Orka.
Nu är det så där igen. Nu känner jag mig rastlös och vet inte riktigt vad jag vill med någonting. Känns som att jag bara vill slänga mig på mattan och bara ligga där tills allt känns lugnt igen. Jag gillar inte när det blir rörigt i huvudet. För när man väl börjat få ordning på en fundering så kommer en annan och ska tränga sig fram. Det känns som att alla tankar och funderingar står i en jävligt oorganiserad kö, där de inte ens orkar vänta på sin egen tur utan de ska gärna ta plats samtidigt.
Det är väl just det här med att man inte heller riktigt kan sätta fingret på vad som är fel. Allt och ingenting egentligen. Hur ska man då kunna veta vad man ska göra för att det ska bli bättre? För just nu har jag ingen aning. Om någonting. Den där känslan av vemodighet i magen som gnager hela tiden är inte rolig. Känner mig otålig dessutom. Vill liksom att allt ska lösa sig nu, nu, nu. Kan det inte bara kännas bra? Det vore ganska enkelt då.
Blähä.
Dock så käkade jag pizza förut och tittade på Pretty Woman som jag nu har sett två gånger under hela mitt liv än så länge. Väldigt bra film. Känns lite bättre. Men inte bra.
Julafton forts.
Efter att Kalle Anka var slut och julklapparna öppnade så bar det iväg till min kära morbror för att träffa ytterligare några släktningar. Vi blev totalt 20 personer vilket var otroligt trevligt måste jag säga. Som tv-serien Huset Fullt typ. Om det var någon som tittade på den. Fast dom kanske inte var 20 personer haha? Aja, skitsamma. Det var trevligt som sagt. Innan så åkte vi dessutom ner till Lunden där min morfar befinner sig någonstans. Vi hängde upp en liten julkula och tände ett ljus för honom :) Hos Mr T (morbror) så blev vi bjudna på gröt och god glögg. Under kvällens gång körde vi både frågesport och charader. Det var riktigt roligt och jag tror bestämt att alla 20 personer var uppe i alla fall en gång var. Inte dåligt det inte.
Idag, innan hemfärd så åkte vi ner till lilla Tösse (ingen som vet vart det ligger typ haha) till farmor och farfar och resten av kusinerna. Där blev det favorit i repris kan man säga med mer god julmat och några julklappar till. Tyvärr så blev det ingen tomte men vi överlevde ändå! De goda hembakta kakorna och buggmusiken som farmor satte på kompletterade det hela faktiskt. Tror nästan att jag ska gå en buggkurs. Sjukt kul vore det.
Men nu jag tänker avsluta med att säga tack, tack till alla som var med under denna jul :) Det var awesomeness på hög nivå. Tack, tack och tack.
<3
Julafton.
I söndags så bar det iväg till Åhmula backe (tycker det är ett så himla gulligt namn på annars så tråkiga Åmål). Med både packning, en rullstol och en katt i bilen så tyckte jag ändå att vi klarade av resan väldigt bra! Väl hemma hos mormor Mona där kusin Malin även befann sig bjöds det på lite kaos och gröt. Alla lyckades dock lugna ner sig lagom till Bingolottos uppesittarkväll. Självklart så hade vi bingolotter. Tyvärr så vann vi ingenting. Blev faktiskt förvånad. Hade förväntat mig en bil eller en halv miljon eller något, skulle vart coolt. Men inte blev det några sura miner för det. Jag tog mig istället ett välförtjänt bad och eftersom det bara var timmar kvar till julafton så gick vi och la oss hyfsat i tid. Typ. He he.
I måndags..eller vi säger julafton tycker jag, så var det full fart redan kl 09.30 hos mormor Mona. Jag är verkligen förundrad över hur man lyckas få ihop allt. Inte nog med att man har fullt upp med sig själv, 10 andra personer (känns det som) ska också ha fullt upp med sig själva, samtidigt. Dessutom så ska man ju självklart fixa allt annat under tiden. Effektiv kallar man sig. Jag skulle vilja att den som skapat detta ord, kunde precisera sig lite så att man verkligen vet när och om man är effektiv i alla lägen som man använder sig av ordet. Trots att lägenheten var som en krigszon under förmiddagen så lyckades vi faktiskt få till allt, både maten, dukningen och stämningen. Så när Kalle Anka sattes på vid 15.00 och alla hade ätit så såg kändes det faktiskt som att vi lika gärna kunde ha varit med i en IKEA katalog (julutgåva) där vi satt i vardagsrummet, mätta, glada, jävligt fina och nöjda.
