Första advent
Det är så sjukt att det är första advent idag. Trots alla julbord. Trots snön. Trots julgardinerna. Trots doften av glögg och julmusiken så nej. Jag har svårt att smälta att det faktiskt snart är jul. Jul som i julgran, julmat och julklappar. Jul som i träff med sina nära och kära, mys under en fäll framför en brasa och en oskyldig kyss under en mistel.
Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske har lyssnat för lite på julmusik? Eller så kanske det inte har kommit ordentligt med snö? När ska man börja känna den där sanna julstämningen egentligen? En månad innan? Två veckor innan? En dag innan? Trots att jag haft mina ögonblick då jag känt lite av den där riktiga julstämningen så har den liksom inte spridit sig i hela kroppen. Den har spridit sig från tårna och upp till knäna typ. Inte längre.
Vid lucia. Då tror jag faktiskt att den kommer sprida sig lite längre. Upp till magen tror jag, så att det blir det där lilla förväntansfulla pirret. Att något är på gång. Det är så mysigt med lucia. Alla är så fina i sina vita skrudar, speciellt killarna. De står där med sina strutar bredvid tärnorna och alla sjunger precis samma låtar som året innan. Så himla knepigt ändå att ingen har blivit trött på låtarna. Fast kanske skulle bli ett himla liv om någon bestämde sig för att modernisera eller skriva nya låtar till lucia. Det skulle nog bara bli en massa techno eller raplåtar. Usch nej. Då lyssnar jag hellre på samma låtar tills jag dör. Lucia är ju trots allt bara en gång om året.
Julstämningen som spred sig från tårna och upp till mina knän kom som sagt när mamma hängde upp julgardiner i köksfönstret och satte upp julstjärnor i mitt och Angelicas rum. Förutom att vi lyssnade på julmusik under middagen så drack vi även glögg och åt pepparkakor som jag sprang iväg till affären och fixade. Det var ganska uppfriskande att vara ute när det var -10 grader. Det kändes som -30. Dock så var det värt besväret :)
