Jag var på möte igår på Nöjes. Hade klänning och allt på mig. Ville få fram att jag är en väldigt lättsam, rolig och gullig person i mitt privatliv. Jag hoppas att det budskapet gick fram till mina kära kollegor.

 

Jag hade även ganska roligt åt mig själv då jag på något sätt lyckades sätta dricka i halsen när vi var på väg upp till ett rum för att påbörja mötet. Som tur var så gick de flesta en bit framför mig så otroligt nog verkade ingen lägga märke till att jag höll på som en galning med att inte hosta ihjäl mig bakom dem. Det värsta var nog ljudet jag lyckades få till när jag satte i halsen. Det lät som att jag höll på att spy, hosta och svälja på samma gång. Det var ju typ det jag gjorde men ändå.

 

Mitt upp i allt detta så går jag ju fortfarande mot rummet vi ska ha möte i och eftersom jag var fullt upptagen med att inte hosta ihjäl mig så märkte jag inte det lilla trappsteget framför mig. Fick en mini-hjärtattack, drickan skvalpade ut åt alla håll och jag såg nog ut att få en pinne uppkörd i min lilla rumpa eftersom jag blev stel av både skräcken och chocken. Jag säger då det. Ibland är det allt kul att leva.

 

Idag har jag i alla fall haft en riktigt gosig dag. Tog en liten promenad på förmiddagen med Elin, tvättade bilen med Angelica under lunchen och efter det mötte jag upp Moa och Louise på eftermiddagen för att både äta, fika och kolla runt lite på stan.

 

 

I lördags åkte jag och Elin till Branäs för att åka lite skidor och hälsa på Malin. Kan ju lugnt säga att det var en utav de bästa dagarna på mycket länge. Det var så otroligt härlig, roligt, fint, mysigt, trevligt, spännande och lite läskigt på samma gång. Jag som är van vid lilla Bryngfjorden fick mig ett litet hallelujah och aha-moment på samma gång.

 

Vi kom dit någon gång vid 11-12.00 och åkte hem runt 17.00. Vi hann med jävligt många åk, ett antal vurpor (endast utav mig) , trycka i oss en riktigt god hamburgertallrik, sola ansiktet lite och skratta ett antal miljoner gånger. Mest på grund utav att jag trillade. Fast som sagt, man ska ju kunna ha roligt på sin egen bekostnad. Det gjorde bara ont två gånger utav ca 3543. Den ena gången landade jag på ryggen och den andra gången fick jag skidan mellan benen. Inte så trevligt. Fast då jävlar kände jag att jag levde.

 

Kände mig ändå ganska cool. När jag svischade ner i backen i en jävla fart. Då Malin fick vara min lärare så gick det bättre och bättre för varje backe vi åkte i. Så i slutet så kunde jag faktiskt zickzacka mig ner ganska snyggt istället för att åka lite hit och dit för att sedan avsluta i ett störtlopp.

 

På vägen hem så köpte jag och Elin med lite godis och hade på hög musik i bilen. Det var allt en roadtrip med äkta känsla av frihet det. Skrek till musiken och hade oss. Jag tackar verkligen för en awesome dag!

På kvällen åkte jag hem och kastade i mig lite mat, satte på mig myskläderna och åkte hem till My för att hänga lite med henne och Tobias. Eftersom det var Earth Hour så hade vi lite tända ljus och skön musik på. Riktigt nice var det.

 

Här kommer lite bilder från Branäs. Titta och njut.

 

 

Det var våffeldagen igår. Jag som älskar våfflor åt inte en enda. En smärre katastrof kan man väl kalla det. Fast jag kan ju göra våfflor vilken annan dag som helst, so what ever.

 

Jobbade förra onsdagen och i fredags i Leklandet. Klättrade runt i klätterställningar och kravlade runt på golvet som en mask med en dammsugare och dammsög som bara den. Att barn klarar av en hel dag i det där Leklandet är ofattbart för mig att förstå ärligt talat. Nu är ju jag dock lite större än vad de är, och jag slår vad om att de inte har med sig en klumpig dammsugare när de springer runt där så.