Julklapparna delades ut av en väldigt fin tomte. Det vill säga, mig själv. Jag hade både käpp (krycka), rock (mormor Monas rosa morgonrock) och en mage (en kudde under morgonrocken). Eftersom jag kände mig både proffsig och snygg så kunde jag inte hjälpa att lägga till en liten norrländsk accent. Det passade liksom in. Trots att jultomten inte kommer från Norrland. Fast jultomten har varken rosa beklädnad eller bröst t.ex., så whatever kände jag. Det blev som det blev.
(Jag ber om ursäkt får att jag inte tagit fler bilder. Men jag hoppas att ni har överseende eftersom det ändå var julafton. Ville inte att mobilen skulle vara med hela tiden. Försöker att ha ett liv utöver den faktiskt)
Jul.
I lördags hade jag en otroligt härlig kväll med mina kära väninnor. Jag och sex tjejer till var hembjudna till Sofia för lite julmys. Förutom att vi blev bjudna på mycket god gröt, fin julstämning och riktigt goda pepparkakor så hade vi även en liten kinesisk julafton. Kan ge en kort förklaring för de som inte vet: Alla köper en julklapp för ett visst pris, sedan samlas man och så får alla ta en lapp med en siffra på. Sedan går man laget runt i sifferordning tills alla har fått en julklapp var. Enkelt och roligt. Så mysigt som jag hade den kvällen har jag inte haft på länge :) Så jag tackar mina fina vänner för att vi tillsammans tjuvstartade julen!
Kenny Falkensvärd
När jag hjälpte min far i köket förut så kunde jag inte med att än en gång förundras över hur unik han är. Eller galen som jag skulle säga. Jag vet verkligen inte vart han får allt ifrån.
Jag var irriterad över att kycklingen kokade istället för stektes och när min far kände min frustration så säger han:
Pappa: "Men Evelina..gör något åt problemet då? Använd en cell..din hjärncell..om du har någon!"
Pappa: "Men Evelina..gör något åt problemet då? Använd en cell..din hjärncell..om du har någon!"
Jag: Men du har ju 100 liter olja i...jag kan inte bara hälla i massa flytande margarin nu?"
Pappa: "Det är inte någon mayagrej Evelina..jorden går inte under.."
Och istället för att hjälpa mig med mitt kyckling-problem så rullar han bort till altandörren och ropar: "När folk bygger lyktor så brukar dom ofta ha ljus i..men det verkar inte gälla dig och din lykta ser jag. Det är som att någon skulle bygga ett hus och sedan glömma att någon ska bo där". Så suckade han tungt och satt där i några minuter.
Sedan så tänkte jag att eftersom jag inte har något annat speciellt att berätta så slog det mig att några utav er kanske inte vet varför min far sitter i rullstol..och då tänkte jag att jag kanske kan berätta lite om det! Eller jaa..jag har en liten text som jag skrev i skolan om min far och hans olycka. Ursäkta min lathet men jag klistrar bara in den. Se texten som en liten tidningsartikel...för det är det den ska vara haha. Vet att den är oändligt lång. Dock så finns det ingen som tvingar er att läsa, så jag säger istället: Feel free to read, annars skit i det.
Kenny Falkensvärd skulle fylla 20 år. Han var lastbilsförare inom militärtjänstgöring i Villingsberg, Karlskoga och var på väg hem till Åmål för att påbörja sitt två veckors långa lov. En kväll bestämde sig Kenny och några utav hans kompisar för att åka på efterfest. De var 6-7 stycken raggarbilar och Kenny satt bredvid föraren i sin egen bil, en ljusblå Pointac Bonne Ville Cabriolet V8 utan tak. Den ljumma sommarkvällen lockade ungdomarna att lägga i en växel extra på den tomma motorvägen som förde dem mot Tösse. En växel extra blev till två växlar extra och tillslut blev den lugna färden till en fartfylld tävling. Kennys bil låg först efter att ha kört om en bil som låg i 170 km/h. Det var då bilen började sladda. En cementbrunn vid väggrenen förändrade allting. Den ljusblåa Cabrioleten utan tak voltade fem gånger.
