ha. Jag liksom hörde hur den hotade mig där den hängde så fint på sin galge "Om du inte köper mig. Då jävlar".
Framåt kvällen kom Elin och hämtade mig! Vi svängde in på Max en liten stund innan vi begav oss till Deje för lite "inga-föräldrar-hemma-mys". Det var nog andra gången i hela mitt liv som jag åt på Max. Måste säga att det var riktigt gott. Vi tillbringade kvällen i varsin soffa framför TV:n, tittade på kort från gamla tider och pratade om allt mellan himmel och jord. Tryckte dessutom i oss lite chips som var väldigt goda.
Sov över där och på förmiddagen idag så kom min kära far och hämtade mig. Kom hem och packade upp. Sedan fick jag ett sånt där ryck som jag får ibland då jag verkligen måste göra något för att inte få ett psykbryt. Så därför dammsög jag mitt rum och oljade in min byrå. Känns som att det finns ett finare ord för "oljade in" men tyvärr kommer jag inte på något nu. Det kanske inte var världens drastiska åtgärder för att jag inte skulle få ett psykbryt men det räckte för mig i alla fall. Jag blev lugn ett tag.
Bestämde mig för att följa med min mor till gymmet och köpte mig ett gymkort som jag så länge velat haft. Nu äntligen gjorde jag det! Så nu jävlar ska här tränas. Då kan jag äta ännu mer. Uh va värt. Så nu sitter jag här, glad och lite öm i kroppen! Tänkte att jag snart ska titta på reprisen från Mia på Grötö som gick igår. Hon är underbar den människan!
Kanske myser ner mig i fotöljen och tittar på The Notebook efter det. Fick sådan himla lust att titta på någon romantisk film och grina/skratta lite. Får äta ett kilo frukt eller något eftersom vi inte har något gott här hemma. Kanske får baka till helgen? Morotskaka skulle inte sitta fel. Nu börjar jag bara babbla..så vi sätter punkt här.
Ha're.
Här är Josefin. I högsta hugg att lägga klorna på några snygga pumps.
Eftersom Elin sällan vill vara med på kort så var jag stönig nog att ta en fin mat bild på min frukost. Tänkte att den kunde vara lite mysig att se på.
Hittade denna bild när vi gick igenom gamla bilder på Elins dator. Jag och mina dreads. Var så ovant att se mig i sådant hår. Om jag någonsin väljer att ha dreads igen så ska dom vara bruna iaf.
Frustration.
Varför är det så svårt att säga det man känner? Vad är det som gör att man trots allt..drar ut på allt in i det sista? Det kan inte handla om sunf förnuft i alla fall. För hade man haft det, ja då hade man ju sagt det man vill ifrån början. Right? Det kan ju inte heller handla om att man tänker på den andres eller sina egna känslor. För då skulle man väl ha sagt det man vill ifrån början också? För att vara inställd på "att inte såra personens känslor" funkar inte. För att dra ut på det gör ju saken ännu värre. Det är väl bättre för både en själv och för den andre att säga som det är, med en gång. Varför hålla det inne? Vad är det som blir bättre utav det? Ingenting. Absolut ingenting.
Så vad är det som gör att man väntar? Väntar på att säga det man egentligen vill säga. Det är det jag går och funderar över. Är det för att man är medveten om vad det blir för följder? Eller är det för att man är osäker på vad man egentligen vill? Är det för att det är jobbigt att säga det? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Det kanske är alltihopa. Fast egentligen så tror jag att det mest beror på att det är jobbigt. Jobbigt att säga som det är.
Det som är mest förvirrande är ju att det egentligen bara blir värre. Det blir ju värre av att inte säga som det är. Säga det man vill. Det är några ord...eller en hel förklaring om man hellre känner för det. Bara man säger det. Klart att det kanske kommer kännas piss efteråt men det får man väl stå ut med. Man överlever. Man går vidare. Det kanske inte känns så i början men det är så. Life goes on.
För vad är värre än att inte få ett svar alls? Det är bland det värsta som finns. Det är ju då man blir sårad. Man vet varken ut eller in. Hur ska man tolka det? Bra eller dåligt? Ska man känna sig lättad eller orolig? Hellre ett dåligt svar än inget svar alls. I alla lägen. För då vet man. Då har man fått svar. För det är allt man begär. Ett jävla svar.
Skridskor
Äntligen! Idag så kunde jag åka skridskor. Vilken fröjd det var för både kropp och själ måste jag säga. Hade glömt bort hur skönt det var att få röra på sig dessutom. Känns som att det mesta av all frustration från igår bara försvann mer och mer när jag gled så vackert över isen. Eller jaa, vackert var det nog inte. Jag som vill tro det. jag kunde skingra tankarna ordentligt och trots att det fortfarande är lite trassligt i huvudet så är det inte som ett stort garnnystan i alla fall..mer som när ens hörlurar har trasslat ihop sig typ..
