Take a step
Något som jag har kommit fram till är att jag nog är väldigt rädd för att våga. Våga göra misstag. Våga sluta tänka så mycket och bara göra det. Våga chansa framför allt. Det är jag mest rädd för. Att liksom kunna säga "Nää men för fan, nu chansar jag och ser hur det blir!". Jag blir så förbannat rädd. Tänker igenom allt in i minsta detalj typ. "Men hur skulle det vara om..?" "Vad händer om jag gör så...?" "Vad blir det för konsekvenser..?" "Om jag gör så..vad tänker den/dom?". Det är sällan som jag bara gör något utan att ha tänkt efter. Ska alltid hålla på och vrida och vända på saker.
Fine. Det är ju självklart att man ska tänka igenom sina beslut och val i livet...men ibland så kanske man inte ska tänka så mycket? Ibland så är det ju de där chansningarna känns det som, som leder till något riktigt bra. Något riktigt jävla awesome. Även om det kanske bara är för stunden. Eller så varar det längre, vilket kanske visar då att det lönar sig att våga chansa ibland. Våga ta det där steget. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt? Jag vill inte vara rädd för att chansa. Om det känns rätt, why the hell not?. Klart att vissa saker kan kännas osäkra, riktigt dumma eller sjukt läskiga men det är väl något man får ta?
Det kan ju inte bli värre än att det kanske skiter sig lite, men vad gör det egentligen? Då har man ju i alla fall chansat. Då har man ju i alla fall vågat. Då slipper man kanske tänka "tänk om" så mycket. För då vet man.
The Philosopher
Måste börja med att säga att det är min allra första kommenterar på en blogg.
Jag förstår vad du menar. Tänker så mycket så att man paralyseras, alla faktorer och alla andra möjligheter som finns som är omöjligt att kontrollera. Som om man tror man måste ha kontroll över alla aspekter, instanser och absolut allt för att kunna verkligen göra det som känns "rätt".
Dock är det omöjligt, det enda du kan göra är att att gå, och fråga dig själv om du verkligen går framåt. Följ det som motiverar dig!