”Det första jag tänkte på när jag vaknade var att jag var så himla törstig men jag fick inte dricka, utan istället fuktade de mina läppar med blöta kompresser”. Kenny fick inte dricka vatten på grund utav att hans lungor blivit krossade. Eftersom att han inte hade haft något bilbälte på sig hade han slungats ut ur bilen och togs emot av ett träd. Han bröt ryggraden på fyra ställen. Kenny hade förts till Sahlgrenska Sjukhus i Göteborg och låg på specialistiska avdelningen för ryggmärgsskadade där han låg i sex månader inklusive rehabilitering. Utav de sex månaderna låg han stilla i sängen i 12 veckor. Operation var aldrig något alternativ enligt Sahlgrenska Sjukhus eftersom det var för många nervtrådar i ryggen som gått av. Hans kropp var tvungen att läka av sig själv. Trots det tänkte Kenny ”Halmstråt efter att kunna gå igen fanns fortfarande kvar att sträcka sig efter”. Efter oändligt antal timmar framför både internet och tidningar hittade han och hans fru Lena Falkensvärd en artikel om operationer i Ryssland. De fick redan på att man provade att återställa personer med ryggmärgsproblem på ett annat sätt än i Sverige. Efter ett antal papper och ansökningar var de på väg till Moskva för att prova möjligheten att bli återställd.
Den 21 mars år 1990 opererades Kenny Falkensvärd. Trots att rullstolen inte försvann blev hans rygg starkare, han fick mer muskler och en bättre balans. ”Frågan som folk ställer mig, hur det känns att sitta i rullstol har jag svårt att svara på. Jag brukar säga att, det hade varit en skillnad om man levt två liv, ett som gående och ett som rullstolsbunden för då hade jag kunnat säga den exakta skillnaden. Eftersom jag knappt minns hur det var att gå så har jag egentligen inget att jämföra med, därför blir frågan hypotetisk för mig på något sätt”. Kennys fru, Lena Falkensvärd har varit ett stort stöd under åren som gått och även hans döttrar Angelica och Evelina. Lena berättar ”Kenny är en otroligt positiv man med mycket humor och jag tror att han på grund av det alltid sett möjligheterna istället för hindren efter olyckan”.
Varje år bryter 150 personer ryggen. Statistiken visar att det är män mellan 18-25 år som löper störst risk. Svaret på frågan om Kenny har några tips till de som råkat ut för samma eller en liknande olycka, kom snabbt. ”Ha tålamod. Ge din olycka tid. Försök att se allt från olika perspektiv, att bli bitter eller att anlägga en offermentalitet kommer inte hjälpa dig. Man får helt enkelt göra en kompensation till det man blivit tagen ifrån”. Kenny Falkensvärd, konstnär, make och far vars liv förändrades totalt för 25 år sedan, har gett uttrycket ”ingenting är omöjligt” en helt ny mening.
Bra koll
Var ju så himla förberedd på att äntligen slippa allt krångel med visdomständerna. Så blev det inget med det. Kändes ju lite surt. Fast ändå skönt. Men ändå. Dessutom så följde ju min far med eftersom man blir lite borta som ni vet eftersom man får lugnande. Då det bara vara en rutinkontroll så trodde väl alla i väntrummet att en tjej på 19 år inte kan gå till tandläkaren själv, utan måste ha sin pappa med sig. Fint. Fast det som stör mig mest är nog att jag tydligen inte hade någon koll alls. Hatar att känna mig korkad.
Efter att ha kommit hem från tandläkaren så hjälpte jag pappa att laga lite mat. Thaisoppa blev det. Sedan så bestämde jag mig för att göra lite egna julkort. Tyvärr blev de inte så vackra så jag tyckte att det bara skulle vara synd om er om ni fick se en bild. Men jag har faktiskt en bild på mina hörlurar som jag "pimpade" för någon dag sedan. De trasslar inte ihop sig och att inskaffa lite färg i vardagen är aldrig fel.