 

Efter jag slutat jobbet i fredags var det meningen att jag och mina vänner skulle ha gått till O'Learys och kollat på matchen men det blev inget med det. Mötte upp My, Erik och hans vänner istället och gick till Tables. Där har jag bara varit en gång tidigare ifall ni vill veta. Det var trevligt. Var dock tvungen att gå ganska tidigt eftersom jag skulle till Branäs på lördagen.

 

Jag får väl motvilligt berätta att det inte blev Göteborg för min del. Min dåliga ursäkt är väl att jag jobbade sent dagen innan och jobb går alltid före. Jag som hade bestämt mig för att ta en risk, utsätta mig för något obekvämt och okänt, vara en duktig människa och inspirera mina läsare att våga tro och uppfylla sina drömmar. Men det sket sig ju som sagt. Fast jag vill fortfarande till Göteborg. Frågan som återstår är väl bara: När ska det ske? Hmm...

 

Eftersom jag inte har någon passande bild till detta inlägg så får ni i alla fall en bild på en ryggsäck som jag precis beställt. Jag tycker redan om den väldigt, väldigt mycket.

 

 

 

Hade inte sovit alls mycket under natten som ni kanske förstår så när klockan ringde vid 08.00 så var jag ganska trött och väldigt nervös. jag typ flög upp ur sängen visste inte riktigt vad jag skulle göra först. Dessutom så har mina händer en tendens till att fara och flyga lite överallt när jag blir nervös. Jag kan liksom inte hålla dom i styr och sedan så blir jag ännu mer förvirrad än vanligt. Ingen bra kombination alls känner jag. På något sätt så lyckades jag faktiskt ta mig till studion med min mormor som sällskap. Tycker faktiskt att hon var riktigt modig som satt med mig hela tiden bland alla tatuerade killar och lädersoffor.

 

Det tog ca 2,5 timme att göra tatueringen. Ja det gjorde ont. Ja det var värt det. Det är sådan himla udda känsla på något sätt. Det sticker, bränns, kittlas och vibrerar på samma gång typ.Ibland fick jag liksom rysningar från axeln enda ner till rumpan. Gött. Värst var nog när hon fyllde i blommorna. Då var det som att hon var nere i köttet och karva. Tänkte att "hur långt ner ska hon gräva?". Fast jag bet ihop. Bokstavligt talat. Bet mig i tungen en gång, vilket också gjorde ont. Tyckte att jag skötte mig bra och kände mig lite cool som nu var påväg att ha två tatueringar på min kropp. Den känslan förstörde jag själv när hon frågade "Du skulle väl ha lite rosa färg i blommorna?" och jag svarar "Jaa tack!". Varför kunde jag inte bara säga "Jaa för fan!" Nej, då ska jag vara så töntig det bara går.

 

Efter att jag tatuerat mig så gick jag och min mormor på stan en liten stund. De ringde även ifrån Kil och sa att jag även denna sommar är garanterad sommarjobb där. Det känns så himla bra måste jag säga! Så nu känner jag mig kluven angående Göteborg. Klart jag vill dit, men det är mycket som måste fixas osv innan det blir helt bra. Så kanske att jag försöker mig på Göteborg till hösten när jag jobbat ihop lite pengar. Ah vi får se. (fast ska fortfarande dit på torsdag)

 

Blev så himla sugen på att ta en "sista minuten" resa någonstans i en vecka och bara ha det gött. Är så avundsjuk på min mor och far som ska åka bort nu den 28 maj till Grekland och vara borta i 10 dagar. Fast det betyder även att jag och Angelica har lägenheten för oss själva under den tiden. Hallelujah och freedom!

 

 

 

 

Åkte hem till My vid 13.00 ungefär för att hjälpa henne med lite skolarbete och för att göra ett schema så att hon lättare ska kunna se vad det är hon har för uppgifter/prov i skolan mm. Det är ju lika bra att jag börjar träna på att bli en bra pedagog när jag ändå har funderingar på att utbilda mig till grundskolelärare. Jävlar vad vi pluggade kan jag säga. Jag har nog inte pluggat så mycket sen sista året i gymnasiet......vilket inte är så konstigt kanske he he. Sex timmar satt vi i alla fall. Med någon paus då och då. Uppgiften blev klar och schemat såg riktigt bra och strukturerat ut. Dessutom så köpte vi rulltårta och kakor för att vi var så duktiga. Yummi.

