Nytt kapitel
Som ni har märkt så har jag varit borta ett tag igen. Lite glad ändå, att jag börjar få ett liv liksom. Tror jag. Tänkte att jag skulle berätta lite mer om mitt äventyr gällande Göteborg då jag var där förra veckan från måndag-onsdag och även idag. Så man kan väl säga att jag åkt ifrån ett hem men kommit hem till ett också. Fast det kanske lät lite konstigt? Aja.
Vill forfarande inte vara allt för entusiastisk eller ge varken er eller mig själv några större förhoppningar men fasen vad jag bara vill att denna väntan ska vara över nu så att jag kan veta lite mer om min framtid. Kan man inte bara spola fram någon månad? Blir så himla rastlös av allt.
Klart som fan att jag skulle bli ännu mer kär i Göteborg när jag var där i fler än en dag. Vi utvecklar vår relation, jag och Göteborg. Måste säga att det går åt rätt håll. Vi är som ett nyförälskat par som inte riktigt kan hålla händerna i styr. Äckligt. Blev lite småirriterad på mig själv när jag gick runt på stan och bara log åt allt och alla. Eller ja, alla förutom en man som spelade på en liten flöjt. Jag spelade flöjt när jag var liten. Kan lugnt säga att jag var mycket bättre i den åldern än vad han var nu. Det var inte ens en bra melodi. Det lät som en full fågel. I målbrottet. Om nu fåglar hade kunnat vara i målbrottet. Fyfan.
Dock så kunde jag förtränga den där melodin med hjälp av alla fina små affärer, alla mysiga cafeér och vackra byggnader. Har faktiskt lärt mig lite vart vissa ställen ligger. Stående ovationer till mig. Jag vet vart Centralstationen och Nordstan ligger + lite andra ställen runt omkring. Jag vet att det går många spårvagnar till Järntorget och jag vet att Majorna är ett fint område där man kan bo. Nu kan man bo på många ställen i Göteborg men att få bo i Majorna vore ju the thing.
Det fanns en liten balkong i lägenheten som jag hyrde under de dagar jag var där och jag måste säga att jag faktiskt blev kär i lägenheten också. Så när jag stod där och tittade ut över alla små människor som gick fram kors och tvärs, hit och dit så kände jag faktiskt den där härliga känslan av att vara hemma. Tills jag insåg att en äldre man i lägenheten stod och glodde på mig från hans fönster. Av någon anledning så kändes det som att jag blev tagen på bar gärning och flög in så snabbt i lägenheten att jag slog i min armbåge. Men trots det så var det ett moment för mig.
Att oavsett vad som händer, så ska jag kämpa så mycket jag bara kan för att uppnå min dröm. Min dröm som faktiskt kan bli verklighet.
Åh gud vad lame. Var tvungen dock. Kändes som att ett dramatiskt slut passade på detta inlägg.
Åh gud vad lame. Var tvungen dock. Kändes som att ett dramatiskt slut passade på detta inlägg.
Drömmen
Som en del utav er kanske har sett på facebook så har jag besökt min drömstad Göteborg två gånger på ganska kort varsel. Jag tänker inte avslöja för mycket för inget är bestämt ännu men jag förmodar att ni kan gissa er till vad allt handlar om? Jag kan ge er nyckelorden: Jobb och flytta. Tror ni ändå var med så långt ärligt talat.
Det har gått väldigt fort och jag är fortfarande inuti en liten orkan kan man säga. Eller en ganska stor orkan om jag ska vara ärlig. Alla tankar om allt flyger omkring lite hur som helst och det är otroligt mycket just nu som behöver tänkas på, smältas, funderas över och tas in. Jag hoppas verkligen att allt går vägen och att jag äntligen kan få ta steget ut. Till något nytt. Till något som kommer vara så otroligt läskigt men samtidigt förvjävla spännande.
Det som var så häftigt med de båda turerna till Göteborg var faktiskt att jag åkte dit själv. On my own. Det kan tyckas lame och inte alls häftigt men jag tyckte det i alla fall. Jag kände mig ganska häftig dessutom. Båda gångerna. Kanske borde göra en dokumentär om allt. Från början till slut. Eller en tv-serie, typ som Sex and The City. Fast för min del får det nog bli lite mer Job and The City. Okej. Jag ska nog satsa på en dokumentär för det där lät bara tråkigt. En tråkig tv-serie går liksom inte. Däremot är det okej om en dokumentär är tråkig känns det som. Dom brukar ofta vara tråkiga. Intressanta och tråkiga. Fast nu kom jag off the track. Förlåt.
Förutom att ha låst in mig på en utav Centralstationens toaletter och satt där och skrattade åt mig själv, åkt spårvagn hit och dit, blivit attackerad av 231 duvor på en och samma gång, fikat med Linda och Elina, fått tårar i ögonen av min älsklingsbutik Beyond Retro och faktiskt inte virrat bort mig totalt så gick det även fram en kille till mig och sa helt random: Är du lika vacker på insidan som du är på utsidan? så har jag andats in den härliga Göteborgsandan och är redo för nästa färd dit.
Om ni undrar vad jag sa till den konstiga snubben som kom fram till mig och sa den där otroligt hemska repliken så svarade jag: "Eeeeeehhh...Jag vet inte" och skrattade väldigt besvärat och lite nervöst. Sådan är jag. Han undrade om jag visste några bra uteställen i Göteborg. Just då, i den stunden så var jag faktiskt glad att kunna säga "Du, jag bor faktiskt inte i Göteborg så jag vet inte." och kunde snabbt ta mig ur den otroligt konstiga situationen.
Tack för mig!
