Just things
Det var våffeldagen igår. Jag som älskar våfflor åt inte en enda. En smärre katastrof kan man väl kalla det. Fast jag kan ju göra våfflor vilken annan dag som helst, so what ever.
Jobbade förra onsdagen och i fredags i Leklandet. Klättrade runt i klätterställningar och kravlade runt på golvet som en mask med en dammsugare och dammsög som bara den. Att barn klarar av en hel dag i det där Leklandet är ofattbart för mig att förstå ärligt talat. Nu är ju jag dock lite större än vad de är, och jag slår vad om att de inte har med sig en klumpig dammsugare när de springer runt där så.
Efter jag slutat jobbet i fredags var det meningen att jag och mina vänner skulle ha gått till O'Learys och kollat på matchen men det blev inget med det. Mötte upp My, Erik och hans vänner istället och gick till Tables. Där har jag bara varit en gång tidigare ifall ni vill veta. Det var trevligt. Var dock tvungen att gå ganska tidigt eftersom jag skulle till Branäs på lördagen.
Jag får väl motvilligt berätta att det inte blev Göteborg för min del. Min dåliga ursäkt är väl att jag jobbade sent dagen innan och jobb går alltid före. Jag som hade bestämt mig för att ta en risk, utsätta mig för något obekvämt och okänt, vara en duktig människa och inspirera mina läsare att våga tro och uppfylla sina drömmar. Men det sket sig ju som sagt. Fast jag vill fortfarande till Göteborg. Frågan som återstår är väl bara: När ska det ske? Hmm...
Eftersom jag inte har någon passande bild till detta inlägg så får ni i alla fall en bild på en ryggsäck som jag precis beställt. Jag tycker redan om den väldigt, väldigt mycket.
Tattoo
Hade inte sovit alls mycket under natten som ni kanske förstår så när klockan ringde vid 08.00 så var jag ganska trött och väldigt nervös. jag typ flög upp ur sängen visste inte riktigt vad jag skulle göra först. Dessutom så har mina händer en tendens till att fara och flyga lite överallt när jag blir nervös. Jag kan liksom inte hålla dom i styr och sedan så blir jag ännu mer förvirrad än vanligt. Ingen bra kombination alls känner jag. På något sätt så lyckades jag faktiskt ta mig till studion med min mormor som sällskap. Tycker faktiskt att hon var riktigt modig som satt med mig hela tiden bland alla tatuerade killar och lädersoffor.
Det tog ca 2,5 timme att göra tatueringen. Ja det gjorde ont. Ja det var värt det. Det är sådan himla udda känsla på något sätt. Det sticker, bränns, kittlas och vibrerar på samma gång typ.Ibland fick jag liksom rysningar från axeln enda ner till rumpan. Gött. Värst var nog när hon fyllde i blommorna. Då var det som att hon var nere i köttet och karva. Tänkte att "hur långt ner ska hon gräva?". Fast jag bet ihop. Bokstavligt talat. Bet mig i tungen en gång, vilket också gjorde ont. Tyckte att jag skötte mig bra och kände mig lite cool som nu var påväg att ha två tatueringar på min kropp. Den känslan förstörde jag själv när hon frågade "Du skulle väl ha lite rosa färg i blommorna?" och jag svarar "Jaa tack!". Varför kunde jag inte bara säga "Jaa för fan!" Nej, då ska jag vara så töntig det bara går.
Efter att jag tatuerat mig så gick jag och min mormor på stan en liten stund. De ringde även ifrån Kil och sa att jag även denna sommar är garanterad sommarjobb där. Det känns så himla bra måste jag säga! Så nu känner jag mig kluven angående Göteborg. Klart jag vill dit, men det är mycket som måste fixas osv innan det blir helt bra. Så kanske att jag försöker mig på Göteborg till hösten när jag jobbat ihop lite pengar. Ah vi får se. (fast ska fortfarande dit på torsdag)
Blev så himla sugen på att ta en "sista minuten" resa någonstans i en vecka och bara ha det gött. Är så avundsjuk på min mor och far som ska åka bort nu den 28 maj till Grekland och vara borta i 10 dagar. Fast det betyder även att jag och Angelica har lägenheten för oss själva under den tiden. Hallelujah och freedom!
Här har ni då min lilla tatuering. Eller ja, den är ju inte jätteliten men inte jättestor heller. Precis lagom. Precis så fin som jag trodde att den skulle bli. Är riktigt, riktigt nöjd!
Tillbaka
Åkte hem till My vid 13.00 ungefär för att hjälpa henne med lite skolarbete och för att göra ett schema så att hon lättare ska kunna se vad det är hon har för uppgifter/prov i skolan mm. Det är ju lika bra att jag börjar träna på att bli en bra pedagog när jag ändå har funderingar på att utbilda mig till grundskolelärare. Jävlar vad vi pluggade kan jag säga. Jag har nog inte pluggat så mycket sen sista året i gymnasiet......vilket inte är så konstigt kanske he he. Sex timmar satt vi i alla fall. Med någon paus då och då. Uppgiften blev klar och schemat såg riktigt bra och strukturerat ut. Dessutom så köpte vi rulltårta och kakor för att vi var så duktiga. Yummi.
Igår så hade jag släktkalas. Eller jag..min familj och jag rättare sagt, hade släktkalas igår eftersom vi fyllt 20 år. Det var riktigt trevlig. Fick så himla många fina presenter! Tror jag aldrig har käkat så mycket hallonmousse i hela mitt liv. Mådde så illa efteråt att jag trodde den jävla hallonmoussen skulle komma upp. Trevlig information, jag vet men det var hemskt. Så jag måste liksom skriva ut det för att kunna bearbeta den hemska upplevelsen. Fast sedan mådde jag bättre och blev hungrig, så då gick jag till Mc Donalds och köpte chicken nuggets. Sedan så ringde Josefin som nästan precis slutat jobbet och undrade om jag ville följa med till Hemmakväll och köpa godis. Det ville jag ju såklart eftersom jag inte har något vidare intressant liv annars. Så det blev en liten roadtrip på ca 10 minuter till Hemmakväll och sedan fick jag skjuts tillbaka hem. Fast vi satt och pratade lite i bilen också. Värt var det i alla fall.
