efalkensvard -

Dagbok

publicerat 16 Oct, kl. 01.22 i Allmänt

Det är ju faktiskt så, för er som inte vet så skriver jag. Dikter. :)

Jag skriver mycket annat också men att skriva dikter för mig är lite som att gå i terapi. Istället för att prata ut, så skriver jag ut kan man säga.. lite skämt åsido. Det är som en dagbok där man får läsa mellan raderna bland vackra och ibland lite sorgsna ord.

Just det här med dikter började jag väl med "på riktigt" för ungefär ett år sedan. På min gymnasieskola har de något som kallas för Poesifestivalen varje år.

Förra året så kunde man lämna in bidrag i form av bilder, dikter mm som sedan skulle bli en liten fin bok som kunde läsas av de som ville. Så jag valde att lämna in några av mina dikter, bara på kul.

De poeter som gästade Poesifestivalen kunde även välja ut sina favoritdikter och allt slutade med att en utav dem valde en utav mina dikter :)

Förstår ni hur glad jag var då? Obeskrivligt glad.

Nog skrivet av mig. Nu får ni läsa en del av mina dikter...:)

(tyvärr) så är dom ganska långa, hoppas att ni orkar läsa dem.

Säg det bara rakt ut

Säg det bara rakt ut
Strunta i konsekvenserna

Säg det bara rakt ut
Högt så att alla hör, högt så att du berör

Varför vänta, varför undra?

Svaret får du rakt ut
Strunta i sanningen

Strunta i att det faktiskt blir konsekvenser

Strunta i att det faktiskt kan göra ont

För det går över
När du väl säger det rakt ut

Så säg det bara

(Från förra årret)

Pussel

Likt ett pussel

Flera tusen känslor som blandas, sätts ihop och bildar: Något där

Ändå, så många outtalade ord, så många meningar som inte bildats

Likt två pusselbitar

Som egentligen inte ska passa ihop

Men det finns något där, som får dem att matcha varandras konturer och linjer

Likt en pusselbit

Passar du in någonstans hos mig, i mitt pussel

Hur jag än vrider och vänder på allting

Så finns det något där

Något som gör att helheten blir så mycket vackrare

Så mycket vackrare än de lite trasiga bitarna var för sig

Tomt Papper

Som att ord aldrig formats, som att ord aldrig sades

Som att de orden aldrig blev till meningar, som att meningar aldrig sades

Som att det vi skrev aldrig skrevs med bläck, att alla ord som stod på pappret bara försvann

Som att orden förändrades till utropstecken och sen till frågetecken

Stora frågetecken som ännu inte är besvarade

Stora utropstecken som ännu inte är sedda

Som att allt blåste bort för att de inte hade någon mening, någon tyngd

Som att de bara blåste bort och hamnade i någon hög på marken

En hög där bokstäverna än ligger tunna och slitna

En hög där alla ord och meningar kan samlas ihop till ett ord: Kaos

Det där kaoset är ingenting annat än fult och trasigt

Ett enda ord som har blandats av så många andra ord

Ord som en gång var vackra, ödmjuka och härliga

Som smekte mina kinder, som pirrade i kroppen

Som gav mig leenden och rysningar

Ord som nu står på ett tomt papper

Slow Motion

Plötsligt så var du där. Mitt i allt

Det var som att tiden spolats fram utan mitt vetande men helt plötsligt valt att stanna upp och trycka på pausknappen

Och i just den sekunden när tiden stannade var det som att luften gick ur mig, som att jag fick ett slag rakt i magen och tvingades att andas ett andetag i taget

Det var som att din blick var anledningen till tidens plötsliga slag

Som att slaget sa:

”Vänta lite här nu, varför så bråttom?”

”Det finns så mycket att känna!”

Jag trodde jag såg. Såg allt som var runt omkring mig. Klart, tydligt och levande

Men det mesta var bara en massa intryck som fångades i ögonblick för att sedan försvinna lika fort som de kom

Det där slaget i magen har satt sina spår

Tiden går smärtsamt men underbart långsamt nu

Som för att tvinga mig att känna allt jag inte trodde jag kunde känna

För plötsligt så var du där. Mitt i allt

(Från i år)

0 kommentarer