Snabb genomgång av resten av helgen:

LÖRDAG: Vaknade vid 11.00 Frukost vid 12.00 Gjorde mig iordning vid 15.00. Träffade Tobias, Sara och My vid 19.00. Åkte hem vid 00.00..typ.

SÖNDAG: Vaknade vid 10.00 - gick upp 20 min efter det. Pluggade vid 12.00. Täffade Elin vid 14.15. Klippte mig vid 15.00. Katastrof från 17.00-18.00. Åkte till Bergvik och köpte toning. Tonade håret vid 18.30. Mindre katastrof från 19.00-23.00.

Det är konstigt egentligen hur ens hår kan påverka en så mycket. Det var ju inte så att jag la mig ner på golvet och dog men i just det ögonblicket kändes det som att jag ville göra det. Sedan så tänkte jag på att håret är egentligen en sådan simpel sak, trots att det betyder mycket/väldigt mycket beroende på vem man frågar. Vissa kanske inte alls bryr sig så mycket medan andra vårdar det som om det vore ens barn. Kanske inte riktigt men ni förstår poängen.
Just då så tänkte jag inte på att det kommer växa ut. Eller att det faktiskt finns viktigare saker i livet än hår. Jag får helt enkelt leva med att jag gjorde ett misstag. För att överleva detta så har jag bestämt mig för att tänka:
Färgen är i alla fall j*vligt snygg.
En annorlunda förändring
DET VÄXER UT
Det är egentligen inte hela världen
Jag kommer ha lockigt hår framöver eftersom att ha det platt = inte ser så vackert ut just nu. Så då kommer jag inte slita så mycket på håret vilket betyder att det förhoppningsvis växer ännu snabbare.

Det är ändå lite konstigt hur man ena stunden tänker positivt och sedan negativt. Det krävs så lite från både hållen för att det ska bli en fullbordad reaktion. Tänker fortfarande "varför i helvete gjorde jag det för??" men sedan så helt plötsligt "'äsch..det växer ut". Som jag har sagt ungefär 32492 gånger redan.
Hur man tänker har så stor betydelse att det nästan är absurt.

Jag kan själv välja (till en viss/stor grad) hur jag ska må genom att välja hur jag ska tänka.
Jag kan antingen fortsätta tänka: "varför i helvete gjorde jag det för?" och fortsätta våndas och vara ledsen över ett beslut som ändå kommer vara gjort. Det går inte att få det ogjort så varför beklaga sig över något som inte går att göra något åt?
Eller så kan jag istället tänka som jag beskrev förut: Att det växer ut (32493 gången) och att jag får göra det bästa av situationen. Smile and be happy :) För det kunde varit värre!

Dessutom så känner jag mig mer som en New York Girl nu. Härligt livligt lockigt rött hår! Fullt av nya möjligheter och energi! You better watch out!
Det var nog bara jag som hörde Carrie Bradshaws röst där...för mycket Sex and the City känner jag.

Efter att ha läst mitt absolut meningsfulla(lösa) inlägg om hår så kan jag göra er lite besvikna med att säga: Det blir inte roligare än såhär.

Eller JO...ni kommer ju få en bild på mitt hår. Både som vintage foto och vanligt foto.

He He.