Igår kväll innan jag skulle gå och lägga mig så satt jag och tittade lite på TV. Var riktigt nervarvad och harmonisk. Så sitter jag och zappar mellan tv-kanalerna och helt plötsligt så ser jag ett förjävla fult ansikte. En flicka som var helt vit och svart i ansiktet och munnen var en meter lång och helt svart typ. Konstig beskrivning men om jag säger såhär: det var The Grudge 3. Då förstår ni kanske hur hon såg ut. Tyvärr så är det ju så att anledningen till varför jag är mörkrädd är på grund utav henne. Jag kan inte förklara varför. Det bara är så. Så där satt jag och var inte alls lika harmonisk som innan. Skiträdd var jag.

 

Det fick mig att inse att alla livets överraskningar faktiskt inte är så roliga som man kanske inbillar sig att dom ska vara. För den här tog mig med storm och inte på ett bra sätt. Livet ska ta en med storm men inte genom en skräckfilm inte. Det var i alla fall en utav de där stunderna då jag kände att jag levde och det var väl inte illa det. 

 

Det har ju faktiskt varit midsommar också kom jag på. Dagen började med att jag och resten av familjen Falkensvärd åkte hem till familjen Andersson Wallin Engström och åt både god mat, lekte några lekar och dansade runt midsommarstången. I alla fall jag, Angelica, Malin och Mathilda. Ska det va, så ska det va. Ingen såg oss ändå så "varför inte?" tänkte vi. Man lever ju bara en gång. Hehe. Så att dansa "små grodorna" tyckte jag var ganska galet gjort av oss. Det var annars väldigt trevligt och roligt må jag säga. Kvällen började hos Kimberly och slutade hos Nathalie. Så det var många trevliga och roliga timmar som jag var med om! 

 

Förra veckan så testade jag på att jobba natt. Har ju provjobbat som personlig assistent två dagar och nu var det dags för två nätter. Det som var lite roligt var väl att det jag var mest rädd över var inte att råka somna utan att känna mig creepy när jag skulle sitta där och titta på en person när den sov. Nu varken kände jag mig creepy eller var creepy. Det var faktiskt väldigt mysigt om man får säga så. Dock så var timmarna mellan 03.00 - 05.00 inte så mysiga. En utav nätterna var jag tvungen att stå upp i säkert en timme för att jag var rädd för att somna. Nätterna gick trots allt väldigt fort och jag är en nöjd tjej med lite mer erfarenhet. Woho på det. 

 

Har även passat på att fira Sofia som ska fylla 20 år snart. Eftersom hon bor i Stockholm så firade vi när hon hälsade på i Karlstad. Elin har däremot fyllt 20 år. Anna och min kusin har även tagit studenten. Det har jag också firat. Åkte raggarbil bland annat. Det var en upplevelse i sig. Konstigt nog så tyckte jag att det var oroväckande roligt. Jag befinner mig i chocktillstånd ännu. Tyvärr så var det lite utav ett aha-moment. Insåg att musiken som spelades blir en aning bättre när man sitter i en bil med luddigt tak, skinnsäten och nervevad ruta och ropar "woho". Nu får ni inte tro att jag ropade "woho" under hela bilfärden. Bara några fåtal gånger.

 

Samma kväll lärde jag mig faktiskt att dricka öl. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma men det gjorde den tydligen. Kul var väl det för jag insåg att när tiden väl är inne och jag flyttar ihop med en norrlänning så kan jag säga: "Älskling, ska vi ta en Norrlands Guld?". Fast nu kanske man inte säger "älskling" i Norrland. Det får bli mer: "Öj dö, ska vi ta en Norrlands Guld?". Ingen anledning att använda sig av onödigt kärleksfulla ord här inte. Då blir nog min man stolt över mig och kommer tycka att jag är en ordentlig kvinna som dricker öl. Ska det va, så ska det va.

 

Idag så bestämde jag mig som sagt för att åka till Norge igen. Det är ju som att jag inte kan få nog av staden som är som ett stort jävla centrum. Denna gång så var det med min far och min syster. Kan ju lugnt säga att jag aldrig har varit med om en sådan hysterisk bilresa som idag. Någonsin. Det var så illa att jag till och med blev åksjuk och det mina vänner, har jag inte blivit på väldigt många år. 

 

Det roliga och tragiska i detta är ju att vi faktiskt hade GPS. Det som var problemet var att vår kära far hade ställt in GPS:n på fel address. Den ni. Eftersom Angelica skulle på en anställningsintervju och vår kära far är en otroligt hetsig och stresskänslig person så var det tur att vi åkte så att vi hade en timme till godo. För den timmen försvann snabbt kan jag säga.