Trillade faktiskt inte en enda gång. Fast jag var nära.. haha. Flaxade hej vilt med armarna och såg nog skräckslagen ut för en sekund men jag fixade det allt. Tog mig några varv vilket fick mina kinder att bli ganska röda och halva ansiktet domnade bort men det var riktigt uppfriskande måste jag säga! Grillade lite korv efter mina små turer med Angelica och Theres vilket var riktigt trevligt :) Dock så kan jag inte säga att pinnbrödet som Angelica gjorde var till någons fördel men vi överlevde allt haha.
Blev uppringd av min kära vän Louise förut som bad mig ta en liten mysig promenad med hennes hund Musse. Kan vara bland de sötaste hundarna jag sett!
Blankt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om nu. Vad har jag gjort idag? Ingenting speciellt. Lyssnat på musik och skrivit typ. Krönikor om ni nu vill veta. Endast för att jag tycker det är kul. Är lite knäpp jag vet. Men det kändes ändå inte så bra haha. Fick liksom inte fram det jag ville säga kändes det som. Det tog emot något så fruktansvärt. Vet inte riktigt varför. För det är ju det här jag gör. Jag skriver, oavsett vilket humör jag är på, så skriver jag. För det är ju det som får mig att må bättre.
Nu går det bara inte. Det känns bara tomt. Blankt. Trots att det känns som att jag har så mycket jag vill säga så kommer det inte ut. Oftast så flödar orden ur mig och fingrarna bara flyger över tangenterna. Det är som att jag går runt och tänker på något som jag inte kan sätta fingret på vad det är. Allt och ingenting typ. Det stör mig. För det hindrar mig från att bli inspirerad och bara spy ut roliga/fina/trevliga/mysiga inlägg. Så ska nog krypa upp i sängen och ligga och titta på min fina ljusslinga. Har försökt förneka att jag numera hellre ligger och glor på den än ligger platt som en pannkaka på mattan men..så är det.
Här kommer lite mysiga bilder som jag tagit under veckan. För har ingen bild för idag.
Trivsamt
Fredag: Jag vet inte riktigt vad det är med mig och inte komma ihåg vad jag gör under fredagsförmiddagarna? Jag sitter här och försöker minnas men icke. Är nog lite för trött tror jag. Fast jag blir lite orolig. Vilket ointressant liv har jag egentligen när jag själv glömmer bort vad jag gör? Förtränger det liksom..för att det är så tråkigt. Usch haha. På kvällen var jag i alla fall ute en sväng med Angelica, Amanda, Theres och några fler. Vi hade det riktigt trevligt måste jag säga :)
Lördag: Träffade Elin vid halv 1 och med lite smörgåsar, varm oboy och utsökt pannacotta så begav vi oss ut i skogen för att ta en lite kylig men riktigt uppfriskande fika. Vet inte riktigt om det var den mysiga filten vi hade över våra ben, de provisoriska skedarna (eftersom jag glömt att ta med) eller den sköna känslan av att kunna prata om allt mellan himmel och jord med en utav sina närmsta vänner som gjorde mig så glad...Tror det var alltihopa. Och nu lät jag lite cheesy men det får ni stå ut med haha. På kvällen var jag hemma. Själv. Kollade på film och läste lite. Det var skönt.
Går inte
Ibland så kan man bli riktigt sådär irriterad på sig själv. Man vill liksom bara ge sig själv en bitch-slap eller slå ett jävla basebollträ rakt i huvudet, för att försöka fatta. Vad vet jag egentligen inte. Det beror väl på haha. Men varför hoppas man så otroligt, hjärtslitande, förjävligt mycket på en del saker? Känns som att det inte riktigt spelar någon roll hur många bitch-slapar eller slag i huvudet man får. Det får en inte att sluta hoppas för det. Tyvärr.
Det har inte gått så jättebra med mitt löfte som jag gav till mig själv. Det här med att försöka tänka lite mer på vad jag vill. Säkert bara för att det var ett "nyårslöfte-fast-ändå-inte". För om jag fick välja så skulle otroligt många saker vara helt annorlunda än vad de är nu. Man kanske inte kan lova sig själv ett sådant löfte som jag gjorde? För vad man vill ska ske och vad som faktiskt sker, det är två helt olika saker. Det vet man ju egentligen från början. Det känns ändå som att det är väldigt sällan som det blir som man tänkt sig. Jag undrar varför? Kan det vara så att man tror att man har förändrats och försökt göra skillnad än att det faktiskt är så? Har man verkligen vad som krävs för att saker och ting kan börja och bli som man vill, om man verkligen bestämmer sig? ..eller är det bara "meningen" att vissa saker inte ska ske, fastän man verkligen vill?