Ja såhär går det när man ska försöka ta ett normalt kort med min far. Han ser ju helt sjuk ut.
Fjärilar i magen
Igår satt jag och sökte jobb i Göteborg i stort sett hela dagen. 99 sidor tittade jag igenom. Bara för att liksom. Tänkte "tänk om jag missar något". Hittade allt några jobb som jag skrev ner och bestämde mig för att ringa och berätta att jag ska till Göteborg "så att komma in med CV personligen skulle ju vara trevligt" sa jag typ. Så nu ska jag lite överallt i Göteborg på torsdag men det gör mig ingenting eftersom det är så fint där. Det ska bli lite spännande måste jag säga! Strök kläder gjorde jag också. Jag undrar vem som gör det nu för tiden förutom jag? Äldre damer antar jag.
Idag när jag vaknade så var jag på humöret "nej nu jävlar" av någon anledning, Så jag bestämde mig för att göra hemmagjord våffelsmet eftersom jag velat haft det i ett antal dagar nu, Uh vad jag vispade och hade mig i köket. Såg ut som "hej kom och hjälp mig" men det var det värt. Till mina goda våfflor hade jag grädde och hallon. Det var nog den godaste frukosten på länge. Jag är allt duktig ibland. När jag vill. My fick smaka på en våffla. Hon kom till mig vid klockan 10.00 imorse så att jag kunde förhöra henne på ett prov som hon skulle ha vid klockan 13.00. Så där satt vi vid matbordet, tryckte i oss våfflor och lärde oss om kvinnors rättigheter under 1800-talet och demokrati. Väldigt intressant måste jag säga.
Träffade Louise på eftermiddagen och vi tog en ytterst trevlig liten fika. Vi pratade om ljuva minnen och skrattade så att tårarna rann. Nästan i alla fall. Tror de andra på fiket undrade vad vi höll på med. Det var som att de blev arga på oss för att vi var så glada. Bittra människor det finns. Fast det är klart, ibland blir jag också arg på folk som är glada så jag är väl inte bättre själv.
Just nu har jag lite fjärilar i magen. Eller lite, det är fan en hel jävla fjärilskoloni där inne. Klockan 10.00 imorgon så kommer jag sitta där i tatueringsstolen och undra vad jag håller på med. Fast jag vet att jag inte kommer ångra det. Eller ja, man ska aldrig säga aldrig men to bad for me then..he he. YOLO right? Haha åh gud, jag yttrade det värst tänkbara uttrycket någonsin...ah ma gaaaad.
Nej nu är jag inte rolig längre. Ska ge mig.
Ännu en bild på mat, men mina vänner vill aldrig vara med på bild och jag har ingen lust att lägga upp random bilder på mig själv som inte ens har något med blogginlägget att göra, bara för att. Inte för att jag har massa random bilder på mig själv..men ni fattar hoppas jag.
Reunion
Var klar redan vid 11.00 idag eftersom jag skulle fika med Elin och Malin. Eftersom Malin inte varit hemma på ett tag igen så hade vi ju såklart massor att prata om. När Elin åkte till jobbet så tog jag och Malin en runda på stan och sedan åt vi cheeseburgare hemma hos mig. Riktigt roligt, mysigt, trevligt och allt möjligt var det. Ska försöka åka till Branäs och hälsa på Malin innan säsongen är slut! Det skulle allt vara roligt att åka i någon annan backe än Bryngfjorden. Det tar liksom längre tid att åka upp i liften till backen än vad det tar att åka ner i backen och det är ju inte så kul.
Vid klockan 15.00 så var jag på öppet hus på Frösunda (ett företag som anställer personliga assistenter) och presenterade mig. En man som jag pratade med tyckte att jag var "trevlig och öppen". Det var ju trevligt att han tyckte det faktiskt. Så vem vet, tack vare min trevliga och öppna personlighet + det gulliga leendet jag gav så kanske jag kan få jobb där..om det möjligtvis skulle skita sig i Göteborg, vilket jag hoppas att det inte gör dock.
Tittade även in på Fish Eye Ink och tog en liten titt på skissen av min tatuering. Det är inte många dagar kvar nu. Tror att den kommer bli riktigt, riktigt fin! Blev så himla glad och full av energi så jag bestämde mig för att gå till UNO och boka danssalen. Så dansade mellan 17.30 - 19.00. Kan ju lugnt säga att det var jobbigare än jag mindes det. Ujujuj. Fast det var riktigt kul att få dansa av sig. Det var t.om. bättre än när jag fick skrika av mig igår. Fast mitt upp i ett riktigt avancerat moves så knackar någon på dörren. Då är det någon random snubbe som ville visa en grupp med ungdomar hur danssalen ser ut. Där står jag i tighta shorts med för hög midja, svettig som bara den och flåsar. Det blev liksom ännu mer awkward eftersom jag var själv. Jag kunde inte direkt fortsätta dansa men inte heller bara stå där och glo på dom. Så jag gjorde som man alltid gör i obekväma situationer. Jag tog upp min mobil och började byta låtar hit och dit.
När jag kom hem så duschade jag. Sedan åt jag. Nu ska jag nog titta på film. Om ni har några tips, så får ni jättegärna ge mig det! Helst inga skräckfilmer. Har slutat sova med nattlampa eftersom jag är en vuxen kvinna nu så jag vill inte utmana mig själv för mycket.
Anger management
Det var liksom en vanlig måndag. Jag gick upp och åt frukost och funderade på vad jag nu hade skrivit på min lilla lista att jag skulle göra idag. Så kommer Angelica och frågar "Evelina, har du köpt parkeringsbiljett till bilen...som jag bad dig göra igår?". På grund utav den enkla frågan så kan jag säga att i ca 30 minuter så följde nog alla våra grannar kriget som jag och min syster hade med spänning och förskräckelse genom de tunna väggarna. Som ni vet så är det bara Angelica som kan göra mig riktigt arg. Alltså verkligen sådär fruktansvärt, brinnande, hemskt flyförbannat arg. Stackarn blev nog lite rädd. Det blev jag också kan jag säga haha.