 

När vi alla tre förstod att vi var fel så var det som att världen skulle gå under i säkert 30 minuter efter det. Pappa satt och fäktade hejvilt med händerna överallt, samtidigt som han skulle hålla i ratten. Angelica satt bredvid och gjorde det hon gör bäst: Att ifrågasätta precis allt. I denna situation så kan ni tänka er att det inte var det mest effektiva hon gjort och där satt jag i baksätet med pannan mot rutan och insåg att det inte alls skulle vara speciellt fräscht om yoghurten och bullen som jag käkade vid vår matpaus skulle komma upp. 

 

Trots bilturen som kändes som flera åk i alla möjliga karuseller så kom inte yoghurten och bullen upp. Vi hittade även dit vi skulle tillslut, så världen gick faktiskt inte under som tur var. Tyvärr så är det faktiskt lite skönt att veta att jag inte är värre än min far när det gäller att stressa upp sig för saker och ting. Jag trodde att jag var ett fall för sig men jag insåg efter denna dag att det inte var så. Hallelujah. 

 

Så efter tre dagars tur i Oslo så är det ganska skönt att sitta här i sängen och veta att jag faktiskt inte behöver gå upp kl 06.00 för att sitta på rumpan i en bil/buss i en obekväm position en halv dag. Utan det enda jag har att se fram emot imorgon är att fira en och annan vän som tar studenten. Kände mig precis jävligt gammal men det är ju lugnt. 

 

 

 

 

 

Har besökt Norge från måndag-onsdag. Tre dagar som kändes som tre år. Nej gud, nu tog jag i som jag brukar göra men äsch då. Måndag-tisdag så var jag där med min kära vän Louise. Jag är faktiskt helt amazed över att vi två hittade i Oslo eftersom vi båda har otroligt dåligt lokalsinne men gud vad vi flängde runt hit och dit. Det häftiga var ju att vi faktiskt inte åkte fel någon gång. Fast däremot så gick vi runt överallt och hamnade lite varstans men gud så roligt vi hade det må jag säga. 

 

Förutom att vi flängde runt hit och dit så sökte vi faktiskt jobb också. var lite nervös över om jag skulle komma på mig själv med att inte förstå vad dom säger. Känns som att det är bland de vanligaste problemen när man ska åka till Norge. Eller så är det bara jag som tycker det? I alla fall, så tänkte jag att "Om du inte förstår, nicka bara och se glad ut". För det kan jag. Fast nu förstod jag faktiskt det mesta av vad de sa så det var en otrolig lättnad. 

 

Dock så uppstod en lite knepig situation vid en bussresa en gång. Gick in på bussen och skulle betala min resa med mitt busskort och höll den mot någon apparat och så började det helt plötsligt blinka rött. Jag som inte fattade någonting testade igen och så säger busschauffören "din diri finkir inti ni dihi". Eller ja, det lät som att han sa så. Dum som jag var, så testade jag ännu en gång och då sa han samma sak igen, fast denna gång halvskrek han och tittade på mig som att jag var dum i huvudet. Just då, så var jag nog det för jag bestämde mig för att testa en sista gång..bara för att liksom, innan jag insåg att det var bättre att skita i allt och gå. Så då gjorde jag det.

 

Vi bodde på ett mysigt litet vandrarhem som låg väldigt nära centrum faktiskt. Känns dock som att hela Oslo är ett stort jävla centrum så det kanske låg mitt i. Hmm..Aja, det var lätt att hitta dit i alla fall och det var det som var huvudsaken. Efter allt jobbsökande, bussar hit och dit och mycket promenerande så låg vi utslagna i varsin säng med vårt fönster öppet och lyssnade på lite skön livemusik som kom från rummet bredvid. Det var allt två riktigt sköna dagar. 

 

 

 

Nu när sommaren är här så vill man ju bli brun. I alla fall jag. Så man tar ju varje chans man kan få lför att ligga och steka lite i solen om man nu ska använda sig av lite ungdomliga uttryck. Låg ute på uteplatsen häromdagen och inväntade den bruna färgen. Tog av mig bikinitoppen för att få en jämn brun färg på ryggen. Dock så förstördes den härliga känslan av sommar av att det blåste förjävla mycket. Så mycket att vår stora vaxduk som vi har ute på bordet höll på att blåsa iväg. Jag som får panik flyger upp utan att tänka mig för och får tag i vaxduken och inser att jag står där toppless. 

 

Nu var det ju inte hela världen. Jag befann mig ju faktiskt på vår uteplats som vi har byggt staket och grejer runt men en aning pinsamt var det måste jag säga. Nu får jag väl hoppas att de som bor runt omkring mig har sett en bar kvinnoöverkropp tidigare och inte blev allt för chockade av synen om de nu såg mig. 