Något annat
Idag var jag verkligen fastställd på att åka skridskor. Hade tagit upp skridskorna från källaren och lagt dem omsorgsfullt och försiktigt vid min fotölj. Gick upp klockan halv 10 idag och var klar klockan 11. Hade packat med mig både varm choklad och smörgåsar, kände för lite favorit i repris, sedan den där härliga söndagen ute i naturen. Hade liksom inte riktigt en tanke på att det varit plusgrader de senaste dagarna. Så jag kan ju lugnt säga att när jag kom Mariebergsskogen så var det fan lika mycket vatten över isen som under..om det nu fanns någon is vill säga. Blev ganska så bedrövad måste jag säga.
Dock så lät jag inte detta påverka humöret allt för mycket. Utan jag bestämde mig för att då jävlar tar jag en cykeltur på ca 2 mil eller något. Till Göteborgsudden. Okej, det var såklart inte 2 mil dit men det kändes lite som det. Fick låna Angelicas cykel, som är en aning för stor för mig eller vad man ska säga. Men jävlar vad jag trampade ska ni veta. Dock så for en dam förbi mig med både reflexväst och grejer på sig. Tror hon tränade inför ett lopp eller något. Vill liksom inte erkänna att jag i den stunden insåg att jag hade dåligare kondition än en 50+.are. Vill gråta bara jag tänker på det.
Men jag kom fram till mitt mål i alla fall. Röd om kinderna och öm i baken var jag. Lyckades få med mig cykeln där jag gick på den fruktansvärt isiga och halkiga stigen. Såklart så ska ett gäng på fyra personer komma springandes i deras tighta träningskläder och "anti-halk" gympaskor. Eftersom jag själv rörde mig ca 3km/h, med andra ord i snigelfart så kändes det sådär att se dem flyg-springa förbi som antiloper när jag precis återhämtat mig från att ha blivit omcyklad av en äldre dam.
Satte mig ner och tog en välbehövlig lugn och tyst fika i min ensamhet. Just den lilla stunden av att bara få vara på en plats man tycker så mycket om, gjorde det värt mödan faktiskt. Bestämde mig en stund senare för att åka hem då jag insåg att varken mina fötter eller händer hade värst mycket liv i sig. Pretty frozen. Självklart så ska mamma ringa mitt uppe i min snigelfartspromenad på isen med cykeln. Tror ni inte jag halkar till och faller rakt ner på rumpan och får cykeln över mig? Det enda mamma frågade var "Vad håller du på med?" Jaadu, håller på och dö ville jag svara.
Lyckades i alla fall ta mig hem och bestämde mig för att spendera resten utav dagen på mattan med tända ljus.För det var jag värd efter dagens alla bravader kände jag!
Tror ni inte jag lyckades hälla ut den dumma muggen med oboy innan jag skulle ta den fina bilden? Jag blev sur och orkade inte torka upp skiten. Så ni får stå ut med att det är oboy all over the place.
Good day
SÖNDAG: Kan ha varit den bästa dagen på länge av någon anledning. Kände mig så himla fridfull bara. Lugn, glad och lättad. Som att det inte fanns några problem alls i världen. Tror att jag fick den känslan ifrån promenaden/fikan jag tog ute i skogen. Med mig själv. Det var så himla skönt. Tog på mig min ryggsäck, stoppade ner några smörgåsar och varm oboy, satte på mig stövlarna och började vandra. Satte mig på en liten sten ute i skogen på en gammal tidning och bara satt där. Sedan fick jag faktiskt börja gå igen eftersom min rumpa började bli lite kall. Tog mig runt min älskade naturstig som man numera kan kalla isstig. Kände mig som Bambi på hal is. Trodde definitivt att jag skulle dö. Flera gånger. Fick den där lilla mini-hjärtattacken när man håller på och snubbla till ca 40 gånger.
Självklart så tänkte jag ta massor utav fina kort. Både på naturen, stigen och på hur glad jag faktiskt var men nej. Min mobil bestämde sig för att ha dåligt med batteri, den jäveln. Så ni får låta er fantasi flöda och försöka fantisera om hur det är att sitta i en skog. Inte så svårt skulle jag tro. Dock så var det naturligtvis mycket mysigare än vad det kanske låter som. Jag trivs i naturen. Det är lite som en fristad för själen. I alla fall för min själ. I can't wait tills jag får bygga mitt eget timmerhus i Norrlands skogar i en rutig flanellskjorta dessutom. Då jävlar kommer jag vara lycklig.
Tänk er samma stig. Fast med en massa snö och is då.
