En mening
Det är lite klurigt det där. Vad som kan trigga igång så mycket känslor. Det kan ske när som helst av vad som helst ärligt talat. Det blir som att just den där lilla saken sticker ett litet hål i hjärtat och sen bara flödar allt ut som fan. Går liksom inte att få stopp på det. Fast är det lite skönt det där faktiskt. För ofta så kan man ha känslan av att man verkligen inte kan gråta, skrika, skratta eller vad det nu är man känner för att göra och så helt plötsligt så går det hur lätt som helst.
H.O.P.E - Hold on. Pain ends. Det var texten på en ganska fin omslagsbild som min syster har. Började fundera om det verkligen stämde. Har aldrig riktigt funderat vad som menas med "hopp". Vet bara att jag ofta är en jävel på att hoppas. Enligt uttrycket så ska man invänta att en viss smärta (eller all smärta?) ska upphöra? Fast frågan är väl om smärtan någonsin kommer att upphöra? I hjärtat tänker jag på nu. Jag tror att man alltid kommer ha lite ont i hjärtat, av vissa saker.
När jag säger att jag är en jävel på att hoppas, så menar jag inte att jag är jävligt bra på att invänta att en viss smärta ska upphöra. För det är egentligen inte det "hopp" står för, enligt mig. Jag hoppas på många saker. Ofta är det nog för att jag är för up in the blue (förlåt men kom inte på en bättre förklaring). För egentligen så vet jag ofta hur saker och ting ligger till men ändå så tror jag. Så hoppas jag.
Hopp för mig är att invänta något bättre. Vad "bättre" står för beror väl på men jag vill tro att saker och ting kan bli bättre. Så när det känns skit eller när det inte blivit som man velat, så har jag på något sätt alltid trott och hoppats ändå. För om man inte kan försöka vara positiv och hoppas, vad är det då för mening med allt? Jag måste våga tro att det kan bli bättre. Att det kommer bli bättre.
7 days...typ
Det är helt sjukt att imorgon, så är det bara en vecka kvar tills jag är 20 år. Tills jag blir äldre. Tills jag blir fri från tonåren. Jag blir vuxen. I alla fall i teorin haha. Tror inte att jag kommer vakna upp och känna mig som en helt ny människa men det kommer kännas skönt. Som en lättnad! För det känns som att jag har varit 19 år för länge av någon anledning. Det här året har gått jävligt segt känns det som dessutom. Det är väl både en bra och dålig känsla kanske.
Jag har inte direkt lovat mig något dock tills jag fyller 20. Många kanske ger det löftet till sig själv att "När jag fyller x år, då jävlar ska jag ..." Lite som med nyårslöften ni vet?. Varför jag inte lovat mig själv något är väl för att jag fortfarande försöker uppfylla mitt "jag-har-egentligen-inget-nyårslöfte-men-bara-för-att". Om jag dock skulle bortse från det löftet så skulle det nog ändå vara för många löften jag skulle vilja ge mig själv haha. Som alla är svåra att nå just nu tror jag bestämt. Tyvärr. Riktigt mycket tyvärr.
Så med detta sagt, som inte var så intressant kanske så ska jag nu titta på en film tror jag. Har inte bestämt mig än vilken det blir. Jag åt vaniljglass förut. Det var nästan så att jag fick tårar i ögonen. Det var hemskt. Fast vi hade inget annat hemma och var jag nog lite desperat. Vanlijglass är verkligen tråkigt. Det finns liksom en anledning till varför uttrycket vaniljsex finns. Det är döpt efter något lika tråkigt. Man vill ju hellre ha kladdkaka med grädde typ. Jag menar, kladdkakesex med grädde låter ju definitivt mer lockande.
Jag hoppas verkligen inga under 15 år läser min blogg. Blir lite chockad av mig själv när jag är så vulgär. Jag ber om ursäkt, men jag skrattar lite åt mig själv så jag kan inte riktigt låta bli.
Smått
Varför kan man inte bara vrida tillbaka tiden så att det kan bli förra sommaren igen? Eller vrida fram tiden så att det kan bli sommar, här och nu? Lyssnar på Kings of Leon, tänker tillbaka på allt det goa och får ont i magen för att jag längtar så. Fast det kanske beror på att jag åt lite för mycket blåbärsyoghurt förut? Jävlar vad jag tryckte i mig. Blir så efter man tränat.
