Halloween
Nu är det ju faktiskt så att det har varit Halloween, en utav mina favorit högtider som ni redan vet! Hade en otroligt härlig kväll med mina vänner :) Det var en sådan härlig stämning och alla var så himla coola i sina outfits. Fick lite Backstreet Boys - Larger Than Life känsla, på dansgolvet. Den musikvideon liksom.
Så nu kommer det lite bilder sen i fredags :)
Little time
Egentligen vill jag inte be om ursäkt för att jag inte bloggat på några dagar men jag gör det ändå.
Både till er och mig sjäv.
Bloggen är precis som en ventil för mig. Så fort jag inte får skriva av mig så blir det snabbt massa skit i ventilen. Både bra och dålig skit såklart. Men för mycket. Av allt. Tankar. Känslor. Men ibland måste jag andas. Tänka. Känna. I lugn och ro. Försöka vara min egen ventil. Försöka rensa bort skiten och kanske byta det lite trasiga, slitna filtret på egen hand.
När jag skriver så stannar det ju kvar där. Mina "gamla" tankar och känslor kan nu bytas ut mot nya. Utan att det blir stopp. För skitigt. För fullt.
Dock så skulle det ge mig samma känsla av lättsamhet om jag skrev det på ett dokument...men det är just det här med att dela med sig. Det fina. Det fula. Det tråkiga. Det roliga.
Allt det vill jag ju dela med mig. Med er. Till er. För er. Det är som att prata ut inför en grupp människor där allas namn är Anonym.
Och om ni frågar mig så är det oerhört skrämmande men samtidigt så jävla befriande.
Future
Någon gång i framtiden så vill jag verkligen flytta in i ett stort fint timmerhus. Det skulle verkligen vara hemma för mig. Gärna lite avskilt från stan så att man kan få den lugn och ro man behöver. Få vara nära naturen. Leva. Här och nu.
Det känns som att alla har så bråttom med allt inne i stan. Saker ska fixas hit och dit, massa möten som ska bokas, tider som ska passas.. (kanske för att jag själv bor i stan. Alltid ett himla tempo ska jag säga er) Inte för att det är något fel med lite tempo, det får det allt vara, men det är när tempot blir till stress som det blir fel. Man ska inte stressa tycker jag. Då hinner man nästan aldrig stanna upp och njuta av sin tillvaro. Njuta av det enkla i livet, verkligen se alla detaljer runt omkring en. Det blir som att allt bara rusar förbi och man själv inte riktigt hinner med.
Det är därför man ska bo i ett timmerhus. Ingen stress. Bara mysigt. Man skulle hinna med så mycket mer känns det som. Om alla "måsten" och krav försvann. I alla fall för en stund. I alla fall i sitt timmerhus.
Då kan man sitta under en fäll med en kopp te och känna värmen från braskaminen och höra elden spraka och bara vara.Det skulle jag kalla livet
Då kan man sitta under en fäll med en kopp te och känna värmen från braskaminen och höra elden spraka och bara vara.Det skulle jag kalla livet
.
Good old days
Följde med Angelica till Lillerudsgymnasiet för att hon skulle prata med en utav hennes tidigare lärare. Jag kunde samtidigt njuta av den härliga känslan av att ha naturen nära, träffa djuren och få lera under skorna.
Kom hem och pysslade med lite smågrejer. Så som kläder tills på fredag, städade mitt rum, hjälpte pappa med maten. Var även ute och sprang en sväng. Det är så himla härligt att bli rosig om kinderna och andfådd. Man verkligen är i nuet just då. Musiken som överröstar ens tankar. Hjärtat som slår i takt till ens steg. Den friska luften som fyller ens lungor, frihetoooch där sätter vi stopp för det djupa. För tillfället i alla fall känner jag :)
Saknad
Det är faktiskt så att min morfar skulle ha fyllt 77 år idag :) Han var en sådan glad, klok, tokig och underbar människa. Han var allt och lite till.
Det är både med smärta och med glädje som man tänker tillbaka på någon som inte finns med en på jorden längre. När någon försvinner ur ens liv permanent så skapar det sår. Som blir till ärr. Permanenta ärr. I hjärtat. I själen.
