Nu är det så där igen. Nu känner jag mig rastlös och vet inte riktigt vad jag vill med någonting. Känns som att jag bara vill slänga mig på mattan och bara ligga där tills allt känns lugnt igen. Jag gillar inte när det blir rörigt i huvudet. För när man väl börjat få ordning på en fundering så kommer en annan och ska tränga sig fram. Det känns som att alla tankar och funderingar står i en jävligt oorganiserad kö, där de inte ens orkar vänta på sin egen tur utan de ska gärna ta plats samtidigt.

Det är väl just det här med att man inte heller riktigt kan sätta fingret på vad som är fel. Allt och ingenting egentligen. Hur ska man då kunna veta vad man ska göra för att det ska bli bättre? För just nu har jag ingen aning. Om någonting. Den där känslan av vemodighet i magen som gnager hela tiden är inte rolig. Känner mig otålig dessutom. Vill liksom att allt ska lösa sig nu, nu, nu. Kan det inte bara kännas bra? Det vore ganska enkelt då.

Blähä.

Dock så käkade jag pizza förut och tittade på Pretty Woman som jag nu har sett två gånger under hela mitt liv än så länge. Väldigt bra film. Känns lite bättre. Men inte bra.