Weekend
FREDAG: Var på The Leprechaun på kvällen med Nathalie och My. Vad fan gjorde jag under dagen undrar jag? Det är liksom tomt. Blankt. Ingenting. Aah Maa Gaad. Tror att det beror på skräckfilmen vi såg hemma hos My efter The Leprechaun. Vi såg på Sinister. Självklart så var det barn med. Störda barn. Blev väldigt rädd kan jag erkänna.Om det är något som är läskigt i skräckfilmer så är det barn, clowner, dockor och de som är besatta av djävulen typ. Kroppen far och flyger åt alla håll ju. Usch. Kan ju lugnt säga att jag både sov med nattlampan och min fina ljusslinga tänd den natten.
LÖRDAG: Uppdaterade mitt personliga brev och CV under förmiddagen. Skrev ut några också. Ifall jag helt plötsligt skulle ha lust att springa runt och lämna in CV lite överallt. Var med Moa, Nathalie och My under kvällen. Vi åkte hem till Moa och tittade på Forrest Gump och hade det gött. Något som jag verkligen beundrar mig själv över är hur dåliga kort jag tar. Jag försöker att ta "in the moment" kort om ni förstår vad jag menar? För ofta så är det ju de korten som blir finast. Fast tydligen inte när jag tar haha. Det blir bara lame.
Inte kul
Idag när jag skulle sätta i linserna så vet jag inte riktigt vad som hände. Så fort jag satte i dom såg det ut som att jag var hög och som jag grinat i ca två år eller något. Det kändes som det såg ut också. Fick typ panik och bad papa skjutsa mig till vårdcentralen. Medan jag väntade på en läkare förberedde jag mig på beskedet att jag skulle bli blind eller något. Dock så var det ingenting som var fel egentligen. Läkaren sa att det berodde på min förkylning och att jag därför inte skulle ha i linserna i på ett par dagar.
Ett par dagar.
Så just nu sitter jag och surar. Har på mig glasögon. Det är som att kolla genom en jävla kikare. Jag förstår inte hur jag kunnat levt med glasögon i ca 14-15 år. Hur kunde jag inte få mitt livs uppenbarelse när jag började med linser? Att gå från linser till glasögon är som att byta en Samsung Smart LED TV till en tjock-tv. En ful tjock-tv som bara har 1:an, 2:an och 4:an dessutom. Det går liksom inte att anpassa sig.
Så idag ängnade jag och min "kikare-syn" sig åt att laga mat. Köttbullar, köttfärsås och pannbiffar gjorde jag. Som ni förstår så hade vi en himla massa köttfärs hemma. Så nu vet ni också vad jag kommer äta resten av veckan.
Förutom att laga mat har jag inte gjort så mycket. Legat på mattan och lyssnat på musik. Det är vad jag har gjort. Ska nog gå och göra det nu igen.
Fint besök
Fast pyjamaströjan är lite för tight. Det känns som att den sitter som ett korvskinn. Inte det att den är för liten..men jag är inte van att ha liksom slimmade långärmade tröjor på kvällen. Det låter nog värre än vad det är..för den är väldigt fin faktiskt. Matchar bra till byxorna. Som är lila, grå och vit rutiga. Tröjan är bara lila. Och det var ett himla tjat om min pyjamas. En halv sida nästan? Vad blir det?
Min mormor anlände till Karlstad idag. Hon kommer nog stanna tills på lördag! Idag var vi lite överallt. Först var vi på massa outlets utanför stan. Jag var chaufför hähä. Fick köra vår automatväxlade bil. Det var nästan för lätt att köra. Fick panik typ. Sedan så åkte vi in till stan och gick där och tittade..men hittade inte så mycket. Så vi gick hem och åt istället. Sedan har jag luggit på mattan och bloggat som sagt. I 100 timmar känns det som. 100 underbara timmar! Men nu ska jag snart äta igen tänkte jag och förberede mig för den andra och sista delen av filmen Bags of bones som går på 3an ikväll för den som vill veta, När jag såg första delen igår så skrek jag. Blev skiträdd. Fast det ska man väl bli av rysare
Tänkte att jag bjuder på denna vinterbild om jag inte redan lagt ut den vill säga. Har ingen koll.
. 
Promises
När det är nyår så är det alltid någon som kommer med frågan "vad har ni för nyårslöfte?". Vissa svarar med en gång och vet precis vad de vill uppnå under det nya året. Andra har inget och en del vet inte. Jag vet inte riktigt vart jag hör hemma. Jag har allt några saker som jag skulle vilja uppnå eller förändra på men är början på ett nytt år verkligen den där sparken i baken, det där aha-momentet som behövs för att verkligen genomföra/förändra det man vill? Alla säger ju typ "Åh, i år ska jag verkligen göra det jag vill" eller "I år ska jag verkligen ta tag i mitt liv". Man kan väl ta tag i sitt liv när som helst egentligen. Bestämma sig när som helst.
