När jag inte jobbar så har jag såklart fullt upp med att försöka lära mig områden så att jag i alla fall har ett litet humm om vart jag befinner mig någonstans. Det är det som ofta är problemet om folk frågar mig vart jag är. "Jag vet inte" säger jag och verkar korkad. Så jag försöker verkligen bli bättre på att lokalisera mig. Ett knep som jag har lärt mig är att om man kan säga vilken gata man befinner sig på så verkar det som att man har lite koll i alla fall. För att vara någonstans på en gata är ju bättre än "Jag vet inte". 

 

Bara en sådan liten sak som att åka och handla mat blev ett ganska stort äventyr för mig. Dock vet jag inte om det berodde på att jag hade hörlurar i öronen och att det fick allt att kännas som i en film eller om det berodde på att jag totalt glömde bort vilken hållplats jag skulle gå av vid. Tror det var lite både och. 

 

Hade så omsorgsfullt skrivit upp på en liten lapp vart det var jag skulle gå av men insåg på spårvagnen att jag glömt den hemma. Av någon anledning så blev jag faktiskt inte hysterisk. Jag bara satt där och tänkte "jaha, vad fan händer nu?". Jag var för fridfull, konstigt nog för att orka bry mig att jag kunde hamna vart som helst. Okej, kanske inte vart som helst eftersom spårvagnen förmodligen hade en slutstation, but still. 

 

Fast var inte oroliga, jag gick allt av på rätt hållplats då det sa liksom "ding!" i mitt huvud när en röst sa (med den otroligt sexiga dialekten) "nästa, ......" Ja. nu har jag glömt igen vad hållplatsen hette men det var rätt i alla fall. Så jag traskade till matbutiken Lidl för att köpa mig lite mat. Jag har märkt på mig själv att jag blir så väldigt medveten om mig själv när jag går i trånga och små matbutiker. Jag blir typ nervös. Känns som att jag inte är ett dugg normal. För det första så råkade jag slå till en liten kille i ryggen med min korg. För det andra så kom jag på mig själv att stå vid barnmatshyllan och glo och för det tredje så tror jag att en kille fick för sig att jag stalkade honom då jag råkade befinna mig vid exakt samma hylla som honom. Fyra gånger. Det värsta var att det faktiskt inte var meningen. 

 

När jag gått ut ur Lidl och blivit lite mindre medveten om mig själv så tog jag spårvagnen hem. Som tur var så visste jag i alla fall nu vart jag skulle gå av. Det kändes bra att skriva hem förresten. Jag älskar att känna mig hemma i Göteborg! 

 

Over and out 

 

Såhär roliga kort kan man ta när man har ny mobil. Min far är bäst.