Det är just därför det här med minnet är så bra. För minnen försvinner aldrig. Inte de viktiga. Inte de som betyder något. Det är lite som en film som kan kan spela upp i huvudet när man vill. Trycka på paus när man vill få tid att tänka. Spela i slow-motion för att verkligen lägga märke till alla detaljer. Snabbspola det som gör ont.
I min och morfars film finns det oändligt många scener. Scener som får mig att skratta. Scener som får mig att gråta. Scener som alltid tycks lära mig något nytt och scener som tar mig tillbaka till det förflutna.
Här är en text som jag har skrivit om sorg. Säger text för vet inte riktigt om man kan kalla det dikt..:)
Sorg
En sekund och allt är förändrat. En sekund men det känns som flera år. En sekund som aldrig kommer tillbaka. I just den sekunden är det viktigt att:
1. Andas
2. Låt det sjunka in
3. Känn efter
Att förlora någon nära känns som att förlora en del av sig själv. Som att en bit rycks bort och ärret som blir kvar fortfarande gör ont när man rör vid det. Så det är okej att känna.
4. Släpp ut det
5. Prata
6. Bearbeta
Gråt, skrik, sparka. Gör vad du vill för att hjärtat ska kännas lättare för stunden. För att hålla tillbaka känslorna blir som en stor klump i magen, så släpp ut det.
7. Sakna
Det är viktigt att få sakna, att kunna sakna och låta sig själv sakna någon. Trots att det känns som att du blir svagare så kommer det istället stärka dig inifrån och ut. Det kommer bli bra.
8. Le
För att det är du värd. Du är värd att känna glädje i sorgen också. Personen kommer alltid finnas i ditt hjärta, så om det känns svårt att le för dig själv le för personen.
Slow down
Var även och handlade med min far idag! Direkt när jag kom in i butiken så möttes jag av färgerna vitt och rött överallt. Jul. Julgranar, jultomtar, julkulor...det var oändligt mycket jul. Nu?
Fine. Det är i slutet av oktober, snart november men kan det inte få vara Halloween först. Är ju så himla taggad på det. Ska jag gå och bli taggad på jul nu också? En sak i taget tack!
Fine. Det är i slutet av oktober, snart november men kan det inte få vara Halloween först. Är ju så himla taggad på det. Ska jag gå och bli taggad på jul nu också? En sak i taget tack!
Nu blev jag faktiskt väldigt taggad på jul bara för det. På hela vintergrejen liksom. Åka skidor, åka skridskor, grilla korv utomhus, ha stora mysiga sjalar och gulliga stickade vantar, ta en härlig promenad hand i hand med någon man tycker om, köpa julklappar, dricka chailatte, baka pepparkakor...Åh! Listan kan göras oändlig.
Damn it. Det här var ju inte så bra. Får försöka hålla mig tills Halloween är över. Då kan jag tänka på julen ordentligt.
(Kunde inte hjälpa att ta två favoriter i repris från förra vintern)
Running
Käkade lunch med Louise på Café Klaras. Åt sallad. Skaldjurssallad. Det är inte ofta det händer ärligt talat. Är inte direkt en "sallad-människa". Är faktiskt mer en "husmanskost-människa" Ni vet en sådan som föredrar korv med bröd framför ugnsgratinerad lax med rotfrukter typ.
Louise vägrade att vara med på en bild, så ni får en bild på min sallad istället. Riktigt fräsch om ni frågar mig.
Efter den fräscha lunchen bestämde vi oss för att ta en liten tur på stan! Louise fick sig en fin tröja och jag fick mig en fin tröja. Inte speciellt detaljerat beskrivet kanske. Min tröja var svart och Louises var senapsgul. Som min vägg typ. Fast tycker att "sand flower" är en mycket vackrare beskrivning av den färgen. Så hennes tröja var i färgen "sand flower". Enough said.
Följde även med Elin på en lägenhetsvisning. En tvåa som vi hoppas starkt på att hon får :) Väldigt, väldigt fin var den. Efter lägenhetsvisningen så tog vi en liten snabb promenad runt Marieberg och trots att kylan bet lite i mina kinder så var det väldigt skönt!
Tonight
Kvällen har jag spenderat i min fotölj framför filmen En Shopaholics Bekännelser med myskläderna på, den gröna filten över mig, tända ljus och en skål med chips som blev över sedan igår!