Det känns som att det handlar mycket om den där känslan av nytt ändå. En ny start. Man har liksom en anledning till att genomföra/förändra saker och ting. Inte göra det bara helt random. Kan det vara så att det känns mer speciellt, att de saker man vill genomföra/förändra helt plötsligt känns lite extra meningsfulla eftersom man faktiskt bestämt sig för att göra det under det nyyyyya året? Troligtvis om ni frågar mig. En del tycker även att man kan döpa det nya året till något coolt. Något motiverande. Något i stil med: "År 2013. Året jag ska få tillbaka mitt liv," Typ så.
Jag tänker definitivt inte döpa 2013 till något coolt eller motiverande. Jag tänker bara se det som ett nytt år. Allt det jag vill uppnå och förändra kan jag såklart försöka att uppnå under detta år men det är inget måste. För ett nytt år är inte ett skäl för mig att uppnå eller förändra det jag vill. Oftast beror det på andra saker som ger mig den där sparken i baken eller det där aha-momentet... :)
Ett utav mina "jag har-typ-några-nyårslöften-fast-ändå-inte" är: Försöka tänka mer på vad jag vill. Inte alls klyschigt va?
Nytt år.
Måndag 31/12: Nyår! Tog en förmiddagsfika med Nathalie, My, Kimberly, Tommy och Sofia eftersom alla inte skulle vara samlade under kvällen. Efteråt gick jag, Nathalie och My och köpte lite snacks och ljus med glitter på. Det var ju ändå nyår. Då fick det glittra lite. Klockan 19.00 så kom även Emelie, Therese och Louise hem till mig och Angelica. Klockan 23:45 så lyckades vi faktiskt ta oss ner till torget för att titta på fyrverkerier. Efter att vi tappat bort varandra, hittat varandra, tappat bort varandra och hittat varandra igen och emellan träffat lite folk här och där så mötte vi upp Christoffer. För att göra en lång historia kort så hamnade vi i alla fall hos Christoffer resten av kvällen. Vi blev spådda, åt snabbmakaroner utan någonting till och lyssnade på musik från Sagan om ringen och Tarzan. Hade väldigt roligt med andra ord!
Tyvärr så har jag faktiskt inte så många bilder från Nyår. Alla finns på Nathalies mobil typ. Ni får nöja er så länge med det som finns :)
Tisdag 1/1: Gjorde verkligen ingenting idag. Jag och My låg på mattan typ hela dagen, Vi gick till Pekås och köpte chips och dipp. Det var den enda ansträngningen vi gjorde. Kändes ganska gött faktiskt.
Onsdag 2/1: Var med Angelica, My och Christoffer. Försökte först och främst leta upp en present till Mys mamma men det sket sig eftersom allt slutade med att vi gick runt och tittade på saker som kan vara bra att ha när man flyttar hemifrån. En tryckkokare är inte en utav de sakerna. Man behöver ju en jävla instruktionsbok för att ens veta hur man ska öppna den eller vad man säger. Vi tog även en liten fika innan det var dags för biljard. Jag och My mot Christoffer. Behöver jag ens säga vem..eller vilka som vann hähä? Kanske var nybörjartur men My och jag did kick some ass.
Munkarna åt vi faktiskt innan vi träffade Christoffer haha. Angelica bjöd.
Ah, nu är det så att ankan är lite svår att förklara..men den har en plats i mitt hjärta. Fick den av Christoffer. Min nya BFF. Hihiiii.
Nej gud, nu får jag ge mig haha.
Moments
Det är inte så lätt att få till den rätta stämningen för att blogga när Angelica sitter bredvid mig och spelar musik. Hysterisk musik. Hennes typ av partymusik. Man blir ju själv hysterisk när man lyssnar på sådan musik.
Tänkte försöka att berätta lite vad jag gjort under veckan. Har så lätt för att glömma bort vad jag har gjort haha. Eller jaa..inte glömmer bort kanske men dagarna flyter liksom ihop med varandra och så vet man inte riktigt när man gjorde vad osv.
Tänkte försöka att berätta lite vad jag gjort under veckan. Har så lätt för att glömma bort vad jag har gjort haha. Eller jaa..inte glömmer bort kanske men dagarna flyter liksom ihop med varandra och så vet man inte riktigt när man gjorde vad osv.
Onsdag 26/12 : Var på stan med Louise och köpte mig lite saker på rean. Bland annat en efterlängtad skinnväst. Funderade på att lägga ut bilder på det jag köpt men nej. Onödigt. Efter shoppingturen så mötte vi upp Josefin och stötte på både Olof och Linda bland röran av människor där alla har 140 påsar var. Efter de korta men mycket trevliga pratstunderna med mina vänner så gick jag, Josefin och Louise och tog en fika! På kvällen så var det utgång som gällde med Moa, Nathalie och My. Träffade även på Ida, Kimberly och Rebecca under kvällen. Roligt folk. Rolig kväll. Enough said.
