Feel good
Kan ju lugnt säga att jag nog gjort det jobbigaste träningspasset ever. Jag vet inte riktigt vilken bild jag målat upp om min kondition ärligt talat. Trodde jag kunde springa 10 mil eller något utan att tycka att det skulle vara speciellt jobbigt. Nej, kanske inte så mycket men ni fattar. För mig räcker 7,8 kilometers intervallträning gott och väl kan jag säga. Fy fan. Ville slänga mig ner på marken och grina flera gånger.
Där kom jag och Angelica till nybörjargruppen och var måttligt peppade men kände ändå att vi kunde ge det ett försök. I mean, come on? Nybörjargruppen. Hur jobbigt kunde det vara? Rövjobbigt tydligen. Jag började faktiskt fundera innan vi började, om det verkligen skulle bli så "enkelt" som jag först trott. Tränaren för gruppen verkade vara en riktigt speedad person. När han skulle skriva upp våra namn var han så hetsig att han nästan kastade pennan rakt i ansiktet på mig och så skrattade han lite nervöst efter.
När jag tänker efter så var egentligen inte det värsta själva intervallerna. Inte heller att jag och Angelica låg sist hela tiden. Det värsta var att de som låg före oss var 40+. Man kände sig en aning dålig om jag ska vara ärlig. Nu vet jag att "man inte ska jämföra sig med andra utan man ska utgå ifrån sig själv och vad man känner att ens kropp klarar av" men just då tänkte jag faktiskt inte riktigt så logiskt utan mer "fuck it", ärligt talat.
Jag blev faktiskt förundrad över dessa 40+:are som kutade iväg utav bara fan. En dam blev inte ens svett. Hur kan man inte bli det? Fast jag blir alltid chockad över de som inte svettas när de tränar. Jag var nära på att bli en blöt pöl det sista kan jag säga. Inte så mysigt kanske men jag tog ju i. Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv och Angelica för att vi lyckades springa fyra minuter i ett sträck, den sista intervallen. Det kanske inte låter så mycket men det skiter jag i. För det kändes kan jag säga.
När jag kom hem så åt jag för kung och fosterland. Stekt ägg, bacon, två smörgåsar med leverpastej, två frukter, lite glass och tio liter vatten. Typ. Tror jag glömde bort att andas mellan tuggorna för blev jävligt andfådd. Nu ska jag fläka ut mig i min dubbelsäng och se på film. Och äta lite mer glass tror jag. Because i'm worth it.
Här kommer lite bilder från veckan som gått:
Har bl.a. fiskat lite,suttit ute på en filt och druckit te, haft sleeopver hos Moa, varit ute med mina vänninor, haft det skönt på O'learys uteservering, hjälpt min far med vår uteplats, varit My's lärare och grillat körv.
Framtiden
Det slog mig igår bara sådär att gud vad roligt det skulle vara att leva ute i vildmarken och grejer. Eller ja, det har jag alltid tyckt men ställde mig frågan om det kanske finns något universitet eller folkhögskola som har någon form av någon cool utbildning som gör att man kan jobba ute i vildmarken? Det vore ju pretty awesome måste jag säga.
Få gå med stövlar överallt, krypa runt i lera, bestiga berg och sova i tält. Tänk om man liksom träffar på en björn eller något. Det lär ju bli vardagsmat tillslut. ”Jaha där var det en björn” och så rycker man på axlarna och fortsätter med det man nu gör. Kanske täljer till sig ett spjut för att gå och jaga eller något. Okej, nu överdrev jag men ändå. Så skulle jag faktiskt trivas att leva ändå.
”Fjäll & vildmarksledare - Malungs Folkhögskola i Dalarnas län”
”Fiske och äventyrskurs – Ädelfors Folkhögskola – Jönköpings län”
”Natur och aktivitetsguide – Tornedalens Folkhögskola – Norrbottens län”
Dessa kurser lät ju faktiskt riktigt kul måste jag säga. Om jag inte ska jobba med barn, då jävlar ska jag vara ute i vildmarken. Då kanske jag kan ha ett eget naturprogram, det skulle allt vara något det. ”Ut i det vilda med Evelina Falkensvärd”. Nej gud, det lät bara töntigt. Fast jag är lite töntig så det kanske duger. Det skulle dock vara ett väldigt häftigt program. Det kan ni ge er på.
Nu blev jag ju riktigt sugen på att åka ut och tälta...och fiska...och hugga ved typ. Det har jag faktiskt inte lärt mig än. Det kanske får bli mitt nästa uppdrag i livet. Det och faktiskt kunna orientera mig i skogen. För det kan jag inte heller. Jag bara går ja.
Här är ju två bilder från kusten år 2011. Lite vildmarkskänsla tycker jag. Uh vad mysigt vi hade det då.
Slit
Klockan halv 11 imorse så var jag iordninggjord. Dagens sysslor bestod av att hjälpa min far med att hämta en släpkärra, lasta på ungefär 100 brädor (okej 40 men kändes som 100), åka hem med brädorna, bära alla 100 (40) upp för en jävla trappa, ut till innegården och över vårt staket, till vår uteplats. Fast bar tre åt gången så stark som jag är, så det gick fort ändå.
Det som var lite roligt var att jag var med om en "nära döden" upplevelse när vi var på Byggmax bland alla brädor, kärror och gubbar i sådana där fula byggbyxor. Där stod jag på en hög stege och lyfte bräda för bräda och när jag äntligen fick lite flyt, tro fan att jag vinglade till och nästan flög framstupa ner för stegen. Innan jag fick kontroll över min lilla kropp hann jag tänka att "Om detta skiter sig, då jävlar har jag levt 20 år i alla fall. Inte illa det". Jag tror inte ens min far märkte vad som hände. Han var fullt upptagen med att stå och prata med en utav gubbarna i fula byggbyxor.Nu gick det ju bra men hjärtat satt allt i halsgropen ett bra tag efter kan jag lova.