 

Igår så hade jag släktkalas. Eller jag..min familj och jag rättare sagt, hade släktkalas igår eftersom vi fyllt 20 år. Det var riktigt trevlig. Fick så himla många fina presenter! Tror jag aldrig har käkat så mycket hallonmousse i hela mitt liv. Mådde så illa efteråt att jag trodde den jävla hallonmoussen skulle komma upp. Trevlig information, jag vet men det var hemskt. Så jag måste liksom skriva ut det för att kunna bearbeta den hemska upplevelsen. Fast sedan mådde jag bättre och blev hungrig, så då gick jag till Mc Donalds och köpte chicken nuggets. Sedan så ringde Josefin som nästan precis slutat jobbet och undrade om jag ville följa med till Hemmakväll och köpa godis. Det ville jag ju såklart eftersom jag inte har något vidare intressant liv annars. Så det blev en liten roadtrip på ca 10 minuter till Hemmakväll och sedan fick jag skjuts tillbaka hem. Fast vi satt och pratade lite i bilen också. Värt var det i alla fall.

 

Ja såhär går det när man ska försöka ta ett normalt kort med min far. Han ser ju helt sjuk ut.

 

 

 

 

Igår satt jag och sökte jobb i Göteborg i stort sett hela dagen. 99 sidor tittade jag igenom. Bara för att liksom. Tänkte "tänk om jag missar något". Hittade allt några jobb som jag skrev ner och bestämde mig för att ringa och berätta att jag ska till Göteborg "så att komma in med CV personligen skulle ju vara trevligt" sa jag typ. Så nu ska jag lite överallt i Göteborg på torsdag men det gör mig ingenting eftersom det är så fint där. Det ska bli lite spännande måste jag säga! Strök kläder gjorde jag också. Jag undrar vem som gör det nu för tiden förutom jag? Äldre damer antar jag. 

 

Idag när jag vaknade så var jag på humöret "nej nu jävlar" av någon anledning, Så jag bestämde mig för att göra hemmagjord våffelsmet eftersom jag velat haft det i ett antal dagar nu, Uh vad jag vispade och hade mig i köket. Såg ut som "hej kom och hjälp mig" men det var det värt. Till mina goda våfflor hade jag grädde och hallon. Det var nog den godaste frukosten på länge. Jag är allt duktig ibland. När jag vill. My fick smaka på en våffla. Hon kom till mig vid klockan 10.00 imorse så att jag kunde förhöra henne på ett prov som hon skulle ha vid klockan 13.00. Så där satt vi vid matbordet, tryckte i oss våfflor och lärde oss om kvinnors rättigheter under 1800-talet och demokrati. Väldigt intressant måste jag säga.

 

Träffade Louise på eftermiddagen och vi tog en ytterst trevlig liten fika. Vi pratade om ljuva minnen och skrattade så att tårarna rann. Nästan i alla fall. Tror de andra på fiket undrade vad vi höll på med. Det var som att de blev arga på oss för att vi var så glada. Bittra människor det finns. Fast det är klart, ibland blir jag också arg på folk som är glada så jag är väl inte bättre själv.

 

Just nu har jag lite fjärilar i magen. Eller lite, det är fan en hel jävla fjärilskoloni där inne. Klockan 10.00 imorgon så kommer jag sitta där i tatueringsstolen och undra vad jag håller på med. Fast jag vet att jag inte kommer ångra det. Eller ja, man ska aldrig säga aldrig men to bad for me then..he he. YOLO right? Haha åh gud, jag yttrade det värst tänkbara uttrycket någonsin...ah ma gaaaad.

 

Nej nu är jag inte rolig längre. Ska ge mig.

 

 

Ännu en bild på mat, men mina vänner vill aldrig vara med på bild och jag har ingen lust att lägga upp random bilder på mig själv som inte ens har något med blogginlägget att göra, bara för att. Inte för att jag har massa random bilder på mig själv..men ni fattar hoppas jag.

