Ibland så kan man bli riktigt sådär irriterad på sig själv. Man vill liksom bara ge sig själv en bitch-slap eller slå ett jävla basebollträ rakt i huvudet, för att försöka fatta. Vad vet jag egentligen inte. Det beror väl på haha. Men varför hoppas man så otroligt, hjärtslitande, förjävligt mycket på en del saker? Känns som att det inte riktigt spelar någon roll hur många bitch-slapar eller slag i huvudet man får. Det får en inte att sluta hoppas för det. Tyvärr.

 

Det har inte gått så jättebra med mitt löfte som jag gav till mig själv. Det här med att försöka tänka lite mer på vad jag vill. Säkert bara för att det var ett "nyårslöfte-fast-ändå-inte". För om jag fick välja så skulle otroligt många saker vara helt annorlunda än vad de är nu. Man kanske inte kan lova sig själv ett sådant löfte som jag gjorde? För vad man vill ska ske och vad som faktiskt sker, det är två helt olika saker. Det vet man ju egentligen från början. Det känns ändå som att det är väldigt sällan som det blir som man tänkt sig. Jag undrar varför? Kan det vara så att man tror att man har förändrats och försökt göra skillnad än att det faktiskt är så? Har man verkligen vad som krävs för att saker och ting kan börja och bli som man vill, om man verkligen bestämmer sig? ..eller är det bara "meningen" att vissa saker inte ska ske, fastän man verkligen vill?