Kenny Falkensvärd
När jag hjälpte min far i köket förut så kunde jag inte med att än en gång förundras över hur unik han är. Eller galen som jag skulle säga. Jag vet verkligen inte vart han får allt ifrån.
Jag var irriterad över att kycklingen kokade istället för stektes och när min far kände min frustration så säger han:
Pappa: "Men Evelina..gör något åt problemet då? Använd en cell..din hjärncell..om du har någon!"
Pappa: "Men Evelina..gör något åt problemet då? Använd en cell..din hjärncell..om du har någon!"
Jag: Men du har ju 100 liter olja i...jag kan inte bara hälla i massa flytande margarin nu?"
Pappa: "Det är inte någon mayagrej Evelina..jorden går inte under.."
Och istället för att hjälpa mig med mitt kyckling-problem så rullar han bort till altandörren och ropar: "När folk bygger lyktor så brukar dom ofta ha ljus i..men det verkar inte gälla dig och din lykta ser jag. Det är som att någon skulle bygga ett hus och sedan glömma att någon ska bo där". Så suckade han tungt och satt där i några minuter.
Sedan så tänkte jag att eftersom jag inte har något annat speciellt att berätta så slog det mig att några utav er kanske inte vet varför min far sitter i rullstol..och då tänkte jag att jag kanske kan berätta lite om det! Eller jaa..jag har en liten text som jag skrev i skolan om min far och hans olycka. Ursäkta min lathet men jag klistrar bara in den. Se texten som en liten tidningsartikel...för det är det den ska vara haha. Vet att den är oändligt lång. Dock så finns det ingen som tvingar er att läsa, så jag säger istället: Feel free to read, annars skit i det.
Kenny Falkensvärd skulle fylla 20 år. Han var lastbilsförare inom militärtjänstgöring i Villingsberg, Karlskoga och var på väg hem till Åmål för att påbörja sitt två veckors långa lov. En kväll bestämde sig Kenny och några utav hans kompisar för att åka på efterfest. De var 6-7 stycken raggarbilar och Kenny satt bredvid föraren i sin egen bil, en ljusblå Pointac Bonne Ville Cabriolet V8 utan tak. Den ljumma sommarkvällen lockade ungdomarna att lägga i en växel extra på den tomma motorvägen som förde dem mot Tösse. En växel extra blev till två växlar extra och tillslut blev den lugna färden till en fartfylld tävling. Kennys bil låg först efter att ha kört om en bil som låg i 170 km/h. Det var då bilen började sladda. En cementbrunn vid väggrenen förändrade allting. Den ljusblåa Cabrioleten utan tak voltade fem gånger.
”Det första jag tänkte på när jag vaknade var att jag var så himla törstig men jag fick inte dricka, utan istället fuktade de mina läppar med blöta kompresser”. Kenny fick inte dricka vatten på grund utav att hans lungor blivit krossade. Eftersom att han inte hade haft något bilbälte på sig hade han slungats ut ur bilen och togs emot av ett träd. Han bröt ryggraden på fyra ställen. Kenny hade förts till Sahlgrenska Sjukhus i Göteborg och låg på specialistiska avdelningen för ryggmärgsskadade där han låg i sex månader inklusive rehabilitering. Utav de sex månaderna låg han stilla i sängen i 12 veckor. Operation var aldrig något alternativ enligt Sahlgrenska Sjukhus eftersom det var för många nervtrådar i ryggen som gått av. Hans kropp var tvungen att läka av sig själv. Trots det tänkte Kenny ”Halmstråt efter att kunna gå igen fanns fortfarande kvar att sträcka sig efter”. Efter oändligt antal timmar framför både internet och tidningar hittade han och hans fru Lena Falkensvärd en artikel om operationer i Ryssland. De fick redan på att man provade att återställa personer med ryggmärgsproblem på ett annat sätt än i Sverige. Efter ett antal papper och ansökningar var de på väg till Moskva för att prova möjligheten att bli återställd.
Den 21 mars år 1990 opererades Kenny Falkensvärd. Trots att rullstolen inte försvann blev hans rygg starkare, han fick mer muskler och en bättre balans. ”Frågan som folk ställer mig, hur det känns att sitta i rullstol har jag svårt att svara på. Jag brukar säga att, det hade varit en skillnad om man levt två liv, ett som gående och ett som rullstolsbunden för då hade jag kunnat säga den exakta skillnaden. Eftersom jag knappt minns hur det var att gå så har jag egentligen inget att jämföra med, därför blir frågan hypotetisk för mig på något sätt”. Kennys fru, Lena Falkensvärd har varit ett stort stöd under åren som gått och även hans döttrar Angelica och Evelina. Lena berättar ”Kenny är en otroligt positiv man med mycket humor och jag tror att han på grund av det alltid sett möjligheterna istället för hindren efter olyckan”.
Varje år bryter 150 personer ryggen. Statistiken visar att det är män mellan 18-25 år som löper störst risk. Svaret på frågan om Kenny har några tips till de som råkat ut för samma eller en liknande olycka, kom snabbt. ”Ha tålamod. Ge din olycka tid. Försök att se allt från olika perspektiv, att bli bitter eller att anlägga en offermentalitet kommer inte hjälpa dig. Man får helt enkelt göra en kompensation till det man blivit tagen ifrån”. Kenny Falkensvärd, konstnär, make och far vars liv förändrades totalt för 25 år sedan, har gett uttrycket ”ingenting är omöjligt” en helt ny mening.
Linnea Johansson
Åh, Evelina. Jag blev rörd när jag läste detta, samtidigt som det var mycket intressant. Han är en kämpe din pappa! Hälsa familjen från oss. Jag saknar dig, vi får se till att träffas snart allihopa!
Kram, Linnea :)
Svar:
Evelina Falkenvärd