 

Var klar redan vid 11.00 idag eftersom jag skulle fika med Elin och Malin. Eftersom Malin inte varit hemma på ett tag igen så hade vi ju såklart massor att prata om. När Elin åkte till jobbet så tog jag och Malin en runda på stan och sedan åt vi cheeseburgare hemma hos mig. Riktigt roligt, mysigt, trevligt och allt möjligt var det. Ska försöka åka till Branäs och hälsa på Malin innan säsongen är slut! Det skulle allt vara roligt att åka i någon annan backe än Bryngfjorden. Det tar liksom längre tid att åka upp i liften till backen än vad det tar att åka ner i backen och det är ju inte så kul.

 

Vid klockan 15.00 så var jag på öppet hus på Frösunda (ett företag som anställer personliga assistenter) och presenterade mig. En man som jag pratade med tyckte att jag var "trevlig och öppen". Det var ju trevligt att han tyckte det faktiskt. Så vem vet, tack vare min trevliga och öppna personlighet + det gulliga leendet jag gav så kanske jag kan få jobb där..om det möjligtvis skulle skita sig i Göteborg, vilket jag hoppas att det inte gör dock.

 

Tittade även in på Fish Eye Ink och tog en liten titt på skissen av min tatuering. Det är inte många dagar kvar nu. Tror att den kommer bli riktigt, riktigt fin! Blev så himla glad och full av energi så jag bestämde mig för att gå till UNO och boka danssalen. Så dansade mellan 17.30 - 19.00. Kan ju lugnt säga att det var jobbigare än jag mindes det. Ujujuj. Fast det var riktigt kul att få dansa av sig. Det var t.om. bättre än när jag fick skrika av mig igår. Fast mitt upp i ett riktigt avancerat moves så knackar någon på dörren. Då är det någon random snubbe som ville visa en grupp med ungdomar hur danssalen ser ut. Där står jag i tighta shorts med för hög midja, svettig som bara den och flåsar. Det blev liksom ännu mer awkward eftersom jag var själv. Jag kunde inte direkt fortsätta dansa men inte heller bara stå där och glo på dom. Så jag gjorde som man alltid gör i obekväma situationer. Jag tog upp min mobil och började byta låtar hit och dit.

 

När jag kom hem så duschade jag. Sedan åt jag. Nu ska jag nog titta på film. Om ni har några tips, så får ni jättegärna ge mig det! Helst inga skräckfilmer. Har slutat sova med nattlampa eftersom jag är en vuxen kvinna nu så jag vill inte utmana mig själv för mycket.

 

 

 

 

 

 

Det var liksom en vanlig måndag. Jag gick upp och åt frukost och funderade på vad jag nu hade skrivit på min lilla lista att jag skulle göra idag. Så kommer Angelica och frågar "Evelina, har du köpt parkeringsbiljett till bilen...som jag bad dig göra igår?". På grund utav den enkla frågan så kan jag säga att i ca 30 minuter så följde nog alla våra grannar kriget som jag och min syster hade med spänning och förskräckelse genom de tunna väggarna. Som ni vet så är det bara Angelica som kan göra mig riktigt arg. Alltså verkligen sådär fruktansvärt, brinnande, hemskt flyförbannat arg. Stackarn blev nog lite rädd. Det blev jag också kan jag säga haha.

 

Efter att ha sprungit ut till bilen, köpt den dumma biljetten och gått in igen så kände jag mig i alla fall lite lugnare. Så kläckte hon kommentaren "Ah, så tog jag in frukosten efter dig!". Då jävlar blev det stopp. Eftersom vi tvättat dagen innan så stod tvättkorgen i mitt rum med hennes kläder i. Det jag gjorde var att ta alla hennes kläder och bokstavligen slängde in dem i hennes rum med all min kraft och skrek "AH, men då ger jag dig DINA KLÄDER!". Det var så dramatiskt så jag vet inte vad. Om jag hade slängt mig ner på golvet och grinat (vilket jag hade lust med) så hade denna scen ur vårt vardagsliv kunnat platsat i Days of Our Lifes. Hon kläckte dock ännu en kommentar som löd "Alltså Evelina, vi ser ju tydligt vem det är som har problem..du måste ha damp eller nått, sök hjälp!" men jag var helt enkelt för utmattad för att bli mer arg.