Torsdag 27/12: Dagen efter. Moa sov över hos mig, vi vaknade utvilade men slitna. Så det blev en lång frukost och sedan så hjälpte vi min far med något som skulle till hans verkstad. Vad det var har jag glömt bort haha. I alla fall, så gjorde vi oss iordning och bestämde oss för att åka till IKEA och äta köttbullar. Riktigt värt måste jag säga. Kvällen spenderades hemma hos Moa framför filmen Ängel i New York i soffan med både filt, brasa och massa gott. My god vad mysigt det var!
Fredag och Lördag 28/12-29/12: En helg med Nathalie, My och Angelica kan man säga. Första helgen på länge som jag inte jobbade kändes det som. Blev liksom lite förvånad. Kände att "jaha..så jag har helgen fri..vafan ska man göra?". Saknar lite att jobba helg faktiskt. Saknar mina kollegor. Saknar alla goa stunder. Aja, det kommer bli fina minnen och förhoppningsvis så kommer jag få jobba trots att julborden är över :)
Söndag 30/12: Paniksjuk. Feber. Ont i huvudet. Förkyld. Död. Kan man säga att jag var. Dagen innan nyår. Fast egentligen hade jag inget att klaga över. Det finns så mycket värre saker som kan inträffa. Gjorde verkligen ingenting den dagen. Jo..en sak typ, låg och tittade på min fina ljusslinga som jag satt upp runt min säng. Alla sa innan att det var så fruktansvärt mörkt i mitt rum. Som i en grotta typ. Men nu blev det ändring på det.
Orka.
Nu är det så där igen. Nu känner jag mig rastlös och vet inte riktigt vad jag vill med någonting. Känns som att jag bara vill slänga mig på mattan och bara ligga där tills allt känns lugnt igen. Jag gillar inte när det blir rörigt i huvudet. För när man väl börjat få ordning på en fundering så kommer en annan och ska tränga sig fram. Det känns som att alla tankar och funderingar står i en jävligt oorganiserad kö, där de inte ens orkar vänta på sin egen tur utan de ska gärna ta plats samtidigt.
Det är väl just det här med att man inte heller riktigt kan sätta fingret på vad som är fel. Allt och ingenting egentligen. Hur ska man då kunna veta vad man ska göra för att det ska bli bättre? För just nu har jag ingen aning. Om någonting. Den där känslan av vemodighet i magen som gnager hela tiden är inte rolig. Känner mig otålig dessutom. Vill liksom att allt ska lösa sig nu, nu, nu. Kan det inte bara kännas bra? Det vore ganska enkelt då.
Blähä.
Dock så käkade jag pizza förut och tittade på Pretty Woman som jag nu har sett två gånger under hela mitt liv än så länge. Väldigt bra film. Känns lite bättre. Men inte bra.
Julafton forts.
Efter att Kalle Anka var slut och julklapparna öppnade så bar det iväg till min kära morbror för att träffa ytterligare några släktningar. Vi blev totalt 20 personer vilket var otroligt trevligt måste jag säga. Som tv-serien Huset Fullt typ. Om det var någon som tittade på den. Fast dom kanske inte var 20 personer haha? Aja, skitsamma. Det var trevligt som sagt. Innan så åkte vi dessutom ner till Lunden där min morfar befinner sig någonstans. Vi hängde upp en liten julkula och tände ett ljus för honom :) Hos Mr T (morbror) så blev vi bjudna på gröt och god glögg. Under kvällens gång körde vi både frågesport och charader. Det var riktigt roligt och jag tror bestämt att alla 20 personer var uppe i alla fall en gång var. Inte dåligt det inte.
Idag, innan hemfärd så åkte vi ner till lilla Tösse (ingen som vet vart det ligger typ haha) till farmor och farfar och resten av kusinerna. Där blev det favorit i repris kan man säga med mer god julmat och några julklappar till. Tyvärr så blev det ingen tomte men vi överlevde ändå! De goda hembakta kakorna och buggmusiken som farmor satte på kompletterade det hela faktiskt. Tror nästan att jag ska gå en buggkurs. Sjukt kul vore det.
Men nu jag tänker avsluta med att säga tack, tack till alla som var med under denna jul :) Det var awesomeness på hög nivå. Tack, tack och tack.
<3
Julafton.
I söndags så bar det iväg till Åhmula backe (tycker det är ett så himla gulligt namn på annars så tråkiga Åmål). Med både packning, en rullstol och en katt i bilen så tyckte jag ändå att vi klarade av resan väldigt bra! Väl hemma hos mormor Mona där kusin Malin även befann sig bjöds det på lite kaos och gröt. Alla lyckades dock lugna ner sig lagom till Bingolottos uppesittarkväll. Självklart så hade vi bingolotter. Tyvärr så vann vi ingenting. Blev faktiskt förvånad. Hade förväntat mig en bil eller en halv miljon eller något, skulle vart coolt. Men inte blev det några sura miner för det. Jag tog mig istället ett välförtjänt bad och eftersom det bara var timmar kvar till julafton så gick vi och la oss hyfsat i tid. Typ. He he.
