Alla har vi våra sanningar som vi inte vågar erkänna. Varken för andra eller för en själv. Speciellt inte för en själv.Det man nog är mest rädd för är hur man egentligen reagerar. Hur man egentligen tänker. Hur man egentligen känner. Man leker lite kurragömma med det man vill känna och det man verkligen känner. Därför att man är rädd för påtagligheten som plötsligt dyker upp från ingenstans. För när man väl insett något. Kommit underfund med något som varit så difust. Så långt borta. Så kan man inte ta tillbaka det. Då blir allt glasklart. Som att man spräckt hål på en bubbla där dröm och verklighet blandats ihop. Som att man hittat lugnet efter stormen och kan se igenom dimman ner till det klara vattnet.

 

Anledningen till varför man leker kurragömma kan man bara hitta hos sig själv. Jag tror många gånger att det handlar om rädslan att känna hopplöshet. Inte känna något hopp. Bara bli tom och inte ha någon jävla aning om vilken lek man nu ska leka för att man ska kunna ta sig ut. Bort från det okända. Få kontroll igen. Tro att man kan styra det man verkligen känner. Så när man väl inser att det är känslorna som har kontrollen och inte en själv, då blir man skitskraj. Saken är väl den att det inte gör så mycket att tappa kontrollen. Många inser nog att det faktiskt kan vara skönt. Att slippa alla bojor gjorda av kontrollbehov. Släppa sig fri. Känna det man verkligen känner. Jag tappar hellre kontrollen än hoppet. För det gör mig skitskraj. Att sluta tro. Att sluta hoppas.

 

Så när ni slutat att leka kurragömma och erkänner en sanning för er själva. Var inte rädda för att tappa kontrollen. Var rädda för att tappa hoppet. För har du en gång tappat hoppet, kommer det sällan tillbaka. Tillåt dig istället att känna det du egentligen känner istället för det du vill känna.

Ligger här på mattan, lyssnar på Band of Horses (som kommer till Hultsfred i sommar btw. MY GOD) och myser i en utav mina myströjor. Får en sådan himla skön feeling i hela kroppen av det bandet alltså. Vill krypa upp i någons famn och bara va. Inte tänka. Bara va, i nuet.

 

Gick upp vid halv nio för att sedan befinna mig på Nöjesfabriken strax efter tio. Hade lite information kring den kommande helgen och imorgon. Det blir jobb för hela slanten, and i like it! Därefter åt jag lunch med resterande familjen Falkensvärd. Angelica lyckades även få med mig till Jula för att köpa lite "bra-att-ha" saker. Själv investerade jag mina pengar i en rattmuff och en doftgran från Ed Hardy. Kände mig lite cool när jag stod där i kassan och skulle betala. Riktigt värt köp enligt mig. Hade bestämt träff med Nathalie och My på eftermiddagen men när vi var på väg hem så utropar Angelica "Kör in vid Wåxnäs då!". Dum som jag är lyssnade jag på henne och en kvart senare stannade vi vid en bensinmack för att tvätta bilen. Jaha ja. Vilken fin överraskning. Det var bar att kavla upp ärmarna och sätta igång. Fort som tusan gick det.

 

När jag äntligen kom ner till stan och fick träffa Nathalie och My, som jag inte har träffat på flera år känns det som så kunde jag inte undgå från att få ont i magen av allt skrattande. Det är nog den bästa träningen för magmusklerna. Att få skratta. Vi tog en liten fika och sedan fortsatte mysstunden hemma hos mig.

 

Mötte sedan upp min kära vän Ida runt halv åtta för att gå på mingelkväll hos Nära&Nytt. Den där second-hand butiken som vi var på för ett tag sedan. Det var jag, Ida och en massa äldre damer. Dock så hade vi en riktigt trevlig stund och vi blev bjudna på bland annat äppeljuice och små gulliga spett med t.ex. skinka och mozzarella. Lyxigt värre. Fick mig även en snygg svart tröja med transparenta ärmar. Tyckte den var riktigt cool.

 

Något som fångade mitt intresse för en stund sedan var en liten reklamruta på Facebook där det stod "Är du Singel?" "Öka chanserna att hitta den rätta genom att anmäla dig här!". Blä. Vet inte riktigt varför det störde mig. Alla gör reklam för vad som helst nu för tiden och att "hitta den rätte" är ju något som vi alla vill. Så därför slänger man ut annonser lite överallt, hit och dit. Match.com, Mötesplatsen.se..och värst av alla, eDarling.se "För singlar med höga anspråk". Wtf? Det känns nästan som att vara singel är något dåligt?  Fine, att vara singel är kanske inte det ultimata men det är definitivt inte det värsta heller. Jag trivs med att vara singel.Oftast. Ibland. Saken är väl att jag tänker inte springa runt och leta eller vad man säger. "Det kommer när man minst anar det" är ett uttryck jag vill spy på ibland, men det är faktiskt väldigt sant.