Det är alltid lika trevligt att träffa folk man känner på gymmet. Eller jaa..trevligt och trevligt. Man är svettig, har på sig kanske lite för tighta kläder för att det ska kännas angenämt och avslappnat och sedan blir man så väldigt anfådd och så ska man stå där och försöka prata lättsamt om livet. Träffade på min tandläkare idag nömligen. Satt där vid en maskin och körde på som bara den och så dyker han upp där ur tomma intet och frågar standardfrågan nummer 1: "Hur är det med dig?" "Joo, det är bra. Hur är det med dig?" Jag fick fråga om "Hur är det med dig?" säkert tre gånger innan han hörde mig. Och sånt där tycker jag är otroligt pinsamt. Vet inte varför..så självklart så skulle jag försöka förklara mig och säger: " Du vet, jag blir så andfådd så att jag får svårt att prata!".....Vem säger så? Låter ju bara konstigt. Varför behövde jag ens förklara mig? Hade varit bättre om jag bara lämnat det soom det var utan att informera honom om min andfåddhet, om det nu finns något som heter så. Dessutom så skrattade jag till lite sådär nervöst efter.
Problemet är nog att jag tänker för mycket under de situationer jag blir medveten om mig själv, riktigt sådär ordentligt medveten alltså. Får inte fram en enda mening som låter bra. Ofta så känner jag mig liksom korkad haha. När jag försöker vara lättsam och cool så blir jag bara nervös och ful. Uh! Fast så är det nog för många. Hoppas jag.
Här kommer lite bilder från helgen/veckan:
Var hemma hos Elin i fredags och fick god mat och så tittade vi på film och myste!
Det tar sig ändå lite måste jag säga, med tanke på hur mina armar såg ut innan (som pinnar)
Här lagade vi bananpannkakor och åt färsk frukt. Duktiga tjejer.
Var ute och grillade korv och tog en långpromenad.
Ny dag
Idag så träffade jag Josefin vid 12 ungefär och då bar det av till IKEA. Det var andra gången denna veckan som jag var där, som ni säkert vet. Måste säga att jag är väldigt stolt över min tripp dit själv men det var betydligt trevligare att ha sällskap med sig. Vi gick runt och tittade lite men hamnade vid maten ganska snabbt. Självklart så åt jag köttbullar och Josefin valde kyckling. Vi satt där i säkert två timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord.
Efter vår lilla tripp på IKEA så valde vi att gå en sväng på Bergvik. Strosade runt lite och hade några funderingar på vad vi skulle göra härnäst. Eftersom vi båda var sugna på bio så blev det helt enkelt bio. Fast först åkte vi hem till Josefin och tog en uppfriskande promenad med hennes hund och sätt där i säkert två timmar och pratade ännu mer. Ibland är det skönt att prata. Få lätta sitt hjärta lite. Det blir inte så tungt att gå att bära på då liksom.
Vi gick på bion Små citroner gula. En riktigt härlig "må-bra-film" som jag verkligen rekommenderar. En annan film som jag rekommenderar är The perks of being a wallflower. Lite roligt namn tycker jag men en utav de bästa filmerna jag sett än så länge. Den kändes i hjärtat. Angelica blev arg på mig för att hon tyckte jag grät för mycket. "Du bara sitter där och grinar och jag bara sitter här och känner ingenting!". Lite sjukt.
Jag vet. Ännu en bild på mat. Josefin ville egentligen inte vara med på bild förstår ni men jag tog allt en liten smygbild på henne och vovven.
Det gick utför
Eftersom Bryngfjorden inte öppnade förrän klockan 17.00 (förstod verkligen inte varför?!) så hade jag i alla fall hela förmiddagen på mig att göra annat och bara önska att tiden kunde gå fort så att jag skulle få åka skidor någon jävla gång! Därför bestämde sig jag och Angelica för att hjälpa vår far med lite grejer till hans verkstad. Väl klara i verkstaden så berättade Angelica om sitt lilla mission som hon tänkte att jag skulle vara med på. Ni förstår, för ett tag sedan så tappade Angelica bort ett presentkort på IKEA någonstans i sitt rum. Hon fick för sig att hon "råkat" packa ner det i en utav hennes 14 (typ) flyttlådor som står i vår fars verkstad.
Eftersom vi endast hade en bil och med hotet om att jag skulle få gå hem så hade jag inte mycket till val än att börja leta efter det lilla presentkortet i en utav hennes 14 flyttlådor. Fast istället för att hjälpa henne så hittade jag en låda med gamla saker i som var mycket mer intressant att kika i. Efter ca 40 minuters letande som resulterade i en verkstad som det såg ut att ha varit tredje världskriget i, tro på fan att hon hittar presentkortet i ett litet kuvert. Min syster är allt otrolig ibland.
