Oh what a day
Varje gång jag har jour så blir det alltid en lite udda känsla. Jag slutar liksom jobbet när alla andra börjar. Får lite ångest faktiskt ibland för att jag är så ful när jag går hem. Fine, klockan är typ nio på morgonen men alla andra är ju så himla iordninggjorda och ser viktiga ut medan jag kommer där i mjukisbyxor och ser ut som jag varit med om sju svåra år.
Jag brukar faktiskt ta mig friheten att slänga mig på sängen och sova i någon timme när jag kommit hem men det gjorde jag inte idag. Utan jag sprang direkt ner till tvättstugan och "lånade" en timme innan nästa person skulle tvätta. Hade inte så mycket tvätt men ärligt talat så springer jag hellre upp och ner till tvättstugan än står och skrubbar i badkaret. That's for sure.
Under tiden jag tvättade, lagade jag även mat, gjorde mig iordning och hann inse att jag inte hade en aning om vad jag skulle göra utav dagen. Eftersom jag kände mig väldigt rastlös och ville göra något kul så tittade jag runt på nätet och hittade en utställning på Världskultur museerna. Secret Love hette den och jag tyckte faktiskt att det lät intressant och lite gulligt. Ännu en utmaning att ta sig an all by myself. Så efter jag tvättat klart, lagat mat och satt på mig min lilla klänning så traskade jag iväg till spårvagnen.
När jag kommit fram till Världskultur museerna och var beredd att ta steget in till ett nytt äventyr så fick jag liksom en käftsmäll i ansiktet i stället. Det var stängt. De har stängt på måndagar. BARA på måndagar. Förjävla bra timing alltså. Många svärord dök upp i mitt lilla huvud kan jag säga. Då blev jag faktiskt väldigt sur. Där hade jag gått och blivit exhalterad och ville vara lite kulturell och häftig, så fick jag inte det. Dock så ska jag ge det en chans imorgon eftersom jag är ledig. För nu har jag fan bestämt mig för detta. Då jävlar ska det bli av. Så det så.
Så istället började jag strosa runt i ett område jag aldrig besökt som heter Angered. Eller ja. Spårvagnen gick mot Angered. Vart jag var, det vettefan. Jag vet bara att det var väldigt fina byggnader överallt och att jag hittade mitt nya favoritcafé som heter Café V.Ä.N.N.E.R. De har absolut den godaste varma chokladen jag druckit. Förutom att det var görmysigt så var ju namnet pretty awesome.
Efter att ha suttit på cafét i minst en timme, gått i säkert tre ( kändes som det i alla fall ) så åkte jag hem och fick idén att baka lite bröd. Jag brukar verkligen inte baka bröd. Helt ärligt. Vet inte vad jag fick för ryck ärligt talat. Men frallor bakade jag. Små, söta och väldigt goda frallor. Så nu vet ni vad jag ska äta till kvällsmat.