Varför jag skriver så tidigt är för att har tänkt att se på Sagan om ringen ikväll. Har varit sugen att se alla filmer enda sedan i söndags då jag var på The Hobbit med Nathalie och My. En utav de bästa filmerna jag sett hittills. Dessutom så vill jag inte bara åka till Nya Zeeland nu..jag måste åka dit. Otroligt vackert. I alla fall..så känner jag verkligen för att mysa ner mig i sängen med lite popcorn och låta Frodo ta med mig på sitt äventyr!
Vill inte
Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte rycka ut den där dumma visdomstanden. Jag har ingen lust att få en fluffig kind igen och ligga tryckt mot värmefilten i fosterställning. Jag har ingen lust att det ska göra ont när jag skrattar och ler. Jag har ingen lust att äta fiskbullar med potatismos. Men jag får väl se det från den ljusa sidan. Imorgon kommer ju båda tänderna vara borta. Då har jag gjort allt. Det är några dagar av mitt liv. Dessutom så har jag redan varit med om det en gång tidigare så jag behöver inte vara nervös. Jag undrar bara om jag kommer bli så borta imorgon som jag blev första gången! Det återstår att se helt enkelt haha.
Glömde berätta att efter jobbet i lördags så var jag ute med några kompisar från jobbet*. Ett stort härligt gäng var vi. Känns lite som att jag hade glömt bort hur det är att gå ut. Visste inte riktigt hur jag skulle bete mig när vi gick in på Glada Ankan. Ska jag sätta mig ner först? Eller beställa en drink? Var ganska förvirrad. Dock så fick jag vägledning av mina vänner så allt löste sig! Eftersom natten fortfarande var ung..eller kändes ung när Glada Ankan stängde så drog vi med den härliga stämningen till Malin och hade några riktigt trevliga timmar där! Så jag tackar för kvällen :)
*kallas även kollegor, men lite för ung för att använda det ordet.
Sju dagar
Tänka sig. Om exakt en vecka så är det julafton. Då kommer jag befinna mig i Åmål med alla mina nära och kära. Äta julmat tills jag spyr, lyssna på jullåtar på lite för hög volym, skratta lite för högt vid matbordet, prata konstant under Kalle Anka och gråta hysteriskt för varje julklapp jag får är något jag har tänkt att göra. Rebell.
Haha nejdå. Varför förstöra en utav de mysigaste dagarna på hela året för? Känns ju lite onödigt.
Vaknade imorse och insåg att klockan var lite för mycket för att det skulle kännas okej att ligga och dra sig..men jag skyller på att jag hade lite svårt att somna igår. Hade verkligen inga planer idag what so ever..kändes lite sådär eftersom jag ofta blir så rastlös när jag inte har något att göra. Så jag bestämde mig för att gå ut och göra en snögubbe och en snölykta. Snögubben blev väldigt söt måste jag säga. Snölyktan däremot blev en riktig besvikelse. Ful. Bara så fruktansvärt ful.
Efter den lilla stunden utomhus kände jag mig fräsch och på bra humör. Lite rosiga kinder fick jag faktiskt. Träffade min fina vän Louise och vi tog en liten sväng om på stan och Louise hittade faktiskt en nyårsklänning. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig. Någonting färgglatt, bara för att kanske. Känns som att "den lilla svarta" är ett måste på Nyår? Dock så vill jag ha en svart klänning..för tillfället. Får se vad jag hittar på!
Lucia
Igår åkte jag, Angelica och vår mor som sagt till Åmål för att baka lite lussebullar, julgodis och invänta Lucia. Kan ju lugnt säga att det inte direkt var så harmoniskt och vackert när vi kom insnubblandes från en timmes färd med bil (som kändes som fem timmar eller något). Alla var trötta, hungriga och förvirrade. Dock så resulterade det i skratt istället för ovänskap vilket var positivt. Tror att vår lilla mormor ändå var nöjd över att vi kom, trots att vi var som tre yrväder.