Efter att ha sagt hejdå till min mor, som var helt förstörd över att jag skulle åka skidor själv så fick jag äntligen skjuts till skidbacken! Min mor tror hela tiden att jag ska bryta både ben och armar när jag ska göra något själv. "Men Evelina, du ska inte ta med dig 10 andra personer då? Helst stora muskulösa män som kan skydda dig?" Jag vet att jag är "liten och söt" men believe me, när det väl gäller...ja då jävlar. En ska inte underskatte di små.
Att få åka i liften påväg upp med det lilla pirret i magen av förväntan var så himla härligt. Log så himla mycket att jag fick ont i mina kinder tillslut! Sedan var det bara att köra på. Upp och ner, upp och ner. Gud vad jag åkte. Efter ett par gånger fattade jag lite mod till mig och så skulle jag ju naturligtvis testa att åka i ett litet gupp eller vad man säger och vara lite cool. Kan ju säga att mina ben flög lite överallt och att jag nog såg ut som en liten trasdocka i luften. Landade ganska dramatiskt tror jag. Det kändes som det. Min ena skida åkte av dessutom och jag kan ju lugnt säga att jag definitivt inte kände mig lika cool längre. Låg och tittade upp på himlen en liten stund innan jag reste mig upp bara för att.
När jag åkt ett tag och var påväg upp i liften för typ 325:e gången så släcktes alla lampor helt plötsligt. Det förstörde lite den harmoniska känslan i kroppen kan jag säga då jag är en aning mörkrädd. För trust me, det blev verkligen mörkt. Kunde ju inte direkt göra något åt saken så det var bara att fortsätta upp till backen och hoppas på att jag skulle se någorlunda bra påväg ner så att jag inte skulle åka in i skogen i full fart och råka åka på ett stackars rådjur eller något. Gud vad hemskt det skulle varit. Dock så var det ganska breathtaking när månen och stjärnorna var det enda ljus som fanns och det var alldeles lugnt och stilla. Då var jag verkligen i nuet. Då levde jag.
På kvällen när jag kom hem så hade Angelica gjort det hur mysigt som helst i mitt rum! Vi tittade på film och hade det gött :)
Nu är jag väl medveten om hur muppig jag ser ut, men what ever. Glad var jag.
Presentkortet återfunnet!
Början av the mission.
Hittade lite fina bilder som jag målat i mina yngre dagar. Jag tyckte att mitt sätt att se på livet var lite roligt och på hur jag trodde det såg ut när man kysstes. Tydligen så var mustasch i tonåren ett måste, man skaffade inte partner förrän vid 25 och man såg typ ut som grisar när man utbytte saliv. (det lät ofräscht) Fint.
Vuxen
Idag så var jag uppe kvart i sju. Visste inte riktigt vart jag var först, så trött var jag. Dock så hade jag ju lovat min syster att skjutsa henne till jobbet så det gjorde jag. Tänkte att jag skulle lägga mig och sova igen när jag kommit hem men valde istället för att göra lite frukost! Varför sova bort hela dagen när man kan låta den gå i snigelfart bara för att. Tittade lite på Vakna med The Voice innan jag gjorde mig iordning. Mycket mysigt.
Vid kl 11 så bar det av till IKEA! Känner att jag faktiskt börjar få lite koll på hur jag ska åka när jag ska ta mig någonstans. Nu kan jag ta mig till Rusta, Willys, KMTI, Bergvik och Posten. Förra året visste jag inte ens vart Vikenkyrkan låg (typ 50 m ifrån där jag bor). Det tar sig som sagt.
Var faktiskt lite nervös inför besöket på IKEA. Det kändes som att alla skulle glo på mig när de insåg att jag faktiskt gick runt där själv. Fast tror faktiskt att jag lyckades smälta in bland pensionärerna och barnfamiljerna av någon anledning. Det var när jag tog mig friheten att provsitta soffor som jag kände mig en aning missanpassad. Där sitter jag fullt harmoniskt i en soffa och gnider rumpan fram och tillbaka för att verkligen testa hur skön den är och är mitt uppe i att föreställa mig hur det skulle vara att sitta i den med mjukiskläder och lite popcorn när två män går förbi mig. De verkligen tittade på mig som om jag inte var riktigt frisk. Det kanske jag inte är heller..men har nog aldrig känt mig så creepy som jag gjorde då.
