Något som också uppstår hos fenomenet föräldrar väldigt ofta är att de blir aggressiva och när de blir aggressiva går tjatmekanismen igång och gör så att de tjatar non-stop i flera timmar. Deras mekanismer säger också till dem att klaga på allt de kan lägga ögonen på som tillhör deras ungdom. I mitt fall så vågar jag inte ens lämna mitt eget revir för att försätta mig på känd men ändå otroligt farlig mark. En vet inte när eller hur eller vart som Föräldrarna kan dyka upp.
Blev faktiskt attackerad förut. Återhämtar mig fortfarande.

Skulle lämna en sax i köket som hade hamnat fel i mitt rum. Pratade i telefon samtidigt. Efter att ha lämnat mitt rum så tog det ca två sekunder innan pappa började "EVELINA, OM DU SKA PRATA FÅR DU GÅ IN PÅ DITT RUM!" Jag fick alltså inte ens gå och lämna saxen i köket. Inte ens lämna mitt rum.
Fast det spelar ingen roll enligt mig om jag är på mitt rum eller inte. För om jag är inne på mitt rum och pratar så kommer de ändå in och säger "EVELINA, OM DU SKA PRATA SÅ FÅR DU PRATA TYST!". Nästa gång jag pratar i telefon ska jag lägga mig under sängen och prata. Gärna under golvet t.om. så de slipper höra mig med deras superhörsel. Det räcker med att man suckar så säger de "EVELINA, VAD VAR DET DÄR FÖR OVÄSEN?". No kidding. Ännu en anledning att vilja flytta hemifrån: Att få prata hur mycket man vill, när man vill, hur högt man vill och vart man vill utan att man nästan blir nedslagen på kuppen av vassa ord.