Efter att ha sprungit ut till bilen, köpt den dumma biljetten och gått in igen så kände jag mig i alla fall lite lugnare. Så kläckte hon kommentaren "Ah, så tog jag in frukosten efter dig!". Då jävlar blev det stopp. Eftersom vi tvättat dagen innan så stod tvättkorgen i mitt rum med hennes kläder i. Det jag gjorde var att ta alla hennes kläder och bokstavligen slängde in dem i hennes rum med all min kraft och skrek "AH, men då ger jag dig DINA KLÄDER!". Det var så dramatiskt så jag vet inte vad. Om jag hade slängt mig ner på golvet och grinat (vilket jag hade lust med) så hade denna scen ur vårt vardagsliv kunnat platsat i Days of Our Lifes. Hon kläckte dock ännu en kommentar som löd "Alltså Evelina, vi ser ju tydligt vem det är som har problem..du måste ha damp eller nått, sök hjälp!" men jag var helt enkelt för utmattad för att bli mer arg.
Jag kände mig ärligt talat som en utpyst ballong där jag satt på sängkanten och undrade egentligen vart fan all ilska kom ifrån. Tror egentligen inte att det hade med den lilla biljetten att göra. För det vore ju ganska sjukt att bli så arg för en sådan liten sak haha. Tror att den mer triggade igång allt och det gick liksom inte att stoppa när det väl börjat. Det var ändå ganska skönt att få bli arg. Få skrika lite, gå med bestämda steg och flaxa med armarna hit och dit. Jag kanske borde bli arg lite oftare. Så att allt inte kommer på en gång? För då jävlar blir det en himla explosion (och det är ju dumt om Angelica blir offret hela tiden). Känns lite smidigare att ta lite i taget, som att släppa små bomber typ.
Väntan
Igår så var det mys som stod på schemat. Standard en lördagkväll anser jag. Oftast i alla fall. Jag, Nathalie, Moa, Angelica, My och Louise bestämde oss för att se på Melodifestivalen. Det var ju faktiskt final. Så med luften fylld av spänning och förväntan, godis och tända ljus så fick vi allt till en go stämning, där vi satt ihopklämda i både soffan och fotöljer.
Efter många nervösa hopp upp och ner, glädjeskratt, lättnaden och tårarna som rann av att Robin vann (okej nu överdrev jag men det rimmade faktiskt och det var ju lite roligt) så satte vi oss i mitt rum och bara pratade om allt mellan himmel och jord (gud vad jag älskar det uttrycket). En otroligt mysig lördagskväll var det.
Idag så har jag befunnit mig i koma tror jag. Inte riktigt vetat vad jag har gjort. Haha jodå men ni vet den där känslan av att inte känna sig i nuet liksom, utan någon helt annanstans? Så har jag känt hela dagen. Har varit för trött dessutom för att ens kunna fundera över vad jag tänker på, konstigt nog. Jag har liksom bara tänkt.
Förutom att jag har tänkt så har jag faktiskt tvättat och laddat ner lite filmer. Kul söndag. Fast söndagar är ju de dagar då man ska göra tråkiga saker känns det som.
Gjorde en liten lista bara för att göra något. Såhär såg den ut:
Jag vet att jag har skrivit måndag före söndag men jag hann liksom skriva måndag innan jag insåg att jag skulle skriva söndag så jaa....Där har ni ett tecken på hur trött jag faktiskt var idag. Jag trodde att min lilla lista skulle få mig på bättre humör men utav tisdagens planer så förstår ni kanske att så blev inte fallet.
Dock så är jag ivrig att fixa iording de papper som behövs tills jag ska åka till Göteborg på arbetsintervju. Ja, ni läste rätt. Jag fick ett mail av en kvinna som läst min ansökan till deras jobb och så bad hon mig att ringa vilket jag gjorde och antingen onsdagen den 20/3 eller torsdagen den 21/3 så ska jag komma på intervju hos dem. Nu är detta bara en intervju men det ska bli väldigt roligt och jag är redan nervös. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra! Fast om det skiter sig så skiter det sig. Då är det bara att ta nya tag!
Celebrate
Fick ett samtal på fredag förmiddag av min chef på Nöjesfabriken, så från 10.30 - 16.15 jobbade jag lunch. När jag kom hem sprang jag bokstavligen ur kläderna och slängde mig i duschen eftersom jag och Angelica väntade gäster vid 18.00. (det låter så mycket mer sofistikerat om man säger gäster istället för vänner). Mirakulöst nog så hann jag faktiskt bli klar innan alla kom.
När alla våra gäster anlänt så var det dags för lite mat. Kvällens höjdpunkt. Nejdå, eller joo..i alla fall en utav höjdpunkterna. Efter vi tryckt i oss både mat och efterrätt så sattes musiken på och vi förflyttade oss från köksbordet till vardagsrummet, the ultimate place to be när man vill att festen ska tas till en högre nivå. Jag hade lovat mig själv dyrt och heligt att det var jag som skulle vara DJ:n under kvällen eftersom jag var rädd att de låtar som skulle spelas skulle innehålla 90% dunk dunk och lite techno i bakgrunden. Trots att det inte var jag som blev DJ:n så är jag ändå nöjd. Jag fick lyssna på både "Rock the night", "Lookin' out my backdoor", "It's only rock 'n' roll (but i like it)", "Old time rock 'n' roll", "Live while we're young" och massa andra bra låtar.
Efter en spektakulär förfest så bar det av till Tempel där Malcolm B uppträdde. Han var ganska b om ni frågar mig (gud nu var jag allt rolig). Nej men ärligt, jag är definitivt inte mycket för rap och sådan musik men han var väl helt okej. Jag brukar ofta vara nöjd om det går att dansa till men jag är inte så säker om det gjorde det, fast jag dansade allt ändå.
Jag vill tacka alla otroligt mycket för alla presenter och för den otroligt roliga kvällen :)
Här kommer lite bilder från kvällen och på alla de presenter som jag fick.
