Jag får ju kanske inte glömma att vara lite djup mitt i allt det lättsamma och glada!
Tänkte att jag kunde lägga ut ytterligare två dikter som är från detta år :)

Står på mina knän

Kommer jag orka resa mig upp?

Allt bara snurrar, snurrar och snurrar

Händerna visar spår av asfaltens naglar som klöst mig

Jag står på mina knän

Mina knän värker men mina fötter tycks ha det skönt

De slipper hålla balansen, slipper tänka på att ta ett steg i taget

Mina knän värker men ändå så vilar de kvar i asfaltens händer

Kommer jag orka resa mig upp?

Din sol

Jag vill vara din sol

Jag vill vara den som värmer ditt hjärta när det känns fruset

Jag vill vara den som värmer din kind och gör den het och röd av värmen

Sprida värmen vidare i din kropp och ge dig fjärilar i magen

Sprida värmen upp till dina läppar så att de brister ut i ett skratt

Jag vill vara den som skyddar dig mot skuggan, mot det som är mörkt

Jag vill vara den som får dig att vakna leende på morgonen

Vara den som alltid finns där trots att du inte alltid ser det

Jag vill vara din sol

Jag måste säga att dikten Din sol är en utav de gladare dikterna som jag har skrivit eller vad man ska säga. Blir så himla glad av den, lite pirrig i magen typ. Jag tycker faktiskt det är mer utmanande att kunna skriva en ren och fin dikt baserad på endast glädje än typ "ont i hjärtat" dikter. Kanske låter lite konstigt, jag vet inte. Känns bara som att det alltid är lättare att skriva om det som gör ont än det som får en att bli glad. Just därför är jag ganska nöjd med Din sol, det var lite dit jag ville komma :)