Words
Jag satt helt plötsligt och tänkte på brev.
Handskrivna brev. Skrivna i skrivstil med fjäderpenna på gammalt brevpapper med honungsgul färg efter att ha legat i buntar i väntan på att någon ska fylla dess tomma själ med vackra ord om kärlek, förväntan, sorg och längtan. Handskrivna brev som idag har glömts bort. Ersatts av hårt kantade stela A4, A3, A2, A nånting-papper som är vita, släta och tråkiga. Ingen historia att berätta. Inga spår, inga avtryck av någon form av beröring. Ersatts av små kort med hjärtan, blommor och djur. De så oändligt många vackra orden, söta som socker som smälte samman med det honungsgula brevpappret verkar ha tappat sin sötma då de små korten endast innehåller de gyllene tre orden "Grattis på födelsedagen", "Jag saknar dig" och "Jag älskar dig". Vem vet vad som förväntas härnäst? Minimala kort, storlek 5x5 cm. Vita, släta tråkiga. Där de gyllene orden kommer vara "Grtz", "Miss u bro" och "love ya hun". Vart har romantiken tagit vägen? Vart har passionen tagit vägen? Alla dessa brinnande, brännande, outhärdliga, oemotståndliga känslorna, vart har de tagit vägen? Har de förvandlats till likgiltiga sms där konversationen utgår från att skriva så få ord som möjligt? Där romantik och passion anses som "lame"?
De handskrivna breven hade ord. Ord som fick ens kinder att bli som varma rosor och ens läppar att spricka upp i ett leende. Ord som fick ens knän att darra och fjärilarna att flyga runt i magen som aldrig förr. Ord som fick hjärtat att bulta av längtan och nästan brista av all flytande kärlek som fyllde det. Idag är det inte orden vi blir glada av. För det finns nästan inga ord idag. Det vi skulle bli glada av är en ":)". För den visar oss en känsla. För att beskriva en känsla är för jobbigt. Det tar ju tid. Tid som vi tror oss inte ha. Men ett handskrivet brev är något jag skulle vilja ha. Ett brev där romantiska och passionerade ord inte är "lame" utan söta som socker som smälter samman med det honungsgula brevpappret. Som får mina knän att darra, som får mitt hjärta att bulta av längtan. Ett handskrivet brev, skrivet i skrivstil med fjäderpenna på gammalt brevpapper med honungsgul färg.
Handskrivna brev. Skrivna i skrivstil med fjäderpenna på gammalt brevpapper med honungsgul färg efter att ha legat i buntar i väntan på att någon ska fylla dess tomma själ med vackra ord om kärlek, förväntan, sorg och längtan. Handskrivna brev som idag har glömts bort. Ersatts av hårt kantade stela A4, A3, A2, A nånting-papper som är vita, släta och tråkiga. Ingen historia att berätta. Inga spår, inga avtryck av någon form av beröring. Ersatts av små kort med hjärtan, blommor och djur. De så oändligt många vackra orden, söta som socker som smälte samman med det honungsgula brevpappret verkar ha tappat sin sötma då de små korten endast innehåller de gyllene tre orden "Grattis på födelsedagen", "Jag saknar dig" och "Jag älskar dig". Vem vet vad som förväntas härnäst? Minimala kort, storlek 5x5 cm. Vita, släta tråkiga. Där de gyllene orden kommer vara "Grtz", "Miss u bro" och "love ya hun". Vart har romantiken tagit vägen? Vart har passionen tagit vägen? Alla dessa brinnande, brännande, outhärdliga, oemotståndliga känslorna, vart har de tagit vägen? Har de förvandlats till likgiltiga sms där konversationen utgår från att skriva så få ord som möjligt? Där romantik och passion anses som "lame"?
De handskrivna breven hade ord. Ord som fick ens kinder att bli som varma rosor och ens läppar att spricka upp i ett leende. Ord som fick ens knän att darra och fjärilarna att flyga runt i magen som aldrig förr. Ord som fick hjärtat att bulta av längtan och nästan brista av all flytande kärlek som fyllde det. Idag är det inte orden vi blir glada av. För det finns nästan inga ord idag. Det vi skulle bli glada av är en ":)". För den visar oss en känsla. För att beskriva en känsla är för jobbigt. Det tar ju tid. Tid som vi tror oss inte ha. Men ett handskrivet brev är något jag skulle vilja ha. Ett brev där romantiska och passionerade ord inte är "lame" utan söta som socker som smälter samman med det honungsgula brevpappret. Som får mina knän att darra, som får mitt hjärta att bulta av längtan. Ett handskrivet brev, skrivet i skrivstil med fjäderpenna på gammalt brevpapper med honungsgul färg.