 

Jag kände mig ärligt talat som en utpyst ballong där jag satt på sängkanten och undrade egentligen vart fan all ilska kom ifrån. Tror egentligen inte att det hade med den lilla biljetten att göra. För det vore ju ganska sjukt att bli så arg för en sådan liten sak haha. Tror att den mer triggade igång allt och det gick liksom inte att stoppa när det väl börjat. Det var ändå ganska skönt att få bli arg. Få skrika lite, gå med bestämda steg och flaxa med armarna hit och dit. Jag kanske borde bli arg lite oftare. Så att allt inte kommer på en gång? För då jävlar blir det en himla explosion (och det är ju dumt om Angelica blir offret hela tiden). Känns lite smidigare att ta lite i taget, som att släppa små bomber typ.

Igår så var det mys som stod på schemat. Standard en lördagkväll anser jag. Oftast i alla fall. Jag, Nathalie, Moa, Angelica, My och Louise bestämde oss för att se på Melodifestivalen. Det var ju faktiskt final. Så med luften fylld av spänning och förväntan, godis och tända ljus så fick vi allt till en go stämning, där vi satt ihopklämda i både soffan och fotöljer.

 

Efter många nervösa hopp upp och ner, glädjeskratt, lättnaden och tårarna som rann av att Robin vann (okej nu överdrev jag men det rimmade faktiskt och det var ju lite roligt) så satte vi oss i mitt rum och bara pratade om allt mellan himmel och jord (gud vad jag älskar det uttrycket). En otroligt mysig lördagskväll var det.

 

Idag så har jag befunnit mig i koma tror jag. Inte riktigt vetat vad jag har gjort. Haha jodå men ni vet den där känslan av att inte känna sig i nuet liksom, utan någon helt annanstans? Så har jag känt hela dagen. Har varit för trött dessutom för att ens kunna fundera över vad jag tänker på, konstigt nog. Jag har liksom bara tänkt.

Förutom att jag har tänkt så har jag faktiskt tvättat och laddat ner lite filmer. Kul söndag. Fast söndagar är ju de dagar då man ska göra tråkiga saker känns det som.

 

Gjorde en liten lista bara för att göra något. Såhär såg den ut:

 

 

 

Fick ett samtal på fredag förmiddag av min chef på Nöjesfabriken, så från 10.30 - 16.15 jobbade jag lunch. När jag kom hem sprang jag bokstavligen ur kläderna och slängde mig i duschen eftersom jag och Angelica väntade gäster vid 18.00. (det låter så mycket mer sofistikerat om man säger gäster istället för vänner). Mirakulöst nog så hann jag faktiskt bli klar innan alla kom.

 

När alla våra gäster anlänt så var det dags för lite mat. Kvällens höjdpunkt. Nejdå, eller joo..i alla fall en utav höjdpunkterna. Efter vi tryckt i oss både mat och efterrätt så sattes musiken på och vi förflyttade oss från köksbordet till vardagsrummet,  the ultimate place to be när man vill att festen ska tas till en högre nivå. Jag hade lovat mig själv dyrt och heligt att det var jag som skulle vara DJ:n under kvällen eftersom jag var rädd att de låtar som skulle spelas skulle innehålla 90% dunk dunk och lite techno i bakgrunden. Trots att det inte var jag som blev DJ:n så är jag ändå nöjd. Jag fick lyssna på både "Rock the night", "Lookin' out my backdoor", "It's only rock 'n' roll (but i like it)", "Old time rock 'n' roll", "Live while we're young" och massa andra bra låtar.

 

Efter en spektakulär förfest så bar det av till Tempel där Malcolm B uppträdde. Han var ganska b om ni frågar mig (gud nu var jag allt rolig). Nej men ärligt, jag är definitivt inte mycket för rap och sådan musik men han var väl helt okej. Jag brukar ofta vara nöjd om det går att dansa till men jag är inte så säker om det gjorde det, fast jag dansade allt ändå.

 

Jag vill tacka alla otroligt mycket för alla presenter och för den otroligt roliga kvällen :)

 

Här kommer lite bilder från kvällen och på alla de presenter som jag fick.

