Just a tought
De senaste dagarna har jag varit med om en del moments som har fått mig att undra över det här med sammanträffanden och hur sannolikt/osannolikt det är att man träffar på någon vid ett tillfälle eller att det händer något vid ett tillfälle som man aldrig trodde att man skulle få uppleva?
Jag tycker det är sjukt hur saker och ting kan ske vid just ett tillfälle, just vid den tiden då man befinner sig där. Vad hade hänt om man hade gjort saker annorlunda eller tagit andra beslut? Hade man hamnat i den situationen ändå på något sätt eller inte? Man hamnar lite i ”tänk om” banorna. Tänk om jag hade valt den där vägen? Tänk om jag hade gjort det där istället? Hur hade det varit då? Ja det får man fan aldrig veta.
Det här med ”ödet” och att saker och ting sker av en anledning har jag ärligt talat svårt att tro på men jag blir faktiskt väldigt fundersam ibland. För hur sannolikt är det egentligen att man t.ex. träffar på någon någonstans helt oförberett exakt samma plats, exakt samma tid? Ja okej, det är ganska sannolikt men nu tänker jag på stunder som man verkligen inte tror att det ska hända. De stunder som man verkligen känner att ”det kommer inte hända” och så gör det det ändå
Varför? Jag undrar så. Sker det som sker av en anledning eller är det bara en rad handlingar och val som gör att konstiga sammanträffanden sker av en slump och att man får leva med det helt enkelt? Finns det något så dumt som ödet eller är det bara livet som vill jävlas lite med en?
Det kanske inte spelar så stor roll. Det kanske är vad man lär sig utav det som är det viktiga?
Ett utav mina moments var faktiskt när jag cyklade hem från Elin häromkvällen och mötte en bäver mitt på vägen. En bäver. Mitt på vägen. Precis då jag cyklade hem. Så jävla sjukt. Aldrig sett en bäver i hela mitt liv. vad fan gör den i Karlstad liksom? Blev så chockad av händelsen att jag knappt kunde ta ett bra kort men jag hoppas ni ser att jag inte ljuger i alla fall.
Fånga din frihet
Ännu en kär vän, Kimberly har hunnit fylla 20 år. Det firade vi med grillning och lite party party woho hemma hos henne. Kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle börja inlägget förutom den glada nyheten.
Eftersom det plötsligt blev 100% sommar bara sådär förra veckan så har jag faktiskt varit ute mestadels. Inte så konstigt kanske. Solat, badat, bränt mig, fått hundra myggbett och gått en jävla massa promenader. Förutom det så tog jag, Nathalie och Moa uttrycket "fånga dagen" till en ny nivå. Förra onsdagen så tältade vi. That´s right. Vi gick och köpte ett tält. Bara sådär. Sedan så satte vi upp tältet på Moas bakgård. Kanske inte den coolaste platsen men vi kände att vi behövde inviga tältet på ett säkert ställe innan vi åker till Amazonas regnskog och tältar där. Hehe. Det var första gången jag tältade på länge och det var så fruktansvärt kul. Vi slängde in massa maddrasser, kuddar, filtar och täcken och grejer så vi knappt visste vart vi befann oss i tältet. Kollade på skräckfilm gjorde vi också, innan vi skulle sova. Mama hette den och tro det eller ej men den var faktiskt lite läskig. Dock så dog Moas dator på natten typ 10 minuter innan den var slut. Så vi fick tålmodigt vänta tills på morgonen med att se klart filmen. Lite fail där.
I helgen så åkte jag bil. Jag vet, det är ganska vanligt att man åker bil men det var en såndär bilresa som hade en "on the road" känsla. Vi hade inget slutmål utan bara flög fram på alla möjliga vägar. Den bilfärden kommer jag minnas länge, länge, länge. Det kändes i hela kroppen att det var ett sånt där moment. Ett speciellt moment. Då jag verkligen var i nuet. Jag glömde verkligen alla tankar om allt och alla. Om ni sett filmen The perks of being a wallflower, då i slutet när de åker i tunneln och låten Heroes med David Bowie hörs i bakgrunden, då förstår ni känslan. För det var en sådan känsla man inte glömmer bort. Det var epic.
Ännu en sak som var epic var när jag, Nathalie och My bestämde oss för att ta ett nattbad vid Marieberg. Klockan halv ett på natten klättrade vi över stängslet och sprang som tre yra höns mot badstranden och det svarta vattnet. Det var nog det bästa doppet på länge. Jag vet inte riktigt om det berodde på den härliga tystnaden runt omkring, det varma vattnet, eller att vi faktiskt badade toppless. Tor på det sistnämnda faktiskt. Blir en speciell frihetskänsla det där alltså.