Om ni undrar vad jag sa till den konstiga snubben som kom fram till mig och sa den där otroligt hemska repliken så svarade jag: "Eeeeeehhh...Jag vet inte" och skrattade väldigt besvärat och lite nervöst. Sådan är jag. Han undrade om jag visste några bra uteställen i Göteborg. Just då, i den stunden så var jag faktiskt glad att kunna säga "Du, jag bor faktiskt inte i Göteborg så jag vet inte." och kunde snabbt ta mig ur den otroligt konstiga situationen.
Tack för mig!
Insåg att det var mycket fika/matbilder och inte så mycket på vackra Göteborg men det får bli nästa gång.
Hembygdsgården
Jag vet inte riktigt hur vi bestämde att vi skulle åka till ett hemsökt hus i Skillingmark. Det bara blev så. Det var nog vårt sista försök att göra något lite crazy och annorlunda innan sommaren skulle ta slut. Ett desperat rop på hjälp typ. Fast det är ju ganska coolt att säga att man varit i ett hemsökt hus och sovit där...eller kanske bara lite konstigt. Eller mycket konstigt. Aja, det var en intressant upplevelse i alla fall.
När jag, Nathalie, My och Angelica hade packat bilen full med sovsäckar, täcken, kuddar, ficklampor och walkie talkies så var det bara en sak kvar: att hämta Anna. Precis när vi parkerat för att hämta upp henne och allt är frid och fröjd, så dör bilen. Bara sådär. Folk som tror på spöken osv skulle säkert ha sagt att det var ett "tecken" på att vi inte skulle åkt men vi var lite in denial och gjorde allt i vår makt för att vi skulle kunna åka. Efter att ha bytt ut Mys bil till min och Angelicas lilla bil, handlat mat och det faktum att vi dessvärre låg 2 timmar efter vår planering så var vi äntligen iväg i alla fall.
Många skratt, pauser, felkörningar och 234 försök att lugna ner Anna så var vi äntligen framme. Kan faktiskt erkänna att vi alla var nog lite rädda när vi parkerade bilen och verkligen insåg vart vi skulle spendera natten. Vi bestämde oss för att gå en rundtur i huset med en gång, som slutade med att alla i ren panik sprang ut ur huset ut till trädgården. Det var nog faktiskt jag som var anledningen till skräckupplevelsen tyvärr. Skulle va cool och öppnade en dörr till ett okänt rum men det visade sig att jag blev ganska rädd och lyckades sätta igång en kedjereaktion av ren panik. Stackars mina väninnor.
När vi väl lugnat ner oss lagade vi lite tacos istället och försökte göra det lite mysigt. Vi tände ljus, dukade upp fint, tände en mysig brasa och bäddade upp alla sovsäckar på golvet.
När vi väl lugnat ner oss lagade vi lite tacos istället och försökte göra det lite mysigt. Vi tände ljus, dukade upp fint, tände en mysig brasa och bäddade upp alla sovsäckar på golvet.
Nu till den stora frågan? Hörde vi något? Såg vi något? Ja. Nej.
Har denna upplevelse fått mig att tro på spöken? Nej.
Har denna upplevelse fått mig att inte tro på spöken? Nej.
Tänker inte berätta för er vad vi hörde, för då kommer ni inte kunna somna. Eller?. Besök det hemsökta huset själva vet jag men kan säga att jag ännu är osäker på vad jag ska tro. Vi dog inte i alla fall. Eller ja, Anna dog nog lite några gånger.
Har denna upplevelse fått mig att tro på spöken? Nej.
Har denna upplevelse fått mig att inte tro på spöken? Nej.
Tänker inte berätta för er vad vi hörde, för då kommer ni inte kunna somna. Eller?. Besök det hemsökta huset själva vet jag men kan säga att jag ännu är osäker på vad jag ska tro. Vi dog inte i alla fall. Eller ja, Anna dog nog lite några gånger.
Just a tought
De senaste dagarna har jag varit med om en del moments som har fått mig att undra över det här med sammanträffanden och hur sannolikt/osannolikt det är att man träffar på någon vid ett tillfälle eller att det händer något vid ett tillfälle som man aldrig trodde att man skulle få uppleva?
Jag tycker det är sjukt hur saker och ting kan ske vid just ett tillfälle, just vid den tiden då man befinner sig där. Vad hade hänt om man hade gjort saker annorlunda eller tagit andra beslut? Hade man hamnat i den situationen ändå på något sätt eller inte? Man hamnar lite i ”tänk om” banorna. Tänk om jag hade valt den där vägen? Tänk om jag hade gjort det där istället? Hur hade det varit då? Ja det får man fan aldrig veta.
Det här med ”ödet” och att saker och ting sker av en anledning har jag ärligt talat svårt att tro på men jag blir faktiskt väldigt fundersam ibland. För hur sannolikt är det egentligen att man t.ex. träffar på någon någonstans helt oförberett exakt samma plats, exakt samma tid? Ja okej, det är ganska sannolikt men nu tänker jag på stunder som man verkligen inte tror att det ska hända. De stunder som man verkligen känner att ”det kommer inte hända” och så gör det det ändå
Varför? Jag undrar så. Sker det som sker av en anledning eller är det bara en rad handlingar och val som gör att konstiga sammanträffanden sker av en slump och att man får leva med det helt enkelt? Finns det något så dumt som ödet eller är det bara livet som vill jävlas lite med en?
Det kanske inte spelar så stor roll. Det kanske är vad man lär sig utav det som är det viktiga?
Ett utav mina moments var faktiskt när jag cyklade hem från Elin häromkvällen och mötte en bäver mitt på vägen. En bäver. Mitt på vägen. Precis då jag cyklade hem. Så jävla sjukt. Aldrig sett en bäver i hela mitt liv. vad fan gör den i Karlstad liksom? Blev så chockad av händelsen att jag knappt kunde ta ett bra kort men jag hoppas ni ser att jag inte ljuger i alla fall.
Fånga din frihet
Ännu en kär vän, Kimberly har hunnit fylla 20 år. Det firade vi med grillning och lite party party woho hemma hos henne. Kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle börja inlägget förutom den glada nyheten.
