Det är faktiskt så att min morfar skulle ha fyllt 77 år idag :) Han var en sådan glad, klok, tokig och underbar människa. Han var allt och lite till.
Det är både med smärta och med glädje som man tänker tillbaka på någon som inte finns med en på jorden längre. När någon försvinner ur ens liv permanent så skapar det sår. Som blir till ärr. Permanenta ärr. I hjärtat. I själen.
Det är just därför det här med minnet är så bra. För minnen försvinner aldrig. Inte de viktiga. Inte de som betyder något. Det är lite som en film som kan kan spela upp i huvudet när man vill. Trycka på paus när man vill få tid att tänka. Spela i slow-motion för att verkligen lägga märke till alla detaljer. Snabbspola det som gör ont.
I min och morfars film finns det oändligt många scener. Scener som får mig att skratta. Scener som får mig att gråta. Scener som alltid tycks lära mig något nytt och scener som tar mig tillbaka till det förflutna.
Här är en text som jag har skrivit om sorg. Säger text för vet inte riktigt om man kan kalla det dikt..:)
Sorg
En sekund och allt är förändrat. En sekund men det känns som flera år. En sekund som aldrig kommer tillbaka. I just den sekunden är det viktigt att:
1. Andas
2. Låt det sjunka in
3. Känn efter
Att förlora någon nära känns som att förlora en del av sig själv. Som att en bit rycks bort och ärret som blir kvar fortfarande gör ont när man rör vid det. Så det är okej att känna.
4. Släpp ut det
5. Prata
6. Bearbeta
Gråt, skrik, sparka. Gör vad du vill för att hjärtat ska kännas lättare för stunden. För att hålla tillbaka känslorna blir som en stor klump i magen, så släpp ut det.
7. Sakna
Det är viktigt att få sakna, att kunna sakna och låta sig själv sakna någon. Trots att det känns som att du blir svagare så kommer det istället stärka dig inifrån och ut. Det kommer bli bra.
8. Le
För att det är du värd. Du är värd att känna glädje i sorgen också. Personen kommer alltid finnas i ditt hjärta, så om det känns svårt att le för dig själv le för personen.