 

Inte nog med att man ska hitta "den rätte" via nätet, man ska göra en personlig profil också. Skriva lite om sig själv. Det får såklart inte vara för djupt men inte heller för opersonligt. Utan precis lagom intressant, så att "den rätte" får en bra bild av hur man är som person. Man ska endast lägga fram sina bra sidor. För att skriva: "Hej, mitt namn är Evelina Falkensvärd. Jag är lite för överkänslig, har ett jävla humör ibland men skrattar och ler väldigt ofta" känns lite otaktiskt och inte så fint? Men det där är ju sanningen. Den fina och den fula.

 

Jag vill ju att oavsett om en person är "den rätte" eller inte så ska livet ha fört oss samman. Inte en dum dejtingsida. Det känns så himla konstruerat. Det är väl mycket härligare att träffa någon bara sådär. Helt oväntat. Från ingenstans. Fast visst, det är ju väldigt ärligt på samma gång. "Hej, mitt namn är Evelina, ska vi dejta?". Det blir lite rakt på sak och det är väl bra kanske, om man nu vet vad man vill.

 

Varför jag är lite skeptisk mot detta är väl för att jag personligen aldrig skulle kunna tänka mig att bli medlem på en dejtingsida. Jag träffar hellre en person via jobbet ,skolan, kompisar, fritidsintressen mm. Inte via en internetsida. Tänk om man nu skulle träffa "den rätte" via nätet och så får man barn, så frågar ens barn när de blir lite äldre: "Hur träffades du och pappa?" "Jaadu, genom en dejtingsida på internet". Gud vad tråkigt. Hellre att svaret lyder typ: "Jaadu, vi träffades i Nigeria när vi båda jobbade som volontär där"

 

Nu ska man aldrig säga aldrig. Jag kanske sitter där sen, frånskild, 45+ och skriver en precis lagomt intressant personlig profil med endast mina bra sidor med...men jag hoppas verkligen inte det.

 

 

Någon gång vid lunch så bestämde jag mig för att rensa lite i min garderob och ge plaggen till Röda Korset. Vem vet, om jag ångrar mig så kan jag ju alltid gå dit och se om jag kan köpa tillbaka plaggen hähä. Jag fick faktiskt med mig två fulla kassar dit. Så när jag hade lite extra plats i garderoben så kom jag på idén att fylla den med lite nytt. Innan jag hann ner till stan så fick jag dock riktigt panik-ont eller vad man säger, i kinden och var tvungen att slänga mig ner i soffan och vira in huvudet i värmefilten. Eftersom jag fick panik-ont imorse också så bestämde jag mig för att boka en tid hos tandläkaren istället för att googla en massa symtom. Vi alla vet vad det slutar med. Man tror att man är dödssjuk eller något.

 

Tryckte i mig en tablett och lyckades ta mig ner till stan en sväng innan tandläkarbesöket. Fick mig en stickad tröja och en liten kjol att fylla garderoben med. Jag bär inte kjol så ofta faktiskt. En anledning till att jag köpte en. Den var svart och enkel. Snyggt till både vardag och fest. Så varför inte? Tandläkarbesöket gick bra. Jag var inte dödssjuk. Var bara tvungen att spola min kind. Vet inte varför dom använde det uttrycket. Låter inte så fräscht. Men kinden blev bra i alla fall.

 

Runt klockan fem så fick jag fin fint besök av Malin. Vi satte oss på Espresso House och tog en himla mysig fika. Pratade om allt mellan himmel och jord. Många härliga skratt måste jag säga att det blev! Det tråkiga är att Malin ska åka iväg till Branäs på fredag och vara borta i några månader. Men jag har lovat henne att komma och hälsa på såklart. Då jävlar blir det skidåkning och vintermys för hela slanten!

 

Här har ni även en liten bild på hur mitt hår blev efter att jag tonade det igår. Dock så ser ju håret typ svart ut när det egentligen är mörkrött. Men aja, ni lär ju får se fler bilder på mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag lyckades faktiskt hela familjen Falkensvärd att äta lunch tillsammans. Jag och Angelica hann till och med tända ljus och duka för ovanlighetens skull innan mor och far anlände. Att försöka få till de där små gulliga detaljerna är inte alltid så lätt men vi lyckades måste jag säga. Mission accomplished.
Vet dock inte riktigt vad jag tycker om det här med att vi ska äta lunch ihop. De säger: "Ja men, det är väl mysigt att vi kommer hem vid lunch och att vi äter allihopa tillsammans". De menar: "Om ni inte är iordninggjorda och det inte är snyggt i huset när vi kommer hem, då jävlar."

 

Som ni redan vet så var jag och Angelica och "storhandlade" idag. Eftersom det var Angelica som gjorde listan den här gången så gick det ungefär dubbelt så snabbt. Jag hade ingen aning om att en matlista var så avancerad. Angelica sa till mig förra gången "Man måste ha en taktik när man handlar Evelina. Det är inte bara att handla mat." Nej..tydligen inte. Man måste nämligen skriva olika kategorier så som "mejeriprodukter" "chark" "övrigt" mm. Och sedan skriva små punkter så att man lättare kan pricka av produkterna. My god.

