Som en del utav er kanske har sett på facebook så har jag besökt min drömstad Göteborg två gånger på ganska kort varsel. Jag tänker inte avslöja för mycket för inget är bestämt ännu men jag förmodar att ni kan gissa er till vad allt handlar om? Jag kan ge er nyckelorden: Jobb och flytta. Tror ni ändå var med så långt ärligt talat. 

 

Det har gått väldigt fort och jag är fortfarande inuti en liten orkan kan man säga. Eller en ganska stor orkan om jag ska vara ärlig. Alla tankar om allt flyger omkring lite hur som helst och det är otroligt mycket just nu som behöver tänkas på, smältas, funderas över och tas in. Jag hoppas verkligen att allt går vägen och att jag äntligen kan få ta steget ut. Till något nytt. Till något som kommer vara så otroligt läskigt men samtidigt förvjävla spännande. 

 

Det som var så häftigt med de båda turerna till Göteborg var faktiskt att jag åkte dit själv. On my own. Det kan tyckas lame och inte alls häftigt men jag tyckte det i alla fall. Jag kände mig ganska häftig dessutom. Båda gångerna. Kanske borde göra en dokumentär om allt. Från början till slut. Eller en tv-serie, typ som Sex and The City. Fast för min del får det nog bli lite mer Job and The City. Okej. Jag ska nog satsa på en dokumentär för det där lät bara tråkigt. En tråkig tv-serie går liksom inte. Däremot är det okej om en dokumentär är tråkig känns det som. Dom brukar ofta vara tråkiga. Intressanta och tråkiga. Fast nu kom jag off the track. Förlåt. 

 

Förutom att ha låst in mig på en utav Centralstationens toaletter och satt där och skrattade åt mig själv, åkt spårvagn hit och dit, blivit attackerad av 231 duvor på en och samma gång, fikat med Linda och Elina, fått tårar i ögonen av min älsklingsbutik Beyond Retro och faktiskt inte virrat bort mig totalt så gick det även fram en kille till mig och sa helt random: Är du lika vacker på insidan som du är på utsidan? så har jag andats in den härliga Göteborgsandan och är redo för nästa färd dit. 

Om ni undrar vad jag sa till den konstiga snubben som kom fram till mig och sa den där otroligt hemska repliken så svarade jag: "Eeeeeehhh...Jag vet inte" och skrattade väldigt besvärat och lite nervöst. Sådan är jag. Han undrade om jag visste några bra uteställen i Göteborg. Just då, i den stunden så var jag faktiskt glad att kunna säga "Du, jag bor faktiskt inte i Göteborg så jag vet inte." och kunde snabbt ta mig ur den otroligt konstiga situationen. 

Tack för mig!

Insåg att det var mycket fika/matbilder och inte så mycket på vackra Göteborg men det får bli nästa gång.

 

Jag vet inte riktigt hur vi bestämde att vi skulle åka till ett hemsökt hus i Skillingmark. Det bara blev så. Det var nog vårt sista försök att göra något lite crazy och annorlunda innan sommaren skulle ta slut. Ett desperat rop på hjälp typ. Fast det är ju ganska coolt att säga att man varit i ett hemsökt hus och sovit där...eller kanske bara lite konstigt. Eller mycket konstigt. Aja, det var en intressant upplevelse i alla fall. 

 

När jag, Nathalie, My och Angelica hade packat bilen full med sovsäckar, täcken, kuddar, ficklampor och walkie talkies så var det bara en sak kvar: att hämta Anna. Precis när vi parkerat för att hämta upp henne och allt är frid och fröjd, så dör bilen. Bara sådär. Folk som tror på spöken osv skulle säkert ha sagt att det var ett "tecken" på att vi inte skulle åkt men vi var lite in denial och gjorde allt i vår makt för att vi skulle kunna åka. Efter att ha bytt ut Mys bil till min och Angelicas lilla bil, handlat mat och det faktum att vi dessvärre låg 2 timmar efter vår planering så var vi äntligen iväg i alla fall. 

 

Många skratt, pauser, felkörningar och 234 försök att lugna ner Anna så var vi äntligen framme. Kan faktiskt erkänna att vi alla var nog lite rädda när vi parkerade bilen och verkligen insåg vart vi skulle spendera natten. Vi bestämde oss för att gå en rundtur i huset med en gång, som slutade med att alla i ren panik sprang ut ur huset ut till trädgården. Det var nog faktiskt jag som var anledningen till skräckupplevelsen tyvärr. Skulle va cool och öppnade en dörr till ett okänt rum men det visade sig att jag blev ganska rädd och lyckades sätta igång en kedjereaktion av ren panik. Stackars mina väninnor. 

När vi väl lugnat ner oss lagade vi lite tacos istället och försökte göra det lite mysigt. Vi tände ljus, dukade upp fint, tände en mysig brasa och bäddade upp alla sovsäckar på golvet.

 

Nu till den stora frågan? Hörde vi något? Såg vi något?  Ja. Nej. 

Har denna upplevelse fått mig att tro på spöken? Nej. 

Har denna upplevelse fått mig att inte tro på spöken? Nej. 

Tänker inte berätta för er vad vi hörde, för då kommer ni inte kunna somna. Eller?. Besök det hemsökta huset själva vet jag men kan säga att jag ännu är osäker på vad jag ska tro. Vi dog inte i alla fall. Eller ja, Anna dog nog lite några gånger.