Jag tror att många vill på något sätt någon gång känna att de har gjort ett eller flera intryck på någon/någonting. ett intryck som spelar roll, som verkligen sätter sig.

Att veta att man är sedd. Den känslan kanske kan kännas lite självisk, som uttrycket "se mig, hör mig" - för en del kan uttrycket kännas negativt och ibland gör det det även för mig men har vi inte alla som sagt velat att folk ska förstå hur unik man faktiskt är?

För känslan av att veta att människor passerar en varje dag utan att ens uppfatta alla de känslor och tankar som man faktiskt har kan vara en aning outhärdligt ibland.

Då kanske det lätt kan bli att man tror att folk med bara en blick ska kunna förstå att det finns så mycket mer, att det finns någon bakom den blicken. En historia som bara väntar på att få berättas.

Hur känner ni? Har ni något behov av att känna er bemärkta eller struntar ni i vilket som?