I måndags..eller vi säger julafton tycker jag, så var det full fart redan kl 09.30 hos mormor Mona. Jag är verkligen förundrad över hur man lyckas få ihop allt. Inte nog med att man har fullt upp med sig själv, 10 andra personer (känns det som) ska också ha fullt upp med sig själva, samtidigt. Dessutom så ska man ju självklart fixa allt annat under tiden. Effektiv kallar man sig. Jag skulle vilja att den som skapat detta ord, kunde precisera sig lite så att man verkligen vet när och om man är effektiv i alla lägen som man använder sig av ordet. Trots att lägenheten var som en krigszon under förmiddagen så lyckades vi faktiskt få till allt, både maten, dukningen och stämningen. Så när Kalle Anka sattes på vid 15.00 och alla hade ätit så såg kändes det faktiskt som att vi lika gärna kunde ha varit med i en IKEA katalog (julutgåva) där vi satt i vardagsrummet, mätta, glada, jävligt fina och nöjda.
Julklapparna delades ut av en väldigt fin tomte. Det vill säga, mig själv. Jag hade både käpp (krycka), rock (mormor Monas rosa morgonrock) och en mage (en kudde under morgonrocken). Eftersom jag kände mig både proffsig och snygg så kunde jag inte hjälpa att lägga till en liten norrländsk accent. Det passade liksom in. Trots att jultomten inte kommer från Norrland. Fast jultomten har varken rosa beklädnad eller bröst t.ex., så whatever kände jag. Det blev som det blev.
(Jag ber om ursäkt får att jag inte tagit fler bilder. Men jag hoppas att ni har överseende eftersom det ändå var julafton. Ville inte att mobilen skulle vara med hela tiden. Försöker att ha ett liv utöver den faktiskt)
Jul.
I lördags hade jag en otroligt härlig kväll med mina kära väninnor. Jag och sex tjejer till var hembjudna till Sofia för lite julmys. Förutom att vi blev bjudna på mycket god gröt, fin julstämning och riktigt goda pepparkakor så hade vi även en liten kinesisk julafton. Kan ge en kort förklaring för de som inte vet: Alla köper en julklapp för ett visst pris, sedan samlas man och så får alla ta en lapp med en siffra på. Sedan går man laget runt i sifferordning tills alla har fått en julklapp var. Enkelt och roligt. Så mysigt som jag hade den kvällen har jag inte haft på länge :) Så jag tackar mina fina vänner för att vi tillsammans tjuvstartade julen!
Kenny Falkensvärd
När jag hjälpte min far i köket förut så kunde jag inte med att än en gång förundras över hur unik han är. Eller galen som jag skulle säga. Jag vet verkligen inte vart han får allt ifrån.
Jag var irriterad över att kycklingen kokade istället för stektes och när min far kände min frustration så säger han:
Pappa: "Men Evelina..gör något åt problemet då? Använd en cell..din hjärncell..om du har någon!"
Pappa: "Men Evelina..gör något åt problemet då? Använd en cell..din hjärncell..om du har någon!"
Jag: Men du har ju 100 liter olja i...jag kan inte bara hälla i massa flytande margarin nu?"
Pappa: "Det är inte någon mayagrej Evelina..jorden går inte under.."
Och istället för att hjälpa mig med mitt kyckling-problem så rullar han bort till altandörren och ropar: "När folk bygger lyktor så brukar dom ofta ha ljus i..men det verkar inte gälla dig och din lykta ser jag. Det är som att någon skulle bygga ett hus och sedan glömma att någon ska bo där". Så suckade han tungt och satt där i några minuter.
Sedan så tänkte jag att eftersom jag inte har något annat speciellt att berätta så slog det mig att några utav er kanske inte vet varför min far sitter i rullstol..och då tänkte jag att jag kanske kan berätta lite om det! Eller jaa..jag har en liten text som jag skrev i skolan om min far och hans olycka. Ursäkta min lathet men jag klistrar bara in den. Se texten som en liten tidningsartikel...för det är det den ska vara haha. Vet att den är oändligt lång. Dock så finns det ingen som tvingar er att läsa, så jag säger istället: Feel free to read, annars skit i det.
Kenny Falkensvärd skulle fylla 20 år. Han var lastbilsförare inom militärtjänstgöring i Villingsberg, Karlskoga och var på väg hem till Åmål för att påbörja sitt två veckors långa lov. En kväll bestämde sig Kenny och några utav hans kompisar för att åka på efterfest. De var 6-7 stycken raggarbilar och Kenny satt bredvid föraren i sin egen bil, en ljusblå Pointac Bonne Ville Cabriolet V8 utan tak. Den ljumma sommarkvällen lockade ungdomarna att lägga i en växel extra på den tomma motorvägen som förde dem mot Tösse. En växel extra blev till två växlar extra och tillslut blev den lugna färden till en fartfylld tävling. Kennys bil låg först efter att ha kört om en bil som låg i 170 km/h. Det var då bilen började sladda. En cementbrunn vid väggrenen förändrade allting. Den ljusblåa Cabrioleten utan tak voltade fem gånger.