Så under dessa två veckor så har jag inte gjort något annat än att fånga dagarna. Jävligt mycket.
De två sista bilderna är ju bäst. Jag svär, vi försökte verkligen ta fina, lite halvsexiga nattbadskort och verkligen få fram känslan av frihet och sommar men icke. Jag förstår verkligen inte hur man kan lyckas att ta så konstiga bilder. Roliga är dom i alla fall och det är ju alltid något.
Wierd
Igår när jag vaknade så kände jag att jag inte riktigt hade koll på läget. Har ni någonsin känt så när ni vaknar? Kände mig som ett yrväder typ. Mycket knepig känsla alltså. Fast när jag väl gått upp och fått i mig lite frukost så kändes det bättre.
När jag sedan stod i badrummet och borstade tänderna så kom min far fram till mig och sa "Ah, nu ska vi åka och plocka stenar". Höll på att sätta tandborsten i halsen för att jag började skratta så. Trodde faktiskt att han skämtade när han sa så. Vem åker och plockar stenar? Fine, om man kanske är utomlands och vill ha med sig något minne hem eller något så kan man väl plocka stenar men inte bara helt random.
Dock så hade jag inte så mycket att välja på. Min far drog med både mig och mormor till ett ställe där massa grävmaskiner och traktorer höll på att gräva. Har nog aldrig känt mig mer missanpassad än där. "Vad fan gör en 20-årig ganska söt tjej bland traktorer, grävmaskiner och 234 ton sand och stenar?. Jag skulle varit på stranden, spelat volleyboll och känt mig fräsch". Lite så tänkte jag. Vem vet vad som kunde ha hänt? Tänk om jag trampat snett och försvunnit in i en sandhög? Jävligt ovärt. Dock så gick allt bra. Min far fick sina stenar som han ska ha till uteplatsen om ni nu undrar och ingen försvann in i en sandhög.
Efter att jag plockat stenar så var jag ute och sprang. Tog min favoritrunda runt Marieberg. Naturstigen där kan vara det finaste jag vet. Det var dessutom ett tag sedan jag var ute och sprang så allt hade blivit riktigt grönt och fint. Jag sprang och log så mycket att jag blev alldeles torr i munnen. När jag var lite sådär härligt svettig och andfådd så bestämde jag mig för att göra några sit-ups och armhävningar. Valde en fin plats i solen vid en massa kor. Kan ju lugnt säga att jag aldrig mer tänker göra någon form av kroppsövning inför kor. Dom stod där och tittade på mig som att jag var dum i huvudet.
Birds
Idag känns det som måndag för mig. Anledningen är att jag har jobbat. Det var riktigt trevligt måste jag säga. Trots att jag gick upp vid 04.45. Ingen kan i alla fall säga att jag inte har utnyttjat dagen. För jävlar vad den har varit unyttjad.
Efter jobbet åkte hela Familjen Falkensvärd + mormor till Tynäsudde och åt jordgubbar och njöt av livet. Lite sådär typiskt "svensk familj som tar vara på en fin sommardag". Mamma sa till och med " Ja, man måste ju ta vara på de fina dagarna. Sommaren är kort" No shit? Fast det var riktigt mysigt ändå. Jag badade och det var skönt men jävligt kallt.
Gick sedan en tur runt Sandgrund all by myself. Jag gillar att gå ute. Själv. Slippa höra en massa tjat om städning av rum, bortplockning av tallrikar och att man måste ta tag i sitt liv. Jag försöker ta tag i mitt liv så mycket jag bara kan. När jag satt där på Sandgrund, tittade ut över vattnet och såg några änder simma förbi så slog det mig att "Fan vilket värt liv att vara en fågel". Tänk att bara simma runt i vattnet och flyga dit man vill när det passar en själv. Dessutom så känns fåglar lite korkade. Tänk vad livet skulle vara lätt om man var lite korkad och inte fattade så mycket utan bara var. En sådan jävla frihet.
Så med detta inlägg vill jag bara säga att om jag återföds, så vill jag återfödas som en fågel.
Fråga mig inte vad jag gör med repet. Jag höll i det för att inte trilla i helt enkelt.