 

Man frågar sig ofta: "Hur ska jag vara?" "Vad ska jag säga?" "Vad gillar han/hon?" "Vad gillar han/hon inte?" Överanalyserar varenda liten detalj hela jävla tiden.

 

Det värsta man kan göra är att försöka vara någon man inte är. Förändra sig själv så att man blir den man tror att personen man tycker om vill att man ska vara. Det är väl svårt antar jag. Att inte göra det. För när man tycker om någon så vill man ju vara allt den personen vill ha. Allt den behöver. Det man börjar göra är att ifrågasätta precis allt. Allt man säger/gör och hur man säger det/gör det. Den konstanta frågan blir tillslut: "Vad är det jag gör för fel?" Det är giftiga tankar det där. De äter upp en inifrån och ut.

 

Man måste vara medveten om att det finns någon där ute som faktiskt kommer tycka om en får den man är. Både ens bra sidor och ens dåliga sidor. Någon som man inte behöver gömma sig eller ändra sig för. Någon som får en att känna sig trygg och varm i hjärtat. Någon som man kan göra bort sig inför utan att det gör någonting. Någon som får en att skratta och le.Någon som respekterar en. Man måste försöka våga vara sig själv och inse att man faktiskt duger. Att man mer än duger t.om. Man är bra. Man är förjävla bra, för att man är den man är och ingen annan.

 

 

 

 

Det är ändå ganska stört. Att vara 20 år. Man är liksom ung fast ändå vuxen. Jag är i alla fall ingen tonåringen längre, thank god. Fast jag känner mig inte direkt äldre haha. Jag har haft en otroligt härlig och fin födelsedag måste jag säga och jag tackar för alla gratulationer än en gång!

 

Dagen började med att min far, mor och mormor kom in och sjöng för oss. Eller ja, de stod mellan våra rum och sjöng så att "ingen ska känna sig utanför". Efter den fina sången så fick vi öppna lite paket. Ett strykjärn, ett presentkort på IKEA och en trisslott som jag vann 30 kr på fick jag. Så himla glad :) Angelica tyckte att det var bra att jag fick presentkort på IKEA "Då slipper du köpa så många gamla saker på second hand hela tiden".

 

Vid lunch gick hela Familjen Falkensvärd till Munken för att äta lite mat. Förutom att mamma var bitchig mot servitrisen och pappa skrek till så att typ hela restaurangen tystnade för en sekund så hade vi en ganska normal lunch tillsammans. Det kanske är elakt att säga att min mamma var bitchig men hon får alltid en sådan hård ton, ärligt talat när hon pratar med folk ibland. "NEJ TACK, det är bra SÅ" Typ så, om ni förstår vad jag menar? Eftersom jag sagt till henne ett antal gånger så är hon faktiskt medveten om detta men det hjälper inte. Jag får panik när hon blir sådan när jag är med. Det är som att jag vill ta tag i personen hon pratar med, ruska om den och skrika ut med sprucken röst "Hon är inte så egentligen, jag svär!". Pappa skrek bara för att mamma inte hörde vad han sa och då blev han så trött tillslut att han skrek ut "Jag vill köpa mig EN SKJORTA!". Dock så började vi alla gapskratta efteråt, så alla trodde nog förmodligen att vi var dumma i huvudet på riktigt. Men aja, what ever.

 

Efter lunchen tog vi en tur på stan och jag köpte mig en tröja och en liten topp eller vad man nu ska kalla det för. Sedan så tyckte Angelica att hon hade väntat länge nog på att få bli vuxen "på riktigt" så då bar det av till Systembolaget. För en gång skull så var jag faktiskt lugn under besöket där. Innan har jag alltid känt att jag vill slänga mig på golvet och släpa mig fram efter mamma eller pappa så att ingen ska se mig, eller hålla upp en skylt "Jag hjälper bara min far att bära kassarna eftersom han sitter i rullstol och har svårt att bära dem själv, inget annat för fan." Nu slipper jag ju det. Kassörskan sa t.om. grattis. Det var snällt av henne tyckte jag.

 

Under kvällen så har jag fått både besök av Louise och Elin. Riktigt fina kort gav de mig båda två och gulliga små presenter :) Blev väldigt glad i mitt hjärta måste jag säga.