Samlade mod till mig och åt lunch på IKEA dessutom. Ville inte utmana mig själv allt för mycket så jag valde att sätta mig vid ett litet bord nära fönstret så att det i alla fall skulle se ut som att jag var någorlunda rofylld där jag satt och åt mina köttbullar ensam. Det var faktiskt en äldre dam som valde att sätta sig några stolar ifrån mig, som också var ensam. Vi utbytte några blickar som sa att vi förstod varandra. Tror vi fick ett speciellt band, hon och jag.
Tyckte ändå över lag att min vistelse på IKEA var riktigt trevlig. Kunde inte hjälpa att skratta lite åt mig själv och det är ju skönt. Att man kan ha roligt på sin egen bekostnad. Det kan en leva länge på! Åkte vidare till Ica Maxi för att handla lite mat och kände mig väldigt vuxen när jag gick där med en liten korg, som gnisslade onödigt högt btw. Fick för mig när jag stod i kassan att de som stod efter mig i kön tänkte "Åh, vad härligt..en ung kvinna som köper lite mat till sig själv som hon ska ta med till sin egen lägenhet! Duktigt!" Om det ändå vore så väl.
Istället för dans så träffade jag min väninna Louise på eftermiddagen. Vi drack te, pratade om allt mellan himmel och jord och planerade lite saker. Hmm..undra vad kanske ni tänker? Det lär ni få veta så småningom.
Här har ni bildbevis på att jag satt i bilen kvart över sju typ och väntade på Angelica.
Bananpannkaka med bär och flytande grädde. Orkade inte vispa den. Smakar ju samma sak.
Jag är typ kär i dessa rum som finns på IKEA. Stod säkert i 10 minuter och bara beundrade allt. 
Kan det bli mer mysigt och fint undrar jag? Ville bara sno allt och ta med mig hem.
Ville bara säga att en sådan här har jag hemma. Köpte den på second-hand för 30 kr. Värt. 
Den här tavlan blev jag också kär i. Jag menar come on? Man får ju för fan känslan av att befinna sig i skogen bara genom att titta på den. Blev tårögd när jag såg priset. Fast en dag. En dag ska den sitta på min väg. Amen!
On my own
Jag insåg till min stora fasa att jag skrivit alla hjärtansdag all over det senaste inlägget. Jag ber så mycket om ursäkt. Det ska såklart stå alla hjärtans dag. Jag hoppas ingen fick en hjärtattack eller något utav mitt stavfel.
Har tänkt att köra min syster till jobbet imorgon. Kvart över sju. Jag gör det bara för att jag kan. Ni anar inte hur uttråkad jag är! Ärligt alltså. Jag blir galen av att inte göra något. Jag måste göra saker. Vad som helst! Jag skulle verkligen göra vad som helst för att få ett jobb. Ett ordentligt jobb. Där jag jobbar fem dagar i veckan. Har tänkt att gå till Röda Korset och se ifall de har något jobb åt mig där. Orkar. Inte. Vara. Hemma.
Så om ni undrar vad jag ska göra imorgon förutom att köra min syster till jobbet så tänkte jag åka till IKEA och äta lunch, själv. Kanske sätter mig i någon soffa i något litet tillfixat rum och bara sitter där. Förutom det så har jag faktiskt tänkt att hyra danslokalen på UNO. Det var alldeles för länge sedan känner jag! Tänkte köra lite modern dans och kravla runt på golvet. Det mår jag bra av.
På onsdag har jag faktiskt en fundering på att åka skidor. Själv! Jävlar alltså, jag börjar verkligen bli duktig på att göra saker själv. Nu kanske det lät bittert men på riktigt alltså, har aldrig varit så bra på att göra saker med mig själv som nu. (Lät ju..bra) Verkligen en viktig insikt kände jag. Fast Angelica kanske ska följa med och grilla lite korv eller något..så då blir jag ju inte själv ändå.
Eftersom jag inte har en bild till just detta inlägg så lägger jag upp två bilder från när jag, Angelica och My skulle träna i veckan. Kan ju inte påstå att vi är sådär jättesnygga men ibland så får man faktiskt vara lite ful. Vi är ju inte mer än människor. Lägger även upp en bild på den otroligt goda lilla dessert som Elin gav mig innan hon åkte till jobbet i torsdags. En liten alla hjärtans dag present. Blev riktigt glad :)
First time
I fredags så firade jag och Angelica Malins födelsedag då hon skulle fylla 20 på lördagen! Vi blev hembjudna på lite förfest och god mat till Malin herself och sedan bar det av till Tempel! En riktigt härlig och lyckad kväll tycker jag att det var :) Jag får även passa på att nämna att min kära vän Louise däremot fyllde 19 år på fredagen och att jag faktiskt gick till hennes jobb på förmiddagen och störde henne lite för att ge henne en present och en liten ros. Gulligt av mig. Så man kan väl säga att jag både firade Malin och Louise eftersom vi mötte upp Louise, Elin och Sofia på Tempel. Två flugor i en smäll. He he.