 

Vi belönade oss själva med en kopp glögg när vi kom hem vilket var ytterst trevligt. Till glöggen åt vi lite pepparkakor och julskum. Dessutom så satte vi på lite julmusik. Det var ungefär i mitten av låten "Last Christmas" som jag faktiskt insåg vad vi höll på med. Här har jag gått och anmärkt stackars ICA Maxi för att ha börjat för tidigt med allt julpyssel osv..men se på fan, det gör ju jag med. Dock så tror jag faktiskt att det var lite deras fel med den mysiga julstämningen som de hade.

 

Bestämde mig för att införa lite ny matkultur i vårt hem på eftermiddagen och lagade italiensk korvgryta med 435 olika kryddor i. Jag ber redan om ursäkt för den fruktansvärt osmakliga bilden på något som faktiskt är supergott men jag hade liksom ingen tid till att stå och få rätt ljus och vinkel på en gratängform fylld med korvgryta som ändå ser ut som...ah.

 

Ligger här och vet inte riktigt vad detta blir för inlägg. Känner bara starkt för att skriva av mig. Om allt och ingenting typ. Kom på att jag inte hunnit äta något godis under helgen t.ex. Så bestämde mig för att se vad jag kunde få fram ur kylskåpet/kylen. Det jag till sist fick fram var en bit halvfrusen banankaka och fyra små chokladbitar med okänd fyllning. Tyvärr så upptäckte jag att det var lakrits i vilket gjorde mig ganska fördärvad eftersom choklad och lakrits kan vara den värsta blandningen som  någonsin uppfunnits.

 

Sedan så tänkte jag på ett program som jag såg tidigare ikväll som handlade om gravida kvinnor i Afrika och hur svårt de hade det. En utav de som födde var bara 13 år. 13 år!!! Det är sjukt. Man är ju själv bara ett barn då. Då kändes mitt "jag-har-inte-ätit-godis-på-hela-helgen" problem ganska oviktigt måste jag säga och när jag ser sådana program så vill jag bara ta första bästa flyget och försöka hjälpa så många som möjligt.

 

Sedan så har jag precis insett att jag inte alls är trött. Känns som att jag borde vara det efter helgens alla bravader men jag känner mig faktiskt väldigt utvilad och redo för att jobba igen. Tyvärr så ska jag inte jobba förrän nu på torsdag men jag kommer säkert hitta på något vettigt att göra de första dagarna av veckan :) Som t.ex. imorgon. Ni vet ju att jag och Angelica antog oss att "storhandla" varje vecka, så det ska vi se till att få gjort (bilden av Evelina 34 år har liksom fastnat när jag nämner ordet "storhandla")

 

Nu vet jag inte vad jag har att komma med mer. Ingenting känns det som. Fast så mycket mer. Men ingenting än. Så vi får väl sätta punkt här då.

 

Punkt.

 

 

När jag kom hem så ville min far visa att han redan plockat fram ljusslingorna och gjort det fint på uteplatsen. Hade egentligen ingen lust att titta på några dumma ljusslingor men eftersom han var så stolt över vad han åstadkommit och sa "Evelina" minst 340 gånger på en minut så hade jag inte så mycket till val. Det slutade med att han låste ute mig, hånskrattade och rullade iväg. Efter ca 3 minuter kom han tillbaka och frågade "Var det kallt ute?"

 

Trots att jag blev traumatiserad, mina tår kändes som små isbitar och jag funderade på att ringa till BRIS så kunde jag inte hjälpa att skratta åt honom. Han är lite galen den mannen. Han inspirerar mig på något sätt. Så någon dag ska jag bli lika galen. 

 

Han har även börjat komma in i en fas där allt handlar om att prata. Prata ihjäl folk. Han pratar mycket annars också. För det är så han är. Ska prata med allt och alla. Dock så avundas jag lite den egenskapen. Att kunna prata fritt med allt och alla utan några hämningar. Så genuint glad blir han av det. Men det har gått lite över styr.

 

Som idag. Förutom att han ropade på mig 340 gånger så rullar han runt i köket och skrattar och pratar med sig själv samtidigt som han ställer ca 20 frågor till mig som jag ska besvara inom loppet av 1 minut för annars kommer det igen.."Evelina", "Evelina", "Evelina". Som en jävla nödsignal. Jag blir liksom trött på mitt eget namn. Så när jag säger "va" så blir det bara:

 

Jag::" Va?"

P: "Va?"

Jag: ..."Va?"

P: "VA?"

 

Eller så lägger han fram information som är fruktansvärt onödig. Som t.ex.:

 

P: "Evelina, vet du en sak?"
Jag: "Nej....?"
P: "Du vet den där kända låten från serien Mupparna..den skulle egentligen ha varit med i en italiensk porrfilm!"

E: "........"

 

Men trots allt, så älskar jag honom ändå.