Eftersom det plötsligt blev 100% sommar bara sådär förra veckan så har jag faktiskt varit ute mestadels. Inte så konstigt kanske. Solat, badat, bränt mig, fått hundra myggbett och gått en jävla massa promenader. Förutom det så tog jag, Nathalie och Moa uttrycket "fånga dagen" till en ny nivå. Förra onsdagen så tältade vi. That´s right. Vi gick och köpte ett tält. Bara sådär. Sedan så satte vi upp tältet på Moas bakgård. Kanske inte den coolaste platsen men vi kände att vi behövde inviga tältet på ett säkert ställe innan vi åker till Amazonas regnskog och tältar där. Hehe. Det var första gången jag tältade på länge och det var så fruktansvärt kul. Vi slängde in massa maddrasser, kuddar, filtar och täcken och grejer så vi knappt visste vart vi befann oss i tältet. Kollade på skräckfilm gjorde vi också, innan vi skulle sova. Mama hette den och tro det eller ej men den var faktiskt lite läskig. Dock så dog Moas dator på natten typ 10 minuter innan den var slut. Så vi fick tålmodigt vänta tills på morgonen med att se klart filmen. Lite fail där.
I helgen så åkte jag bil. Jag vet, det är ganska vanligt att man åker bil men det var en såndär bilresa som hade en "on the road" känsla. Vi hade inget slutmål utan bara flög fram på alla möjliga vägar. Den bilfärden kommer jag minnas länge, länge, länge. Det kändes i hela kroppen att det var ett sånt där moment. Ett speciellt moment. Då jag verkligen var i nuet. Jag glömde verkligen alla tankar om allt och alla. Om ni sett filmen The perks of being a wallflower, då i slutet när de åker i tunneln och låten Heroes med David Bowie hörs i bakgrunden, då förstår ni känslan. För det var en sådan känsla man inte glömmer bort. Det var epic.
Ännu en sak som var epic var när jag, Nathalie och My bestämde oss för att ta ett nattbad vid Marieberg. Klockan halv ett på natten klättrade vi över stängslet och sprang som tre yra höns mot badstranden och det svarta vattnet. Det var nog det bästa doppet på länge. Jag vet inte riktigt om det berodde på den härliga tystnaden runt omkring, det varma vattnet, eller att vi faktiskt badade toppless. Tor på det sistnämnda faktiskt. Blir en speciell frihetskänsla det där alltså.
Så under dessa två veckor så har jag inte gjort något annat än att fånga dagarna. Jävligt mycket.
De två sista bilderna är ju bäst. Jag svär, vi försökte verkligen ta fina, lite halvsexiga nattbadskort och verkligen få fram känslan av frihet och sommar men icke. Jag förstår verkligen inte hur man kan lyckas att ta så konstiga bilder. Roliga är dom i alla fall och det är ju alltid något.
Wierd
Igår när jag vaknade så kände jag att jag inte riktigt hade koll på läget. Har ni någonsin känt så när ni vaknar? Kände mig som ett yrväder typ. Mycket knepig känsla alltså. Fast när jag väl gått upp och fått i mig lite frukost så kändes det bättre.
När jag sedan stod i badrummet och borstade tänderna så kom min far fram till mig och sa "Ah, nu ska vi åka och plocka stenar". Höll på att sätta tandborsten i halsen för att jag började skratta så. Trodde faktiskt att han skämtade när han sa så. Vem åker och plockar stenar? Fine, om man kanske är utomlands och vill ha med sig något minne hem eller något så kan man väl plocka stenar men inte bara helt random.
Dock så hade jag inte så mycket att välja på. Min far drog med både mig och mormor till ett ställe där massa grävmaskiner och traktorer höll på att gräva. Har nog aldrig känt mig mer missanpassad än där. "Vad fan gör en 20-årig ganska söt tjej bland traktorer, grävmaskiner och 234 ton sand och stenar?. Jag skulle varit på stranden, spelat volleyboll och känt mig fräsch". Lite så tänkte jag. Vem vet vad som kunde ha hänt? Tänk om jag trampat snett och försvunnit in i en sandhög? Jävligt ovärt. Dock så gick allt bra. Min far fick sina stenar som han ska ha till uteplatsen om ni nu undrar och ingen försvann in i en sandhög.
Efter att jag plockat stenar så var jag ute och sprang. Tog min favoritrunda runt Marieberg. Naturstigen där kan vara det finaste jag vet. Det var dessutom ett tag sedan jag var ute och sprang så allt hade blivit riktigt grönt och fint. Jag sprang och log så mycket att jag blev alldeles torr i munnen. När jag var lite sådär härligt svettig och andfådd så bestämde jag mig för att göra några sit-ups och armhävningar. Valde en fin plats i solen vid en massa kor. Kan ju lugnt säga att jag aldrig mer tänker göra någon form av kroppsövning inför kor. Dom stod där och tittade på mig som att jag var dum i huvudet.
Birds
Idag känns det som måndag för mig. Anledningen är att jag har jobbat. Det var riktigt trevligt måste jag säga. Trots att jag gick upp vid 04.45. Ingen kan i alla fall säga att jag inte har utnyttjat dagen. För jävlar vad den har varit unyttjad.
Efter jobbet åkte hela Familjen Falkensvärd + mormor till Tynäsudde och åt jordgubbar och njöt av livet. Lite sådär typiskt "svensk familj som tar vara på en fin sommardag". Mamma sa till och med " Ja, man måste ju ta vara på de fina dagarna. Sommaren är kort" No shit? Fast det var riktigt mysigt ändå. Jag badade och det var skönt men jävligt kallt.