 

Imorgon är det fredag och det betyder att jag och Angelica ska fira att vi fyllt 20 år ordentligt. Lite party blir det. Jag längtar redan! (Gud vad töntigt det lät, typ overexcited)

 

 

Vi grillade även korv och jag tryckte i mig fem stycken totalt. Sist jag käkade fem korvar på en gång var när jag var 7-8 år och hade opererat mitt ena öga. Inte för att jag vet varför det var viktig information men. Efter vi åkt skidor ett tag så bar det iväg hem till Moa och där badade vi bastu, drack lite mousserande vin framför en öppen brasa, åt kex och vindruvor, lite annat gott och var allmänt sofistikerade. Det var en otroligt mysig dag och kväll!

 

På lördagen så var jag och Sofia och tittade på Elins handbollsmatch. Tyckte hon var riktigt duktig och att det var en bra match! På eftermiddagen så åkte jag och Sofia hem till Elin och åt lite god mat och hade det trevligt. Under kvällen så kom även Nadja, Lovisa och Kristin och jag tror det var längesen jag skrattade så mycket under en kväll som jag gjorde då. Senare på kvällen åkte vi in till stan och dansade så mycket på Tempel att det kändes som ett träningspass x2. Gött.

 

På söndagen så gjorde jag ingenting. Jo, jag kollade på filmen Gökboet med Jack Nicholson. Bra film! Idag så var jag och Angelica ute på lite äventyr. Vi var på mitt andra hem, IKEA där Angelica köpte lite köksredskap och jag blev arg för att de inte gick att köpa köttbullar. Sedan så har jag även varit och tränat lite med Louise och nu kan jag inte koncentrera mig längre på vad jag ska skriva för att min far skriker på mig om att jag skulle ha plockat in kvällsmaten. "Smöret har ju för fan börjat rinna Evelina, det är som en jävla sjö!". Ah jo tjena.

 

 

 

Jaa, idag är det då 5 år sedan jag opererades för skolios. Jag vet att jag gjorde ett inlägg förra året om detta haha men jag tänkte att eftersom jag inte skrev med så mycket information eller visade före och efter bilder (typ en bild på ryggen bara) så tänkte jag att kan göra det denna gången istället. För er som är känsliga så kan det faktiskt vara en bild som ser lite äcklig ut men jag tror inte ni tuppar av..men nu har jag förvarnat er i alla fall.

 

Jag hade som de flesta vet, korsett i tre år innan de bestämde sig för att operera. En korsett för varje år blev det. Jag kommer så väl ihåg innan jag fick korsetten att jag faktiskt tyckte det skulle bli coolt att ha det. Fattade ingenting liksom. "Ah, korsett..grymt". Det var det inte kan jag lugnt säga. Eller jo. Grymt obekvämt var det. Fast det var ju bara att leva med det. Nätterna var jobbigast. Stel som en jävla pinne låg jag där och tyckte synd om mig själv och höll om min lilla nalle Teddy. En timme i veckan fick jag ta av den, fast ibland så fuskade jag och sov utan den en natt. Kan ju lugnt säga att jag ålade runt som en liten larv då i sängen.

 

V åkte till Sahlgrenska Sjukhus dagen innan operationen. Kommer ihåg att jag faktiskt inte var ett dugg nervös. Jag ville bara få det gjort liksom. Operationen ägde rum på förmiddagen och tog ca sex timmar. Det de gjorde var att sätta in två stålstänger på vardera sida om min lilla ryggradd. Enkelt förklarat. Jag minns att jag inte alls hade ont de första dagarna utan att jag bara kände mig otroligt stel och rak haha. Det var natten till när jag skulle fylla 15 år som de tog bort allt smärtstillande medel som jag fick. Aj. Är allt jag har att säga om det.

 

Jag stannade kvar på sjukhuset en vecka efter operationen. Under veckan så fick jag lära mig att sitta, stå och gå själv igen och jag minns såväl att jag gick runt med en rullator i sjukhuskorridoren som träning. Då var det allt fart på mig kan jag säga. Jag var otroligt glad när operationen var över såklart och även fast jag blev stelopererad så finns det inte mycket som jag inte kan göra. Det enda är väl kullerbyttor och det känns inte som världens förlust direkt :)