 

 

Jag är så nöjd. Nöjd med hela helgen! Klart att det var nervöst i början måste jag säga men jag är faktiskt stolt över mig själv att jag klarade det. Det gick bra. Trevlig stämning, trevliga gäster och trevliga arbetskamrater :)
Dock så blev det ett litet missöde när jag råkade välta ut tre stycken fulla ölflaskor. Klumpig som jag är. Just då, så ville jag bara sjunka ner under golvet och stanna där för resten av kvällen.
Men vi alla gör misstag och det är dom vi lär oss av. Så det så.

 

Så idag tog jag en välförtjänt sovmorgon. Blev tyvärr väckt klockan 10.00 av att våra kära grannar över oss hade bestämt sig för att börja borra i precis hela lägenheten. Det lät som att jorden höll på att gå under.
Jag beundrar verkligen de som är alerta på morgonen och vill fixa iordning i sina hem...men come on? Så jävla bråttom måste man inte ha så att man skippar den mysiga söndagsfrukosten med tända ljus och rostad bröd typ. För det kan jag garantera att dom gjorde.

 

Lite senare på eftermiddagen hämtade jag upp Elin och så beslöt vi oss för att ta en liten gofika på McDonalds och prata om allt mellan himmel och jord. Med så trevligt sällskap och god "mat" så kunde jag inte undgå från att bli på mycket bättre humör :)

 

 

 

 

 

 

Jag, mamma och Angelica tog bilen till Golden Light, Angelicas lilla foderhäst för att hjälpa henne med all skitgöra helt enkelt, med tanke på hennes kind. Vet inte riktigt om jag är så förtjust i hästar men just Golden Ligh tycker jag om. Han är lugn. Är så rädd att bli knockad av deras bakdel annars. Den är verkligen enorm. En liten vift på stjärten och man ligger där med hjärnskakning eller något. Men det var allt mysigt att vara där en liten sväng! :)

 

Sitter nu i min fotölj och försöker intala mig själv att jag inte kommer lägga mig för sent ikväll. Ska nämligen jobba imorgon och på lördag. Julshowen har precis börjat på Nöjesfabriken så det kommer bli riktigt spännande! Är faktiskt lite nervös. Har en tendens till att bli...en aning mindre graciös när jag är nervös. Så får försöka tygla mina nerver och andas så kommer det säkert gå bra :) Jag hoppas svullnaden har gått ner ännu mer tills imorgon. Mina kunder kommer nog annars tro att jag stoppat upp papper i kinden eller något. Aja, jag kommer le och vara glad ändå haha

 

Den här bilden gillar jag faktiskt. Gosig!

 

 

 

Sitter i köket just nu. In total silence. Mormor ligger i soffan och Angelica ligger i min säng under värmefilten (jag var snäll nog att låna ut den eftersom jag vet vilket underverk den gör för fluffiga kinder). Så himla skönt när det är tyst ibland. Man blir så harmonisk liksom. I alla fall jag!

 

Det gick faktiskt bättre än förväntat med Angelica idag. Hämtade henne med bilen eftersom det regnade så. Under tiden jag väntade så satt jag och lyssnade på Ronan Keating av någon anledning. Jag lyssnade väldigt mycket på hans låtar när jag var yngre. Han och Westlife. Haha gud.

Men måste faktiskt säga att hans två låtar "When you say nothing at all" och "If tomorrow never comes" är bland de två mysigaste kärlekslåtarna jag hört. Man blir liksom pirrig och varm i hela kroppen av dom. Så om någon får för sig att spela dessa låtar för mig under någon romantisk middag eller något sådant, var beredd på att jag kommer smälta.
Min romantiska sida gör mig mörkrädd ibland... 

 

Men tillbaka till Angelica. Hon var inte alls lika borta som jag var av någon anledning. Hon var väldigt pigg..nästan lite för pigg tror jag. Sprang runt och skulle byta "tussar" i munnen stup i kvarten.

 

A: "Evelina jag har ett hål i min muuuuuun"

E: "Joo..jag är medveten om det..."

A: "Vill du seee?"
E: "NEJ....jag menar..nej..varför går du inte och lägger dig?"

A: "Jag är inte ett dugg trött!!"

 

Efter att jag nästan tvingat ner henne i sängen så låg hon där sen. Utslagen och söt.

Under tiden som Angelica låg och sov så bestämde jag mig för att att baka lite matbröd. Mormor hjälpte mig såklart! Det var ju ändå så dåligt väder så varför inte få tiden att gå genom att göra något mysigt?

 

 

 

 

 

 

Jag kände att jag nästan fick en uppenbarelse när jag låg här borttappad någonstans under mitt täcke och med värmefilten tryckt mot min fluffiga kind att jag bara MÅSTE blogga. Nu. Nu. Nu! Ett hysteriskt sug fick jag.

Så slängde mig efter datorn och nu sitter jag här. Nöjd. Tillbaka hos min lilla ventli.