Gick sedan en tur runt Sandgrund all by myself. Jag gillar att gå ute. Själv. Slippa höra en massa tjat om städning av rum, bortplockning av tallrikar och att man måste ta tag i sitt liv. Jag försöker ta tag i mitt liv så mycket jag bara kan. När jag satt där på Sandgrund, tittade ut över vattnet och såg några änder simma förbi så slog det mig att "Fan vilket värt liv att vara en fågel". Tänk att bara simma runt i vattnet och flyga dit man vill när det passar en själv. Dessutom så känns fåglar lite korkade. Tänk vad livet skulle vara lätt om man var lite korkad och inte fattade så mycket utan bara var. En sådan jävla frihet.
Så med detta inlägg vill jag bara säga att om jag återföds, så vill jag återfödas som en fågel.
Fråga mig inte vad jag gör med repet. Jag höll i det för att inte trilla i helt enkelt.
Disturbing
Häromdagen så var jag med min kära vän Josefin som jag inte träffat på ett tag. Eftersom vi båda jobbat innan så var vi väldigt hungriga när vi väl sågs och bestämde oss därför för att köpa någon form av mat och lite efterrätt. Det slutade med att att vi köpte varsin pizza, en liter jordgubbar och tre stycken 1/2 liters gräddglass. Med smak av jordgubb, 88.a och krossad choklad. Efter att ha suttit och tittat ner i en tallrik i ca 40 minuter och panikätit både mat och efterrätt så insåg vi hur mätta vi var. Det blev soffläge direkt efter det. Ja jävlar. Den dagen kommer jag minnas länge.
Inte bara på grund utav hur mätt jag var utan även för vad som hände när jag var på väg hem från Josefin. Solen lyste, det var varmt ute, himlen var blå och jag lyssnade på låten "Nothing's gonna stop us now". Det kändes nästan som att jag var med i en film från 80-talet, minus frisyren och kläderna givetvis. Livet var allmänt bra och det var till och med så att jag tog friheten att svänga lite på rumpan i takt till musiken. Allt förstördes dock när jag bestämde mig för att titta till höger, mot alla fina hus och deras trädgårdar. Från ingenstans kommer en man, iförd endast morgonrock som dessutom var en aning för v-ringad för hans eget bästa och ska slänga soporna. En väldigt vanlig vardagssyssla såklart men den mannen chockade mig verkligen i sin lite för vågade morgonrock. Jag skvatt till som fan och mina ögon blev nog stora som klot.
Jag tror banne mig att jag chockade honom också. För när våra blickar möttes så var det som att vi kom överens om att: "Det här hände inte". Klockan var faktiskt inte mer än halv 10 på kvällen och det var ljust ute. Det känns inte helt rätt att gå i morgonrock då? Eller är det bara jag som tänker knasigt?
Jag vandrade i alla falll vidare och lovade mig själv att aldrig titta in i någons trädgård igen.
En fin sommarbild på Angelica lite random sådär.
Satt vid Putte i Parken en kväll och lyssnade lite på den sköna musiken. Det var trevligt.
Stockholm i mitt hjärta
Har ju faktiskt inte berättat om den härliga helgen i Stockholm. Jag och Nathalie bestämde oss nämligen för att åka och hälsa på Sofia och Tommy. Så förra torsdagen bar det iväg till vår fina huvudstad och där stannade vi tills på söndagen.
Dagarna gick sådär onödigt fort som de ofta gör när man har roligt. Ibland känns det som att livet inte vill att man ska ha för kul. Som att det säger "Jaja, ha kul då men låt det gå fort för fan". Det kanske är lite sant. Då uppskattar man ju verkligen det roliga när det väl händer. I alla fall, efter att ha åkt tunnelbana lite hit och dit så kom vi fram. Jag har ingen aning om vart i Stockholm vi hamnade men fint var det.
På fredagen gick vi bl.a. i Gamla stan och åt glass. Glassen var tyvärr inte så god men det gjorde ingenting för jag hade fullt upp med att inte tappa bort mig själv. Jag kan ju lugnt säga att jag blev riktigt kär i Gamla stan. Gamla stan är typ min definition av allt som har med ordet "mysigt" att göra. Det var nästan så att jag blev lite tårögd när vi skulle bege oss in mot stan där alla H&M, Gina Tricot och Zara-butiker fanns. Fast bara nästan. På kvällen lagade vi god mat och gick sedan till T.G.I.F. Det var en riktigt awesome night
På lördagen var det Gröna Lund som gällde. Jag har insett att det är två saker i livet som får en att känna sig som ett barn igen och det är: Glass och karuseller. Ganska logiskt kanske men gud vad kul vi hade det. Skrattade och skrek så mycket under dagen att jag fick ont i halsen efteråt. Ganska logiskt det med kanske. Lite konstigt om man hade suttit tyst under alla karusellåk känner jag. Kan ju lova att vi alla sov som små barn den natten.
På söndagen var det dags för hemfärd till fruktansvärt tråkiga Karlstad. Nu är inte Karlstad fruktansvärt tråkigt men just i den stunden så var det det. Förutom att jag hade en öm rumpa så regnade dessutom när vi kom hem. Jag kände mig ungefär som vädret. Ledsam och grå. Dock så blev det bättre väder på kvällen så då tog jag en liten promenad om ni nu vill veta.
Jag tog faktiskt en jävla massa bilder. Så titta och njut.
Så himla töntig. Kan inte ens dölja det på kort. Dock så går ju glädjen över att vara i Gamla stan nästan att ta på. Där har ni den äckliga glassen dessutom.
Harmoni
Igår kväll innan jag skulle gå och lägga mig så satt jag och tittade lite på TV. Var riktigt nervarvad och harmonisk. Så sitter jag och zappar mellan tv-kanalerna och helt plötsligt så ser jag ett förjävla fult ansikte. En flicka som var helt vit och svart i ansiktet och munnen var en meter lång och helt svart typ. Konstig beskrivning men om jag säger såhär: det var The Grudge 3. Då förstår ni kanske hur hon såg ut. Tyvärr så är det ju så att anledningen till varför jag är mörkrädd är på grund utav henne. Jag kan inte förklara varför. Det bara är så. Så där satt jag och var inte alls lika harmonisk som innan. Skiträdd var jag.
