Vi alla vet mycket väl vad det är för dag imorgon..(okej idag).. Hade nästan bestämt mig för att inte göra ett inlägg om alla hjärtansdag men kan faktiskt inte riktigt låta bli. Jag kommer säkert att skrika ut dubbelmoral både här och där men det är väl lite så. Jag vill inte säga att jag är bitter men tyvärr så är jag nog det. Jag är lite bitter över att det finns en dag som heter "alla hjärtansdag" och jag är lite bitter över att jag inte har någon att fira den med. Nu var jag ju brutalt ärlig dessutom.

 

Jag förstår verkligen inte grejen med att det ska finnas en speciell dag för att man ska visa hur mycket man tycker om/älskar någon? Det är ju bara löjligt. Man ska väl visa den man tycker om/älskar vad den betyder ändå? Dessutom så är det väl finare om någon skulle göra något lite speciellt en helt vanlig dag, out of nowhere liksom än på ett bestämt datum som säger att "Nu jävlar älskling ska vi äta god middag på restaurang med champagne och lägga ut en bild på fb som visar hur perfekta och lyckliga vi är tillsammans för att sedan ta ett härligt skumbad med rosblad i och sedan ha hett passionerat sex hela natten lång utan att ens behöva vila en sekund!" Jag vet. Jag är kanske lite vulgär och fördomsfull mot vad man brukar göra på alla hjärtansdag med sin partner men jag vet faktiskt inte vad det är meningen att man ska göra eller vad som förväntas eftersom jag aldrig haft turen..eller oturen haha (?), att fira med någon.

 

Mycket vet jag handlar om vilken inställning man har. Klart jag inte behöver bry mig ett skit om alla hjärtansdag. Det är väl också det som gör mig lite bitter. Att jag nog inte vill bry mig om den dumma dagen med tanke på det jag skrev innan men att jag gör det ändå. Tyvärr så kan jag inte hjälpa att få lite ont i hjärtat när man ser/läser om alla par som har det så härligt och mysigt med varandra. Fuck it vill jag säga men nope..går inte tydligen.

 

Fast egentligen så tror jag nog att jag bara skulle bli nervös. Vet inte riktigt varför men jaa..nervös. Känns som att man ändå bör göra sig lite extra snygg och fräsch fast samtidigt att det inte riktigt ska synas. Jag skulle nog uppskatta om jag och min partner pratade om det. Vara ärliga liksom, gå rakt på sak: "Öj du, ska vi fira alla hjärtansdag eller?" "Nääää.." " Nä okej!". Så. Klart. Då vet man. Istället för att gå runt och chansa eller gissa sig till om ens partner vill ha något eller inte. Om man ska överraska honom/henne eller inte osv?!. Panik!

 

Fast klart som fan att jag kommer överleva alla hjärtansdag. Världen kommer inte gå under bara för att man är singel på alla hjärtansdag. Däremot kommer nog facebook göra det pågrund utav alla kärleksfulla par som ska skriva långa uppsatser om hur mycket de älskar varandra....Nej förlåt. Ska verkligen försöka säga "Fuck it" och mena det imorgon. Ska faktiskt hem till Moa med Nathalie, My och Angelica på kvällen! Vi ska se på film, äta godis och ha det jävligt gött. Som om det vore vilken annan torsdag som helst. Så det så.

 

 

Om det skulle vara så att jag hade en partner och fick välja vad vi skulle göra på alla hjärtansdag så skulle jag vilja att vi lagade en enkel fast god middag tillsammans och duka upp som en liten picknick på vardagsrumsgolvet eller något med lite tända ljus och filtar. Det skulle jag vilja.

 

 

12 februari. Idag har jag namnsdag! Grattis till mig.

 

 

Sådär. Lite fakta om mitt namn dessutom. Intressant.

 

Idag har jag och Angelica varit på IKEA! Vi köpte oss 6 st fina små vinglas var. Det var rea, så bara att passa på! Även fast det svider lite att inte veta inom vilken framtid jag kommer kunna använda dessa vinglas så är det ändå lite roligt att kunna köpa lite saker då och då. Jag har så många flyttlådor i pappas verkstad att jag nog själv kommer bli överraskad av vad jag har i dem när det väl är dags för att flytta! Spännande.

 

Förutom att vi var på IKEA så var vi även på bion Ego idag. Det var en riktigt bra film måste jag säga! Bra budskap och bra skådespelare. Det är verkligen en film som jag skulle kunna se flera gånger om!

 

Den fick mig så att längta efter sommaren av någon anledning. När man kan gå i shorts, boots och ett enkelt linne. Då det är varmt och skönt och kvällarna är ljusa och härliga! Då man kan gå barfota, bada och bli sådär fint solbränd och känna sig fräsch. Spela lite fotboll eller volleyboll på stranden och äta glass tills man spyr. Sitta på någon balkong med en glas vin och solglasögon på sig och filosofera om livets stora frågor medan man ser solen gå ner bland träden. Åh! Måste det bli vår först? Vem vill ha vår ens? Det är bara som ett långt och tråkigt förspel. Det är väl bättre att gå direkt på det bästa? Förlåt för min liknelse. Jag är lite bitter bara. Förspel är inte långa och tråkiga heller...Gud...Förlåt igen.