Vi satte igång med att baka lussebullar direkt efter att vi kommit till ro och för att vara så effektiva som möjligt så fixade vi iordning små fina figurer av marsipan som vi skulle doppa i choklad på lucia. Det är verkligen det allt gick ut på lite. I alla fall när det kommer till min mor. Att vara effektiv. Varför ta det lugnt, komma in i julstämningen och prata och skratta med sina nära och kära? Nej, här jävlar ska det gå fort som tusan. Så tillslut fick jag faktiskt säga till henne där hon stod och kavlade ut degen halvt hysteriskt: "Tanken att någon annan kanske vill baka lite har inte slått dig eller?" Då skrattade hon faktiskt och lät mig ta över. Som den perfektionist som hon faktiskt är ibland så var det nog inte lätt att överlämna sitt arbete till en mindre erfaren lussebullsbakare,så det ger jag henne lite credit för.
Lussebullarna blev riktigt goda, vi myste ordentligt framför Bonde söker fru, jag åt risgrynsgröt, granen blev riktigt fin trots att den var lite sned och världens bästa juldekoration plockades fram (en tomte och hans fru som sitter i en liten fotölj och när man trycker på en knapp så börjar de att nynna en otroligt mysig melodi) Måste säga att kvällen blev riktigt lyckad. Otroligt synd att vår kusin Malin inte kunde vara med, såklart fanns hon i tankarna hela tiden..men vi får ta igen allt på julafton typ. Då jävlar ska det mysas och ätas.
Blev väckt klockan tio i sju av mor och mormor som skrek: "NU KOMMER LUCIA". Kände mig helt död när jag släpade mig upp ur sängen. Kröp upp i soffan med en filt över mig och kände mig tillslut mer nöjd än död. Såklart gick jag och la mig igen efter en timmes tittande på en fin lucia, små tärnor och stjärngossar. Besökte även vår gammelmormor idag en liten stund. Hon hade allt adventsljusstaken framme. En sådan himla härlig dam är hon.
Vet inte varför men är så sjukt trött just nu. Så jag ser tillbaka på dessa dagar med ett leende, låter er njuta av mina vackra bilder, sätter på filmen Raven som mina föräldrar har hyrt och ska försöka att inte somna :)
Julmys
Egentligen var det meningen att jag skulle ha gjort ett inlägg igår men internetuppkopplingen på mormors dator slutade fungera. Kort sagt så var det mitt eget fel kan jag säga.Jag och elektronik fungerar inte så bra tillsammans.
Men nu är jag hemma i alla fall. Redo för att dela med mig av lite mysiga saker som hänt. Fast kan börja med en sak som inte var så mysig. I veckan så var jag och handlade med min kära mor. Det var nog den mest frustrerande timmen i mitt liv på väldigt länge. Allt det här med att vara organiserad och lugn, det finns inte. När jag och Angelica handlar så hjälps vi åt och dessutom så är det roligt. Med min mor är det som ett jävla maratonlopp där man inte har något mål. Man bara rusar fram, totalt ovetande vart man är påväg. På den timmen så hann jag leta upp henne 45 gånger och tappa bort henne 162 gånger. Minst.
Nu över till det mysiga. Eller vi kan ta en mycket rolig sak som hänt först haha. Min kära vän Louise fick sitt efterlängtade körkort igår! Det firade vi först med lite pepparkakor och mjölk hemma hos mig och sedan gick vi ner till McDonalds och åt varsin glass. Värt. På riktigt! Så nu får vi allt ut och åka på en massa roadtrips och äventyr. Dock så har vi båda lika dåligt lokalsinne så jag vet inte riktigt vart vi kommer hamna när vi väl bestämmer oss för en liten åktur, men kul är väl det.
Har även klätt granen här hemma och hunnit köpa alla julklappar. Riktigt duktigt av mig måste jag säga. Hade lite panik för att det kändes som att jag verkligen låg efter..men nej. Inte nu längre. Det blev verkligen en riktigt härlig julstämning när vi spelade jullåtar på högsta volym, klädde granen och drack lite glögg efter, förutom att min far bestämde sig för att börja dammsuga mitt upp i allt. Då gick jag faktiskt fram till honom, stängde av dammsugaren, slängde in den i deras sovrum och sa: "SLUTA, du förstör stämningen för helvete. Nu fikar vi". Han blev stumm men gjorde som jag sa.