Det fick mig att inse att alla livets överraskningar faktiskt inte är så roliga som man kanske inbillar sig att dom ska vara. För den här tog mig med storm och inte på ett bra sätt. Livet ska ta en med storm men inte genom en skräckfilm inte. Det var i alla fall en utav de där stunderna då jag kände att jag levde och det var väl inte illa det.
Det har ju faktiskt varit midsommar också kom jag på. Dagen började med att jag och resten av familjen Falkensvärd åkte hem till familjen Andersson Wallin Engström och åt både god mat, lekte några lekar och dansade runt midsommarstången. I alla fall jag, Angelica, Malin och Mathilda. Ska det va, så ska det va. Ingen såg oss ändå så "varför inte?" tänkte vi. Man lever ju bara en gång. Hehe. Så att dansa "små grodorna" tyckte jag var ganska galet gjort av oss. Det var annars väldigt trevligt och roligt må jag säga. Kvällen började hos Kimberly och slutade hos Nathalie. Så det var många trevliga och roliga timmar som jag var med om!
That's something
Förra veckan så testade jag på att jobba natt. Har ju provjobbat som personlig assistent två dagar och nu var det dags för två nätter. Det som var lite roligt var väl att det jag var mest rädd över var inte att råka somna utan att känna mig creepy när jag skulle sitta där och titta på en person när den sov. Nu varken kände jag mig creepy eller var creepy. Det var faktiskt väldigt mysigt om man får säga så. Dock så var timmarna mellan 03.00 - 05.00 inte så mysiga. En utav nätterna var jag tvungen att stå upp i säkert en timme för att jag var rädd för att somna. Nätterna gick trots allt väldigt fort och jag är en nöjd tjej med lite mer erfarenhet. Woho på det.
Har även passat på att fira Sofia som ska fylla 20 år snart. Eftersom hon bor i Stockholm så firade vi när hon hälsade på i Karlstad. Elin har däremot fyllt 20 år. Anna och min kusin har även tagit studenten. Det har jag också firat. Åkte raggarbil bland annat. Det var en upplevelse i sig. Konstigt nog så tyckte jag att det var oroväckande roligt. Jag befinner mig i chocktillstånd ännu. Tyvärr så var det lite utav ett aha-moment. Insåg att musiken som spelades blir en aning bättre när man sitter i en bil med luddigt tak, skinnsäten och nervevad ruta och ropar "woho". Nu får ni inte tro att jag ropade "woho" under hela bilfärden. Bara några fåtal gånger.
Samma kväll lärde jag mig faktiskt att dricka öl. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma men det gjorde den tydligen. Kul var väl det för jag insåg att när tiden väl är inne och jag flyttar ihop med en norrlänning så kan jag säga: "Älskling, ska vi ta en Norrlands Guld?". Fast nu kanske man inte säger "älskling" i Norrland. Det får bli mer: "Öj dö, ska vi ta en Norrlands Guld?". Ingen anledning att använda sig av onödigt kärleksfulla ord här inte. Då blir nog min man stolt över mig och kommer tycka att jag är en ordentlig kvinna som dricker öl. Ska det va, så ska det va.
Var tvungen att testa My's glasögon kände jag. Blev ju riktigt fin eller vad säger ni? Har även varit en sväng på Hammarö och blivit uppäten av mygg samtidigt som vi åt chips och lyssnade på musik.
Again
Idag så bestämde jag mig som sagt för att åka till Norge igen. Det är ju som att jag inte kan få nog av staden som är som ett stort jävla centrum. Denna gång så var det med min far och min syster. Kan ju lugnt säga att jag aldrig har varit med om en sådan hysterisk bilresa som idag. Någonsin. Det var så illa att jag till och med blev åksjuk och det mina vänner, har jag inte blivit på väldigt många år.
Det roliga och tragiska i detta är ju att vi faktiskt hade GPS. Det som var problemet var att vår kära far hade ställt in GPS:n på fel address. Den ni. Eftersom Angelica skulle på en anställningsintervju och vår kära far är en otroligt hetsig och stresskänslig person så var det tur att vi åkte så att vi hade en timme till godo. För den timmen försvann snabbt kan jag säga.
När vi alla tre förstod att vi var fel så var det som att världen skulle gå under i säkert 30 minuter efter det. Pappa satt och fäktade hejvilt med händerna överallt, samtidigt som han skulle hålla i ratten. Angelica satt bredvid och gjorde det hon gör bäst: Att ifrågasätta precis allt. I denna situation så kan ni tänka er att det inte var det mest effektiva hon gjort och där satt jag i baksätet med pannan mot rutan och insåg att det inte alls skulle vara speciellt fräscht om yoghurten och bullen som jag käkade vid vår matpaus skulle komma upp.
Trots bilturen som kändes som flera åk i alla möjliga karuseller så kom inte yoghurten och bullen upp. Vi hittade även dit vi skulle tillslut, så världen gick faktiskt inte under som tur var. Tyvärr så är det faktiskt lite skönt att veta att jag inte är värre än min far när det gäller att stressa upp sig för saker och ting. Jag trodde att jag var ett fall för sig men jag insåg efter denna dag att det inte var så. Hallelujah.
Så efter tre dagars tur i Oslo så är det ganska skönt att sitta här i sängen och veta att jag faktiskt inte behöver gå upp kl 06.00 för att sitta på rumpan i en bil/buss i en obekväm position en halv dag. Utan det enda jag har att se fram emot imorgon är att fira en och annan vän som tar studenten. Kände mig precis jävligt gammal men det är ju lugnt.