Nu är det inte mer än typ 40 minuter kvar tills min "riddare i nöden" kommer. Hennes rustning som består av tjusiga klänningar och skor från Louis Vuitton får en ibland att bli lite rädd för hennes kvinnliga styrka! Tror att jag är lite besatt. Vet inte riktigt om jag ser det som något bra eller dåligt?
Tänkte att jag under tiden kunde klämma in ett eller flera inlägg..det uppskattar ni va? :)
Vet inte varför bilden blev så...suddig? Aja, gav ju faktiskt en ännu mysigare feeling,
(Ekologiska chips. Pluspoäng till mig)
Today
Känner mig lite lost just nu faktiskt! Mitt huvud befinner sig i viloläge tror jag. Har gått hem för dagen. Stämplat ut. Står på OFF. Ja ni fattar!
Det är lite konstigt för egentligen har jag inte gjort någonting speciellt ansträngande idag. Var till Biblioteket och lånade två böcker om film, kom hem, sökte några jobb, träffade Elin en sväng, kom hem igen, sökte ett antal mer jobb än tidigare. Först i Karlstad och sedan i Göteborg.
Mina planer har en tendens till att förändras ganska ofta faktiskt. Både på gott och ont förstås!
Det som var min plan: Vara kvar i Karlstad till januari för att sedan åka som Au Pair i sex månader til England, komma hem och söka till Molkom Folkhögskola runt augusti. (hade funderingar på att åka till Norge också innan jag bestämde mig)
Det som är min plan nu: Vara kvar i Karlstad fram till december och i januari (kan bli tidigare, kan bli senare)försöka komma till Göteborg för att jobba och bo där i 6 månader. Sedan efter det åka som Au Pair i sex månader till England. Så att jag nästa år kan söka in till Molkoms Folkhögskola.
Anledningen till min ändring känner jag att jag kan ta en annan gång. Det blir för invecklat och jobbigt för ett att läsa känner jag. Jag själv blir lite förvirrad faktiskt när jag tittar på det jag skrivit. Dessutom så kanske mina planer hinner ändras? Who knows?
Det som nog gjorde att min hjärna ställde sig på OFF tror jag berodde på mitt alldeles för intensivt kisande mot datorn med tre cm avstånd mellan mina ögon och skärmen (mina ögon har äntligen blivit bra men det kändes lite ovant att ha linser) och fighten som jag hade med vår skrivare. Den bestämde sig för att "Papperstrassel" var det bästa den kunde åstadkomma när jag skulle skriva ut några papper. Dessutom var det inte ett papper som fastnade utan säkert tio åt gången. Otroligt frustrerande.
Här ser ni även lite hur mitt hår blev. Mörkt. Fint.
Deep
Jag får ju kanske inte glömma att vara lite djup mitt i allt det lättsamma och glada!
Tänkte att jag kunde lägga ut ytterligare två dikter som är från detta år :)
Står på mina knän
Kommer jag orka resa mig upp?
Allt bara snurrar, snurrar och snurrar
Händerna visar spår av asfaltens naglar som klöst mig
Jag står på mina knän
Mina knän värker men mina fötter tycks ha det skönt
De slipper hålla balansen, slipper tänka på att ta ett steg i taget
Mina knän värker men ändå så vilar de kvar i asfaltens händer
Kommer jag orka resa mig upp?
Din sol
Jag vill vara din sol
Jag vill vara den som värmer ditt hjärta när det känns fruset
Jag vill vara den som värmer din kind och gör den het och röd av värmen
Sprida värmen vidare i din kropp och ge dig fjärilar i magen
Sprida värmen upp till dina läppar så att de brister ut i ett skratt
Jag vill vara den som skyddar dig mot skuggan, mot det som är mörkt
Jag vill vara den som får dig att vakna leende på morgonen
Vara den som alltid finns där trots att du inte alltid ser det
Jag vill vara din sol
Jag måste säga att dikten Din sol är en utav de gladare dikterna som jag har skrivit eller vad man ska säga. Blir så himla glad av den, lite pirrig i magen typ. Jag tycker faktiskt det är mer utmanande att kunna skriva en ren och fin dikt baserad på endast glädje än typ "ont i hjärtat" dikter. Kanske låter lite konstigt, jag vet inte. Känns bara som att det alltid är lättare att skriva om det som gör ont än det som får en att bli glad. Just därför är jag ganska nöjd med Din sol, det var lite dit jag ville komma :)
Sunday
Trots att det var mulet ute idag så bestämde jag mig för att ta en liten promenad ute i naturen. Var först en sväng till stan och köpte hårfärg. Som jag nämnde igår så blir jag trött på mitt hår ganska fort så bestämde mig för att färga hela håret mörkrött. Goodbye dip-dye!