Love in the knick of time
Man frågar sig ofta: "Hur ska jag vara?" "Vad ska jag säga?" "Vad gillar han/hon?" "Vad gillar han/hon inte?" Överanalyserar varenda liten detalj hela jävla tiden.
Det värsta man kan göra är att försöka vara någon man inte är. Förändra sig själv så att man blir den man tror att personen man tycker om vill att man ska vara. Det är väl svårt antar jag. Att inte göra det. För när man tycker om någon så vill man ju vara allt den personen vill ha. Allt den behöver. Det man börjar göra är att ifrågasätta precis allt. Allt man säger/gör och hur man säger det/gör det. Den konstanta frågan blir tillslut: "Vad är det jag gör för fel?" Det är giftiga tankar det där. De äter upp en inifrån och ut.
Man måste vara medveten om att det finns någon där ute som faktiskt kommer tycka om en får den man är. Både ens bra sidor och ens dåliga sidor. Någon som man inte behöver gömma sig eller ändra sig för. Någon som får en att känna sig trygg och varm i hjärtat. Någon som man kan göra bort sig inför utan att det gör någonting. Någon som får en att skratta och le.Någon som respekterar en. Man måste försöka våga vara sig själv och inse att man faktiskt duger. Att man mer än duger t.om. Man är bra. Man är förjävla bra, för att man är den man är och ingen annan.
I can't make you love me - Bon Iver
It's Time - Imagine Dragons
20 år
Det är ändå ganska stört. Att vara 20 år. Man är liksom ung fast ändå vuxen. Jag är i alla fall ingen tonåringen längre, thank god. Fast jag känner mig inte direkt äldre haha. Jag har haft en otroligt härlig och fin födelsedag måste jag säga och jag tackar för alla gratulationer än en gång!
Dagen började med att min far, mor och mormor kom in och sjöng för oss. Eller ja, de stod mellan våra rum och sjöng så att "ingen ska känna sig utanför". Efter den fina sången så fick vi öppna lite paket. Ett strykjärn, ett presentkort på IKEA och en trisslott som jag vann 30 kr på fick jag. Så himla glad :) Angelica tyckte att det var bra att jag fick presentkort på IKEA "Då slipper du köpa så många gamla saker på second hand hela tiden".
Vid lunch gick hela Familjen Falkensvärd till Munken för att äta lite mat. Förutom att mamma var bitchig mot servitrisen och pappa skrek till så att typ hela restaurangen tystnade för en sekund så hade vi en ganska normal lunch tillsammans. Det kanske är elakt att säga att min mamma var bitchig men hon får alltid en sådan hård ton, ärligt talat när hon pratar med folk ibland. "NEJ TACK, det är bra SÅ" Typ så, om ni förstår vad jag menar? Eftersom jag sagt till henne ett antal gånger så är hon faktiskt medveten om detta men det hjälper inte. Jag får panik när hon blir sådan när jag är med. Det är som att jag vill ta tag i personen hon pratar med, ruska om den och skrika ut med sprucken röst "Hon är inte så egentligen, jag svär!". Pappa skrek bara för att mamma inte hörde vad han sa och då blev han så trött tillslut att han skrek ut "Jag vill köpa mig EN SKJORTA!". Dock så började vi alla gapskratta efteråt, så alla trodde nog förmodligen att vi var dumma i huvudet på riktigt. Men aja, what ever.
Efter lunchen tog vi en tur på stan och jag köpte mig en tröja och en liten topp eller vad man nu ska kalla det för. Sedan så tyckte Angelica att hon hade väntat länge nog på att få bli vuxen "på riktigt" så då bar det av till Systembolaget. För en gång skull så var jag faktiskt lugn under besöket där. Innan har jag alltid känt att jag vill slänga mig på golvet och släpa mig fram efter mamma eller pappa så att ingen ska se mig, eller hålla upp en skylt "Jag hjälper bara min far att bära kassarna eftersom han sitter i rullstol och har svårt att bära dem själv, inget annat för fan." Nu slipper jag ju det. Kassörskan sa t.om. grattis. Det var snällt av henne tyckte jag.
Under kvällen så har jag fått både besök av Louise och Elin. Riktigt fina kort gav de mig båda två och gulliga små presenter :) Blev väldigt glad i mitt hjärta måste jag säga.
Imorgon är det fredag och det betyder att jag och Angelica ska fira att vi fyllt 20 år ordentligt. Lite party blir det. Jag längtar redan! (Gud vad töntigt det lät, typ overexcited)
Var faktiskt tvungen att ta kort på mina fina kort. Blir så himla rörd av sånt haha. Sedan så kanske det var lite onödigt tjejigt av mig att lägga ut en bild på de kläder jag köpt men jag är ju faktiskt en tjej (eller kvinna kanske man ska säga nu) så jag antar att är okej att vara lite tjejig då.
Den goda glassen, som inte alls ser så god ut fick jag av Elin och påsen med te och de där sakerna man har tet i fick jag av Louise. Ni får ursäkta men mitt ordförråd är ganska tomt nu eftersom jag är väldigt trött efter denna dag. Nu ska jag sätta mig ner i min fotölj och bara njuta av att vara 20!
Big times
Helgen var riktigt nice måste jag säga. På fredagen bestämde sig jag, Moa, Nathalie, My, Nadia och Angelica oss för att åka skidor vid Bryngfjorden. Det var väldigt kul att inte göra något på egen hand för en gång skull måste jag säga, även om jag har lärt mig att se charmen i det. Jag var faktiskt skidlärare åt Nadia haha. Tyckte hon skötte sig väldigt bra i backen. Like a pro.
Vi grillade även korv och jag tryckte i mig fem stycken totalt. Sist jag käkade fem korvar på en gång var när jag var 7-8 år och hade opererat mitt ena öga. Inte för att jag vet varför det var viktig information men. Efter vi åkt skidor ett tag så bar det iväg hem till Moa och där badade vi bastu, drack lite mousserande vin framför en öppen brasa, åt kex och vindruvor, lite annat gott och var allmänt sofistikerade. Det var en otroligt mysig dag och kväll!
