Jag särskriver. Ingen big deal. Fast ibland kan det bli jobbigt för mig. Inte jobbigt så att jag lägger mig och gråter på golvet och får ångest varje gång jag ska skriva. För jag älskar ju att skriva som ni vet. Men ibland kan jag bli så frustrerad över det att jag inte vet vart jag ska vägen. Tycker ändå att jag blir bättre och bättre på att se skillnad eller vad man säger. (Haha så kommer det säkert finnas med en och annan särskrivning i detta inlägg)

 

Ta bara som igår. När jag skulle skriva "återigen". Det och "åter igen". För mig gör det ingen skillnad. Det låter ju för fan likadant i huvudet när man tänker det. Eller jaa..man pausar kanske lite i "åter igen"...men man kan ju säga vilket som tycker jag. Det finns dock de som inte tycker det haha. De tycker att särskrivning är ett ytterst allvarligt problem. Det är nog faktiskt då jag blir frustrerad, när jag ska skriva med dom som jag faktiskt vet har ett problem med det. Då blir det ofta att jag överanalyserar varenda sak jag ska skriva och då skiter sig allt ändå. Dock så brukar mina vänner som har problem med särskrivning vara ett undantag. Bryr mig inte så mycket om jag skriver fel, för jag vet att dom gillar mig ändå haha.

 

Kan faktiskt inte hjälpa att skratta lite åt mig själv ändå. Man måste ju ta det med lite lättsamhet. Har en vän som sa en gång "Alltså, de som särskriver måste vara korkade på något sätt!". Trodde jag skulle skratta ihjäl mig. Jag får väl vara lite korkad då. Jag dör egentligen inte av det.

 

Jättekul VS Jätte kul = Jättekul har jag lärt mig.

 

Återigen VS Åter igen = Återigen har jag lärt mig.

 

Sommarpicknick VS Sommar picknik = Sommarpicknick har jag lärt mig.

 

Innan så hade jag ingen aning om vad som var rätt eller fel.

 

Men nu vet ni i alla fall att jag är medveten om mitt lilla problem, men det betyder inte att jag är medveten om när jag skriver fel, så rätta mig gärna om ni har lust. I don't mind :)