efalkensvard -

Själv eller ensam?

publicerat 15 Jan, kl. 21.29 i Allmänt

Daaamn. Så känner jag just nu. Jag är ganska impad av mig själv över att jag klarat dessa non-stop dagarna som bara flygit förbi. Jobbade tre dagar i rad, var ledig en och nu har jag jobbat tre dagar igen ( en utav dagarna var ett 11-timmarspass ). Det kanske inte låter så mycket men tänk på att jag blev bortskämd med att vara ledig under jul och nyår. Jag insåg liksom att hjärnan nästan hade lagt av helt. Som att den sa "Åh jävlar..nej. Nu måste jag börja tänka igen" Så det har varit både skönt och jobbigt att komma tillbaka.

Dock så uppskattar jag all tid då jag inte är själv. För det mesta. Även fast man blir trött så gör det liksom ingenting. Det är skönare när det är lite fart och fläkt i livet. Då jag inte får så mycket fart och fläkt i mitt privatliv (så mycket som jag skulle vilja) så är det väl tur att jag har ett jobb där det händer saker i alla fall. Hehe. Fast nu när skolan börjar så lär det bli en jävla fart på allt så. Det är ju nice.

Det här med att göra saker själv alltså. Vissa människor verkar ha ett problem med folk som gör saker själv. Det är som att man måste vara fastlimmad med en person för att folk inte ska ge den där "stackars liten-blicken". Visst nu kanske ni tycker jag säger emot mig själv när jag tidigare skrev att jag uppskattar all tid då jag inte är själv. Det är sant MEN det betyder inte att jag inte kan vara själv och faktiskt njuta av det. Jag bor för fan själv. Typ.

Varför jag tar upp detta är för att jag råkade ut för den där "stackars liten-blicken" i fredags när jag var påväg hem efter att ha köpt pizza till mig själv. Eftersom jag skulle jobba på lördagen så kunde jag inte hitta på något och beslöt mig därför för att ha myskväll med mig själv. Vilket är ganska normalt att man har när man är singel.
Då var det en man som gick förbi mig och hans blick sa inte bara "stackars liten" utan "stackars liten, ska gå hem och äta fet mat för sig själv för att hon inte har någon pojkvän". Liksom? Mind your own business dude. Ville bara skrika till honom: "Fan, gå hem och ät en pizza för dig själv så ska du se att det inte är så dumt." My God.

Så. Det var skönt att få ur sig det. Tycker att folk borde förstå skillnaden på att vara ensam och på att vara själv. Man behöver inte vara ensam bara för att man är själv. Punkt.

Tror faktiskt att jag ska ta och sova snart. Då jag kom på mig själv med att stirra ut genom fönstret in till min grannar (som består av en mamma, en pappa och en liten bebis) i säkert tio minuter medan de åt så fungerar inte min hjärna normalt just nu. Blev lite besvärad av mig själv.

Så natti natti.

0 kommentarer

Something new

publicerat 12 Jan, kl. 17.16 i Allmänt

Som ett ursketet litet blad har jag känt mig. Har liksom inte kunnat få fram ett skit ärligt talat. Jag verkar ta lite längre pauser då och då verkar det som när det gäller mitt skrivande. Det är ju nice. Att låta livet liksom traska på utan att jag ska analysera det hela tiden. Go with the flow liksom. Vilket jag börjar bli bättre på.

Jag har varit så jävla tråkig så tro mig, ni har inte missat något. Nu menar jag inte mig som person, för då är jag alltid rolig. På riktigt. Utan jag tänker mer på mitt skrivande som sagt. Så tro inte att jag gått och dött eller så för det har jag inte. Jag har allt levt mitt liv. Haft bra dagar och dåliga dagar. Precis som vanligt. Men jag har inte haft lust att skriva. Och så är det med det.

Men nu har jag det. Varför? Jo därför att en ny tid i mitt liv kommer att börja om jag får uttrycka mig så högtidligt. Och jag skulle gärna vilja att ni följde mig på denna ytterst spännande resa. Eller jag hoppas att den blir spännande i alla fall. Efter att ha varit lite som en maskin, typ: Äta, sova, jobba (och kanske gjort lite roliga saker emellan) så känns det lite som att jag tryckt på paus och faktiskt blivit medveten om vart mitt lilla liv är på väg. Förhoppningsvis.

Jag har nämligen kommit in på min utbildning som jag sökte till. Jag ska börja skolan. Universitetet motherfuckers. Jag är livrädd, nervös, glad, livrädd, livrädd och lite mer livrädd. Hur jag beter mig socialt (alltså hur normalt jag kan uppföra mig i större folkgrupper) kommer att påverka hela min jävla framtid. Det har ju gått hyfsat bra hittills tycker jag väl så bara att hålla tummarna. För er som undrar så är det Grundlärarutbildningen som jag ska gå. Hej Göteborg i 4 år till.

Så woho, yey och tjoho på det. Dock så tänker jag inte berätta om vad jag gjort under jul, nyår, mellandagarna osv. För troligtvis så har jag gjort precis samma saker som er. Ätit julmat tills man spytt, fått julklappar, festat på nyår och fått ångest för lite allt möjligt. Fast kan vara lite snäll och ge er några bilder ur mitt otroligt spännande liv:

0 kommentarer