Efter att jag burit över alla brädor till uteplatsen så var det dags för lite målning. Eller ja...lite målning, väldigt mycket målning blev det. Jag blir faktiskt lite förvånad över vad kul jag tycker sånt här är ibland. Det trodde jag faktiskt inte om mig själv. Det var gött att bara få vara lite ful och osminkad, ha på sig mjukisbyxor, sätta i hörlurarna, ta en pensel i högsta hugg och måla skiten ur dom där brädorna ärligt talat. Det var så kul att alla 40 blev målade idag. Det ni.
Dock så ser det ju inte alls ut att vara 40 brädor men det var det. Jag lovar!
Beslut
Ett beslut som jag tagit under dessa 11 dagar då jag inte bloggat är ett beslut som faktiskt kommer förändra min tillvaro väldigt mycket. Haha gud, nu låter det som att jag ska kläcka ur mig att jag har bestämt mig för att skaffa barn eller något sådant. Definitivt inte. Barn blir det fan inte än på ett tag. Var lugna. Nej, det jag har beslutat mig för är att åka till Norge.
Norge har stått som ett alternativ enda sedan studenten men så som jobb i Kil och på Nöjesfabriken och vad jag har velat så har det inte blivit av helt enkelt. Det finns de gånger då jag tänkt "Nej, aldrig att jag ska åka dit" och ibland har jag tänkt "Jo men för tusan, klart jag ska dit". Jag har verkligen velat fram och tillbaka men för några dagar sedan så var jag helt enkelt tvungen att bestämma mig.
Ibland sker det saker i ens liv som gör att man kanske måste gå en del vägar och ta en del beslut som man inte trodde var behövligt eller nödvändigt. Detta är för mig en nödvändighet i mitt liv just nu. Det kanske inte är det jag verkligen vill men det är något som kommer ge mig en otrolig erfarenhet, chansen att växa som person och ge mig en jävla massa pengar rent ut sagt. Hehe. Jag har känt att fram tills nu så har det funnits saker som hållit mig kvar här i Karlstad. Nu har en del saker förändrats som gjort att jag lika gärna kan åka till Norge och ta den chansen.
Det första steget kommer jag ta den 20 maj. Då bär det av till Oslo för att söka jobb! Herregud. Mitt lokalsinne och jag i Norge.Vi får allt se hur detta går! Kanske inte ens kommer hem. Det är såklart inte bestämt ännu när jag flyttar till Norge men jag ska jobba så hårt jag kan för att det ska ske inom en snar framtid.
Jag ska hålla er uppdaterade, trust me.
:)
Days
När det har gått ett tag sedan jag bloggade så kommer jag alltid på mig själv med att nämna det i min text liksom. "Åh, nu var det allt länge sedan jag bloggade, ah ma gad". Så typ. Det fula är ju att bara för att jag inte bloggar så är det ju inte så att ni, mina trogna läsare lägger er ner på backen och dör. För ni alla har ju faktiskt ett liv, som jag har. Hoppas jag. Det är väl det som kommer emellan lite. Mitt liv helt enkelt. Så är det ibland.
Mycket har ju naturligtvis med vädret att göra. Det känns faktiskt inte så lockande ärligt talat att sätta sig en solig kväll framför datorn när man kan sitta ute och filosofera.
Nog pratat om varför jag inte bloggat på 11 dagar. Inte ens länge egentligen. Värre om det vore 231 dagar eller något. Under dessa 11 dagar så har mitt rum hunnit bli 90% klart. Nu är det bara småsaker som ska fixas. Som tex. vart jag ska ha alla mina smycken. Ett stort problem enligt mig..men det löser sig säkert. Jag har äntligen fått min efterlängtade dubbelsäng.180 centimeter jävligt skön yta att befinna sig på. Jag trodde faktiskt att det skulle bli mer ensamt än vad det var. Okej, första natten kanske inte var det roligaste jag varit med om men så skönt som jag sover i min säng, så skönt har jag aldrig sovit någonstans.
Jag måste säga att jag faktiskt är väldigt stolt över att jag fixade mitt rum nästan helt själv. Från början till slut. Självklart har jag fått hjälp av både vänner och familj (nu låter det som att jag är påväg att hålla tal) som har kämpat med mig men jag är den som kämpat mest. För fan. Den som vill, är välkommen att kika in i mitt rum för att se hur awesome det blev. Fast meddela gärna mig först innan ni kommer. Annars blir det awkward.
Trots att jag inte varit så duktig på att skriva så har jag faktiskt tagit en del bilder under de 11 dagarna som gått, Så här kommer lite bilder.
Här har vi lite bilder på hur det såg ut när rummet blev klart, hur det såg ut innan min nya säng kom, under tiden vi monterade min säng och Angelicas säng och sedan hur det ser ut efter. Eller ja..det enda man ser är ju min säng men fler bilder kommer när rummet är helt klart. Hehe.
Här är lite bilder från dagar då jag har haft väldigt mysigt. Som i tisdags då jag och mina polare grillade för första gången i år. Eller som idag, när jag var ute och sprang på Hammarö i skogen och sedan åt riktigt god mat hos Elin i hennes fina lägenhet. Eller som när jag åt årets första jordgubbar med Louise en solig dag. Livet är allt bra ibland alltså.