Pirrar i magen
Ligger här och knaprar på brända mandlar som jag köpte på julmarknaden idag. Svårt att koncentrera mig på vad jag ska skriva när det krasar i hela huvudet. Får nog lägga dom åt sidan en liten stund. Jag är faktiskt ganska amazed över att jag inte är så trött och sliten som jag trodde att jag skulle vara efter jobbet. Jag underskattade kanske min "nej-nu-jävlar" förmåga. Ni vet den förmågan när man vet att nu gäller det och bara kör på och efteråt så känner man sig full av energi istället för helt slut. Eller så kanske jag bara är väldigt övertrött.
Jag har i alla fall haft fyra väldigt bra dagar på jobbet, mycket slit och många skratt som vanligt. Dock så kan jag nästan alla låtar som bandet Starboys spelar under kvällen...t.om. i vilken ordning de kommer. Alla goa gäster sitter där och skrattar så att ögonen tåras och själv går man runt där och tänker "om ca 40 sekunder kommer de börja spela ..... " Låtarna är väldigt roliga och bra så sett men som idag när jag vaknade så började jag nynna på en utav dom det första jag gjorde.(Kände att den informationen var väldigt viktig att få fram)
Idag så var jag, Nathalie, Moa och My iväg till Marieberg för att gå på julmarknad. Så fruktansvärt mysigt var det. Trots att våra kinder och tår frös en aning så kunde jag inte låta bli att värmas av pirret i magen. Ni vet det där pirret i magen när man känner av den riktiga julstämningen. Det blev ett litet "aha-moment" för mig när jag stod där och såg ut över julbelysningen, snön, folkmassan och de söta små stånden där de sålde ekologisk marmelad, hemmagjord sylt, originellt julpynt och massa annat. Jag köpte mina två första julklappar faktiskt. En till farmor och farfar och en till mormor. Jag tackar mina fina vänner för den mysiga dagen :)
Jag vet inte riktigt vad det är med mig och ta kort. Det går inte riktigt ihop ibland. En bild ska ju liksom förmedla känslor och jag kan ju lugnt säga att dessa bilder inte får mig att känna hälften av alla härliga känslor jag kände ikväll. Ett ord = fail.
Jag verkar dessutom ha en förkärlek att ta kort på mat. Fula kort på mat. Ser inte alls gott ut liksom.
Aja, det får duga :)
Så det kan vara.
Jag särskriver. Ingen big deal. Fast ibland kan det bli jobbigt för mig. Inte jobbigt så att jag lägger mig och gråter på golvet och får ångest varje gång jag ska skriva. För jag älskar ju att skriva som ni vet. Men ibland kan jag bli så frustrerad över det att jag inte vet vart jag ska vägen. Tycker ändå att jag blir bättre och bättre på att se skillnad eller vad man säger. (Haha så kommer det säkert finnas med en och annan särskrivning i detta inlägg)
Ta bara som igår. När jag skulle skriva "återigen". Det och "åter igen". För mig gör det ingen skillnad. Det låter ju för fan likadant i huvudet när man tänker det. Eller jaa..man pausar kanske lite i "åter igen"...men man kan ju säga vilket som tycker jag. Det finns dock de som inte tycker det haha. De tycker att särskrivning är ett ytterst allvarligt problem. Det är nog faktiskt då jag blir frustrerad, när jag ska skriva med dom som jag faktiskt vet har ett problem med det. Då blir det ofta att jag överanalyserar varenda sak jag ska skriva och då skiter sig allt ändå. Dock så brukar mina vänner som har problem med särskrivning vara ett undantag. Bryr mig inte så mycket om jag skriver fel, för jag vet att dom gillar mig ändå haha.
Kan faktiskt inte hjälpa att skratta lite åt mig själv ändå. Man måste ju ta det med lite lättsamhet. Har en vän som sa en gång "Alltså, de som särskriver måste vara korkade på något sätt!". Trodde jag skulle skratta ihjäl mig. Jag får väl vara lite korkad då. Jag dör egentligen inte av det.
Jättekul VS Jätte kul = Jättekul har jag lärt mig.