Det var också så att i torsdags så solade jag solarium för första gången i mitt liv. Det var kul. Tills mina ögon blev helt störda. Tror ni inte att jag solade med linser...utan ögonskydd? Fruktansvärt korkat av mig. Orutin kan man också säga....Så hela helgen har jag fått gått i mina glasögon. Det är inte det att jag inte tycker glasögon är fint, för det är det..men inte mina glasögon. Dessutom så blir mitt synfält som att man skulle titta i en kikare. Det känns som det i alla fall!
Men tillbaka till promenaden. Bestämde mig för att gå min älskade naturstig på 3 km i mina vanliga kläder (brukar annars springa och då har jag faktiskt på mig träningskläder) och vanliga boots. Ingen bra idé.
Regnet öste ner, det var lera överallt och där staplade jag fram med mitt "kikar-synfält" och dåliga skor. Efter ett tag så slutade jag försöka akta mig för pölar och lera, utan marscherade rakt igenom hela skiten.
Dock så kan jag faktiskt påstå att det var en uppfriskande promenad trots allt.
Regnet öste ner, det var lera överallt och där staplade jag fram med mitt "kikar-synfält" och dåliga skor. Efter ett tag så slutade jag försöka akta mig för pölar och lera, utan marscherade rakt igenom hela skiten.
Dock så kan jag faktiskt påstå att det var en uppfriskande promenad trots allt.
Efter promenaden så kom My hem till Familjen Falkensvärd för att bli firad av mamma och pappa eftersom hon har fyllt år (dom är typ en månad sena..bra jobbat) Vi bestämde oss för att baka lite chokladbollar och köpte dessutom chips och dipp. Vi myste sedan ner oss i soffan och tittade på Solsidan :)
Halloween
Åh! Även om det är ungefär en vecka kvar så längtar jag ihjäl mig. Jag vill att det ska vara fredag den 26 nu, nu, nu! För då är det Halloween. Jag älskar Halloween av någon anledning! Allt är så mystiskt, läskigt, äckligt, spännande och mysigt på samma gång.
Känner mig som ett barn på julafton när alla affärer plockar fram små ljuslyktor i form av pumpor, plastskelett, spindelnät, coolt smink och massor av roliga dräkter. Kan gå i flera timmar och bara titta och le.
Jag undrar hur det kommer bli när jag får barn. Kommer bli overexcited och ta hundra kort på dem innan de går ut på "bus eller godis" i sina små gulliga dräkter. Haha gud.
Det är ju faktiskt så att man kan klä ut sig eller vad man säger, nästa fredag. På ett coolt sätt alltså. Vet inte riktigt om jag är så mycket för när det gäller alla de där sexiga dräkterna. Inget illa menat mot dem som väljer att ha sådana kläder, you go girl...typ. Jag själv vill bara inte gå i sådana kläder. Inte offentligt i alla fall. Kanske i sängkammaren? Haha.. nu blev det barnförbjudet och väldigt inappropriate. Förlåt!! Fast lite skämt tål ni allt.
Jag kommer nog att vara en zombie. En cool zombie såklart. En snygg zombie om det nu går. Inte ful. Inte som dom i alla äckliga filmer med halva hjärnan synlig typ.
Njaaaa...Don't think so ärligt talat.
Titta här istället. Mycket mer attraktivt, eller hur?..Vill nog inte ha så mycket klet runt munnen men jag hade dött för att få ha sådana linser. Skitcoolt..men det finns inga sådana linser med min styrka :(
Men jag klarar mig utan. Är cool ändå.
Men jag klarar mig utan. Är cool ändå.
Happy Times
Har haft en skön kväll med Malin, Louise och Tobias! :) Tyvärr så glömde jag faktiskt att ta ett fint gruppkort på mina vänner så det får bli en bild på en godispåse istället. Värt.