 

Både i fredags och i lördags så jobbade jag faktiskt, på Nöjesfabriken. Ett väldigt roligt jobb måste jag säga att det är :) Me like! I måndags så åkte jag och Angelica och handlade mat. Rejält med mat. "Storhandlade" som vi säger i vår familj. Lite fult ord kan jag tycka att det är, men gud vad jag kommer använda det när jag får familj. Känns så typisk på något sätt. "Nu är det dags för att storhandla!!" Något Evelina 34 år, en lite halvstressad tvåbarnsmamma skulle ropa ut bland de slängda jackorna i hallen,de små skonar som flyger hit och dit och skriken som säger "Jag vill inteeeeee". Jösses. Fast lite gulligt ändå.
I alla fall..tillbaka till min redovisning av veckan. Angelica och jag kände oss väldigt duktiga efter vår stora insats i vardagen så vi bestämde oss faktiskt att hädanefter så håller jag och Angelica i handlingen. Mycket roligare och hälften så mycket tjafs. Typ.

 

Det här var min kvällsmat dagen innan den lilla operationen. Tryckte även i mig lite Ben&Jerry's och chokladbollar efter det.

För en gång skull så kikade solen fram idag några timmar. Det känns som att man kan andas lättare. Som att allt blir mycket enklare liksom. Skön känsla det där :)

 

Eftersom min far fyller år imorgon så höll jag och Angelica på att pendla fram och tillbaka mellan att baka cup-cakes och att göra en fruktsallad. Eftersom vi som sagt försöker äta så nyttigt som möjligt så förespådde vi att våra cup-cakes säkerligen skulle uppskattas..men bara i typ en tugga.
Sen skulle både mamma och pappa säga "Nej, men nu får det vara nog!" (trots att det handlar om en födelsedag) Då kommer jag och Angelica sitta där och känna oss onödiga. Men fruktsallad? Come on..det kändes som ett väldigt lame förslag. Tillslut så kom vi faktiskt fram till att vi ska överraska honom med en fin lunch. Göra vår egen ceasarsallad! Tror det kommer bli bra :)

 

Var på stan en sväng också och under vår lilla tur så insåg jag att de redan har börjat med alla nyårskläder. Fick lite samma känsla som när jag såg alla julsaker innan det ens hade varit halloween. Allt ska vara så himla stressigt. Jag undrar hur det kommer bli i framtiden... "Köp två paket med julkulor, få ett påskägg på köpet!" Allt för att vara "ute i god tid". Det hinner man väl vara ändå? Allt måste inte komma ett halvår innan.

 

I alla fall. Jag fick sådan stor lust att prova en liten klänning. Bara för att den var glittrig och såg ut som en strumpa när den inte var på. Otroligt tight. För tight enligt min smak. Så om ni tror att jag har köpt den eller ska köpa den så har ni fel. Fel. Fel. Fel. Men en bild kan jag allt bjuda på!

 

Vi hann dessutom med en liten mysig fika på Espresso House innan Angelica stack hem och jag mötte upp min kära mor. Snart ska jag dricka te och mysa på min matta :)

 

 

 

Jag förstår mig inte riktigt på det här med att bli förkyld. För det första så tycker jag att ordet är förvirrande. Vill alltid skriva förskyld av någon anledning..eller förshyld. För det låter ju så när man säger det..Fast kan ju medge att det ser ännu hemskare ut.

Det finns verkligen ingenting som är bra med att gå runt och hosta, snora, ha feber och känna att man varit med om sju svåra år ungefär. Visst, när man gick i skolan så var det ju ganska trevligt när man blev sjuk. Då kunde man vara hemma, utan att ha dåligt samvete. En riktig orsak liksom. Få tycka synd om sig själv. Bli ompysslad. Men när man väl tagit studenten och man inte vill något hellre än att sysselsätta sig så är det inte bra att bli sjuk. Inte alls lika kul.

 

Idag har jag i alla fall varit ute, trots att jag är förkyld och tagit lite kort. Ni kan vara lugna. Jag klädde mig varmt. Det var skönt att få lite frisk luft måste jag säga :) Och jag tror faktiskt att jag fick till några bra bilder!

Men det är inte det enda jag har gjort idag. Jag har även anmält mig till en distanskurs. Tänka sig. Kognitionsvetenskap - kognitiva förmågor heter den. Jag blir helt tagen av hur invecklad denna kurs låter men det är inte så farlig som det låter. Bara otroligt roligt enligt mig. Så vi får bara hålla tummarna nu att jag blir antagen :)

 

Här är några utav de bilder som jag tog idag.

 

Jag har tänkt på en sak. Som egentligen är väldigt,väldigt självklar men ändå så himla cool. Många, t.om. alla kan jag tänka mig har nog tänkt den här tanken: "Gud vad en låt kan beskriva så exakt vad man känner!"

 

Jag verkligen beundrar människor som kan skapa något så vackert, inspirerande, gripande..ja, yout name it av enkla ord och lägga till lite musik på det och förmedla så himla mycket. En känsla. Men en känsla är ju inte bara en känsla. Det är ju faktiskt så mycket mer. Allt det där som man själv liksom inte kan sätta fingret på eller reda ut hittar man plötsligt i en låt.

