Idag när jag vaknade så kände jag mig verkligen sådär härligt redo att utforska alla affärer i hopp om att hitta allt jag skrivit ner på en liten lista. Jag gillar att skriva listor nämiligen. Jag känner mig så organiserad och duktig då. Dessutom blir det lite mindre kaos i huvudet. 

 

Något som jag tycker är både positivt och negativt med Göteborg är antalet människor. För när man är som jag, gillar att titta på folk, så blir det ett väldigt tittande överallt. Jag hinner liksom inte med att titta på alla fascinerande människor som går förbi mig. Det är därför jag tycker så mycket om att åka spårvagn. För då kan jag sitta i lugn och ro och titta på alla människor som stiger av och på utan att det verkar misstänksamt. 

 

Idag så såg jag en man med tuppkam. Förutom min förundran över att de som har tuppkam faktiskt vågar har det så slog det mig att jag alltid har undrat över hur deras hår ser ut när de har duschat? Enligt mig så borde det vara en otroligt spektakulär syn som man aldrig glömmer. Inte nog med det. Jag har lagt märke till att jag aldrig sett så många män med skägg. Speciellt stiliga män med skägg och män med dreads och skägg. Det känns som att det alltid går på en sådan man vid varje station. Bara idag har jag sett fyra stycken män med dreads och skägg. Plus att en utav dem faktiskt satte sig bredvid mig i spårvagnen. Hade verkligen lust att lägga mitt huvud på hans axel. Han såg så förbannat mysig ut. Fast det hade ju varit väldigt konstigt. Dock så kan jag inte undgå från att fundera över hur han hade reagerat. Tror inte att det hade varit en fin reaktion.

 

Väl på stan så insåg jag att denna dag skulle bli som filmen Mission Impossible. Bortsett från all action. Jag kom på mig själv med att vara riktigt arg över att affärerna är så stora. För stora. Typ 56 plan i varje jävla butik. Göteborgs motto måste vara att ta en butik om dagen. Det är som ett gympass det. Ska kanske göra det nästa gång. Sätta på mig träningskläder och köra ett race inne på H&M med alla 56 plan. Då jävlar. 

 

Dock så tog jag mig hem faktiskt med alla saker jag skrivit på listan. Fast en aning mindre levande. Var dessutom stönig och bestämde mig för att åka och hyra film. Känner mig nämligen på myshumör idag då jag är förkyld. Då blir jag på sådant humör. Tror det beror på att kroppen känns som spaghetti och för att jag inte känner mig ett dugg sexig. At all. Men det är ju mindre viktigt.att veta kanske. 

 

Väl inne på Hemmakväll så hände det som jag befarade mest. Min näsa började rinna. Inte sådär diskret, utan verkligen för mycket. Såklart hade jag inte tagit med mig papper så jag typ sprang ut ur butiken och hoppade på spårvagnen. Det var då det blev som värst. Jag såg ut som en liten snorig unge vars föräldrar totalt ignorerat att barnets näsa skulle torkats för tre år sedan. Så illa var det. 

Inte nog med det så insåg jag just då att jag satt på fel spårvagn. Jag hade suttit på fel spårvagn i 20 minuter. För vips så var jag inne i stan igen. "In my ass att det här händer" tänkte jag faktiskt. Självklart så skulle jag åka fel första gången när jag befann mig i ett krisläge. Så efter 40 minuters snorande, rinnande, torkande och stirrande ut från fönstret för att inte chocka mina medpassagerare så kom jag äntligen hem. 

 

Så nu efter ett skönt bad, nässpray och lite mat så ska jag sätta på filmen, hoppas att den är värd all den mödan och poppa lite popcorn. 

 

Over and out