Disturbing
Häromdagen så var jag med min kära vän Josefin som jag inte träffat på ett tag. Eftersom vi båda jobbat innan så var vi väldigt hungriga när vi väl sågs och bestämde oss därför för att köpa någon form av mat och lite efterrätt. Det slutade med att att vi köpte varsin pizza, en liter jordgubbar och tre stycken 1/2 liters gräddglass. Med smak av jordgubb, 88.a och krossad choklad. Efter att ha suttit och tittat ner i en tallrik i ca 40 minuter och panikätit både mat och efterrätt så insåg vi hur mätta vi var. Det blev soffläge direkt efter det. Ja jävlar. Den dagen kommer jag minnas länge.
Inte bara på grund utav hur mätt jag var utan även för vad som hände när jag var på väg hem från Josefin. Solen lyste, det var varmt ute, himlen var blå och jag lyssnade på låten "Nothing's gonna stop us now". Det kändes nästan som att jag var med i en film från 80-talet, minus frisyren och kläderna givetvis. Livet var allmänt bra och det var till och med så att jag tog friheten att svänga lite på rumpan i takt till musiken. Allt förstördes dock när jag bestämde mig för att titta till höger, mot alla fina hus och deras trädgårdar. Från ingenstans kommer en man, iförd endast morgonrock som dessutom var en aning för v-ringad för hans eget bästa och ska slänga soporna. En väldigt vanlig vardagssyssla såklart men den mannen chockade mig verkligen i sin lite för vågade morgonrock. Jag skvatt till som fan och mina ögon blev nog stora som klot.
Jag tror banne mig att jag chockade honom också. För när våra blickar möttes så var det som att vi kom överens om att: "Det här hände inte". Klockan var faktiskt inte mer än halv 10 på kvällen och det var ljust ute. Det känns inte helt rätt att gå i morgonrock då? Eller är det bara jag som tänker knasigt?
Jag vandrade i alla falll vidare och lovade mig själv att aldrig titta in i någons trädgård igen.
En fin sommarbild på Angelica lite random sådär.
Satt vid Putte i Parken en kväll och lyssnade lite på den sköna musiken. Det var trevligt.
Stockholm i mitt hjärta
Har ju faktiskt inte berättat om den härliga helgen i Stockholm. Jag och Nathalie bestämde oss nämligen för att åka och hälsa på Sofia och Tommy. Så förra torsdagen bar det iväg till vår fina huvudstad och där stannade vi tills på söndagen.
Dagarna gick sådär onödigt fort som de ofta gör när man har roligt. Ibland känns det som att livet inte vill att man ska ha för kul. Som att det säger "Jaja, ha kul då men låt det gå fort för fan". Det kanske är lite sant. Då uppskattar man ju verkligen det roliga när det väl händer. I alla fall, efter att ha åkt tunnelbana lite hit och dit så kom vi fram. Jag har ingen aning om vart i Stockholm vi hamnade men fint var det.
På fredagen gick vi bl.a. i Gamla stan och åt glass. Glassen var tyvärr inte så god men det gjorde ingenting för jag hade fullt upp med att inte tappa bort mig själv. Jag kan ju lugnt säga att jag blev riktigt kär i Gamla stan. Gamla stan är typ min definition av allt som har med ordet "mysigt" att göra. Det var nästan så att jag blev lite tårögd när vi skulle bege oss in mot stan där alla H&M, Gina Tricot och Zara-butiker fanns. Fast bara nästan. På kvällen lagade vi god mat och gick sedan till T.G.I.F. Det var en riktigt awesome night
På lördagen var det Gröna Lund som gällde. Jag har insett att det är två saker i livet som får en att känna sig som ett barn igen och det är: Glass och karuseller. Ganska logiskt kanske men gud vad kul vi hade det. Skrattade och skrek så mycket under dagen att jag fick ont i halsen efteråt. Ganska logiskt det med kanske. Lite konstigt om man hade suttit tyst under alla karusellåk känner jag. Kan ju lova att vi alla sov som små barn den natten.
På söndagen var det dags för hemfärd till fruktansvärt tråkiga Karlstad. Nu är inte Karlstad fruktansvärt tråkigt men just i den stunden så var det det. Förutom att jag hade en öm rumpa så regnade dessutom när vi kom hem. Jag kände mig ungefär som vädret. Ledsam och grå. Dock så blev det bättre väder på kvällen så då tog jag en liten promenad om ni nu vill veta.
Jag tog faktiskt en jävla massa bilder. Så titta och njut.
Så himla töntig. Kan inte ens dölja det på kort. Dock så går ju glädjen över att vara i Gamla stan nästan att ta på. Där har ni den äckliga glassen dessutom.