Ja här dök det upp en bild på lite vatten och en på mig. Ni får ju inte glömma hur jag ser ut känner jag. Skulle vara synd.
Norge
Har besökt Norge från måndag-onsdag. Tre dagar som kändes som tre år. Nej gud, nu tog jag i som jag brukar göra men äsch då. Måndag-tisdag så var jag där med min kära vän Louise. Jag är faktiskt helt amazed över att vi två hittade i Oslo eftersom vi båda har otroligt dåligt lokalsinne men gud vad vi flängde runt hit och dit. Det häftiga var ju att vi faktiskt inte åkte fel någon gång. Fast däremot så gick vi runt överallt och hamnade lite varstans men gud så roligt vi hade det må jag säga.
Förutom att vi flängde runt hit och dit så sökte vi faktiskt jobb också. var lite nervös över om jag skulle komma på mig själv med att inte förstå vad dom säger. Känns som att det är bland de vanligaste problemen när man ska åka till Norge. Eller så är det bara jag som tycker det? I alla fall, så tänkte jag att "Om du inte förstår, nicka bara och se glad ut". För det kan jag. Fast nu förstod jag faktiskt det mesta av vad de sa så det var en otrolig lättnad.
Dock så uppstod en lite knepig situation vid en bussresa en gång. Gick in på bussen och skulle betala min resa med mitt busskort och höll den mot någon apparat och så började det helt plötsligt blinka rött. Jag som inte fattade någonting testade igen och så säger busschauffören "din diri finkir inti ni dihi". Eller ja, det lät som att han sa så. Dum som jag var, så testade jag ännu en gång och då sa han samma sak igen, fast denna gång halvskrek han och tittade på mig som att jag var dum i huvudet. Just då, så var jag nog det för jag bestämde mig för att testa en sista gång..bara för att liksom, innan jag insåg att det var bättre att skita i allt och gå. Så då gjorde jag det.
Vi bodde på ett mysigt litet vandrarhem som låg väldigt nära centrum faktiskt. Känns dock som att hela Oslo är ett stort jävla centrum så det kanske låg mitt i. Hmm..Aja, det var lätt att hitta dit i alla fall och det var det som var huvudsaken. Efter allt jobbsökande, bussar hit och dit och mycket promenerande så låg vi utslagna i varsin säng med vårt fönster öppet och lyssnade på lite skön livemusik som kom från rummet bredvid. Det var allt två riktigt sköna dagar.
Här ser ni lite bilder på fina Louise och där vi bodde.
I'ts fine
Nu när sommaren är här så vill man ju bli brun. I alla fall jag. Så man tar ju varje chans man kan få lför att ligga och steka lite i solen om man nu ska använda sig av lite ungdomliga uttryck. Låg ute på uteplatsen häromdagen och inväntade den bruna färgen. Tog av mig bikinitoppen för att få en jämn brun färg på ryggen. Dock så förstördes den härliga känslan av sommar av att det blåste förjävla mycket. Så mycket att vår stora vaxduk som vi har ute på bordet höll på att blåsa iväg. Jag som får panik flyger upp utan att tänka mig för och får tag i vaxduken och inser att jag står där toppless.
Nu var det ju inte hela världen. Jag befann mig ju faktiskt på vår uteplats som vi har byggt staket och grejer runt men en aning pinsamt var det måste jag säga. Nu får jag väl hoppas att de som bor runt omkring mig har sett en bar kvinnoöverkropp tidigare och inte blev allt för chockade av synen om de nu såg mig.
Förutom att försöka bli brun och flashat mig ofrivilligt så har jag faktiskt provjobbat som personlig assistent i Deje. Jobbade igår och ska även jobba imorgon. Börjar 07.00 så jag måste faktiskt snart sova tror jag. Fast min kropp skiter fullständigt i om jag ska börja 07.00 eller inte för jag är fan inte trött ändå. Jag måste säga att jag faktiskt har underskattat Deje och vägen dit. Varje gång jag åker till Deje så blir jag verkligen förundrad över naturen som svischar förbi. Dock så var jag en aning rädd när jag åkte dit igår. Det var jävligt dimmigt. Dessutom så åkte jag förbi en skylt som varnade för vildsvin. Sa faktiskt högt för mig själv "Vafan, vildsvin? Helvete heller". Var helt säker på att jag skulle försvinna in i dimman, åka rakt in i skogen och köra på ett vildsvin bara för det. Fast nu kom jag faktiskt fram till jobbet utan en buckla efter ett vildsvin. Allt gick bra och jag är nöjd.
Ja, jag tänkte att eftersom alla tar snygga bilder på sina bikinitrosor framifrån när dom solar så kan väl jag ta en snygg bild på mina bikinitrosor bakifrån när jag solar. Betydligt roligare. Dessutom så kan man se mitt ärr litegrann. Så känner mig lite cool.
En historia
Något utav det bästa jag vet är att titta på folk när jag går på stan. Nu såhär utan någon förklaring så kanske det låter en aning creepy men jag finner det otroligt fascinerande att titta på folk när dom går där i sina bubblor mot sitt mål, vad det nu än är. Varje person är ju som en egen berättelse, en liten bok typ. Oavsett hur mycket man kan tro och tänka om en person så kan man aldrig veta säkert om det man tror och tänker är sant, om man inte känner personen förstås. Jag undrar så vad folk tror och tycker om mig när de se mig gå runt på stan. Kanske gör de som jag, hittar på en helvild historia om vem jag är och vad mitt liv handlar om.
