Häromdagen så var jag med min kära vän Josefin som jag inte träffat på ett tag. Eftersom vi båda jobbat innan så var vi väldigt hungriga när vi väl sågs och bestämde oss därför för att köpa någon form av mat och lite efterrätt. Det slutade med att att vi köpte varsin pizza, en liter jordgubbar och tre stycken 1/2 liters gräddglass. Med smak av jordgubb, 88.a och krossad choklad. Efter att ha suttit och tittat ner i en tallrik i ca 40 minuter och panikätit både mat och efterrätt så insåg vi hur mätta vi var. Det blev soffläge direkt efter det. Ja jävlar. Den dagen kommer jag minnas länge. 

 

Inte bara på grund utav hur mätt jag var utan även för vad som hände när jag var på väg hem från Josefin. Solen lyste, det var varmt ute, himlen var blå och jag lyssnade på låten "Nothing's gonna stop us now". Det kändes nästan som att jag var med i en film från 80-talet, minus frisyren och kläderna givetvis. Livet var allmänt bra och det var till och med så att jag tog friheten att svänga lite på rumpan i takt till musiken. Allt förstördes dock när jag bestämde mig för att titta till höger, mot alla fina hus och deras trädgårdar. Från ingenstans kommer en man, iförd endast morgonrock som dessutom var en aning för v-ringad för hans eget bästa och ska slänga soporna. En väldigt vanlig vardagssyssla såklart men den mannen chockade mig verkligen i sin lite för vågade morgonrock. Jag skvatt till som fan och mina ögon blev nog stora som klot.

 

Jag tror banne mig att jag chockade honom också. För när våra blickar möttes så var det som att vi kom överens om att: "Det här hände inte". Klockan var faktiskt inte mer än halv 10 på kvällen och det var ljust ute. Det känns inte helt rätt att gå i morgonrock då? Eller är det bara jag som tänker knasigt? 

 

Jag vandrade i alla falll vidare och lovade mig själv att aldrig titta in i någons trädgård igen.

 

 

En fin sommarbild på Angelica lite random sådär.