What?
Tänkte att jag skulle försöka klämma in ett litet inlägg som inte har med Göteborg att göra. Känns som att ni är värda det.
Det har varit några händelser under sommaren som har fått mig att fundera lite. Alltså liknande händelser. Väldigt liknande händelser måste jag säga. Under loppet av några veckor så kom det fram tre personer till mig, när jag suttit själv och filosoferat och börjat prata med mig. Missförstå mig inte nu, jag gillar när folk är trevliga och bryter normen om att man inte ska prata med främmande människor men eftersom jag nämde att filosoferade så kanske ni förstår att det är just i en sådan stund som man faktiskt inte vill bli störd. Dock så blev jag det.
Första händelsen var i Stadsträdgården när jag bestämt mig för att ta lite egen tid, sitta vid fontänen, titta på alla gröna växter och gråta ut lite. Ja, det gör vi alla faktiskt någon gång så inget fel med det. Så när jag satt där så kom det fram en kvinna och frågade mig om jag var ledsen. Det är typ det värsta man kan göra. För då blir man ju ledsen känns det som. Så där satt jag med en främmande kvinna, snorade och grät och pratade ut om mitt hjärta som gjorde lite ont. Efter det gick hon sin väg och jag gick min. Den kvinnan gjorde mig, trots allt, väldigt glad efter det.
Andra händelsen var när jag satt på Sandgrund på en bänk och filosoferade om mitt liv. Dock så var det inga tårar inblandade denna gången, så ni kan vara lugna. Då var det en man på cykel som stannade precis framför mig och bara började prata med mig om varför han inte fått några barn och varför han var olycklig med sitt liv.
Tredje händelsen var också när jag satt på Sandgrund, fast på en annan bänk och filosoferade. Då kom det även denna gång en man på cykel. Eller ja, en mycket äldre man kanske men fortfarande en man. På cykel. En trehjulig cykel. Han pratade med mig om jobb, att jag borde ta tag i mitt liv och att han ångrar att han inte var en bättre far åt sin dotter.
Jag kan lugnt säga att dessa möten med några helt random personer som bara dök upp i mitt liv och försvann lika fort, satte sina spår i mig. De gav mig sina perspektiv på saker och ting som faktiskt fick mig att tänka till. Dessutom är det inte varje dag man blir tröstad av en snäll kvinna vid en fontän och pratar med en gammal man på en trehjulig cykel.
Jaa, nu blev detta inlägg lite hett. Tänkte att jag kunde spicy it up lite så att ni inte somnar när ni läser mina halvdjupa inlägg. Lovar att det kommer ett roligt snart. Men så länge, så får ni vara glada över denna bild.
Tack och hej
