Love in the knick of time
Man frågar sig ofta: "Hur ska jag vara?" "Vad ska jag säga?" "Vad gillar han/hon?" "Vad gillar han/hon inte?" Överanalyserar varenda liten detalj hela jävla tiden.
Det värsta man kan göra är att försöka vara någon man inte är. Förändra sig själv så att man blir den man tror att personen man tycker om vill att man ska vara. Det är väl svårt antar jag. Att inte göra det. För när man tycker om någon så vill man ju vara allt den personen vill ha. Allt den behöver. Det man börjar göra är att ifrågasätta precis allt. Allt man säger/gör och hur man säger det/gör det. Den konstanta frågan blir tillslut: "Vad är det jag gör för fel?" Det är giftiga tankar det där. De äter upp en inifrån och ut.
Man måste vara medveten om att det finns någon där ute som faktiskt kommer tycka om en får den man är. Både ens bra sidor och ens dåliga sidor. Någon som man inte behöver gömma sig eller ändra sig för. Någon som får en att känna sig trygg och varm i hjärtat. Någon som man kan göra bort sig inför utan att det gör någonting. Någon som får en att skratta och le.Någon som respekterar en. Man måste försöka våga vara sig själv och inse att man faktiskt duger. Att man mer än duger t.om. Man är bra. Man är förjävla bra, för att man är den man är och ingen annan.
I can't make you love me - Bon Iver
It's Time - Imagine Dragons
Sofia
Du behöver inte va nånting du inte är, personen i frågan som inte tycker om dig för den du är, är inget att lägga tid på. Bara dom som verkligen älskar dig för din omtänksamhet, sprallighet och ditt fina skratt. Tycker om dig för dig :)
Svar:
Evelina Falkenvärd