På lördagsförmiddagen så bar det av till Malin igen, denna gång med familjen för att bli bjudna på lite tårta och få mysmingla lite med trevligt folk! På eftermiddagen så träffade jag Louise och Malin, som skulle "hem" till Branäs igen redan samma dag tyvärr. Hon gjorde en liten snabbvisit från torsdag-lördag till Karlstad så en fick ju passa på!
På kvällen bar det av till My eftersom hennes föräldrar inte var hemma. Så vi alla vräkte oss ner på soffan och tittade lite på Melodifestivalen. Självklart så lyckades vi klämma in en film innan jag och Angelica tog bilen hem.
På söndagen tog jag en uppfriskande promenad med Elin vid Marieberg. Sedan minns jag fan inte vad jag gjorde? Jo..jag sökte tre jobb. Det vet jag att jag gjorde. Sen vet jag att jag gick och hyrde film på kvällen haha. Hypnotisören. Den var bra, men tror att boken är mycket bättre. Är inte så mycket för deckare egentligen men jag kanske borde ge det en chans?
Finally så har jag faktiskt lyckats tagit lite bilder. I alla fall under fredagen och så får ni se lite bilder från i torsdags då jag hade myskväll med mina vänner. Ska verkligen försöka att bli bättre på att lägga ut fler och bättre bilder haha. Har sagt det ett antal gånger...men nu ska jag försöka på riktigt.
Tog till och med en bild på mina skidor så att ni får se dom. Ambitiöst.
Face it
Vi alla vet mycket väl vad det är för dag imorgon..(okej idag).. Hade nästan bestämt mig för att inte göra ett inlägg om alla hjärtansdag men kan faktiskt inte riktigt låta bli. Jag kommer säkert att skrika ut dubbelmoral både här och där men det är väl lite så. Jag vill inte säga att jag är bitter men tyvärr så är jag nog det. Jag är lite bitter över att det finns en dag som heter "alla hjärtansdag" och jag är lite bitter över att jag inte har någon att fira den med. Nu var jag ju brutalt ärlig dessutom.
Jag förstår verkligen inte grejen med att det ska finnas en speciell dag för att man ska visa hur mycket man tycker om/älskar någon? Det är ju bara löjligt. Man ska väl visa den man tycker om/älskar vad den betyder ändå? Dessutom så är det väl finare om någon skulle göra något lite speciellt en helt vanlig dag, out of nowhere liksom än på ett bestämt datum som säger att "Nu jävlar älskling ska vi äta god middag på restaurang med champagne och lägga ut en bild på fb som visar hur perfekta och lyckliga vi är tillsammans för att sedan ta ett härligt skumbad med rosblad i och sedan ha hett passionerat sex hela natten lång utan att ens behöva vila en sekund!" Jag vet. Jag är kanske lite vulgär och fördomsfull mot vad man brukar göra på alla hjärtansdag med sin partner men jag vet faktiskt inte vad det är meningen att man ska göra eller vad som förväntas eftersom jag aldrig haft turen..eller oturen haha (?), att fira med någon.
Mycket vet jag handlar om vilken inställning man har. Klart jag inte behöver bry mig ett skit om alla hjärtansdag. Det är väl också det som gör mig lite bitter. Att jag nog inte vill bry mig om den dumma dagen med tanke på det jag skrev innan men att jag gör det ändå. Tyvärr så kan jag inte hjälpa att få lite ont i hjärtat när man ser/läser om alla par som har det så härligt och mysigt med varandra. Fuck it vill jag säga men nope..går inte tydligen.
Fast egentligen så tror jag nog att jag bara skulle bli nervös. Vet inte riktigt varför men jaa..nervös. Känns som att man ändå bör göra sig lite extra snygg och fräsch fast samtidigt att det inte riktigt ska synas. Jag skulle nog uppskatta om jag och min partner pratade om det. Vara ärliga liksom, gå rakt på sak: "Öj du, ska vi fira alla hjärtansdag eller?" "Nääää.." " Nä okej!". Så. Klart. Då vet man. Istället för att gå runt och chansa eller gissa sig till om ens partner vill ha något eller inte. Om man ska överraska honom/henne eller inte osv?!. Panik!
