Som de flesta utav er säkert har märkt så har Familjen Falkensvärd varit i Stockholm under helgen för att fira att min mor fyllt 50 år. Så det har inte riktigt funnits något stopp har jag känt. Från det att jag åkte till Karlstad i torsdags fram tills det att jag kom hem till Göteborg idag så har det gått på play all day long. Det har varit en riktigt rolig, trevlig och mysig helg såklart. Trots lite syskonbråk och familjediskussioner. Fast det kan man ju inte komma ifrån känns det som. Det bara är så. 

 

Under helgen så var vi på hotellets spa blev överraskade av mammas kusin och hennes familj, smakade på rosa champagne, åt jordgubbar, åt på Pong Buffé och åt lite mer. Det kändes lite som att vi åt oss genom min mors 50 årsdag och resten utav dagarna också men det gjorde inte mig någonting. Förutom att jag insett att jag inte är så förtjust i champagne. Oavsett vilken färgskala den visar sig vara i. Fast det är klart, om jag någon gång skulle bli erbjuden grön champagne så skulle jag dricka det. Bara för att.

 

Dock så är jag faktiskt inte van med sådan lyxig mat som vi åt under lördagskvällen. Hotellets restaurang var otroligt fin och inbjudande men det kändes som att man blev tilldelad en pinne för att kunna sätta i rumpan innan man gick in. Ber om ursäkt över mitt vulgära uttryck men det var så jag kände mig. Som att jag hade en pinne i rumpan. Lite stel med andra ord. Menyn var också väldigt fin och inbjudande men att inte ens veta vad man väljer för mat är en aning lite för spännande för mig. Det var namn soom jag aldrig hört förut och fyllningar som jag aldrig trodde fanns. Inte visste jag att vaktel var som en pytteliten kyckling och att köttet är en aning mörare. Det vet jag nu. Och att man serverar ärtor och ärtpuré på samma tallrik, trots att det typ är samma sak. 

 

Nej. Trots denna riktigt fina och extraordinära upplevelse så tror jag det finns en anledning till varför man gör sådant här vid speciella tillfällen. All lyx gör en liksom lite för obekväm för att man ska kunna slappna av. Det är fint att känna sig fin ibland men det är förjävla skönt att komma hem och känna att det är okej att t.ex. dricka juice ur ett vanligt glas istället för ett vinglas med isbitar och ett litet paraply i. Och att man faktiskt får sitta bredbent vid matbordet i mjukisbyxor och äta något som har ett namn som man faktiskt kan uttala.