 

Så med detta sagt ska jag nog istället gå och sätta på mig shorts, linne, gå barfota, frysa som in i helvete och lyssna på musik som får mig att tänka på sommar!

 

Fick ett gulligt kort av min farmor och farfar :) Blev väldigt glad!

Det lönar sig allt att gå på bio en tidig tisdagskväll. Dock så kom det några fler men det var kul så länge det varade!

 

 

 

 

I lördags så jobbade jag i Leklandet på Nöjes för första gången. Hade lite fjärilar i magen måste jag säga (väldigt mesigt uttryck men tyckte det passade) när jag gick med bestämde steg på morgonen till mitt jobbpass. Jag tycker faktiskt att det gick bra för att ha varit första gången. Om inte annat så var det väldigt..mysigt haha. Det var som att jobba i ett gulligt café bland massa barn och deras föräldrar. Det var trevligt och roligt att få pröva på något nytt! Så under helgen har jag lärt mig att göra caffe latte och cappuccino om ni vill veta. Som man brukar säga, ingen kunskap är för tung för att bära. He he. Jobbade även i Leklandet på söndagen. Precis lika mysigt, trevligt och roligt som på lördagen :)

 

Man kanske skulle öppna ett eget litet café någonstans? Då skulle det finnas massa filtar, kuddar och ljuslyktor i jordnära färger så som djupbrunt, mossgrönt och plommonrött och så skulle det ligga fina mattor på golvet! Och så skulle jag blanda nya möbler med second hand möbler så att det skulle bli fräscht, lite gammalt och personligt på samma gång. Så skulle jag spela bra musik. Nu kanske jag behöver definiera bra musik..men typ Fleet Foxes, Florence and The Machine, Band of Horses, Bon Iver, First Aid Kit, Foo Fighters, Kings of Leon, Melissa Horn, The Majority Says osv..Musik med känsla (enligt mig)

Så skulle jag servera munkar med massor av olika fyllningar och glasyrer på..och cookies, muffins, pajer och chailatte... jaa gud vad det skulle finnas chailatte..och iste. Dessutom så skulle det inte vara så dyrt. Känns som att det är dyrt nu för tiden när man ska gå ut och fika. En fika är ju en fika...ingen jävla middag för tusan. Fast oftast så är det ju värt. Har dock inget namn till caféet än. Det får jag tänka på!

 

Jag får be om ursäkt. Mina inlägg har en tendens till att bli lite för långa. Can't help it!

 

 

 

 

Nu kunde jag inte direkt göra en sådan här fin cappuccino..men näst intill..typ.

Wow. Är liksom allt jag kan komma på. Tror att The Hives är en utav de bästa spelningarna jag varit på. (Kings of Leon är fortfarande bästa bästa) Om det är någon musik man ska släppa loss till så är det sådan musik. Man får en sådan otrolig känsla i hela kroppen. Galet!. Det är som att det är okej att se förjävlig ut när man dansar. Man kan slänga med armarna lite hur som helst och slänga med håret åt alla håll utan att någon undrar vad fan man håller på med. Det måste inte vara en massa sexiga rörelser med rumpa och höfter som vickar hit och dit. Lite spasmer i kroppen fungerar alldeles utmärkt! Man ser cool ut ändå pågrund utav den coola musiken.

 

Förutom att det var en sådan underbar stämning i hela lokalen så var en utav höjdpunkterna under kvällen när sångaren i bandet bestämde sig för att kasta sig ut i publiken. Jag som aldrig varit med om något liknande fick en chock när jag såg att allt folk föste honom mot mitt håll. Tänkte att "men det ser ju lätt ut, bara att "skicka vidare" liksom!" Kan ju lugnt säga att jag trodde jag skulle bli mosad. Fick känslan av att jag inte skulle orka och att han skulle trilla rakt ner på mig. Det skulle ju inte direkt vara så att folk skulle fråga mig om jag mådde bra efter att ha fått sångaren i The Hives över mig, utan snarare honom om han mådde bra efter att ha hamnat rakt på en random tjej. Lyckligtvis nog så orkade jag och sångaren i The Hives kunde lugnt glida vidare över publiken utan att ha varit med om en traumatisk upplevelse.

 

Efter spelningen så fortsatte jag, Nathalie och My att dansa ett tag då musiken som spelades efter var riktigt bra den med. Dock så var jag tvungen att gå en aning tidigare eftersom jag skulle jobba på lördagen :) Fredagen den 8 februari är ett datum som jag sent kommer glömma måste jag säga. Totally awesome.

 

Tror ni jag har någon bild eller? Nej. Så himla typiskt.

Att säga ifrån. Att sätta ner foten. Kan vara bland det svåraste jag vet. Att säga det jag verkligen känner utan att faktiskt ta hänsyn till vad jag kommer få för svar tillbaka är något som jag sällan vill göra. Det är känslan av att vara elak, otrevlig eller jobbig som blir min sporr. Dock så har jag insett med tiden att det är något som man måste göra ibland. Man måste få uttrycka det man känner. Oavsett vad. Oavsett hur elak, otrevlig eller jobbig man än känner sig så handlar det faktiskt om att göra det för sig själv.