”Det första jag tänkte på när jag vaknade var att jag var så himla törstig men jag fick inte dricka, utan istället fuktade de mina läppar med blöta kompresser”. Kenny fick inte dricka vatten på grund utav att hans lungor blivit krossade. Eftersom att han inte hade haft något bilbälte på sig hade han slungats ut ur bilen och togs emot av ett träd. Han bröt ryggraden på fyra ställen. Kenny hade förts till Sahlgrenska Sjukhus i Göteborg och låg på specialistiska avdelningen för ryggmärgsskadade där han låg i sex månader inklusive rehabilitering. Utav de sex månaderna låg han stilla i sängen i 12 veckor. Operation var aldrig något alternativ enligt Sahlgrenska Sjukhus eftersom det var för många nervtrådar i ryggen som gått av. Hans kropp var tvungen att läka av sig själv. Trots det tänkte Kenny ”Halmstråt efter att kunna gå igen fanns fortfarande kvar att sträcka sig efter”. Efter oändligt antal timmar framför både internet och tidningar hittade han och hans fru Lena Falkensvärd en artikel om operationer i Ryssland. De fick redan på att man provade att återställa personer med ryggmärgsproblem på ett annat sätt än i Sverige. Efter ett antal papper och ansökningar var de på väg till Moskva för att prova möjligheten att bli återställd.
Den 21 mars år 1990 opererades Kenny Falkensvärd. Trots att rullstolen inte försvann blev hans rygg starkare, han fick mer muskler och en bättre balans. ”Frågan som folk ställer mig, hur det känns att sitta i rullstol har jag svårt att svara på. Jag brukar säga att, det hade varit en skillnad om man levt två liv, ett som gående och ett som rullstolsbunden för då hade jag kunnat säga den exakta skillnaden. Eftersom jag knappt minns hur det var att gå så har jag egentligen inget att jämföra med, därför blir frågan hypotetisk för mig på något sätt”. Kennys fru, Lena Falkensvärd har varit ett stort stöd under åren som gått och även hans döttrar Angelica och Evelina. Lena berättar ”Kenny är en otroligt positiv man med mycket humor och jag tror att han på grund av det alltid sett möjligheterna istället för hindren efter olyckan”.
Varje år bryter 150 personer ryggen. Statistiken visar att det är män mellan 18-25 år som löper störst risk. Svaret på frågan om Kenny har några tips till de som råkat ut för samma eller en liknande olycka, kom snabbt. ”Ha tålamod. Ge din olycka tid. Försök att se allt från olika perspektiv, att bli bitter eller att anlägga en offermentalitet kommer inte hjälpa dig. Man får helt enkelt göra en kompensation till det man blivit tagen ifrån”. Kenny Falkensvärd, konstnär, make och far vars liv förändrades totalt för 25 år sedan, har gett uttrycket ”ingenting är omöjligt” en helt ny mening.
Bra koll
Var ju så himla förberedd på att äntligen slippa allt krångel med visdomständerna. Så blev det inget med det. Kändes ju lite surt. Fast ändå skönt. Men ändå. Dessutom så följde ju min far med eftersom man blir lite borta som ni vet eftersom man får lugnande. Då det bara vara en rutinkontroll så trodde väl alla i väntrummet att en tjej på 19 år inte kan gå till tandläkaren själv, utan måste ha sin pappa med sig. Fint. Fast det som stör mig mest är nog att jag tydligen inte hade någon koll alls. Hatar att känna mig korkad.
Efter att ha kommit hem från tandläkaren så hjälpte jag pappa att laga lite mat. Thaisoppa blev det. Sedan så bestämde jag mig för att göra lite egna julkort. Tyvärr blev de inte så vackra så jag tyckte att det bara skulle vara synd om er om ni fick se en bild. Men jag har faktiskt en bild på mina hörlurar som jag "pimpade" för någon dag sedan. De trasslar inte ihop sig och att inskaffa lite färg i vardagen är aldrig fel.
Varför jag skriver så tidigt är för att har tänkt att se på Sagan om ringen ikväll. Har varit sugen att se alla filmer enda sedan i söndags då jag var på The Hobbit med Nathalie och My. En utav de bästa filmerna jag sett hittills. Dessutom så vill jag inte bara åka till Nya Zeeland nu..jag måste åka dit. Otroligt vackert. I alla fall..så känner jag verkligen för att mysa ner mig i sängen med lite popcorn och låta Frodo ta med mig på sitt äventyr!