På lördagen så var jag och Sofia och tittade på Elins handbollsmatch. Tyckte hon var riktigt duktig och att det var en bra match! På eftermiddagen så åkte jag och Sofia hem till Elin och åt lite god mat och hade det trevligt. Under kvällen så kom även Nadja, Lovisa och Kristin och jag tror det var längesen jag skrattade så mycket under en kväll som jag gjorde då. Senare på kvällen åkte vi in till stan och dansade så mycket på Tempel att det kändes som ett träningspass x2. Gött.
På söndagen så gjorde jag ingenting. Jo, jag kollade på filmen Gökboet med Jack Nicholson. Bra film! Idag så var jag och Angelica ute på lite äventyr. Vi var på mitt andra hem, IKEA där Angelica köpte lite köksredskap och jag blev arg för att de inte gick att köpa köttbullar. Sedan så har jag även varit och tränat lite med Louise och nu kan jag inte koncentrera mig längre på vad jag ska skriva för att min far skriker på mig om att jag skulle ha plockat in kvällsmaten. "Smöret har ju för fan börjat rinna Evelina, det är som en jävla sjö!". Ah jo tjena.
Nu är det faktiskt inte så illa med Lovisa som ni tror, där hon ligger och ser lite däckad ut men det var för att vi skulle skojja till det med Kristin.
Angelica och jag tyckte det var lite roligt att IKEA har gjort morötter och broccoli till gosedjur. Barn ska väl tycka det är kul med mat? Helt rätt IKEA, helt rätt.....
Jag blev lite kär dock i de små gosedjursbarnen eller vad det nu var. Jag lovar att det där kommer vara jag i framtiden, fast med riktiga barn. Minst fem egna och fem adopterade. Nej okej, kanske inte så många men i alla fall 1-3 egna barn och 1-2 adopterade. Gud, det låter så hemskt och säga "egna barn och 1-2 adopterade". De blir ju som mina egna barn såklart.
5 år
Jaa, idag är det då 5 år sedan jag opererades för skolios. Jag vet att jag gjorde ett inlägg förra året om detta haha men jag tänkte att eftersom jag inte skrev med så mycket information eller visade före och efter bilder (typ en bild på ryggen bara) så tänkte jag att kan göra det denna gången istället. För er som är känsliga så kan det faktiskt vara en bild som ser lite äcklig ut men jag tror inte ni tuppar av..men nu har jag förvarnat er i alla fall.
Jag hade som de flesta vet, korsett i tre år innan de bestämde sig för att operera. En korsett för varje år blev det. Jag kommer så väl ihåg innan jag fick korsetten att jag faktiskt tyckte det skulle bli coolt att ha det. Fattade ingenting liksom. "Ah, korsett..grymt". Det var det inte kan jag lugnt säga. Eller jo. Grymt obekvämt var det. Fast det var ju bara att leva med det. Nätterna var jobbigast. Stel som en jävla pinne låg jag där och tyckte synd om mig själv och höll om min lilla nalle Teddy. En timme i veckan fick jag ta av den, fast ibland så fuskade jag och sov utan den en natt. Kan ju lugnt säga att jag ålade runt som en liten larv då i sängen.
V åkte till Sahlgrenska Sjukhus dagen innan operationen. Kommer ihåg att jag faktiskt inte var ett dugg nervös. Jag ville bara få det gjort liksom. Operationen ägde rum på förmiddagen och tog ca sex timmar. Det de gjorde var att sätta in två stålstänger på vardera sida om min lilla ryggradd. Enkelt förklarat. Jag minns att jag inte alls hade ont de första dagarna utan att jag bara kände mig otroligt stel och rak haha. Det var natten till när jag skulle fylla 15 år som de tog bort allt smärtstillande medel som jag fick. Aj. Är allt jag har att säga om det.
Jag stannade kvar på sjukhuset en vecka efter operationen. Under veckan så fick jag lära mig att sitta, stå och gå själv igen och jag minns såväl att jag gick runt med en rullator i sjukhuskorridoren som träning. Då var det allt fart på mig kan jag säga. Jag var otroligt glad när operationen var över såklart och även fast jag blev stelopererad så finns det inte mycket som jag inte kan göra. Det enda är väl kullerbyttor och det känns inte som världens förlust direkt :)
Så. Då har ni fått sett lite före, efter och lite andra bilder. Min rygg kommer aldrig att bli helt rak med tanke på hur krökt ryggraden var men jag tror inte resultatet kunde blivit bättre :) Varför jag tog med bilderna på mina föräldrar var för att de såg så muppiga ut. De försökte väl fördriva tiden medan de väntande på att operationen skulle bli klar antar jag och valde att ta fula kort på varandra.
Tyvärr så befinner sig mina korsetter i min fars verkstad så de får ni nog se en annan gång men jag la i alla fall upp en bild på en korsett så ni får se hur en ser ut.
En mening
Det är lite klurigt det där. Vad som kan trigga igång så mycket känslor. Det kan ske när som helst av vad som helst ärligt talat. Det blir som att just den där lilla saken sticker ett litet hål i hjärtat och sen bara flödar allt ut som fan. Går liksom inte att få stopp på det. Fast är det lite skönt det där faktiskt. För ofta så kan man ha känslan av att man verkligen inte kan gråta, skrika, skratta eller vad det nu är man känner för att göra och så helt plötsligt så går det hur lätt som helst.
H.O.P.E - Hold on. Pain ends. Det var texten på en ganska fin omslagsbild som min syster har. Började fundera om det verkligen stämde. Har aldrig riktigt funderat vad som menas med "hopp". Vet bara att jag ofta är en jävel på att hoppas. Enligt uttrycket så ska man invänta att en viss smärta (eller all smärta?) ska upphöra? Fast frågan är väl om smärtan någonsin kommer att upphöra? I hjärtat tänker jag på nu. Jag tror att man alltid kommer ha lite ont i hjärtat, av vissa saker.
När jag säger att jag är en jävel på att hoppas, så menar jag inte att jag är jävligt bra på att invänta att en viss smärta ska upphöra. För det är egentligen inte det "hopp" står för, enligt mig. Jag hoppas på många saker. Ofta är det nog för att jag är för up in the blue (förlåt men kom inte på en bättre förklaring). För egentligen så vet jag ofta hur saker och ting ligger till men ändå så tror jag. Så hoppas jag.