Återigen VS Åter igen = Återigen har jag lärt mig.
Sommarpicknick VS Sommar picknik = Sommarpicknick har jag lärt mig.
Innan så hade jag ingen aning om vad som var rätt eller fel.
Men nu vet ni i alla fall att jag är medveten om mitt lilla problem, men det betyder inte att jag är medveten om när jag skriver fel, så rätta mig gärna om ni har lust. I don't mind :)
Början
Jobbade lunch idag på Nöjes! Tiden gick riktigt fort måste jag säga. Fick trevligt sällskap till stan efter jobbet av David och Jonathan. Trots att vi nästan frös ihjäl så lyckades vi faktiskt att konversera och skratta ett antal gånger medan vi hackade tänder. Jag hade i alla fall en varm halsduk på mig.
Fick med mig Jonathan till Myrorna där vi mötte upp Moa och Nathalie. Sedan så tog vi en mysig fika på Espresso som följdes av lite utforskande i stan. Blev så himla kär i några muggar som fanns på Indiska. Ska köpa hur många som helst efter jul har jag tänkt. Efter det så bestämde vi oss för att äta igen av någon anledning. Burger King fick faktiskt stå för en god liten middag. Jag tackar mina fina vänner för en otroligt härlig kväll. Många skratt blev det :)
Kom hem och duschade länge och varmt. Som en jävla bastu blev det där inne. Hela min kropp kändes som spaghetti efter så jag fick allt sätta på mig myskläderna och slänga mig dramatiskt på sängen. Just då så ringde min vän My och vi pratade i telefon i över en timme. Det var också riktigt mysigt måste jag säga, det är något vi inte har gjort på länge. Det är lite synd att man tar för givet de där små vardagliga sakerna som faktiskt gör en så himla glad och varm i kroppen.
Så nu sitter jag här. Glad och varm i kroppen och ler för mig själv. Precis som det ska vara. Har druckit glögg och ätit peparkakor idag med. Blir irriterad över att jag inte tröttnar på det. Någon gång lär jag ju göra det. Det är bara en tidsfråga...men tills vidare får jag väl försöka finna mig i att jag tycker det är ytterst trevligt att dricka glögg. Det är ett så himla fult ord dock. Glögg. Nej, nu får jag ge mig.
Tror att jag precis bestämde mig för att köpa upp hela inredningsavdelningen på Indiska när jag såg dessa bilder. I mitt timmerhus som jag ska ha i framtiden så kommer jag definitivt ha det så där. Så fruktansvärt mysigt och fint. Speciellt rummet på den sista bilden. Vill liksom bara hoppa in i den och stanna där och dricka chailatte eller te. Dessutom så ska det finnas 1000 olika sorters ljuslyktor i jordnära färger och rökelse som doftar skog eller något annat trevligt. Eller jaa skog..luktar det så trevligt? Ja, det tror jag nog. Annars får det bli något med bär typ.
Fight for what?
Dock så hamnade jag i två små krig med Angelica. Vi hamnar ofta i små krig med varandra där det skjuts fula ord och bombarderas med elaka kommentarer. Självklart så blir vi sams igen efter ett tag, när den ena viftat med den vita flaggan eller när båda inser att de har fel och skakar hand. Idag så var det bara två så fruktansvärt onödiga saker som vi bråkade om. Sure, ofta så är 95% av alla bråk fruktansvärt onödiga när man bråkar med sitt syskon men det här bör faktiskt inte ens vara med. Vi bråkade om ett par hörlurar och vem som skulle ta upp tvätten. Skäms nästan lite för att säga det.. Dock så vet jag att alla där ute som har syskon kanske förstår mig och Angelica.
Det finns faktiskt ingen som kan göra mig så arg som Angelica. Dagens sanning. Hon vet precis hur och vad hon ska göra för att det riktigt ska koka i mig. Oftast så får hon faktiskt skylla sig själv tycker jag eftersom hon är så väl medveten om hur jag blir men ibland så kan jag faktiskt inte hjälpa att tycka lite synd om henne. Hon är ju trots allt min andra hälft. Min syster.
