What if?
SÖNDAG: Har faktiskt inte gjort någonting speciellt idag. Bara varit. Sådana dagar då man bara är är så himla sköna. Mina bara är dagar brukar innehålla:
Inget smink.
Titta på TV.
Strosa runt i lägenheten.
Sätta sig nånstans och bara sitta där.
Titta ut genom fönstret.
Sitta vid datorn.
Läsa tidningar och mycket annat som är okreativt fast ändå kreativt.
Det är ju inte varje dag som man tittar ut genom fönstret bara för att man inte har något annat för sig? Right?
En annan sak som sådana här dagar brukar innehålla för min del är: Tankar. Visst, jag tänker mycket annars. Ungefär 24/7 känns det som men sådana här dagar tänker jag verkligen. På allt mellan himmel och jord. Beror på vad som händer i mitt liv osv såklart och vilket humör jag är på :) Det som kan vara både bra och dåligt med tankar är:
Att man kommer fram till något = positivt.
Att man inte kommer fram till något = negativt
I alla fall ser jag det så, (oftast) -för ibland kanske det är bra att inte komma fram till något?
Så något jag har kommit fram till åtskiliga gånger är att: jag tänker för mycket. Jag kanske har sagt/nämnt det tidigare?
Några kanske tänker " tänker för mycket..hur kan man tänka för mycket??"...Eller ja, kanske inte riktigt så men meningen låter lite udda för mig med helt ärligt. Att man "tänker för mycket". Det är ju bra att tänka, att ha åsikter mm men att ha tanken "tänk om" är inte alltid så bra. Speciellt inte när de dyker upp sådär lagom till mina bara är dagar.
Resultatet blir ofta som sagt.."tänk om jag hade gjort så.?..", "tänk om det inte hade blivit så?..." osv. Sådana tankar känner nog de flesta igen sig i. Det jag tycker är svårt är att inte tänka så. Det har varit många gånger då jag har sagt att "man kan inte tänka "tänk om" för då blir man galen..", "det viktiga är att se framåt och koncentrera sig på det" eller det klassiska "gjort är gjort".
Men är det verkligen så lätt som jag och alla andra säger när vi ska ge råd till de som tänker "tänk om" - vi alla sitter ju den sitatuonen någon gång i livet. För varför känns det lättare att tro på rådet när man själv ger det fast man vet hur det känns när man får det?
Inget smink.
Titta på TV.
Strosa runt i lägenheten.
Sätta sig nånstans och bara sitta där.
Titta ut genom fönstret.
Sitta vid datorn.
Läsa tidningar och mycket annat som är okreativt fast ändå kreativt.
Det är ju inte varje dag som man tittar ut genom fönstret bara för att man inte har något annat för sig? Right?
En annan sak som sådana här dagar brukar innehålla för min del är: Tankar. Visst, jag tänker mycket annars. Ungefär 24/7 känns det som men sådana här dagar tänker jag verkligen. På allt mellan himmel och jord. Beror på vad som händer i mitt liv osv såklart och vilket humör jag är på :) Det som kan vara både bra och dåligt med tankar är:
Att man kommer fram till något = positivt.
Att man inte kommer fram till något = negativt
I alla fall ser jag det så, (oftast) -för ibland kanske det är bra att inte komma fram till något?
Så något jag har kommit fram till åtskiliga gånger är att: jag tänker för mycket. Jag kanske har sagt/nämnt det tidigare?
Några kanske tänker " tänker för mycket..hur kan man tänka för mycket??"...Eller ja, kanske inte riktigt så men meningen låter lite udda för mig med helt ärligt. Att man "tänker för mycket". Det är ju bra att tänka, att ha åsikter mm men att ha tanken "tänk om" är inte alltid så bra. Speciellt inte när de dyker upp sådär lagom till mina bara är dagar.
Resultatet blir ofta som sagt.."tänk om jag hade gjort så.?..", "tänk om det inte hade blivit så?..." osv. Sådana tankar känner nog de flesta igen sig i. Det jag tycker är svårt är att inte tänka så. Det har varit många gånger då jag har sagt att "man kan inte tänka "tänk om" för då blir man galen..", "det viktiga är att se framåt och koncentrera sig på det" eller det klassiska "gjort är gjort".
Men är det verkligen så lätt som jag och alla andra säger när vi ska ge råd till de som tänker "tänk om" - vi alla sitter ju den sitatuonen någon gång i livet. För varför känns det lättare att tro på rådet när man själv ger det fast man vet hur det känns när man får det?