 

Det finns så mycket en låt kan vara.

 

En låt kan vara som ett lyckopiller. Den gör så att man inte kan sluta le och känna det där pirret i magen

 

En låt kan vara som ett foto i ett album. Den ger en minnen om roliga stunder/ledsna stunder mm

 

En låt kan vara som ett samtal med en terapeut. Den hjälper en att bearbeta något man kanske tycker är jobbigt

 

En låt kan vara som en axel att gråta ut mot. Den klämmer på de där ömma punkterna så att man bara måste gråta

 

En låt är allt det man känner. Både det man vågar visa och det man inte vågar visa.

 

Helt enkelt så finns det nog inte så mycket annat som är så bra som musik. Den gör en hel på något sätt. Hjälper en att hantera livet och alla ens känslor som kommer från allt och ingenstans. Oavsett vad det är man känner så finns det alltid en låt som stämmer överens. Alltid.

 

Mina låtar idag:

Anything could happen - Ellie Goulding

Better in time - Leona Lewis

 

Bestämde mig för att gå en tur på stan idag med Angelica eftersom det var så härligt väder och trots att jag nästan hostade ihjäl mig så hittade vi faktiskt båda varsitt fint klädesplagg. (vem använder egentligen ordet klädesplagg?).
Vi var så sugna på att hitta något att ha till jul, en aning tidigt jag vet men av någon anledning så ville vi båda att tiden skulle spolas fram till allt det mysigasom händer innan jul. Kanske inte bara vi som känner så? :)

Angelica hittade dock inget att ha till jul men hon hittade en väldigt fin skinnjacka. Lite efter är hon allt, om ni frågar mig. Eller kanske väldigt tidig eftersom hon har tänkt att ha den till våren...Ja..väldigt tidig är hon nog.

Jag hittade i alla fall en topp att ha till jul, till min svarta kjol och kavaj. Stilrent, kvinnligt och lite coolt på samma gång.

 

Min fina vän Louise kom och hälsade på mig också på eftermiddagen. Det blev en tur till Espresso House och Hemköp för att köpa chailatte och pepparkaksdeg. "christmas in a bottle" som Louise sa så fint. Lite snö till det hade ju varit pricken över i:t. Dock var stämningen mycket trevlig ändå :) Vi vandrade hem till mig efter det och gjorde stämningen ännu mysigare med tända ljus och en kopp te. Självklart så satt vi på mattan.

 

Här har ni hela jul-outfiten.

 

Idag fick min far en liten ryggsäck av mig och Angelica, som han kan ha bakom sin rullstol. Lite praktiskt sådär. Dessutom var det en väldigt manlig liten ryggsäck. Han tyckte om den :) Jag bakade även chokladbollar som vi hade till fikat med tända ljus och servetter med cupcakes på.
På tal om chokladbollar. Det är verkligen något som jag inte tycker om att baka. Man står där och frenetiskt försöker blanda ihop en röra med ingredienser som inte tycks vilja sammarbeta med varandra. Med en liten jävla gaffel. I typ 15 minuter. jag blir liksom arg på hela situationen.

Aja, nog om det. Min far hade en väldigt bra fars dag i alla fall :)

 

Förutom att baka och fika gick jag även till Biblioteket idag och lånade om en bok. Fick faktiskt sällskap av min fina vän Elin! ..Jag måste verkligen bli bättre på att läsa igen. Jag älskar ju att läsa och jag har fakiskt tid till att läsa. Men det är något som gör att jag inte riktigt känner för det. Sånt som händer ibland antar jag. Det går liksom i perioder.

 

 

Det är svårt det här. Att veta när man ska släppa taget och bara låta allting vara. Försöka gå vidare. Ta nya tag.

Man måste ju få bearbeta. Tänka igenom allt. Försöka avsluta. Kunna avsluta. Hur ska man veta vart gränsen mellan att bearbeta och att hålla kvar i någonting är?
För man måste ju få vara ledsen. Få gråta. Få vara arg. Få känna att allting är hopplöst.
Det gör ju att man sedan kan vara glad. Kan skratta. Kan vara lycklig. Kan känna att det blir bra.

 

På något sätt så blir man ju så kluven. Ena stunden vill man bara strunta i allt. Låta allt vara, låtsas som att det inte har hänt. Man tänker: Jag klarar mig. Att man inte alls behöver tid.

Och andra stunden kan man ingenting annat än att tänka tillbaka på det som varit och önska att det vore som förr. Man tänker: Hur ska jag klara detta? Att man behöver all tid.

 

Även om man kanske vet att man gjorde rätt, att det var bäst så. Så kan man inte hjälpa att fundera över sitt val, om och om igen. För på riktigt...Tänk om? Man får nästan inte tänka så. Inte om man ska gå vidare. Då blir man galen. För det är ju som det är. Det blev som det blev.

 

Det är svårt ändå. Att bestämma sig för att: "Nej, nu får det vara nog". För det går inte att bara ta bort något som man känner. Ta bort alla minnen. Ta bort allt det fina. Ta bort allt det som gör ont.