 

Om det är något jag hatar att bli kallad så är det självisk. För jag ser inte mig själv som en självisk person, jag är livrädd för att vara självisk eller för att bli det. Men jag har lärt mig att man faktiskt får vara det i vissa lägen, och att det är okej. För ibland så måste man faktiskt få tänka på sig själv. Inte ta hänsyn till vad andra tycker utan ta hänsyn till vad man själv tycker.

 

Att säga det jag känner har jag nog inge problem med så sett. Eller jo...det har jag nog. Fan. Eller jaa..det beror på. Om det är bra saker så kan jag bara vräka ur mig det men om det är mer känsliga saker eller dåliga saker så går det inte lika bra. Det kanske är så för de flesta haha? Allt beror ju på situationen och vem man är med. Så lite svårt att säga. Det som är...är nog att jag känner mig som en väldigt öppen bok ibland, (gud vad det lät fel men ni fattar tror jag) och vissa gånger så känner jag mig som en igentejpad mussla. Uh vilka fina liknelser. Det är så sjukt hur man förändras beroende på situation och vem man är med. Hur man blir påverkad på så många olika sätt.

 

Gud nu börjar jag ju babbla om massa flummiga grejer känner jag. Har för mycket i huvudet tror jag. Ska kanske försöka sova. Fast vill laga pannkakor.

 

 

Att försöka bära en tvättkorg samtidigt som man springer är inte bland det smartaste jag gjort. Det kunde visserligen ha gått bra men nu gjorde det inte det. Det tog tvärstopp. Först kom tvättkorgen och sedan jag. Rakt ner i marken. Framför grannens fönster. Måste ha varit en väldigt rolig syn om han nu såg.

 

Är lite sjuk typ. Snuvig, hostar och har lite feber. Som jag brukar känns det som. Så jag har tyvärr varken tränat eller gjort något specielt kul under veckan..tror jag. Det är ju dock bara tisdag men. Eller ja, onsdag. Jobbade i lördags På Färjestad Traven, som foodrunner. Var väldigt spännande och nytt! Åt sushi också. Det hade gett mig större njutning om jag känt någon smak men jag lät fantasin flöda och tryckte i mig den goda blandningen av ris, sjögräs och lite avocado och grejer samtidigt som jag försökte andas. Mina föräldrar tycker att det är ett under att jag äter sushi eftersom jag inte äter någon annan "konstigt mat". Jag tycker att de borde inse att deras "konstiga mat" innehåller till 87% av paprika vilket inte jag äter. Om det funnits paprika i sushi hade jag inte ätit det. Enkelt.

 

Har tittat på hela första säsongen av Vänner. Kände att det var dags för det. Är på andra säsongen nu. Har såklart tittat på Vänner förut men aldrig en hel säsong så..eftersom jag ändå inte hade någon lust att blogga eller tänka överhuvud taget så kunde jag lika gärna se på Vänner.

 

Jag har även bestämt mig för att tågluffa. Någon gång efter sommaren lär det bli, när jag sparat ihop lite pengar. I Europa i en månad. Har kollat upp priser och allt! Om jag åker själv eller inte spelar mig fan ingen roll. Jag ska åka.

 

 

Var på bio i fredags. Såg filmen Les Miserables som ni kan se! En film som jag starkt rekommenderar

 

Det finns som sagt de där stunderna i livet då man verkligen blir berörd. Så att det känns enda in i själen och inte bara i hjärtat. Som får en att verkligen minnas alla detaljer just i den stunden. Man verkligen befinner sig i nuet. Inga tankar om det förflutna, inga tankar om framtiden. Man bara tänker. Här och nu.

 

Jag såg på filmen One day förut. Den filmen berörde mig. Jävligt långt in i själen. Jag vet inte riktigt om det kanske beror på att jag är sådär överkänslig, en hopplös romantiker innerst inne eller helt enkelt en tjej. Något fick mig i alla fall att sitta med en jävla toarulle och grina och snora så att jag höll på att kväva mig själv. Bokstavligt talat. Det var nog en utav de vackraste filmerna jag sett än så länge.

 

Den fick mig att tänka. Verkligen tänka på hur livet kan vara så fruktansvärt orättvist ibland. Riktigt hjärtskärande, förbannat, oförståeligt orättvist. Det är så konstigt, hur ett ögonblick kan förändra allt. Förändra ens liv på så många oändliga sätt. Man blir så van. Att leva på något sätt. Man tar saker för givet, alldeles för ofta. Att det man håller kärt alltid ska finnas till. Alltid finnas där, vid ens sida. Så när något händer som gör att något eller någon försvinner ifrån oss... Det är då vi börjar se saker tydligt, se allt i detalj. Det blir liksom bakvänt. För det är ju när vi har det vi håller kärt som vi ska se saker tydligt, se allt i detalj. Säga det man vill säga och göra det man vill göra. Det är bättre att ha sagt för mycket än att inte ha sagt något alls. Det är bättre att uppleva saker, göra misstag och lära sig utav dem än att vara rädd för "tänk om".