Hopp för mig är att invänta något bättre. Vad "bättre" står för beror väl på men jag vill tro att saker och ting kan bli bättre. Så när det känns skit eller när det inte blivit som man velat, så har jag på något sätt alltid trott och hoppats ändå. För om man inte kan försöka vara positiv och hoppas, vad är det då för mening med allt? Jag måste våga tro att det kan bli bättre. Att det kommer bli bättre.
7 days...typ
Det är helt sjukt att imorgon, så är det bara en vecka kvar tills jag är 20 år. Tills jag blir äldre. Tills jag blir fri från tonåren. Jag blir vuxen. I alla fall i teorin haha. Tror inte att jag kommer vakna upp och känna mig som en helt ny människa men det kommer kännas skönt. Som en lättnad! För det känns som att jag har varit 19 år för länge av någon anledning. Det här året har gått jävligt segt känns det som dessutom. Det är väl både en bra och dålig känsla kanske.
Jag har inte direkt lovat mig något dock tills jag fyller 20. Många kanske ger det löftet till sig själv att "När jag fyller x år, då jävlar ska jag ..." Lite som med nyårslöften ni vet?. Varför jag inte lovat mig själv något är väl för att jag fortfarande försöker uppfylla mitt "jag-har-egentligen-inget-nyårslöfte-men-bara-för-att". Om jag dock skulle bortse från det löftet så skulle det nog ändå vara för många löften jag skulle vilja ge mig själv haha. Som alla är svåra att nå just nu tror jag bestämt. Tyvärr. Riktigt mycket tyvärr.
Så med detta sagt, som inte var så intressant kanske så ska jag nu titta på en film tror jag. Har inte bestämt mig än vilken det blir. Jag åt vaniljglass förut. Det var nästan så att jag fick tårar i ögonen. Det var hemskt. Fast vi hade inget annat hemma och var jag nog lite desperat. Vanlijglass är verkligen tråkigt. Det finns liksom en anledning till varför uttrycket vaniljsex finns. Det är döpt efter något lika tråkigt. Man vill ju hellre ha kladdkaka med grädde typ. Jag menar, kladdkakesex med grädde låter ju definitivt mer lockande.
Jag hoppas verkligen inga under 15 år läser min blogg. Blir lite chockad av mig själv när jag är så vulgär. Jag ber om ursäkt, men jag skrattar lite åt mig själv så jag kan inte riktigt låta bli.
Smått
Varför kan man inte bara vrida tillbaka tiden så att det kan bli förra sommaren igen? Eller vrida fram tiden så att det kan bli sommar, här och nu? Lyssnar på Kings of Leon, tänker tillbaka på allt det goa och får ont i magen för att jag längtar så. Fast det kanske beror på att jag åt lite för mycket blåbärsyoghurt förut? Jävlar vad jag tryckte i mig. Blir så efter man tränat.
Det är alltid lika trevligt att träffa folk man känner på gymmet. Eller jaa..trevligt och trevligt. Man är svettig, har på sig kanske lite för tighta kläder för att det ska kännas angenämt och avslappnat och sedan blir man så väldigt anfådd och så ska man stå där och försöka prata lättsamt om livet. Träffade på min tandläkare idag nömligen. Satt där vid en maskin och körde på som bara den och så dyker han upp där ur tomma intet och frågar standardfrågan nummer 1: "Hur är det med dig?" "Joo, det är bra. Hur är det med dig?" Jag fick fråga om "Hur är det med dig?" säkert tre gånger innan han hörde mig. Och sånt där tycker jag är otroligt pinsamt. Vet inte varför..så självklart så skulle jag försöka förklara mig och säger: " Du vet, jag blir så andfådd så att jag får svårt att prata!".....Vem säger så? Låter ju bara konstigt. Varför behövde jag ens förklara mig? Hade varit bättre om jag bara lämnat det soom det var utan att informera honom om min andfåddhet, om det nu finns något som heter så. Dessutom så skrattade jag till lite sådär nervöst efter.
Problemet är nog att jag tänker för mycket under de situationer jag blir medveten om mig själv, riktigt sådär ordentligt medveten alltså. Får inte fram en enda mening som låter bra. Ofta så känner jag mig liksom korkad haha. När jag försöker vara lättsam och cool så blir jag bara nervös och ful. Uh! Fast så är det nog för många. Hoppas jag.
Här kommer lite bilder från helgen/veckan:
Var hemma hos Elin i fredags och fick god mat och så tittade vi på film och myste!
Det tar sig ändå lite måste jag säga, med tanke på hur mina armar såg ut innan (som pinnar)
Här lagade vi bananpannkakor och åt färsk frukt. Duktiga tjejer.
Var ute och grillade korv och tog en långpromenad.
Ny dag
Idag så träffade jag Josefin vid 12 ungefär och då bar det av till IKEA. Det var andra gången denna veckan som jag var där, som ni säkert vet. Måste säga att jag är väldigt stolt över min tripp dit själv men det var betydligt trevligare att ha sällskap med sig. Vi gick runt och tittade lite men hamnade vid maten ganska snabbt. Självklart så åt jag köttbullar och Josefin valde kyckling. Vi satt där i säkert två timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord.
Efter vår lilla tripp på IKEA så valde vi att gå en sväng på Bergvik. Strosade runt lite och hade några funderingar på vad vi skulle göra härnäst. Eftersom vi båda var sugna på bio så blev det helt enkelt bio. Fast först åkte vi hem till Josefin och tog en uppfriskande promenad med hennes hund och sätt där i säkert två timmar och pratade ännu mer. Ibland är det skönt att prata. Få lätta sitt hjärta lite. Det blir inte så tungt att gå att bära på då liksom.
Vi gick på bion Små citroner gula. En riktigt härlig "må-bra-film" som jag verkligen rekommenderar. En annan film som jag rekommenderar är The perks of being a wallflower. Lite roligt namn tycker jag men en utav de bästa filmerna jag sett än så länge. Den kändes i hjärtat. Angelica blev arg på mig för att hon tyckte jag grät för mycket. "Du bara sitter där och grinar och jag bara sitter här och känner ingenting!". Lite sjukt.