(Inte ens något gott godis liksom)
Min kusin skickade faktiskt denna bild för ett par dagar sedan och jag tror att jag skrattade ihjäl mig. Tårarna rann. Jag säger som hon sa: Definitionen av intet ont anande. (och beviset på att jag faktiskt redan var galen som barn)
Vet egentligen inte varför jag fick sådan lust att dela med mig av denna information/bild men ett gott skratt har ju ingen dött av!
Look Back
Är ganska sliten sedan igår. Jag, Nathalie, My och Angelica satt i säkert 4 timmar och hade en het debatt om vad vi kan tänka oss att göra på nyår. Allt från en weekend i England till att åka skidor i Åre fanns med på listan.
Resultatet blev ingenting. Vi kom nog fram till att är man 19-20 år så får både Åres mysiga stugor och Englands pubar vänta ett tag till.
Resultatet blev ingenting. Vi kom nog fram till att är man 19-20 år så får både Åres mysiga stugor och Englands pubar vänta ett tag till.
Hittade två gamla bilder på mig om ni vill veta. En med mina fina dreads och en med mina fina flätor på.
Saknar både dreadsen och flätorna faktiskt. Jag älskar min dip-dye som jag har nu men tyvärr så blir jag trött rätt fort på mitt hår. Om jag fick välja så skulle jag vilja göra något nytt varje vecka, men det funkar kanske inte riktigt så :) Just nu vill jag faktiskt ha hela mitt hår mörkbrunt och att det ska växa typ fem cm.
(Älskar att jag har samma pose....)
A Moment
Idag är det fredag och vi alla vet att fredagar är lika med Suit Up.
Så idag blev det svarta byxor, vit skjorta och kavaj. Stilig kvinna minnsan.
Efter att ha varit hos min jobbcoach fick jag en otroligt stor lust att bara gå ut och ta lite fina bilder. Se ifall jag kunde få fram några känslor. Fånga ett moment. Få fram det där "lilla extra". Så jag lånade mammas och pappas systemkamera.
Här är några av bilderna jag tog :)
Perspektiv
Efter att ha läst och tagit en paus ifrån allt så kände jag mig lite rastlös. Är så fruktansvärt dålig på att komma på saker att göra på kvällarna ärligt talat. Det blir mest datorn eller TV:n..men det blir så tråkigt i längden. Ibland vill man ju vara lite kreativ och göra något nytt och spännande.
Inte för att lägga sig på mattan var något kreativt och nytt men det var skönt.
Min mamma kom in när jag låg där, platt som en pannkaka och såg ut som en strandad val. Hon tittade på mig, log lite snabbt och gick ut. Tror hon börjar förstå att för mig, så är min matta väldigt speciell. Lite som med böcker och dikterna. Lite som terapi helt enkelt.
Man ser ju allt från ett annat perspektiv, bokstavligen. Man ligger där helt avslappnad och är ful. Jävligt ful om jag ska vara riktigt ärlig men det får man vara ibland.
Jag ger er tipset, som jag gett till många: Lägg er på en matta när ni vill ha lite perspektiv på saker och ting och för att det faktiskt är skönt. I'ts worth it. I promise.
Just nu vill jag egentligen att timmarna ska gå fort så att klockan kan slå 00.00 så att jag kan bli alldeles pirrig, glad i hela kroppen och känna den där hjärtknipande längtan av att det finns så mycket mer. Sex and The City går ju på TV:n då!
Ja, det här är då mitt perspektiv under matt-terapin.
Här har ni två stycken som lyssnar på mina kloka ord.
Och här har vi då Carrie. Kvinnan. Förebilden. Drömmen.
Paus
Vaknade vid halv 10 hos My ,efter att ha legat uppe på varandra med lite för många kuddar i en alldeles för liten säng så kändes det som att jag varit med om sju svåra år, men det är för mysigt att sova med någon för att jag egentligen ska kunna klaga.
Tog bilen till jobbet och fick under de 30 minuterna träna på att köra när det är dåligt väder, hitta knappen till vindrutetorkarna och få dem att vifta fram och tillbaka i normal takt samt köra om för första gången i mitt liv. Det var inte så kul som jag trodde. Hade förväntat mig att spänningen skulle vara som i Mission Impossible och att jag skulle vara lika cool som Tom Cruise. Det var jag inte.