 

Det värsta och kanske det bästa är väl att livet går vidare. Vare sig man vill eller inte. Då är det kanske skönt att veta att man ändå fick säga det man ville säga och göra det man ville göra.

 

Man ska ta vara på det man har, för man vet aldrig när man kan förlora det.

Jag kan inte. Jag kan bara inte skriva. Har ingen lust. Sorry. Det har tagit stopp.

 

Jag är klarvaken och vet inte vad jag ska göra. Lyssnade nyss på Celine Dion - The power of love. Hjälp mig.

 

Något skrev jag i alla fall.

 

 

Har faktiskt inte berättat så mycket av vad jag faktiskt har gjort under veckan kom jag på haha. Har varit så upptagen med att skriva om andra saker. Vet inte vad ni tycker mest om? När jag skriver om vad jag gör på dagarna eller mina känslomässiga djupa diskussioner med mig själv? Jag hoppas på både och ärligt talat.

 

What ever. Ska försöka göra ett kort litet inlägg om vad jag gjort under veckan:

Tränat 

Varit på Jula med Angelica

Fikat med Nadia som jag inte har träffat på länge! Louise var även med!

Köpt nya träningsbyxor

Tränat lite mer

 

Kommer faktiskt inte ihåg så mycket mer. Fick en blackout nu känner jag som jag brukar få angående mina fredagsförmiddagar. Fast nu är typ hela veckan borta. Sjukt. Borde gå och lägga mig.

 

Fast kan berätta att jag idag köpte turkisk yoghurt och kvarg för första gången. Det är godast att äta med varma bär. Idag så valde jag hallon. Riktigt gott! Kvarg innehåller tydligen väldigt mycket proteiner. Så när man tränar som jag gör, så är det bra att äta det. Eftersom min tanke definitivt inte är att gå ner i vikt utan att få mer..muskler kan man säga. Bli biff typ. 8-pack på magen och armmuskler stora som bara den. Nej nu överdrev jag såklart..men jag gillar inte känslan av att vara för tanig, som en jävla pinne eller något. Dessutom, om det skulle hända något om jag t.ex. går ensam hem på kvällen så skulle det kännas gött att kunna slå till personen med knytnäven istället för med en liten väska typ.

 

 

 

 

Har under dessa dagar, förutom att ha tänkt på att få flytta hemifrån även funderat över framtiden lite. Det här med utbildning osv. Btw så sökte jag faktiskt sex jobb idag. Det gäller att ligga i för fan. Även fast jag har två extrajobb så skadar det inte att fortsätta leta tycker jag! I alla fall..tillbaka till mina tankar om framtiden. Det har funnits ett antal gånger i mitt liv där jag verkligen haft en tanke och ett mål med vad jag velat göra i framtiden...men under en tid nu så har jag verkligen inte vetat. Inte vetat någonting. Inte ens haft en känsla om att "åh det här kanske jag vill" men så slog det mig för ca 4 timmar och 30 minuter sedan att "Fan..det kanske är det här jag ska göra?" Och det är att jobba med barn. Bli lärare.

 

Jag har alltid tyckt om att jobba med barn enda sedan de där praktikplatserna man fick när man började 4an eller något, så var jag alltid på olika dagis/fritidshem mm. Sedan så gick det över till sommarjobb i tre veckor på förskolor i några år i rad. Hade även teater med barn som projektarbete i gymnasiet. Det är dessutom något som jag alltid sagt när folk frågar mig vad jag kan tänka mig att arbeta med.."Jag skulle väldigt gärna vilja jobba med barn". Det har blivit som en vana nästan, vilket gjort att jag inte riktigt har tänkt på det på riktigt. För jag har ofta tänkt att "Men gud, det finns så mycket annat som man kan bli ju!" Jag har varit så upptagen med känslan av att det finns så mycket mer att den gjort mig lite blind. För jag tycker verkligen att det skulle vara väldigt roligt att jobba med barn. Bli grundskolelärare. Det skulle göra mig så glad i hjärtat och i själen tror jag! Varje dag!

 

Känns som att jag kanske har fått en liten uppenbarelse. Av vad jag kan tänkas att göra i framtiden! Det fina med grundskolelärarutbildningen är att den finns i Göteborg. Den mysigaste och finaste staden i hela Sverige.

 

 

 

 

 

Har många gånger tänkt att berätta att jag blev antagen till kursen som jag sökte för ett tag sedan men jag har glömt bort det varje gång. Fast nu jävlar! Den 1 mars ( 6 dagar innan jag fyller 20 hehe ) så börjar kursen Kognitionsvetenskap - kognitiva förmågor. Jag läser den på distans och kursen pågår i ca 8 veckor om jag inte minns helt fel. Tycker att det ska bli riktigt spännande måste jag säga :) Jag hoppas att jag kommer tycka den är lika intressant som den låter bara. Det kommer se bra ut om jag någon gång behöver visa upp mina betyg. Namnet får en ju att tycka att kursen ser lite...svår och djup ut. Som gör att dom tänker "Uh vilken smart ung dam!"...Eller så kanske dom tänker "Va fan..vet hon ens vad hon läst?"...Jag hoppas på det första.

