Eftersom Bryngfjorden inte öppnade förrän klockan 17.00 (förstod verkligen inte varför?!) så hade jag i alla fall hela förmiddagen på mig att göra annat och bara önska att tiden kunde gå fort så att jag skulle få åka skidor någon jävla gång! Därför bestämde sig jag och Angelica för att hjälpa vår far med lite grejer till hans verkstad. Väl klara i verkstaden så berättade Angelica om sitt lilla mission som hon tänkte att jag skulle vara med på. Ni förstår, för ett tag sedan så tappade Angelica bort ett presentkort på IKEA någonstans i sitt rum. Hon fick för sig att hon "råkat" packa ner det i en utav hennes 14 (typ) flyttlådor som står i vår fars verkstad.

 

Eftersom vi endast hade en bil och med hotet om att jag skulle få gå hem så hade jag inte mycket till val än att börja leta efter det lilla presentkortet i en utav hennes 14 flyttlådor. Fast istället för att hjälpa henne så hittade jag en låda med gamla saker i som var mycket mer intressant att kika i. Efter ca 40 minuters letande som resulterade i en verkstad som det såg ut att ha varit tredje världskriget i, tro på fan att hon hittar presentkortet i ett litet kuvert. Min syster är allt otrolig ibland.

 

Efter att ha sagt hejdå till min mor, som var helt förstörd över att jag skulle åka skidor själv så fick jag äntligen skjuts till skidbacken! Min mor tror hela tiden att jag ska bryta både ben och armar när jag ska göra något själv. "Men Evelina, du ska inte ta med dig 10 andra personer då? Helst stora muskulösa män som kan skydda dig?" Jag vet att jag är "liten och söt" men believe me, när det väl gäller...ja då jävlar. En ska inte underskatte di små.

 

Att få åka i liften påväg upp med det lilla pirret i magen av förväntan var så himla härligt. Log så himla mycket att jag fick ont i mina kinder tillslut! Sedan var det bara att köra på. Upp och ner, upp och ner. Gud vad jag åkte. Efter ett par gånger fattade jag lite mod till mig och så skulle jag ju naturligtvis testa att åka i ett litet gupp eller vad man säger och vara lite cool. Kan ju säga att mina ben flög lite överallt och att jag nog såg ut som en liten trasdocka i luften. Landade ganska dramatiskt tror jag. Det kändes som det. Min ena skida åkte av dessutom och jag kan ju lugnt säga att jag definitivt inte kände mig lika cool längre. Låg och tittade upp på himlen en liten stund innan jag reste mig upp bara för att.

 

När jag åkt ett tag och var påväg upp i liften för typ 325:e gången så släcktes alla lampor helt plötsligt. Det förstörde lite den harmoniska känslan i kroppen kan jag säga då jag är en aning mörkrädd. För trust me, det blev verkligen mörkt. Kunde ju inte direkt göra något åt saken så det var bara att fortsätta upp till backen och hoppas på att jag skulle se någorlunda bra påväg ner så att jag inte skulle åka in i skogen i full fart och råka åka på ett stackars rådjur eller något. Gud vad hemskt det skulle varit. Dock så var det ganska breathtaking när månen och stjärnorna var det enda ljus som fanns och det var alldeles lugnt och stilla. Då var jag verkligen i nuet. Då levde jag.

 

På kvällen när jag kom hem så hade Angelica gjort det hur mysigt som helst i mitt rum! Vi tittade på film och hade det gött :)