Men det gick bra, jag lever ju....!
Bestämde mig efter jobbet att vrida upp mysfaktorn hemma och tände både ljus och lite lampor här och var. Satte mig i soffan, drog filten över mig och gosade ner mig med Avig Maria av Mia Skäringer.
Det är något speciellt med att läsa en bok.
Man slutar tänka.Man slutar känna. Man känner någon annans känslor och tänker någon annans tankar istället. Det är så skönt att slippa leka detektiv och försöka hitta ledtrådar till varför man känner som man gör, varför man tänker som man gör osv. Man slipper ta fram förstoringsglaset för att gå till botten med allt.
Man bara läser. Följer orden, meningarna, handlingen. Trycker på paus. I alla fall för en stund.
Man bara läser. Följer orden, meningarna, handlingen. Trycker på paus. I alla fall för en stund.
Best
Efter att ha skippat rollen som husmor med allt bakande och gullegull så bytte jag faktiskt ut klänningen mot vanliga byxor och en virkad tröja, om vi ska vara lite detaljerade :)
Sitter faktiskt hos min kära vän My nu, uppkurad i en träfotölj med tända ljus.Tog bilen hit, i mörkret. Att köra bil i mörker är inte riktigt min grej. Vetenskapen om att en galen mördare kan lura i baksätet är inte direkt tillfredställande,,.men jag klarade mig hit. Hallelujah!
Ska sova här inatt med tanke på att hon inte börjar skolan förrän klockan 13.00. Ska faktiskt själv bege mig till Kil och avverka några timmar jobb imorgon mellan 12.15 - 15.00 om ni vill veta, Det är i alla fall något.
Om ni ursäktar oss nu så ska vi faktiskt ha flera djupa konversationer om bland annat livets menings innan klockan slagit 00.00 so we better get going!
Housewife
Det är synd att det ska vara så dåligt väder, även om jag vet att det hör till hösten och allt..men alla fina, sprakande färger i gult, rött och orange tycker inte jag ska blötas ner av det sunkiga regnet. Det ska vara sol och klar himmel. Punkt slut. Lite svårt att styra vädret dock..
Bestämde mig för att ha klänning idag. Egentligen vet jag inte om klänningar och jag går ihop, känns så gullegulligt.. men jag tycker faktiskt att det kan vara fint att ha ibland. :) Så det blev en svart kortärmad klänning med vita prickar på. Kan ju säga att jag blev lite chockad av min egen söthet när jag tittade mig själv i spegeln. My God.
Har dessutom en bandana runt mitt lilla huvud. Insåg för en stund sedan att med klänningen till så känner jag mig lite som en husmor..vad hemskt?! Eller kanske inte hemskt..men fel. Fel för mig!
Meeen jag tänkte att jag kan gå all in i rollen ändå och bakade lite bröd eftersom jag ändå inte hade något annat för mig. Hade jag förkläde på mig undrar ni nu kanske? För det, hade jag. Ett som jag har sytt själv. När jag gick i sjunde klass. Det är blommigt...med vit spets lite här och var. Vet inte vad som händer.
Dagbok
Det är ju faktiskt så, för er som inte vet så skriver jag. Dikter. :)
Jag skriver mycket annat också men att skriva dikter för mig är lite som att gå i terapi. Istället för att prata ut, så skriver jag ut kan man säga.. lite skämt åsido. Det är som en dagbok där man får läsa mellan raderna bland vackra och ibland lite sorgsna ord.
Just det här med dikter började jag väl med "på riktigt" för ungefär ett år sedan. På min gymnasieskola har de något som kallas för Poesifestivalen varje år.
Förra året så kunde man lämna in bidrag i form av bilder, dikter mm som sedan skulle bli en liten fin bok som kunde läsas av de som ville. Så jag valde att lämna in några av mina dikter, bara på kul.
De poeter som gästade Poesifestivalen kunde även välja ut sina favoritdikter och allt slutade med att en utav dem valde en utav mina dikter :)
Förstår ni hur glad jag var då? Obeskrivligt glad.
Nog skrivet av mig. Nu får ni läsa en del av mina dikter...:)
(tyvärr) så är dom ganska långa, hoppas att ni orkar läsa dem.