 

Sedan så har jag inte heller berättat att jag ska tatuera mig igen. Den 15 mars! På vänster skulderblad. Vad det blir, ja det får ni se då :) Det är en tatuering som jag velat haft ett tag. Så när jag väl bestämde mig så kände jag mig sådär säker som jag gjorde innan jag gjorde min första för Angelica, så det bådar ju gott i alla fall. Egentligen så skulle jag velat haft tatueringen på armen (från axeln ner till armbågen typ..ojoj!) men jag är för feg för att våga mig på det nu. Kanske väljer att göra en på armen när jag blir lite äldre om jag fortfarande vill det..men som sagt, inte nu.

 

 

Ja. Det här är då min "kärlek-vid-första-ögonkastet" kille. Träffade honom vid ingången vid Jula när jag och Angelica skulle handla cykelpump och grejer. Vet inte om det berodde på hans flanelltröja, hans seriösa manliga min eller att han faktiskt hade en vedklyv bredvid sig..men något fick mig på fall. Jag ville ta med honom hem men jag fick inte det för Angelica tyvärr...Jag har i alla fall en bild som förevigar oss två.

Glömde att nämna "Proud Mary" som en utav låtarna utav Creedence Clearwater Revival. Det är en utav mina favoritslåtar och jag har aldrig ens funderat över vem/vilka som sjunger. Meeeen som sagt. Nu vet jag ju det. Så ville liksom bara..jaa..säga det.

 

Det här med att flytta hemifrån. Det känns som att jag tar upp det ganska ofta? Jag ber om ursäkt för det men om det är något man vill väldigt mycket så..är det svårt att sluta tänka på det. Väldigt svårt, att sluta tänka på det när det hela tiden dyker upp nya anledningar som gör att man vill det ännu mer. Ännu en anledning till varför jag vill flytta hemifrån, utöver de 487357 andra är för att jag känner mig så liten. Så ung. För ung om ni förstår vad jag menar? Och det stör mig något så fruktansvärt, sjukt, äckligt mycket.

 

Där har vi också en anledning till varför jag vill bli äldre! Spola fram tiden lite så att jag har ett jobb som gör att jag kan betala hyra varje månad, så att jag kan få en egen lägenhet, få vara vuxen och ta hand om mig själv. För jag vet att jag klarar av det. Jävligt bra. Jag vill ta det där steget ut. Ut till livet. Mitt liv. Inte mitt, mammas, pappas, min syster och min katts liv. Jag vill inte ha ett litet rum på typ 2 kvm (känns det som) där den enda tillgången till lugn och ro och få vara ensam är att stänga min dörr. Jag vill ha ett eget place. Mitt egna hem. Mitt, mitt, mitt.

 

Så i denna stund. Precis just nu, så har jag bestämt mig för att göra allt jag kan för att försöka få det jag vill ha. Om det så krävs blod, svett och tårar så fine. So be it. Är så trött så att jag kan spy och grina samtidigt på allt som har med meningen "Nej, jag bor fortfarande hemma" att göra.

 

 

 

 

 

 På lördagen var jag ändå ganska sliten efter jobbet så valde att ta bilen hem till My en sväng för att chilla lite..som vi ungdomar säger. Under kvällen så gick det upp för oss att låtarna "Bad Moon Rising" "Lookin' Out My Back Door" och The Midnight Special" kommer från samma band. Creedence Clearwater Revival. Ett band som faktiskt är väldigt bra, insåg vi. Dock så kan jag inte riktigt sätta ord på hur...efter jag kände mig när jag insåg detta. Nåja. Nu vet jag i alla fall. Det känns som att jag borde kunna det här med gammal musik...om man kan säga så?. Det är liksom en skyldighet man har mot sig själv och sina medmänniskor, att kunna lite musik-histora. He he.

 

På söndagen blev jag jävligt trött på mitt hår och bestämde mig för att färga det brunt med mörklila dipdye. Det gick som det gick. Mitt hår är numera mörkbrunt och lite svart med en liten aning (betoning på liten) av lila i vissa ljus. Fast jag är nöjd ändå! Kunde blivit värre. På kvällen var det dags för Kroggala med kollegor från Nöjesfabriken. Vi åt god mat och hade en riktigt rolig musikquiz före på Elite Stadshotell. Sedan bar det av till Jaguar där kvällens trevligheter fortsatte, om jag nu får uttrycka mig lite formellt! Jag tackar alla för kvällen :)

 

Har försökt i ca 10 minuter med att få ordning på allt i mitt huvud så att jag kan försöka få ihop en sammanhängande mening! Och finally så gick det. Är en aning ofokuserad bara. Sådär härligt rastlös som jag brukar bli ibland, i min lilla själ. Jag är trött på känslan av att gå och vänta...när jag inte ens vet vad det är jag väntar på. Eller ja, en sak som jag går och väntar på är väl att den förbannade tiden ska gå fortare. Så att jag kan bli 20 år. Varför i helvete kan jag inte bli 21 eller 22 nu dessutom? Konstigt nog så har min lilla "ålderskris" lagt sig och av någon anledning så tycker jag inte alls att det ska bli jobbigt att fylla 20. Inte för att jag tyckte det innan heller..trots mitt kanske lite för långa inlägg om att fylla 20 år även om det kanske verkade så men som man säger, åldern är bara en siffra, right?