Tricket är väl att kunna acceptera. Acceptera att det just blev som det blev. Trots att det kanske inte var det man ville. Inte det man trodde. Men att det faktiskt blev så. Klart att det inte är lätt. Det ska nog inte vara lätt heller.

 

Det blir väl bättre med tiden.

Men kommer man fortfarande tänka "tänk om", även om man tyckte att man gjorde rätt?

Kommer man fortfarande undra, trots att man accepterat?

 

Jag vet inte.

 

Blev så himla sugen på att åka till Solareturen en sväng för att se om jag kunde fynda lite! Och tänka sig, det gjorde jag :) Jag älskar verkligen Second Hand. Typ det bästa som finns. Det blir så personligt tycker jag, allt har liksom en histora att berätta. Dessutom så är det ju faktiskt väldigt bra pris på det flesta saker haha.

 

Kom hem med sex koppar, fyra stora fat, fyra små fat, ett pepparkvarn, ett saltkvarn och ett durkslag! Allt för 100 kr. Blev så himla nöjd :)

 

Träffade sedan min kära vän Ida och vi begav oss ut på stan för att se om vi kunde ha lite tur gällande kläder. Vi var inne på bl.a. Myrorna, Nära Nytt och Röda Korset som precis som Solareturen är Second Hand-butiker. Det är så himla härligt att ha en vän som är precis lika galen i second hand som vad en själv är. Hade lite tur idag kände jag, för fyndade faktiskt någonting i varje second hand butik. Känner att jag skriver "second hand" väldigt mycket just nu??...Second Hand..second hand...Ska det stå med små bokstäver eller stora bokstäver? Förvirrad.

 

I alla fall...så tänkte jag lägga upp lite bilder som jag tagit under dagen :)

 

 Den gröna tunnikan köpte jag på Nära Nytt

 

 

I de flesta fall så tror jag att många i min ålder inte anser att en diskussion med en förälder är speciellt givande för någon utav parterna eftersom de flesta diskussioner går ut på att framföra negativa kommentarer om vissa problem, som t.ex. det här med ansvar, jobb och framtiden.

Men i vår familj så är nog maten ett utav de största problemen. På riktigt.

 

Det är faktiskt ytterst sällan som vi blir riktigt upprörda om det inte handlar om mat. Varför det är ett sådant problem beror nog mest på mig faktiskt. I min familj så försöker vi verkligen äta nyttig och hälsosam mat som alla tycker om men eftersom jag hellre vill ha husmanskost än sallad och rotfrukter så ryker vi ihop ganska ofta. Sås på riktig grädde och hemmagjorda köttbullar är tydligen inte lika bra som keso och bulgur.

 

Och idag var ämnet: Broccoli med ostsås.

 

Jag: "Jag skulle vilja ha fiskpinnar med mos på söndag!"

Mamma: "Jaha, men om du tänker lite på oss andra, Evelina?"

Jag: "Okej då..vad sägs som broccoli med ostsås då?"

Pappa: JA, men det låter ju jättebra! Så kan vi ha i lite paprika och göra såsen på blåmögelost"

Jag: " ... "

Pappa: "AH MEN EVELINA, det var ju det du ville ha?"

Jag: "Ja men inte med massa annat i, kan vi inte bara hålla det enkelt?"

Pappa:"NEJ, nu tar vi det här. Punkt"

 

Vad man än lägger fram för exempel så förvandlar dom det alltid till någon tropisk rätt med 435 olika kryddor i. Pricken över i:t är att min far dessutom är så himla dramatisk av sig. Och då blir jag dramatisk. Så då sitter vi där och viftar hejdlöst med armarna i luften och skriker ut meningarna som om vi vore med i någon pjäs av Shakespeare.

 

Jag som faktiskt älskar mat har egentligen inga problem med att äta lite tropiska rätter med 435 olika kryddor i ibland...det kan vara riktigt gott kan jag t.om. erkänna, men det är något med enkelheten i "vanlig mat" som gör den lite extra god bara. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Ställde klockan på 09.00 men av någon anledning orkade jag inte ta mig upp. Det var alldeles för mysigt i sängen och min kropp ville inte vad mitt huvud ville. Så innan striden var slut mellan vad jag ville och vad jag orkade så var klockan runt 11.00. Lite lurigt det där tycker jag. Inte bra att tycka något är för mysigt, speciellt inte sängen.

 

Gjorde mig iordning i alla fall och lämnade in filmen jag såg igår (Music & Lyrics) Det fanns såklart med lite kärlek ändå. Så himla typiskt. Dock så kan jag inte klaga, fick inte så ont i hjärtat. Bara lite. Blev mest glad av den :)
Lämnade även in Avig Maria som jag läst klart. Mia Skäringer är verkligen en person som inspirerar mig otroligt mycket. Både i hennes skrivande och hur hon ser på livet och tankar kring det. Verkligen en läsvärd bok måste jag säga!