Jag vet. Ännu en bild på mat. Josefin ville egentligen inte vara med på bild förstår ni men jag tog allt en liten smygbild på henne och vovven.
Det gick utför
Eftersom Bryngfjorden inte öppnade förrän klockan 17.00 (förstod verkligen inte varför?!) så hade jag i alla fall hela förmiddagen på mig att göra annat och bara önska att tiden kunde gå fort så att jag skulle få åka skidor någon jävla gång! Därför bestämde sig jag och Angelica för att hjälpa vår far med lite grejer till hans verkstad. Väl klara i verkstaden så berättade Angelica om sitt lilla mission som hon tänkte att jag skulle vara med på. Ni förstår, för ett tag sedan så tappade Angelica bort ett presentkort på IKEA någonstans i sitt rum. Hon fick för sig att hon "råkat" packa ner det i en utav hennes 14 (typ) flyttlådor som står i vår fars verkstad.
Eftersom vi endast hade en bil och med hotet om att jag skulle få gå hem så hade jag inte mycket till val än att börja leta efter det lilla presentkortet i en utav hennes 14 flyttlådor. Fast istället för att hjälpa henne så hittade jag en låda med gamla saker i som var mycket mer intressant att kika i. Efter ca 40 minuters letande som resulterade i en verkstad som det såg ut att ha varit tredje världskriget i, tro på fan att hon hittar presentkortet i ett litet kuvert. Min syster är allt otrolig ibland.
Efter att ha sagt hejdå till min mor, som var helt förstörd över att jag skulle åka skidor själv så fick jag äntligen skjuts till skidbacken! Min mor tror hela tiden att jag ska bryta både ben och armar när jag ska göra något själv. "Men Evelina, du ska inte ta med dig 10 andra personer då? Helst stora muskulösa män som kan skydda dig?" Jag vet att jag är "liten och söt" men believe me, när det väl gäller...ja då jävlar. En ska inte underskatte di små.
Att få åka i liften påväg upp med det lilla pirret i magen av förväntan var så himla härligt. Log så himla mycket att jag fick ont i mina kinder tillslut! Sedan var det bara att köra på. Upp och ner, upp och ner. Gud vad jag åkte. Efter ett par gånger fattade jag lite mod till mig och så skulle jag ju naturligtvis testa att åka i ett litet gupp eller vad man säger och vara lite cool. Kan ju säga att mina ben flög lite överallt och att jag nog såg ut som en liten trasdocka i luften. Landade ganska dramatiskt tror jag. Det kändes som det. Min ena skida åkte av dessutom och jag kan ju lugnt säga att jag definitivt inte kände mig lika cool längre. Låg och tittade upp på himlen en liten stund innan jag reste mig upp bara för att.
När jag åkt ett tag och var påväg upp i liften för typ 325:e gången så släcktes alla lampor helt plötsligt. Det förstörde lite den harmoniska känslan i kroppen kan jag säga då jag är en aning mörkrädd. För trust me, det blev verkligen mörkt. Kunde ju inte direkt göra något åt saken så det var bara att fortsätta upp till backen och hoppas på att jag skulle se någorlunda bra påväg ner så att jag inte skulle åka in i skogen i full fart och råka åka på ett stackars rådjur eller något. Gud vad hemskt det skulle varit. Dock så var det ganska breathtaking när månen och stjärnorna var det enda ljus som fanns och det var alldeles lugnt och stilla. Då var jag verkligen i nuet. Då levde jag.
På kvällen när jag kom hem så hade Angelica gjort det hur mysigt som helst i mitt rum! Vi tittade på film och hade det gött :)
Nu är jag väl medveten om hur muppig jag ser ut, men what ever. Glad var jag.
Presentkortet återfunnet!
Början av the mission.
Hittade lite fina bilder som jag målat i mina yngre dagar. Jag tyckte att mitt sätt att se på livet var lite roligt och på hur jag trodde det såg ut när man kysstes. Tydligen så var mustasch i tonåren ett måste, man skaffade inte partner förrän vid 25 och man såg typ ut som grisar när man utbytte saliv. (det lät ofräscht) Fint.
Vuxen
Idag så var jag uppe kvart i sju. Visste inte riktigt vart jag var först, så trött var jag. Dock så hade jag ju lovat min syster att skjutsa henne till jobbet så det gjorde jag. Tänkte att jag skulle lägga mig och sova igen när jag kommit hem men valde istället för att göra lite frukost! Varför sova bort hela dagen när man kan låta den gå i snigelfart bara för att. Tittade lite på Vakna med The Voice innan jag gjorde mig iordning. Mycket mysigt.
Vid kl 11 så bar det av till IKEA! Känner att jag faktiskt börjar få lite koll på hur jag ska åka när jag ska ta mig någonstans. Nu kan jag ta mig till Rusta, Willys, KMTI, Bergvik och Posten. Förra året visste jag inte ens vart Vikenkyrkan låg (typ 50 m ifrån där jag bor). Det tar sig som sagt.
Var faktiskt lite nervös inför besöket på IKEA. Det kändes som att alla skulle glo på mig när de insåg att jag faktiskt gick runt där själv. Fast tror faktiskt att jag lyckades smälta in bland pensionärerna och barnfamiljerna av någon anledning. Det var när jag tog mig friheten att provsitta soffor som jag kände mig en aning missanpassad. Där sitter jag fullt harmoniskt i en soffa och gnider rumpan fram och tillbaka för att verkligen testa hur skön den är och är mitt uppe i att föreställa mig hur det skulle vara att sitta i den med mjukiskläder och lite popcorn när två män går förbi mig. De verkligen tittade på mig som om jag inte var riktigt frisk. Det kanske jag inte är heller..men har nog aldrig känt mig så creepy som jag gjorde då.
Samlade mod till mig och åt lunch på IKEA dessutom. Ville inte utmana mig själv allt för mycket så jag valde att sätta mig vid ett litet bord nära fönstret så att det i alla fall skulle se ut som att jag var någorlunda rofylld där jag satt och åt mina köttbullar ensam. Det var faktiskt en äldre dam som valde att sätta sig några stolar ifrån mig, som också var ensam. Vi utbytte några blickar som sa att vi förstod varandra. Tror vi fick ett speciellt band, hon och jag.