Dock så var det inte lika kul häromdagen att gå och titta på folk. Eller jo, fram tills jag fick se ett par. Nej, jag är ingen par-hater. Nu råkade det bara tyvärr vara ett par som min irritation hamnade på. Där gick jag fridfullt på gatan och tyckte livet var allmänt trevligt och så kommer dom. Först så blev jag faktiskt glad, för jag blir glad av par. Oftast i alla fall. Fast inte det här paret. Nu kommer jag till anledningen: De går och håller om varandra som par brukar göra och jag till och med log åt dem tills jag insåg hur tjejen höll om killen. Hon hade för fan stoppat in hela jävla armen under skjortan på honom. Come on? Jag är faktiskt inte pryd utav mig som ni kanske tror nu men hennes arm betedde sig som en blodigel på hans arma rygg. Jag undrar varför hon inte slet av honom skjortan när hon ändå höll på. Då hade hon kunnat spara allmänheten den där blodigelarmen och go all in istället.
Fast var lugna. När tiden kommer då jag får en partner kommer jag säkerligen också hålla på sådär men jag ska försöka att hålla min blodigelarm på min pojkväns skjorta istället för under. För jag vet då, att det kommer rädda många singelkvinnors humör.
Jag insåg dock att jag kanske borde ägna mig själv lite mer uppmärksamhet än allt folk runt omkring mig. Då slipper jag tänka på hur par går och håller om varandra till exempel.
Här är lite fler bilder. Jag insåg att jag var med på varje. Hmm..
Det är väldigt skönt att vara ensam hemma måste jag säga. Väldigt väldigt skönt.
Det är väldigt skönt att vara ensam hemma måste jag säga. Väldigt väldigt skönt.
Dagar som denna
Det är ju nu som livet är som bäst. Man kan ju inte låta bli att bli så glad och varm i hjärtat när det är så härligt väder ute. Allt blir så mycket enklare. Det känns som det i alla fall. Om jag inte flyttar till Norrlands skogar när jag blir vuxen, då flyttar jag till Thailand eller något. Thailändska är ju ett ganska vackert språk om man tänker efter. Lite knepiga bokstäver dock. Så himla snirkligt och jobbigt. Fast man lär sig väl.
På tal om ingenting så var det ju utställning i Stadsträdgården igår där många konstnärer ställde ut sin konst. Jag och Angelica visade upp några utav vår fars tavlor eller vad man ska säga. Förutom att Angelica fick mig att känna mig helt okapabel till att föra ett normalt samtal med en människa och att jag brände mig på mina axlar så var det en riktigt fin och trevlig dag. Angelica sa: "du säger så konstiga saker Evelina...man fattar ingenting!" Nej, det kanske man inte gjorde men just den uppenbarelsen var lite onödig att få just då kände jag. Jag kan faktiskt inte hjälpa det. När jag blir nervös så blir det så. Likaväl som att någon kanske börjar svettas, skratta nervöst eller har svårt att få fram ord när de är nervösa så säger jag helt onödiga och konstiga saker. Det är bara att leva med det.
Dock så kom faktiskt en utav de andra konstnärerna och pratade med mig i säkert 10 minuter om lite allt möjlligt. Då kändes det faktiskt inte som att jag var helt okapabel till att föra ett samtal. 10 minuter är ganska lång tid enligt mig. Dock så gick han senare runt utan tröja och hade en läskig mask på sig som han tydligen gjort när han lyssnat på ett metal-band. Han kanske uppfattas som lite konstig känner jag nu och när jag tänker efter så kanske det var därför samtalet gick så bra. Aja, trevlig var han i alla fall.
Här är lite bilder under de fina dagarna som gått
Feel good
Kan ju lugnt säga att jag nog gjort det jobbigaste träningspasset ever. Jag vet inte riktigt vilken bild jag målat upp om min kondition ärligt talat. Trodde jag kunde springa 10 mil eller något utan att tycka att det skulle vara speciellt jobbigt. Nej, kanske inte så mycket men ni fattar. För mig räcker 7,8 kilometers intervallträning gott och väl kan jag säga. Fy fan. Ville slänga mig ner på marken och grina flera gånger.
Där kom jag och Angelica till nybörjargruppen och var måttligt peppade men kände ändå att vi kunde ge det ett försök. I mean, come on? Nybörjargruppen. Hur jobbigt kunde det vara? Rövjobbigt tydligen. Jag började faktiskt fundera innan vi började, om det verkligen skulle bli så "enkelt" som jag först trott. Tränaren för gruppen verkade vara en riktigt speedad person. När han skulle skriva upp våra namn var han så hetsig att han nästan kastade pennan rakt i ansiktet på mig och så skrattade han lite nervöst efter.
När jag tänker efter så var egentligen inte det värsta själva intervallerna. Inte heller att jag och Angelica låg sist hela tiden. Det värsta var att de som låg före oss var 40+. Man kände sig en aning dålig om jag ska vara ärlig. Nu vet jag att "man inte ska jämföra sig med andra utan man ska utgå ifrån sig själv och vad man känner att ens kropp klarar av" men just då tänkte jag faktiskt inte riktigt så logiskt utan mer "fuck it", ärligt talat.
Jag blev faktiskt förundrad över dessa 40+:are som kutade iväg utav bara fan. En dam blev inte ens svett. Hur kan man inte bli det? Fast jag blir alltid chockad över de som inte svettas när de tränar. Jag var nära på att bli en blöt pöl det sista kan jag säga. Inte så mysigt kanske men jag tog ju i. Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv och Angelica för att vi lyckades springa fyra minuter i ett sträck, den sista intervallen. Det kanske inte låter så mycket men det skiter jag i. För det kändes kan jag säga.
När jag kom hem så åt jag för kung och fosterland. Stekt ägg, bacon, två smörgåsar med leverpastej, två frukter, lite glass och tio liter vatten. Typ. Tror jag glömde bort att andas mellan tuggorna för blev jävligt andfådd. Nu ska jag fläka ut mig i min dubbelsäng och se på film. Och äta lite mer glass tror jag. Because i'm worth it.
Här kommer lite bilder från veckan som gått:
Har bl.a. fiskat lite,suttit ute på en filt och druckit te, haft sleeopver hos Moa, varit ute med mina vänninor, haft det skönt på O'learys uteservering, hjälpt min far med vår uteplats, varit My's lärare och grillat körv.