 

Jobbade fredag och lördag i Kil som ni vet. Kan ju berätta att jag egentligen inte skulle ha jobbat i fredags, utan det var jag som hade rört ihop datumen. Kan ju inte påstå att jag då tyckte det var speciellt humoristiskt eller roligt. Kände inte direkt för att åka tillbaka till Karlstad heller,när jag ändå var i Kil. Så istället fick jag jobba på en annan avdelning! Man lär sig av sina misstag. Skrattade så jag nästan grät på vägen hem dock. Då var det lite roligt. Åkte faktiskt till Sofia efter jobbet på kvällen och sov över där med Nathalie och My. Kimberly och Anna åkte tyvärr hem tidigare under kvällen men jag måste säga att vi hade det riktigt mysigt!

 

Något som jag har kommit fram till är att jag nog är väldigt rädd för att våga. Våga göra misstag. Våga sluta tänka så mycket och bara göra det. Våga chansa framför allt. Det är jag mest rädd för. Att liksom kunna säga "Nää men för fan, nu chansar jag och ser hur det blir!". Jag blir så förbannat rädd. Tänker igenom allt in i minsta detalj typ. "Men hur skulle det vara om..?" "Vad händer om jag gör så...?" "Vad blir det för konsekvenser..?" "Om jag gör så..vad tänker den/dom?". Det är sällan som jag bara gör något utan att ha tänkt efter. Ska alltid hålla på och vrida och vända på saker.

 

Fine. Det är ju självklart att man ska tänka igenom sina beslut och val i livet...men ibland så kanske man inte ska tänka så mycket? Ibland så är det ju de där chansningarna känns det som, som leder till något riktigt bra. Något riktigt jävla awesome. Även om det kanske bara är för stunden. Eller så varar det längre, vilket kanske visar då att det lönar sig att våga chansa ibland. Våga ta det där steget. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt? Jag vill inte vara rädd för att chansa. Om det känns rätt, why the hell not?. Klart att vissa saker kan kännas osäkra, riktigt dumma eller sjukt läskiga men det är väl något man får ta?

 

Det kan ju inte bli värre än att det kanske skiter sig lite, men vad gör det egentligen? Då har man ju i alla fall chansat. Då har man ju i alla fall vågat. Då slipper man kanske tänka "tänk om" så mycket. För då vet man.

 

Torsdag. Dagen innan fredag. Dagen innan då helgen börjar och man kan göra roliga saker. Är ju tanken i alla fall. Själv ska man jobba, i Kil. Fredag och lördag. Det var ett bra tag sedan nu! Blev så himla glad ärligt talat när jag fick förfrågan eftersom jag bokstavligt talat inte har jobbat något under januari månad, irriterande nog. Det var roligt fram tills jag fick se lördagens pass. 06.45-20.30. WIHO! Fast jag känner mig som en skitunge som sitter och klagar på jobb. Så ska sluta med det. Dessutom så har jag allt varit med om dessa pass förut och jag har ju inte direkt tuppat av för det. Jag kommer allt klara mig!

 

Idag så tyckte min far att jag skulle åka skridskor vid Marieberg eftersom han hade hört att skridskorbanan skulle vara dekorerad med marschaller och grejer. Dock så vet ju alla att när det är marschaller och grejer inblandat så kommer det alltid finnas par. Par överallt. Som åker skridskor hand i hand, så jävla graciöst det bara går. Utan att snubbla eller åka rakt in i varandra. De bara glider fram på isen med ett fånigt leende på läpparna och gullegullar. Jag gillar att åka skridskor själv. Jag har inget emot att åka skridskor själv. Men jag skulle nog ha haft något emot det just ikväll. Jag menar..hur skulle jag inte kunna förstöra stämningen om jag åker runt där själv och är muppig? Alla skulle bara tänka "Men gud stackars henne....åker runt där alldeles själv!". Så skulle de ge mig medlidsamma blickar och några försiktiga leenden. Skulle bara bli arg då. "Råka" köra in i alla par och tackla ner dem på isen och skrika: " Det är väl för fan inge fel med att åka skridskor SJÄLV?". Man måste faktiskt inte ha någon som en jävla svans i röven för att det ska vara mysigt att åka skridskor. Punkt slut.

 

Inte alls bitter.

 

Det slog mig förut att jag på ca två veckor har läst 3 böcker. Är inne på min 4:e nu. Det går i perioder det där för mig. Är inne i en period där jag läser utav bara fan. Varför jag säger detta är väl för att jag faktiskt blev lite imponerad av mig själv. 3 böcker är väl ändå inte så illa? Dessutom så har jag fått nya glasögon nu. Så nu kan jag faktiskt gå ute bland folk utan att vilja sjunka genom marken och gräva mig fram istället. Om inte annat så känner jag mig lite smart när jag har dom på mig och det är ju alltid något. Fast det blir ingen bild. Får liksom för många dåliga minnen av mina tidigare tonårsår haha. Kanske någon annan gång. We'll see.