Säg det bara rakt ut
Säg det bara rakt ut
Strunta i konsekvenserna
Strunta i konsekvenserna
Säg det bara rakt ut
Högt så att alla hör, högt så att du berör
Högt så att alla hör, högt så att du berör
Varför vänta, varför undra?
Svaret får du rakt ut
Strunta i sanningen
Strunta i sanningen
Strunta i att det faktiskt blir konsekvenser
Strunta i att det faktiskt kan göra ont
För det går över
När du väl säger det rakt ut
När du väl säger det rakt ut
Så säg det bara
(Från förra årret)
Pussel
Likt ett pussel
Flera tusen känslor som blandas, sätts ihop och bildar: Något där
Ändå, så många outtalade ord, så många meningar som inte bildats
Likt två pusselbitar
Som egentligen inte ska passa ihop
Men det finns något där, som får dem att matcha varandras konturer och linjer
Likt en pusselbit
Passar du in någonstans hos mig, i mitt pussel
Hur jag än vrider och vänder på allting
Så finns det något där
Något som gör att helheten blir så mycket vackrare
Så mycket vackrare än de lite trasiga bitarna var för sig
Tomt Papper
Som att ord aldrig formats, som att ord aldrig sades
Som att de orden aldrig blev till meningar, som att meningar aldrig sades
Som att det vi skrev aldrig skrevs med bläck, att alla ord som stod på pappret bara försvann
Som att orden förändrades till utropstecken och sen till frågetecken
Stora frågetecken som ännu inte är besvarade
Stora utropstecken som ännu inte är sedda
Som att allt blåste bort för att de inte hade någon mening, någon tyngd
Som att de bara blåste bort och hamnade i någon hög på marken
En hög där bokstäverna än ligger tunna och slitna
En hög där alla ord och meningar kan samlas ihop till ett ord: Kaos
Det där kaoset är ingenting annat än fult och trasigt
Ett enda ord som har blandats av så många andra ord
Ord som en gång var vackra, ödmjuka och härliga
Som smekte mina kinder, som pirrade i kroppen
Som gav mig leenden och rysningar
Ord som nu står på ett tomt papper
Slow Motion
Plötsligt så var du där. Mitt i allt
Det var som att tiden spolats fram utan mitt vetande men helt plötsligt valt att stanna upp och trycka på pausknappen
Och i just den sekunden när tiden stannade var det som att luften gick ur mig, som att jag fick ett slag rakt i magen och tvingades att andas ett andetag i taget
Det var som att din blick var anledningen till tidens plötsliga slag
Som att slaget sa:
”Vänta lite här nu, varför så bråttom?”
”Det finns så mycket att känna!”
Jag trodde jag såg. Såg allt som var runt omkring mig. Klart, tydligt och levande
Men det mesta var bara en massa intryck som fångades i ögonblick för att sedan försvinna lika fort som de kom
Det där slaget i magen har satt sina spår
Tiden går smärtsamt men underbart långsamt nu
Som för att tvinga mig att känna allt jag inte trodde jag kunde känna
För plötsligt så var du där. Mitt i allt
(Från i år)
Something More
Har ni någonsin fått känslan av att livet kan, eller är så mycket mer än bara sova, äta, jobba osv..?
Det känns som att det finns så mycket mer än bara det. Eller nej, inte känns..jag vet att det finns så mycket mer.
Det känns som att det finns så mycket mer än bara det. Eller nej, inte känns..jag vet att det finns så mycket mer.
Jag har ingen lust att gå genom livet och bara vara. Visst är det skönt att bara vara ibland men jag vill göra saker. Som har en verklig betydelse. Något som förändrar. Något som ger ett avtryck.Vi alla har säkert dom drömmarna, att göra något meningsfullt.
Det svåra brukar ofta vara att faktiskt göra det man drömmer om, att faktiskt göra en verklig skillnad. Att t.ex. hjälpa människor i fattiga länder med boende, mat, och sjukvård, ge hemlösa djur vård och ett riktigt hem, att rädda en regnskog och alla dess utrotningshotade arter och skänka miljontals pengar till behövande organisationer är bara några få saker som jag gärna skulle vilja göra. Det är sånt som skulle få mig att känna att jag gjort något meningsfullt.
Men man kanske får börja med de små sakerna först. Som att kanske jobba på Röda Korset, bli världsförälder, ta cykeln till jobbet och sopsortera ordentligt.Det gör faktiskt också en (minimal) skillnad.