Framtiden
Det slog mig igår bara sådär att gud vad roligt det skulle vara att leva ute i vildmarken och grejer. Eller ja, det har jag alltid tyckt men ställde mig frågan om det kanske finns något universitet eller folkhögskola som har någon form av någon cool utbildning som gör att man kan jobba ute i vildmarken? Det vore ju pretty awesome måste jag säga.
Få gå med stövlar överallt, krypa runt i lera, bestiga berg och sova i tält. Tänk om man liksom träffar på en björn eller något. Det lär ju bli vardagsmat tillslut. ”Jaha där var det en björn” och så rycker man på axlarna och fortsätter med det man nu gör. Kanske täljer till sig ett spjut för att gå och jaga eller något. Okej, nu överdrev jag men ändå. Så skulle jag faktiskt trivas att leva ändå.
”Fjäll & vildmarksledare - Malungs Folkhögskola i Dalarnas län”
”Fiske och äventyrskurs – Ädelfors Folkhögskola – Jönköpings län”
”Natur och aktivitetsguide – Tornedalens Folkhögskola – Norrbottens län”
Dessa kurser lät ju faktiskt riktigt kul måste jag säga. Om jag inte ska jobba med barn, då jävlar ska jag vara ute i vildmarken. Då kanske jag kan ha ett eget naturprogram, det skulle allt vara något det. ”Ut i det vilda med Evelina Falkensvärd”. Nej gud, det lät bara töntigt. Fast jag är lite töntig så det kanske duger. Det skulle dock vara ett väldigt häftigt program. Det kan ni ge er på.
Nu blev jag ju riktigt sugen på att åka ut och tälta...och fiska...och hugga ved typ. Det har jag faktiskt inte lärt mig än. Det kanske får bli mitt nästa uppdrag i livet. Det och faktiskt kunna orientera mig i skogen. För det kan jag inte heller. Jag bara går ja.
Här är ju två bilder från kusten år 2011. Lite vildmarkskänsla tycker jag. Uh vad mysigt vi hade det då.
Slit
Klockan halv 11 imorse så var jag iordninggjord. Dagens sysslor bestod av att hjälpa min far med att hämta en släpkärra, lasta på ungefär 100 brädor (okej 40 men kändes som 100), åka hem med brädorna, bära alla 100 (40) upp för en jävla trappa, ut till innegården och över vårt staket, till vår uteplats. Fast bar tre åt gången så stark som jag är, så det gick fort ändå.
Det som var lite roligt var att jag var med om en "nära döden" upplevelse när vi var på Byggmax bland alla brädor, kärror och gubbar i sådana där fula byggbyxor. Där stod jag på en hög stege och lyfte bräda för bräda och när jag äntligen fick lite flyt, tro fan att jag vinglade till och nästan flög framstupa ner för stegen. Innan jag fick kontroll över min lilla kropp hann jag tänka att "Om detta skiter sig, då jävlar har jag levt 20 år i alla fall. Inte illa det". Jag tror inte ens min far märkte vad som hände. Han var fullt upptagen med att stå och prata med en utav gubbarna i fula byggbyxor.Nu gick det ju bra men hjärtat satt allt i halsgropen ett bra tag efter kan jag lova.
Efter att jag burit över alla brädor till uteplatsen så var det dags för lite målning. Eller ja...lite målning, väldigt mycket målning blev det. Jag blir faktiskt lite förvånad över vad kul jag tycker sånt här är ibland. Det trodde jag faktiskt inte om mig själv. Det var gött att bara få vara lite ful och osminkad, ha på sig mjukisbyxor, sätta i hörlurarna, ta en pensel i högsta hugg och måla skiten ur dom där brädorna ärligt talat. Det var så kul att alla 40 blev målade idag. Det ni.
Dock så ser det ju inte alls ut att vara 40 brädor men det var det. Jag lovar!
Beslut
Ett beslut som jag tagit under dessa 11 dagar då jag inte bloggat är ett beslut som faktiskt kommer förändra min tillvaro väldigt mycket. Haha gud, nu låter det som att jag ska kläcka ur mig att jag har bestämt mig för att skaffa barn eller något sådant. Definitivt inte. Barn blir det fan inte än på ett tag. Var lugna. Nej, det jag har beslutat mig för är att åka till Norge.
Norge har stått som ett alternativ enda sedan studenten men så som jobb i Kil och på Nöjesfabriken och vad jag har velat så har det inte blivit av helt enkelt. Det finns de gånger då jag tänkt "Nej, aldrig att jag ska åka dit" och ibland har jag tänkt "Jo men för tusan, klart jag ska dit". Jag har verkligen velat fram och tillbaka men för några dagar sedan så var jag helt enkelt tvungen att bestämma mig.
Ibland sker det saker i ens liv som gör att man kanske måste gå en del vägar och ta en del beslut som man inte trodde var behövligt eller nödvändigt. Detta är för mig en nödvändighet i mitt liv just nu. Det kanske inte är det jag verkligen vill men det är något som kommer ge mig en otrolig erfarenhet, chansen att växa som person och ge mig en jävla massa pengar rent ut sagt. Hehe. Jag har känt att fram tills nu så har det funnits saker som hållit mig kvar här i Karlstad. Nu har en del saker förändrats som gjort att jag lika gärna kan åka till Norge och ta den chansen.
Det första steget kommer jag ta den 20 maj. Då bär det av till Oslo för att söka jobb! Herregud. Mitt lokalsinne och jag i Norge.Vi får allt se hur detta går! Kanske inte ens kommer hem. Det är såklart inte bestämt ännu när jag flyttar till Norge men jag ska jobba så hårt jag kan för att det ska ske inom en snar framtid.
Jag ska hålla er uppdaterade, trust me.
:)