 

Förutom att försöka bli brun och flashat mig ofrivilligt så har jag faktiskt provjobbat som personlig assistent i Deje. Jobbade igår och ska även jobba imorgon. Börjar 07.00 så jag måste faktiskt snart sova tror jag. Fast min kropp skiter fullständigt i om jag ska börja 07.00 eller inte för jag är fan inte trött ändå. Jag måste säga att jag faktiskt har underskattat Deje och vägen dit. Varje gång jag åker till Deje så blir jag verkligen förundrad över naturen som svischar förbi. Dock så var jag en aning rädd när jag åkte dit igår. Det var jävligt dimmigt. Dessutom så åkte jag förbi en skylt som varnade för vildsvin. Sa faktiskt högt för mig själv "Vafan, vildsvin? Helvete heller". Var helt säker på att jag skulle försvinna in i dimman, åka rakt in i skogen och köra på ett vildsvin bara för det. Fast nu kom jag faktiskt fram till jobbet utan en buckla efter ett vildsvin. Allt gick bra och jag är nöjd. 

 

 

Ja, jag tänkte att eftersom alla tar snygga bilder på sina bikinitrosor framifrån när dom solar så kan väl jag ta en snygg bild på mina bikinitrosor bakifrån när jag solar. Betydligt roligare. Dessutom så kan man se mitt ärr litegrann. Så känner mig lite cool. 

 

 

Något utav det bästa jag vet är att titta på folk när jag går på stan. Nu såhär utan någon förklaring så kanske det låter en aning creepy men jag finner det otroligt fascinerande att titta på folk när dom går där i sina bubblor mot sitt mål, vad det nu än är. Varje person är ju som en egen berättelse, en liten bok typ. Oavsett hur mycket man kan tro och tänka om en person så kan man aldrig veta säkert om det man tror och tänker är sant, om man inte känner personen förstås. Jag undrar så vad folk tror och tycker om mig när de se mig gå runt på stan. Kanske gör de som jag, hittar på en helvild historia om vem jag är och vad mitt liv handlar om. 

 

Dock så var det inte lika kul häromdagen att gå och titta på folk. Eller jo, fram tills jag fick se ett par. Nej, jag är ingen par-hater. Nu råkade det bara tyvärr vara ett par som min irritation hamnade på. Där gick jag fridfullt på gatan och tyckte livet var allmänt trevligt och så kommer dom. Först så blev jag faktiskt glad, för jag blir glad av par. Oftast i alla fall. Fast inte det här paret. Nu kommer jag till anledningen: De går och håller om varandra som par brukar göra och jag till och med log åt dem tills jag insåg hur tjejen höll om killen. Hon hade för fan stoppat in hela jävla armen under skjortan på honom. Come on? Jag är faktiskt inte pryd utav mig som ni kanske tror nu men hennes arm betedde sig som en blodigel på hans arma rygg. Jag undrar varför hon inte slet av honom skjortan när hon ändå höll på. Då hade hon kunnat spara allmänheten den där blodigelarmen och go all in istället. 

 

Fast var lugna. När tiden kommer då jag får en partner kommer jag säkerligen också hålla på sådär men jag ska försöka att hålla min blodigelarm på min pojkväns skjorta istället för under. För jag vet då, att det kommer rädda många singelkvinnors humör. 

 

Jag insåg dock att jag kanske borde ägna mig själv lite mer uppmärksamhet än allt folk runt omkring mig. Då slipper jag tänka på hur par går och håller om varandra till exempel. 

 

Det är ju nu som livet är som bäst. Man kan ju inte låta bli att bli så glad och varm i hjärtat när det är så härligt väder ute. Allt blir så mycket enklare. Det känns som det i alla fall. Om jag inte flyttar till Norrlands skogar när jag blir vuxen, då flyttar jag till Thailand eller något. Thailändska är ju ett ganska vackert språk om man tänker efter. Lite knepiga bokstäver dock. Så himla snirkligt och jobbigt. Fast man lär sig väl. 

 

På tal om ingenting så var det ju utställning i Stadsträdgården igår där många konstnärer ställde ut sin konst. Jag och Angelica visade upp några utav vår fars tavlor eller vad man ska säga. Förutom att Angelica fick mig att känna mig helt okapabel till att föra ett normalt samtal med en människa och att jag brände mig på mina axlar så var det en riktigt fin och trevlig dag. Angelica sa: "du säger så konstiga saker Evelina...man fattar ingenting!" Nej, det kanske man inte gjorde men just den uppenbarelsen var lite onödig att få just då kände jag. Jag kan faktiskt inte hjälpa det. När jag blir nervös så blir det så. Likaväl som att någon kanske börjar svettas, skratta nervöst eller har svårt att få fram ord när de är nervösa så säger jag helt onödiga och konstiga saker. Det är bara att leva med det. 

 

Dock så kom faktiskt en utav de andra konstnärerna och pratade med mig i säkert 10 minuter om lite allt möjlligt. Då kändes det faktiskt inte som att jag var helt okapabel till att föra ett samtal. 10 minuter är ganska lång tid enligt mig. Dock så gick han senare runt utan tröja och hade en läskig mask på sig som han tydligen gjort när han lyssnat på ett metal-band. Han kanske uppfattas som lite konstig känner jag nu och när jag tänker efter så kanske det var därför samtalet gick så bra. Aja, trevlig var han i alla fall. 

 

Här är lite bilder under de fina dagarna som gått