 

Dock så kan ni få en bild på en glassbåt. Min kärlek i livet <3

 

 

 

Det slog mig att jag faktiskt snart fyller 20 år. 20 ÅR. Känns som att jag håller på och bli gammal. Nej, usch så ska man inte tänka. Har hela livet framför mig..men ändå. 20 år. Jag tycker inte att jag ser ut som 20 år. Känns som att jag fastnat utseendemässigt sätt i 18 års ålder eller något. Gud vad hemskt. Aja, det lär vara till min fördel när jag blir äldre haha. Men hur ska man känna sig när man är 20? Ska man liksom ha fått världens aha-moment om sin framtid, vad man vill med sitt liv och vad meningen med ens liv är? Ska man ha fått en klar självbild av vem man är som person och vad man vill ändra och utveckla hos sig själv? Eller ska man vara så jävla förvirrad det bara går och fundera över allt och ingenting?

 

Jag satt och tänkte över vad jag uppnått med mitt liv. Dessa 20 år. När jag tänker efter så känns det som att jag inte uppnått eller upplevt ett skit. Fast nu vet jag mycket väl att jag är orättvis mot mig själv. Klart jag har upplevt och upnått saker i mitt liv som jag minns/är stolt över och som jag lärt mig av på många olika sätt. Men det är det just den där känslan av att ha gjort något riktigt värdefullt, något som verkligen betyder något, som saknas. Något som skakar om ens liv, något som får en att se på saker och ting på ett helt nytt sätt. Jag vill liksom vara med om ett jävla wake-up call typ. Få en uppenbarelse, som förra veckan typ. Nu kanske inte det där var en uppenbarelse som fick mig att se på livet på ett annat sätt haha..men det var de där sekunderna, då man befann sig i nuet, såg alting glasklart in i minsta detalj. Verklighetens verklighet typ. Uh vad djupt.

 

jag vill inte vara 20 år och känna att "Fan va tråkigt mitt liv har varit..i 20 år." Nu överdrev jag igen. Men det känns som det nu. Att det är så jävla tråkigt alltihopa. P to the anic liksom. Det är i dessa stunder som jag bara har lust att göra något riktigt galet. Sånt som man bara gör i film typ. Packa en liten resväska och tågluffa runt Europa bara sådär. Lära känna nya och intressanta personer som lär en ett och annat om livets mening och åka till platser jag aldrig varit på förut. Ta första bästa flyg till Afrika och bygga skolor, sjukhus och massa hus. Lära barnen engelska och bota en och annan sjukdom under tiden.

 

"Gud vad genuint av henne" kanske ni tänker nu..men en annan sak som jag velat göra enda sedan jag såg filmen Baksmällan är att faktiskt ta en såndär liten shot som de gör, vakna upp någonstans och sedan försöka lista ut vad fan som hände kvällen/natten innan. Lite wild and crazy sådär. Så detta har jag ju funderat på att göra innan jag fyller 20 år. Då får jag nog åka till Las Vegas eller något. Tror det bara skulle bli en lame version om man skulle försöka få till en wild and crazy-kväll här i Karlstad.

 

Det kanske är det som är hela grejen. Det slog mig nu. Karlstad. Jag är kvar i Karlstad. Jag tror att jag behöver få komma loss. Få komma bort. Få uppleva nytt. Frågan är vart? Vart ska jag ta vägen? Detta tåls att tänka på mina vänner. Just nu tänker jag nog för mycket igen som ni kanske märker. Jag kan inte sluta när jag väl börjat. Ska försöka sluta nu. För detta börjar bli alldeles för långt. Ska försöka sova nu.

 

Godnatt!

 

En liten fin bild som inte har något att göra med inlägget..men blir så tomt annars.

Idag spenderade jag den otroligt fina men förjävligt kalla förmiddagen på Värmlands museum. Tog en fika med mig själv i det lilla Museikaféet. Dock så var jag såklart inte ensam hela tiden, fick sällskap av min fina vän Louise eftersom hon jobbar i det lilla gulliga Museikaféet. Tror att det kan vara nyttigt att vara ensam ibland. Det är faktiskt något som jag är väldigt dålig på att vara. Vill oftast ha folk omkring mig, gärna en hel bunt på typ 20 pers...eller nej, kanske inte riktigt 20 pers men jag trivs när jag har många utav mina nära och kära runt mig kan man säga.

 

Varför jag vill ha så mycket folk runt omkring mig är väl för att jag tänker så mycket på allt när jag är själv Haha..som att jag stänger av och bara är när jag är med folk. Kanske därför en del uppfattar mig som så virrig..jag har liksom stängt av allt. Bara flyter med i strömmen liksom. Dock så har jag under de senaste två-tre veckorna faktiskt njutit av att vara ensam. Jag har gjort saker, bara med mig själv och varit nöjd över det. En himla befrielse måste jag säga att känna att man faktiskt inte behöver ha någon med sig hela tiden.