Det värsta med våra krig är nog just det här med kommunikationen under själva kriget. Den funkar verkligen inte. Fast under vilket krig med sitt syskon gör den det? Jag är den som skriker och viftar med armarna och Angelica är den som stirrar och inte rör en fena. Och ingen utav oss vill heller erkänna att vi kanske har fel, Då ska man istället stå och argumenera för något, bara för att.
Syskon krigar. Så är det bara. Det är väl bara vad man krigar om som man kanske borde tänka över. För i slutändan, är det viktigare att ha vunnit ett krig eller stoppat ett innan det brutit ut och kanske gett skador?
Så det här är till dig Angelica..Förlåt mig. Det kanske var dina hörlurar ändå.
<3
Första advent
Det är så sjukt att det är första advent idag. Trots alla julbord. Trots snön. Trots julgardinerna. Trots doften av glögg och julmusiken så nej. Jag har svårt att smälta att det faktiskt snart är jul. Jul som i julgran, julmat och julklappar. Jul som i träff med sina nära och kära, mys under en fäll framför en brasa och en oskyldig kyss under en mistel.
Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske har lyssnat för lite på julmusik? Eller så kanske det inte har kommit ordentligt med snö? När ska man börja känna den där sanna julstämningen egentligen? En månad innan? Två veckor innan? En dag innan? Trots att jag haft mina ögonblick då jag känt lite av den där riktiga julstämningen så har den liksom inte spridit sig i hela kroppen. Den har spridit sig från tårna och upp till knäna typ. Inte längre.
Vid lucia. Då tror jag faktiskt att den kommer sprida sig lite längre. Upp till magen tror jag, så att det blir det där lilla förväntansfulla pirret. Att något är på gång. Det är så mysigt med lucia. Alla är så fina i sina vita skrudar, speciellt killarna. De står där med sina strutar bredvid tärnorna och alla sjunger precis samma låtar som året innan. Så himla knepigt ändå att ingen har blivit trött på låtarna. Fast kanske skulle bli ett himla liv om någon bestämde sig för att modernisera eller skriva nya låtar till lucia. Det skulle nog bara bli en massa techno eller raplåtar. Usch nej. Då lyssnar jag hellre på samma låtar tills jag dör. Lucia är ju trots allt bara en gång om året.
Julstämningen som spred sig från tårna och upp till mina knän kom som sagt när mamma hängde upp julgardiner i köksfönstret och satte upp julstjärnor i mitt och Angelicas rum. Förutom att vi lyssnade på julmusik under middagen så drack vi även glögg och åt pepparkakor som jag sprang iväg till affären och fixade. Det var ganska uppfriskande att vara ute när det var -10 grader. Det kändes som -30. Dock så var det värt besväret :)
Långa nätter
Vet inte riktigt vad jag ska börja med att skriva. Känns så slött att inte ha någon fin inledning när jag inte har bloggat på några dagar, men ni vet ju också anledningen. Jobb :) Det har varit tre stressiga men otroligt roliga dagar. Spring hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Kaos ena stunden, lugnt andra stunden. Som en bergochdalbana. Fast det är ju så livet är. Som en bergochdalbana. I slutändan så är det de fina stunderna man minns och att det är de stunderna som faktiskt är värt allt slit :) Så nu är det bara att ladda om på nytt för på onsdag-lördag, så är det åter igen dags för julbord.
Det blir en liten mindfuck måste jag säga när man jobbar helger. Man själv är så taggad på att jobba som att det är vilken dag som helst, så ser man att många vänner/bekanta skriver: "Tagga helg nu då, myyyyysaa" eller "Utgång ikväll med de bästa!" osv, så kommer man själv där: "Jobba bliiiiiiiiir". Haha. Man tänker inte direkt på att det är helg förrän man ser de där inläggen. Dock så är jag fullständigt tillfreds oavsett vilka dagar jag jobbar när det kommer till mitt jobb som sagt,så jag klagar inte :)
Tyvärr så har jag inte direkt någon bra bild att lägga upp till detta inlägg. Så det får bli lite sådär halvtråkigt.
Eller jaa..jag kan ju alltid lägga upp ett kort på Aramis när han sitter och väntar på att någon ska ge honom mat fast han redan har mat. Han är så konstig att jag blir frustrerad.
