Hembygdsgården

Jag vet inte riktigt hur vi bestämde att vi skulle åka till ett hemsökt hus i Skillingmark. Det bara blev så. Det var nog vårt sista försök att göra något lite crazy och annorlunda innan sommaren skulle ta slut. Ett desperat rop på hjälp typ. Fast det är ju ganska coolt att säga att man varit i ett hemsökt hus och sovit där...eller kanske bara lite konstigt. Eller mycket konstigt. Aja, det var en intressant upplevelse i alla fall. 
 
När jag, Nathalie, My och Angelica hade packat bilen full med sovsäckar, täcken, kuddar, ficklampor och walkie talkies så var det bara en sak kvar: att hämta Anna. Precis när vi parkerat för att hämta upp henne och allt är frid och fröjd, så dör bilen. Bara sådär. Folk som tror på spöken osv skulle säkert ha sagt att det var ett "tecken" på att vi inte skulle åkt men vi var lite in denial och gjorde allt i vår makt för att vi skulle kunna åka. Efter att ha bytt ut Mys bil till min och Angelicas lilla bil, handlat mat och det faktum att vi dessvärre låg 2 timmar efter vår planering så var vi äntligen iväg i alla fall. 
 
Många skratt, pauser, felkörningar och 234 försök att lugna ner Anna så var vi äntligen framme. Kan faktiskt erkänna att vi alla var nog lite rädda när vi parkerade bilen och verkligen insåg vart vi skulle spendera natten. Vi bestämde oss för att gå en rundtur i huset med en gång, som slutade med att alla i ren panik sprang ut ur huset ut till trädgården. Det var nog faktiskt jag som var anledningen till skräckupplevelsen tyvärr. Skulle va cool och öppnade en dörr till ett okänt rum men det visade sig att jag blev ganska rädd och lyckades sätta igång en kedjereaktion av ren panik. Stackars mina väninnor. 

När vi väl lugnat ner oss lagade vi lite tacos istället och försökte göra det lite mysigt. Vi tände ljus, dukade upp fint, tände en mysig brasa och bäddade upp alla sovsäckar på golvet.
 
Nu till den stora frågan? Hörde vi något? Såg vi något?  Ja. Nej. 

Har denna upplevelse fått mig att tro på spöken? Nej. 

Har denna upplevelse fått mig att inte tro på spöken? Nej. 

Tänker inte berätta för er vad vi hörde, för då kommer ni inte kunna somna. Eller?. Besök det hemsökta huset själva vet jag men kan säga att jag ännu är osäker på vad jag ska tro. Vi dog inte i alla fall. Eller ja, Anna dog nog lite några gånger. 

 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0