Fast klart som fan att jag kommer överleva alla hjärtansdag. Världen kommer inte gå under bara för att man är singel på alla hjärtansdag. Däremot kommer nog facebook göra det pågrund utav alla kärleksfulla par som ska skriva långa uppsatser om hur mycket de älskar varandra....Nej förlåt. Ska verkligen försöka säga "Fuck it" och mena det imorgon. Ska faktiskt hem till Moa med Nathalie, My och Angelica på kvällen! Vi ska se på film, äta godis och ha det jävligt gött. Som om det vore vilken annan torsdag som helst. Så det så.
Om det skulle vara så att jag hade en partner och fick välja vad vi skulle göra på alla hjärtansdag så skulle jag vilja att vi lagade en enkel fast god middag tillsammans och duka upp som en liten picknick på vardagsrumsgolvet eller något med lite tända ljus och filtar. Det skulle jag vilja.
Evelina, Evy
12 februari. Idag har jag namnsdag! Grattis till mig.
"Kvinnonamnet Evelina kan vara en diminutiv form av Eva och betyder därför "det lilla livet", men det kan också härstamma från det keltiska Aibhlin, som betyder "vänlig". Namnet har använts i Sverige sedan slutet av 1700-talet och kom in i almanackan 1901.Namnet var relativt ovanligt före 1970, men har sedan ökat i popularitet. År 2003 fick 437 flickor namnet, varav 212 fick det som tilltalsnamn"
Sådär. Lite fakta om mitt namn dessutom. Intressant.
Idag har jag och Angelica varit på IKEA! Vi köpte oss 6 st fina små vinglas var. Det var rea, så bara att passa på! Även fast det svider lite att inte veta inom vilken framtid jag kommer kunna använda dessa vinglas så är det ändå lite roligt att kunna köpa lite saker då och då. Jag har så många flyttlådor i pappas verkstad att jag nog själv kommer bli överraskad av vad jag har i dem när det väl är dags för att flytta! Spännande.
Förutom att vi var på IKEA så var vi även på bion Ego idag. Det var en riktigt bra film måste jag säga! Bra budskap och bra skådespelare. Det är verkligen en film som jag skulle kunna se flera gånger om!
Den fick mig så att längta efter sommaren av någon anledning. När man kan gå i shorts, boots och ett enkelt linne. Då det är varmt och skönt och kvällarna är ljusa och härliga! Då man kan gå barfota, bada och bli sådär fint solbränd och känna sig fräsch. Spela lite fotboll eller volleyboll på stranden och äta glass tills man spyr. Sitta på någon balkong med en glas vin och solglasögon på sig och filosofera om livets stora frågor medan man ser solen gå ner bland träden. Åh! Måste det bli vår först? Vem vill ha vår ens? Det är bara som ett långt och tråkigt förspel. Det är väl bättre att gå direkt på det bästa? Förlåt för min liknelse. Jag är lite bitter bara. Förspel är inte långa och tråkiga heller...Gud...Förlåt igen.
Så med detta sagt ska jag nog istället gå och sätta på mig shorts, linne, gå barfota, frysa som in i helvete och lyssna på musik som får mig att tänka på sommar!
Fick ett gulligt kort av min farmor och farfar :) Blev väldigt glad!
Det lönar sig allt att gå på bio en tidig tisdagskväll. Dock så kom det några fler men det var kul så länge det varade!
Lite nytt
Man kanske skulle öppna ett eget litet café någonstans? Då skulle det finnas massa filtar, kuddar och ljuslyktor i jordnära färger så som djupbrunt, mossgrönt och plommonrött och så skulle det ligga fina mattor på golvet! Och så skulle jag blanda nya möbler med second hand möbler så att det skulle bli fräscht, lite gammalt och personligt på samma gång. Så skulle jag spela bra musik. Nu kanske jag behöver definiera bra musik..men typ Fleet Foxes, Florence and The Machine, Band of Horses, Bon Iver, First Aid Kit, Foo Fighters, Kings of Leon, Melissa Horn, The Majority Says osv..Musik med känsla (enligt mig)
Så skulle jag servera munkar med massor av olika fyllningar och glasyrer på..och cookies, muffins, pajer och chailatte... jaa gud vad det skulle finnas chailatte..och iste. Dessutom så skulle det inte vara så dyrt. Känns som att det är dyrt nu för tiden när man ska gå ut och fika. En fika är ju en fika...ingen jävla middag för tusan. Fast oftast så är det ju värt. Har dock inget namn till caféet än. Det får jag tänka på!
