Idag var jag ledig. Wihi. Bestämde mig för att dagen skulle utnyttjas till max. Och då menar jag med tråkiga saker. Städade, var uppe på vinden, lagade mat åt typ sju personer och tvättade i badkaret. Ja. I badkaret. Det fanns verkligen ingen tvättid och då blev jag irriterad. Så jag tyckte att badkaret var en bra lösning.

Så där stod jag på knä vid badkaret med vatten upp till armbågarna och skrubbade utav bara fan ärligt talat. Jag säger bara en sak. Det är tur att det finns tvättmaskin. Jag skulle verkligen vilja embrace the whole thing med att tvätta för hand som man gjorde förr i tiden. Som riktiga kvinnor gjorde liksom. Men tyvärr. Att jag inte kravlade mig ut ur det där badrummet efteråt är ett under faktiskt.

Ni kanske undrar varför jag informerar er om att jag var på vinden idag. Jo, därför att jag aldrig har varit på en riktig vind förut. Insåg det förut när jag skulle gå dit upp och lämna en stor och otymplig madrass. Och jag som har tyckt att källaren hemma i Karlstad har varit läskig. Fuck that shit. Det här var verkligen the real deal. En sådan vind man ser i skräckfilmer.

Självklart så skulle det vara alldeles för mörkt när jag kom upp och efter att ha letat efter den förbannade knappen i evigheter så hittade jag den tillslut. Det värsta var nog inte att jag fick flisor i fötterna, eller att det knarrade i golvet när jag gick. Inte heller att Helenas förråd var mörkt som en grotta och att det tog en timme att få upp låset. Utan det värsta var att jag hörde en dum unge skrika. Och just i det läget så fanns det inga logiska förklaringar. Det fula var att jag märkte att jag i stunden av ren panik stannade upp och tittade mig omkring. Det man verkligen inte ska göra. Så efter att ha kommit på mig själv med att stå och glo så tänkte jag ”Oh hell no!” och slängde mig nerför trapporna.

Min enda tröst i detta läge är väl att nu när jag skaffat gymkort igen så kan jag träna upp mig så att jag kan slå ner vad som än kommer i vägen för mig nästa gång jag går upp på den där vinden.  Tuff tjej.