 

Eftermiddagen spenderade jag på Biblioteket. Satt i en fotölj i typ två timmar och läste en bok. Det var så himla skönt att bara få vara någon annanstans än hemma ärligt talat. Fine, det är väldigt mysigt att ligga i sin säng och läsa en bok men ibland så behöver man lite miljöombyte. Hehe. Ett litet problem med bibliotek är väl att det är så tyst. För tyst liksom. Man blir så medveten om sig själv. Gick till fotöljen i slow-motion kändes det som och vågade knappt andas på tio minuter. Blev skitnervös typ. Tänk om man skulle råka snubbla eller få en hostattack mitt i den harmoniska tystnaden? Det räckte med att en äldre man kom med gympaskor som lät utav bara fan. Alla som han gick förbi (tyvärr inklusive mig) tittade på honom och suckade lite sådär småirriterat, som att alla sa med blicken "Du kunde inte ha valt ut mer passande skor än dom där?". Kanske ska köra med ett par klackskor nästa gång. Bara för att jag själv vet hur irriterande det är när den där harmoniska tystnaden bryts.

 

Mötte upp Louise senare på kvällen. Vi gick till ICA och där köpte vi en jävla massa gosaker. Det är faktiskt okej när man tränar på gym att äta lite gott då och då! Vi satt under ett täcke i soffan och tittade på Mia på Grötö. Ett utav världens mysigaste program. Hon är så underbart härlig den där människan. Har nog sagt det tusen gånger redan.. men lär säga det tusen gånger till.

 

Här kommer lite bilder sen helgen/början av veckan:

 

My när hon äter sushi.

 

Ville liksom bara tillägga att när jag och min mor var på väg hem från gymmet så svängde vi in på Willys för att handla lite för många bananer enligt mig, som vi skulle ha för att göra smoothies när vi kom hem. När jag gick där, alldeles varm och röd om kinderna efter träningen så var det som att jag fick en uppenbarelse. Av en kille, eller man kanske man ska säga. Han stod där vid frukten och hade på sig gråa mjukisbyxor och en grå hoodtröja och bara utstrålade en sådan mysighet att jag blev helt tagen.

 

Det knöt sig i magen när jag insåg att jag inte bara kunde gå fram till den här mannen och krama honom i all evighet. Jag såg liksom hans liv framför mig typ. Går och handlar mat i sina allra mysigaste kläder till sin flickvän/fru som han åker hem till sedan och säkert står där i köket och lagar ihop någonting gott för att sedan ta med det till soffbordet så att hon slipper gå upp ur deras mysiga soffa. Sedan så tänder han säkert några ljus och sätter sig bredvid henne och pussar henne på pannan, lägger över en filt över dem båda och så ler de sådär äckligt gulligt mot varandra och avnjuter den fantastiskt goda maten som han har lagat. Som han köpte på Willys.

 

Det var ungefär här som uppenbarelsen kom när jag tänkte det där. Så vill ju jag ha det. Jag vill också bo med någon och ha det mysigt. Åka och handla mat i mysiga kläder tillsammans och laga god mat tillsammans och äta framför soffan med en filt över sig. Jag har alltid varit så himla bestämd med att jag vill bo själv först. Men nu vet jag verkligen inte vad jag skulle kunna tänka mig. Så himla knepigt att man kan börja längta efter något bara sådär. Fast det kanske är bra att hitta någon som man vill bo tillsammans med först. Annars lär jag inte kunna göra så mycket åt saken. Då får jag bo ensam, vare sig jag vill det eller inte haha.

 

Varför tycker jag allting är så mysigt? Ordet "mysigt" är  t.om. mysigt. Nu får jag ge mig.

Något som jag la märkte till häromdagen när jag befann mig på gymmet var en tjej som hade på sig rött läppstift. Hon hade på sig rött läppstift. På gymmet. Där man tränar. Där man ska vara ful, ofräsch och svettas ihjäl. Så hade hon på sig RÖTT LÄPPSTIFT. jag förstår verkligen inte poängen med det. Det gjorde inte saken bättre att hennes resterande sminkning inte direkt passade på en vardag. Enligt min åsikt. Det var både smokey-eyes och en mascara som framhävde hennes oändligt långa ögonfransar.

 

När jag går till gymmet så går jag dit för att träna. Mitt mål är liksom att ta i så mycket att jag sedan ligger som en blöt fläck på golvet. Inte för att stå och se snygg ut. Det kan jag göra någon annanstans om det är så. Jag trodde att det bara fanns en anledning till att gå till ett gym. För att röra på sig och komma i form. Så slog det mig att det kanske finns en till, som jag inte har tänkt på. Det är att man tydligen ska stå och glo. På andra när de tränar. Själv ska man bara stå vid någon maskin I tighta träningskläder, ha fixat hår och fyra av ett leende med sina röda, fylliga läppar till allt och alla.

 

Varför jag nog blev så frustrerad var för att jag kände mig så ful och muppig när jag gick förbi henne. Jag vill inte känna mig ful och muppig när jag ska träna. Aldrig någonsin. För det är som jag skrev, det är ju då man ska få vara ful och muppig och det ska inte göra något om man är lite ofräsch och svettig. Det betyder ju att man jobbat hårt för fan. Dessutom så slog det mig att om man nu vill stå och glo på andra när de tränar och bara vara snygg så kan väl ändå skippa det röda läppstiftet? Det ska man ha när det är fest eller till en snygg vardags-look. Inte på gymmet for god sake.