Jag får be om ursäkt. Mina inlägg har en tendens till att bli lite för långa. Can't help it!
Nu kunde jag inte direkt göra en sådan här fin cappuccino..men näst intill..typ.
The Hives
Wow. Är liksom allt jag kan komma på. Tror att The Hives är en utav de bästa spelningarna jag varit på. (Kings of Leon är fortfarande bästa bästa) Om det är någon musik man ska släppa loss till så är det sådan musik. Man får en sådan otrolig känsla i hela kroppen. Galet!. Det är som att det är okej att se förjävlig ut när man dansar. Man kan slänga med armarna lite hur som helst och slänga med håret åt alla håll utan att någon undrar vad fan man håller på med. Det måste inte vara en massa sexiga rörelser med rumpa och höfter som vickar hit och dit. Lite spasmer i kroppen fungerar alldeles utmärkt! Man ser cool ut ändå pågrund utav den coola musiken.
Förutom att det var en sådan underbar stämning i hela lokalen så var en utav höjdpunkterna under kvällen när sångaren i bandet bestämde sig för att kasta sig ut i publiken. Jag som aldrig varit med om något liknande fick en chock när jag såg att allt folk föste honom mot mitt håll. Tänkte att "men det ser ju lätt ut, bara att "skicka vidare" liksom!" Kan ju lugnt säga att jag trodde jag skulle bli mosad. Fick känslan av att jag inte skulle orka och att han skulle trilla rakt ner på mig. Det skulle ju inte direkt vara så att folk skulle fråga mig om jag mådde bra efter att ha fått sångaren i The Hives över mig, utan snarare honom om han mådde bra efter att ha hamnat rakt på en random tjej. Lyckligtvis nog så orkade jag och sångaren i The Hives kunde lugnt glida vidare över publiken utan att ha varit med om en traumatisk upplevelse.
Efter spelningen så fortsatte jag, Nathalie och My att dansa ett tag då musiken som spelades efter var riktigt bra den med. Dock så var jag tvungen att gå en aning tidigare eftersom jag skulle jobba på lördagen :) Fredagen den 8 februari är ett datum som jag sent kommer glömma måste jag säga. Totally awesome.
Tror ni jag har någon bild eller? Nej. Så himla typiskt.
See it
Att säga ifrån. Att sätta ner foten. Kan vara bland det svåraste jag vet. Att säga det jag verkligen känner utan att faktiskt ta hänsyn till vad jag kommer få för svar tillbaka är något som jag sällan vill göra. Det är känslan av att vara elak, otrevlig eller jobbig som blir min sporr. Dock så har jag insett med tiden att det är något som man måste göra ibland. Man måste få uttrycka det man känner. Oavsett vad. Oavsett hur elak, otrevlig eller jobbig man än känner sig så handlar det faktiskt om att göra det för sig själv.
Om det är något jag hatar att bli kallad så är det självisk. För jag ser inte mig själv som en självisk person, jag är livrädd för att vara självisk eller för att bli det. Men jag har lärt mig att man faktiskt får vara det i vissa lägen, och att det är okej. För ibland så måste man faktiskt få tänka på sig själv. Inte ta hänsyn till vad andra tycker utan ta hänsyn till vad man själv tycker.
Att säga det jag känner har jag nog inge problem med så sett. Eller jo...det har jag nog. Fan. Eller jaa..det beror på. Om det är bra saker så kan jag bara vräka ur mig det men om det är mer känsliga saker eller dåliga saker så går det inte lika bra. Det kanske är så för de flesta haha? Allt beror ju på situationen och vem man är med. Så lite svårt att säga. Det som är...är nog att jag känner mig som en väldigt öppen bok ibland, (gud vad det lät fel men ni fattar tror jag) och vissa gånger så känner jag mig som en igentejpad mussla. Uh vilka fina liknelser. Det är så sjukt hur man förändras beroende på situation och vem man är med. Hur man blir påverkad på så många olika sätt.
Gud nu börjar jag ju babbla om massa flummiga grejer känner jag. Har för mycket i huvudet tror jag. Ska kanske försöka sova. Fast vill laga pannkakor.