Så om ni ursäktar mig så ska jag ta cykeln istället för bilen till Biblioteket. You got to start somewhere. I just did.
Things
Jag har tänkt mycket på det här med karma. Att när man gör något bra så lönar det sig på något sätt och om man gjort något dåligt så får man betala för det. Nu vet jag mycket väl att min förklaring kan ha varit den sämsta i världshistorien men jag är faktiskt lite trött. Ni kan faktiskt googla det.
Jag tror nog på karma. Eller jag tror på karma. Punkt slut. Det och kärlek.
Det låter så himla lame, som taget ur en romantisk dramafilm som man bara vill spy av men ja, jag tror på att kärlek kan få en att göra nästan vad som helst och jag tror på att om man gör en god gärning så får man tillbaka det på något sätt.
Sedan så tror jag på mycket annat också men jag kände att just de här två sakerna ville jag få fram av någon anledning. Tror egentligen att jag borde sova nu, börjar svamla för mycket!
Godnatt!
Take a look
Känner för att lägga upp lite bilder som jag tagit under de senaste månaderna som gått. Om ni vill veta så jobbar jag fortfarande i Kil, har fått anställning på Nöjesfabriken och funderar seriöst på att åka till England i januari för att vara borta i ca 6 månader. Te, underbar accent, mysiga små caféer, fina byggnader osv, lockar ganska mycket kan jag säga.
Gjorde ett intressetest för några dagar sedan för att se vad jag passar som, yrkesmässigt sätt. Jag kan tydligen bli allt från konservator till inredningsarkitekt. Jag vet verkligen inte vad jag vill arbeta som/med i framtiden. Något med natur? Film? Barn? Några tips?
Annars är väl allt som vanligt. Jag tänker lite mer än vad som är sunt, känner lite mer än vad som är sunt men vad fan gör det? Man lever bara en gång, ska det va, så ska det va.
Aja, nog med prat. Nu blir det bilder
.
Little too much
Det är så konstigt. Det som har med de så kallade känslorna som vi alla har.
"När en känsla uppstår hos en individ är det som en psykisk reaktion på något som föregått. Det är alltså alltid en händelse av något slag som utlöser en känsla" säger Wikipedia att en känsla är.
Min lärare på gymnasiet lärde mig att man inte ska lita på Wikipedia. Man ska försöka hitta en så trovärdig källa som möjligt. Inte en sekundär eller vad man nu kallar dom. Det låter så monotont och platt, den där beskrivningen. En känsla är så mycket mer. En känsla går sällan att beskriva i ord.
Så går man här, dag ut och dag in och känner, en jävla massa känslor ärligt talat. Överkänslig, underkänslig, lite lagom känslig, inte alls känslig. Av någon anledning så ska det finnas ord för hur känslig man tror att man är. I grund och botten så tror jag att vi alla är lika känsliga. Lika fucked up och galet blödiga. Det är hur mycket man visar det som är skillnaden.
Jag tycker att känslor är bra. Det är vackert. Det är fult. Det är så man uttrycker sig. Det är så jag uttrycker mig
Så var aldrig rädd för att känna.
"När en känsla uppstår hos en individ är det som en psykisk reaktion på något som föregått. Det är alltså alltid en händelse av något slag som utlöser en känsla" säger Wikipedia att en känsla är.
Min lärare på gymnasiet lärde mig att man inte ska lita på Wikipedia. Man ska försöka hitta en så trovärdig källa som möjligt. Inte en sekundär eller vad man nu kallar dom. Det låter så monotont och platt, den där beskrivningen. En känsla är så mycket mer. En känsla går sällan att beskriva i ord.
Så går man här, dag ut och dag in och känner, en jävla massa känslor ärligt talat. Överkänslig, underkänslig, lite lagom känslig, inte alls känslig. Av någon anledning så ska det finnas ord för hur känslig man tror att man är. I grund och botten så tror jag att vi alla är lika känsliga. Lika fucked up och galet blödiga. Det är hur mycket man visar det som är skillnaden.
Jag tycker att känslor är bra. Det är vackert. Det är fult. Det är så man uttrycker sig. Det är så jag uttrycker mig
Så var aldrig rädd för att känna.