Tyckte ändå över lag att min vistelse på IKEA var riktigt trevlig. Kunde inte hjälpa att skratta lite åt mig själv och det är ju skönt. Att man kan ha roligt på sin egen bekostnad. Det kan en leva länge på! Åkte vidare till Ica Maxi för att handla lite mat och kände mig väldigt vuxen när jag gick där med en liten korg, som gnisslade onödigt högt btw. Fick för mig när jag stod i kassan att de som stod efter mig i kön tänkte "Åh, vad härligt..en ung kvinna som köper lite mat till sig själv som hon ska ta med till sin egen lägenhet! Duktigt!" Om det ändå vore så väl.
Istället för dans så träffade jag min väninna Louise på eftermiddagen. Vi drack te, pratade om allt mellan himmel och jord och planerade lite saker. Hmm..undra vad kanske ni tänker? Det lär ni få veta så småningom.
Här har ni bildbevis på att jag satt i bilen kvart över sju typ och väntade på Angelica.
Bananpannkaka med bär och flytande grädde. Orkade inte vispa den. Smakar ju samma sak.
Jag är typ kär i dessa rum som finns på IKEA. Stod säkert i 10 minuter och bara beundrade allt. 
Kan det bli mer mysigt och fint undrar jag? Ville bara sno allt och ta med mig hem.
Ville bara säga att en sådan här har jag hemma. Köpte den på second-hand för 30 kr. Värt. 
Den här tavlan blev jag också kär i. Jag menar come on? Man får ju för fan känslan av att befinna sig i skogen bara genom att titta på den. Blev tårögd när jag såg priset. Fast en dag. En dag ska den sitta på min väg. Amen!
On my own
Jag insåg till min stora fasa att jag skrivit alla hjärtansdag all over det senaste inlägget. Jag ber så mycket om ursäkt. Det ska såklart stå alla hjärtans dag. Jag hoppas ingen fick en hjärtattack eller något utav mitt stavfel.
Har tänkt att köra min syster till jobbet imorgon. Kvart över sju. Jag gör det bara för att jag kan. Ni anar inte hur uttråkad jag är! Ärligt alltså. Jag blir galen av att inte göra något. Jag måste göra saker. Vad som helst! Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få ett jobb. Ett ordentligt jobb. Där jag jobbar fem dagar i veckan. Har tänkt att gå till Röda Korset och se ifall de har något jobb åt mig där. Orkar. Inte. Vara. Hemma.
Så om ni undrar vad jag ska göra imorgon förutom att köra min syster till jobbet så tänkte jag åka till IKEA och äta lunch, själv. Kanske sätter mig i någon soffa i något litet tillfixat rum och bara sitter där. Förutom det så har jag faktiskt tänkt att hyra danslokalen på UNO. Det var alldeles för länge sedan känner jag! Tänkte köra lite modern dans och kravla runt på golvet. Det mår jag bra av.
På onsdag har jag faktiskt en fundering på att åka skidor. Själv! Jävlar alltså, jag börjar verkligen bli duktig på att göra saker själv. Nu kanske det lät bittert men på riktigt alltså, har aldrig varit så bra på att göra saker med mig själv som nu. (Lät ju..bra) Verkligen en viktig insikt kände jag. Fast Angelica kanske ska följa med och grilla lite korv eller något..så då blir jag ju inte själv ändå.
Eftersom jag inte har en bild till just detta inlägg så lägger jag upp två bilder från när jag, Angelica och My skulle träna i veckan. Kan ju inte påstå att vi är sådär jättesnygga men ibland så får man faktiskt vara lite ful. Vi är ju inte mer än människor. Lägger även upp en bild på den otroligt goda lilla dessert som Elin gav mig innan hon åkte till jobbet i torsdags. En liten alla hjärtans dag present. Blev riktigt glad :)
First time
I fredags så firade jag och Angelica Malins födelsedag då hon skulle fylla 20 på lördagen! Vi blev hembjudna på lite förfest och god mat till Malin herself och sedan bar det av till Tempel! En riktigt härlig och lyckad kväll tycker jag att det var :) Jag får även passa på att nämna att min kära vän Louise däremot fyllde 19 år på fredagen och att jag faktiskt gick till hennes jobb på förmiddagen och störde henne lite för att ge henne en present och en liten ros. Gulligt av mig. Så man kan väl säga att jag både firade Malin och Louise eftersom vi mötte upp Louise, Elin och Sofia på Tempel. Två flugor i en smäll. He he.
På lördagsförmiddagen så bar det av till Malin igen, denna gång med familjen för att bli bjudna på lite tårta och få mysmingla lite med trevligt folk! På eftermiddagen så träffade jag Louise och Malin, som skulle "hem" till Branäs igen redan samma dag tyvärr. Hon gjorde en liten snabbvisit från torsdag-lördag till Karlstad så en fick ju passa på!
På kvällen bar det av till My eftersom hennes föräldrar inte var hemma. Så vi alla vräkte oss ner på soffan och tittade lite på Melodifestivalen. Självklart så lyckades vi klämma in en film innan jag och Angelica tog bilen hem.
På söndagen tog jag en uppfriskande promenad med Elin vid Marieberg. Sedan minns jag fan inte vad jag gjorde? Jo..jag sökte tre jobb. Det vet jag att jag gjorde. Sen vet jag att jag gick och hyrde film på kvällen haha. Hypnotisören. Den var bra, men tror att boken är mycket bättre. Är inte så mycket för deckare egentligen men jag kanske borde ge det en chans?
Finally så har jag faktiskt lyckats tagit lite bilder. I alla fall under fredagen och så får ni se lite bilder från i torsdags då jag hade myskväll med mina vänner. Ska verkligen försöka att bli bättre på att lägga ut fler och bättre bilder haha. Har sagt det ett antal gånger...men nu ska jag försöka på riktigt.
Tog till och med en bild på mina skidor så att ni får se dom. Ambitiöst.