Hmm
Att försöka bära en tvättkorg samtidigt som man springer är inte bland det smartaste jag gjort. Det kunde visserligen ha gått bra men nu gjorde det inte det. Det tog tvärstopp. Först kom tvättkorgen och sedan jag. Rakt ner i marken. Framför grannens fönster. Måste ha varit en väldigt rolig syn om han nu såg.
Är lite sjuk typ. Snuvig, hostar och har lite feber. Som jag brukar känns det som. Så jag har tyvärr varken tränat eller gjort något specielt kul under veckan..tror jag. Det är ju dock bara tisdag men. Eller ja, onsdag. Jobbade i lördags På Färjestad Traven, som foodrunner. Var väldigt spännande och nytt! Åt sushi också. Det hade gett mig större njutning om jag känt någon smak men jag lät fantasin flöda och tryckte i mig den goda blandningen av ris, sjögräs och lite avocado och grejer samtidigt som jag försökte andas. Mina föräldrar tycker att det är ett under att jag äter sushi eftersom jag inte äter någon annan "konstigt mat". Jag tycker att de borde inse att deras "konstiga mat" innehåller till 87% av paprika vilket inte jag äter. Om det funnits paprika i sushi hade jag inte ätit det. Enkelt.
Har tittat på hela första säsongen av Vänner. Kände att det var dags för det. Är på andra säsongen nu. Har såklart tittat på Vänner förut men aldrig en hel säsong så..eftersom jag ändå inte hade någon lust att blogga eller tänka överhuvud taget så kunde jag lika gärna se på Vänner.
Jag har även bestämt mig för att tågluffa. Någon gång efter sommaren lär det bli, när jag sparat ihop lite pengar. I Europa i en månad. Har kollat upp priser och allt! Om jag åker själv eller inte spelar mig fan ingen roll. Jag ska åka.
Var på bio i fredags. Såg filmen Les Miserables som ni kan se! En film som jag starkt rekommenderar
Jaa.. jag var sjuk. Hade tråkigt. Försökte vara lite konstnärlig som min far. Vet inte om det gick vägen men, kul var det i alla fall. Något som jag kan skratta åt om några år typ.
Denna buddha fick jag av Moa som hon köpt när hon var i London. Så himla fin! Uh vad glad jag blev!
One day
Det finns som sagt de där stunderna i livet då man verkligen blir berörd. Så att det känns enda in i själen och inte bara i hjärtat. Som får en att verkligen minnas alla detaljer just i den stunden. Man verkligen befinner sig i nuet. Inga tankar om det förflutna, inga tankar om framtiden. Man bara tänker. Här och nu.
Jag såg på filmen One day förut. Den filmen berörde mig. Jävligt långt in i själen. Jag vet inte riktigt om det kanske beror på att jag är sådär överkänslig, en hopplös romantiker innerst inne eller helt enkelt en tjej. Något fick mig i alla fall att sitta med en jävla toarulle och grina och snora så att jag höll på att kväva mig själv. Bokstavligt talat. Det var nog en utav de vackraste filmerna jag sett än så länge.
Den fick mig att tänka. Verkligen tänka på hur livet kan vara så fruktansvärt orättvist ibland. Riktigt hjärtskärande, förbannat, oförståeligt orättvist. Det är så konstigt, hur ett ögonblick kan förändra allt. Förändra ens liv på så många oändliga sätt. Man blir så van. Att leva på något sätt. Man tar saker för givet, alldeles för ofta. Att det man håller kärt alltid ska finnas till. Alltid finnas där, vid ens sida. Så när något händer som gör att något eller någon försvinner ifrån oss... Det är då vi börjar se saker tydligt, se allt i detalj. Det blir liksom bakvänt. För det är ju när vi har det vi håller kärt som vi ska se saker tydligt, se allt i detalj. Säga det man vill säga och göra det man vill göra. Det är bättre att ha sagt för mycket än att inte ha sagt något alls. Det är bättre att uppleva saker, göra misstag och lära sig utav dem än att vara rädd för "tänk om".
Det värsta och kanske det bästa är väl att livet går vidare. Vare sig man vill eller inte. Då är det kanske skönt att veta att man ändå fick säga det man ville säga och göra det man ville göra.
Man ska ta vara på det man har, för man vet aldrig när man kan förlora det.
Speechless
Jag kan inte. Jag kan bara inte skriva. Har ingen lust. Sorry. Det har tagit stopp.
Jag är klarvaken och vet inte vad jag ska göra. Lyssnade nyss på Celine Dion - The power of love. Hjälp mig.
Något skrev jag i alla fall.