 

Hade även beslutat mig för att hitta en vinterjacka. En grön. Mossgrön typ. Jag vill liksom ha en jacka som ustrålar lite sådär lagom känsla av att jag är en naturälskande, jordnära person som bryr sig mer om det praktiska men som även vill se lite snygg ut. Borde inte vara så svårt?

 

Men som ni kanske förstår så har jag inte hittat någon än. Var kanske inte riktigt heller på det bästa humöret för att springa runt i massa affärer. Är nämligen förkyld och tyvärr så har febern börjat strida i min kropp och kampen har jag ännu inte vunnit. Så jag gick hem istället och kände mig ändå lite rastlös. Kom på att jag lånade några böcker om film för någon vecka sedan, så la mig faktiskt på mattan och läste/skrev lite om det. :)

 

Tänkte nu gå och göra mig iordning för kvällen, tända lite ljus, överösa min säng med kuddar och filtar och titta på Grease. En utav världens bästa "må bra-filmer".

 

 

 

 

Söndag, den tråkigaste dagen på hela veckan..men som faktiskt ibland kan bli riktigt mysig! Idag tror jag att det var en sådan söndag. En bra söndag.

Bestämde mig för att verkligen sova ut. Inte ställa klockan. Ingenting. Vaknade 11.20. För första gången var jag helt okej med det. Det var skönt.

 

Gjorde mig iordning samtidigt som jag fick små uppdateringar av min far om hur det gick för Angelica i tävlingen. Hon är nämligen en otroligt duktig häst-tjej min syster, som var med och tävlade i dressyr idag. Kan stolt berätta att hon kom 3:a av 32 tävlande. Stort grattis tll världens bästa syster!  :)

 

Tog det lugnt resten av dagen. Bara var. Tänkte lite. Gick och hyrde en film som jag snart ska se tänkte jag. Music & Lyrics heter den. En komedi. Har ingen lust att se på någon dum kärleksfilm. De får jag bara ont i hjärtat av, fast man ska bli glad. Fast det blir jag egentligen..men det skapar ju en viss längtan. En längtan efter något. Eller ja, kärlek är väl ordet. En längtan efter kärlek.

Gud, jag spyr nästan på detta dramatiska konstanterande men det är ju tyvärr dagens sanning, och sedan så är jag egentligen en hopplös romantiker. Oavsett om jag gillar det eller inte.

 

 

 

 

 

 

Lördag. Riktigt trevlig dag eftersom några utav mina släktingar kom för att fira att min mor har fyllt år och att min far snart fyller år :) Lite som två flugor i en smäll, om vi nu ska vara lite roliga. Det bjöds på god mat, efterrätt och några härliga skratt emellanåt.

 

På kvällen var det dags för lite Halloween Part 2 typ. Eftersom min vän Kimberly inte var med förra veckan så bestämde hon sig för att ha en liten fest hemma hos sig denna lördag. Förutom att toaletten såg ut som en brottsplats och att alla betedde sig som djur så fort pop-cornen kom fram så hade vi det lika trevligt som vi alltid brukar ha :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jobbade i måndags, igår och idag. Kändes så himla skönt att inte bara sitta inne och inte göra någonting. Det är så himla härligt att arbeta med något som man tycker är roligt, det ger så mycket mer :) Att få träffa nya människor, utmana sig själv och växa som person är något som vi alla behöver tror jag, för att kunna gå framåt liksom. Bli ännu säkrare på vem man är och vad man vill med livet.

 

Var även på Filmnatten i tisdags. Måste säga att det var en riktigt skön stämning och trevliga människor där som gjorde min kväll ännu bättre! Skräckfilmer som är lite utav en favorit (trots att jag som sagt är väldigt mörkrädd) hos mig stod högst upp på listan och jag blev definitivt inte besviken :)

 

Egentligen tråkar jag verkligen ut mig själv med att sitta och skriva allmänt om vad jag har fyllt mina dagar med. NI vet att jag mycket hellre berättar vad som fyllt mitt huvud..men ibland kan det faktiskt vara lite trevligt med allmän information om mitt liv..och några smileysar här och där :)

 

:)

 

Har inte hunnit tagit några speciella foton..så ni får nöja er med lite allmänna bilder på de som var med på Filmnatten och lite sånt typ..
I owe you that

 

Här har vi Tommy och Sofia som var med på Filmnatten.

 

 

Mysig bild på My och Nathalie som också var med på Filmnatten.

!

 

Det här vaknade jag upp till i igår.

 

 

Varje dag finns det alltid något eller någon som ger oss ett intryck. Stort som litet.
Det är dom där stora intrycken i den enkla vardagen som jag blir förundrad över.

 

Det är så konstigt. För det är ofta när man minst anar det som de starkaste intrycken kommer.
Som en blixt från en klar himmel. Som en bitch-slap från sin nära vän. Helt oväntat.

Det är liksom något som får oss att tänka om. Tänka nytt. Tänka annorlunda.
Det är som att livet påminner en om att det finns, det där lilla extra. Det där lilla man inte riktigt kan sätta fingret på. Det där lite underbara.